Historien om godsägare Esping som tänker bli kyrkvärd utan att vare sig kunna läsa eller ens tro är en hisnande historia. Med ett uppskruvat tempo och munter ton klär Piraten av sin karaktärer all deras värdighet, pretentioner och tillgjordhet.
Dessutom som skåning kan man ju inte låta bli att frossa i beskrivningen av Hotell Horns legendariska smörgåsbord. När det inledande kapitlet är över känner man sig lika mätt som de fettglänsande isterbukarna till godsägare som precis har smörjt kråset.
Andra minnesvärda scener i boken är patron Espings första besök i kyrkan, fru Espings kalas för tjänstefolket och bokens avslutande bröllop. Allt presenterat i ett halsbrytande tempo.
Dagens citat: "Esping föll ut med gaffeln snett fram åt vänster och, nyttjande tummen som parerplåt, stack han ett halvt tjog sardellfileter som han utan omväg till tallriken lade mellan sina starka oxeltänder." (Läsarens första möte med patron Esping i Bock i örtagård.)
"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972." (Texten på Piratens gravsten, som finns på Ravlunda kyrkogård.)
1 kommentar:
Halloj!
Har tillgodogjort mig Bock i Örtagård som lyssnebok med Hasse Alfredsson, som låter precis så tjock och dum som jag tror att patron Esping ska vara. Tack för att du valde mitt favoritcitat, det där om hur Esping uppför sig vid smörgåsbordet. Att lyssna på denna sekvens när Hasse Alfredsson läser detta är som att vara på Hotell Horn och se och uppleva det precis som där står! Ljuvligt!
//Lena
Skicka en kommentar