Lucka 7: Efterlängtad predikan

"Äntligen stod prästen i predikstolen.
Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.
Prästen var ung, hög, smärt och strålande vacker. Om man hade välvt en hjälm över hans huvud och hängt svärd och brynja på honom, skulle man ha kunnat hugga honom i marmor och uppkalla bilden efter den skönaste av atenare.
Prästen hade en skalds djupa ögon och en fältherres fasta, runda haka, allt hos honom var skönt, fint, uttrycksfullt, genomglödgat av snille och andligt liv."

Bok: Gösta Berlings saga

Författare: Selma Lagerlöf (1858-1940)

Utgivningsår: 1891

Läs också: Kejsaren av Portugallien (1914), Herr Arnes penningar (1903)

Om författaren: Selma blev inte bara den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur utan också den första svenska sådana. Hennes böcker drar in läsaren i sina magiska världar, så en kan förlora sig där. Oavsett om det bland Värmlands adliga överklass eller en torparstuga fylld av faderskärlek.

Lucka 1: Kallblodigt massmord

"They shoot the white girl first. With the rest they can take their time. No need to hurry out here. They are seventeen miles from a town which has ninety miles between it and any other. Hiding places will be plentiful in the Convent, but there is time and the day has just begun.
They are nine, over twice the number of women they are obliged to stampede or kill and they have the paraphernalia for either requirement: rope, a palm leaf cross, handcuffs, Mace and sunglasses, along with clean, handsome guns."

Bok: Paradise
Författare: Toni Morrison (1931-)
Utgivningsår: 1997
Läs också: Song of Solomon (1977), The Bluest Eye (1970)
Om författaren: Toni Morrison föddes 1931 i Ohio. Hon debuterade 1970 med romanen The Bluest Eye. Hennes böcker handlar rör sig kring teman om ras, kön, sexualitet och kärlek. Hon fick motta Nobelpriset i litteratur 1993 och har även belönats med Pulitzerpriset för sin roman Beloved. 2012 fick hon motta The Presidential Medal of Freedom, USA:s högst civila utmärkelse.

Recension: Paradise av Toni Morrison

”De skjuter den vita flickan först.” Så börjar Paradise av den amerikanska Nobelpristagaren ToniMorrison. En mening som griper tag i mig och drar in mig i historien om staden Ruby och det närliggande klostret.

I en explosion av våld tar historien sin början när männen i Ruby anfaller klostret och mördar kvinnorna som bor där. Fast det är som sagt bara början. I en rad tillbakablickar, som fokuserar på enskilda kvinnor, får vi ta del av klostrets och staden Rubys historia.

Ruby är en liten stad i Oklahoma som är enbart bebodd av afroamerikaner. Stadens invånare är sammansvetsade av en strikt patriarkalism, sträng religiositet och en närmast sekteristisk självtillräcklighet.

Genom bokens tablåer undersöker Toni Morrisons teman som rasism, feminism och sökandet efter personlig frihet. Trots detta är det ingen simpel historia Toni Morrison har vävt ihop. Inget är svart eller vitt, istället målas berättelsen upp i en oändlig gråskala där inget är givet.

På hjärtskärande vacker prosa ställer hon klostrets kvinnor mot stadens män där kvinnornas tydliga berättarröster kontrasteras mot männens handlingar. Hennes stil och röst är fullkomligt egen, men tydligt rotad i modernismen och främst hennes användning av medvetandeström visar hur väl Toni Morrison förvaltar arvet från författare som Virginia Woolf och William Faulkner.

Toni Morrison är kanske en av den moderna litteraturens främsta skildrare av rasism inom och mellan folkgrupper i USA. I detta sammanhang är det lätt att dra slutsatsen att hon bara skulle intressera för vita amerikaners rasism mot afroamerikaner.

Inget kan dock vara mer fel. För Toni Morrison är inte rädd för att visa att rasism i mångt och mycket är en allmänt mänsklig egenskap. Att hon dessutom gör det på ett sådant ypperligt bra sätt är ju en ren bonus för en bokslukare som undertecknad.

Lucka 7: Gösta Berling

"De sågo en lång, grå linje stryka fram längs gärdsgården. Där fanns minst ett dussin av dem."

Anna blev inte rädd. Dagen hade varit rikt välsignad med äventyr, och natten lovade att bli den lik. Detta var liv, att ila fram över gnistrande snö, trotsande vilddjur och människor."

Den fallne prästen Gösta Berlings charm övervinner inte bara de fagra fröknarna Anna Stjärnhök, Marianne Sinclaire och Elisabeth Dohna, utan även den barska majorskan på Ekeby. Och som läsare snärjar han en i sitt garn nästintill från första sidan i Selma Lagerlöfs magiska Värmlandsepos.

För Gösta är inte bara en försupen narr som blir en av majorskans kavaljerer på Ekeby. För han när också en sida som med rätta kan kallas för övernaturlig. Bara det faktum att han ingår en pakt med djävulen tyder på detta, men också hans förmåga att förföra traktens damer.

Min favoritscen med denne kavaljer är utan tvekan när han och Anna Stjärnhök i en släde jagas av en flock vargar efter julbalen på Borg. När självaste naturen tycks göra allt för att de ska bli blodtörstiga rovdjurens byte.

Recension: The Pearl av John Steinbeck

Kino är en fattig pärlfiskare. Han bor med sin fru Juana och son Coyotito i en liten mexikansk kustby. En morgon slår katastrofen till. En skorpion sticker sonen när han ligger i sin vagga, men byns läkare vägrar att ta emot familjen. För han vet att de är fattiga och inte kan betala för hans tjänster.

Juana och Kino gör vad de kan för att lindra sonens förgiftning och hoppas på att han ska överleva pärsen. Familjen beger sig ut för att fiska och hittar Kino en pärla stor som ett måsägg. En pärla som skulle kunna ge familjen ekonomiskt oberoende under resten av livet. Men den har sitt pris.

För Kino blir plötsligt paranoid och misstänksam, läkaren blir plötsligt väldigt ivrig att behandla Coyotito och familjen utsätts för flera nattliga inbrott. Samtidigt känner Kino hur pärlan lockar och frestar honom. Till slut flyr familjen från byn, vilket slutligen leder till en ännu större katastrof.

John Steinbeck tillhör mina favoritförfattare och The Pearl är precis vad jag förväntar mig. En gripande berättelse om fattigdom, kärlek och fruktlösa drömmar. Ett tema som känns igen från till exempel Of Mice and Men.

Det övergripande temat är hur en plötslig rikedom kan korrumpera även den mest ärlige och godtrogne man. Men pärlan korrumperar inte bara Kino, utan hela byn han bor i. Till och med de som redan är korrumperade blir allt mer anfäktade av girighet och illvilja.

Talande är scenen där Kino besöker pärlhandlarna i byn, som på alla sätt försöker lura honom att sälja pärlan till underpris. John Steinbeck lyckas förmedla den frustration och irritation Kino känner just i den stunden.

The Pearl är en spännande och sorglig roman som drivs framåt av ett brinnande socialt patos, som är både läsvärd och ständigt aktuell.

Oktober - snabbversionen

Jaha! Bästa sättet att sammanfatta oktober. I alla fall om jag tittar på mitt läsande. Har varit inne i en rejäl svacka utan någon större läslust. Därför har det bara blivit en bok och hade det inte varit för att jag skulle recensera den hade den nog inte blivit läst.

Nåväl! Det hände ju en massa andra roliga saker på litteraturfronten i oktober. Främst då tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur och Akademiens val av Mo Yan väckte ju en del debatt. Vilket säkert var välbehövligt.

Fast en roligare nyhet i mina ögon var att Hilary Mantel fick Bookerpriset för andra gången. Den första kvinnliga författaren som förärats priset mer än en gång. Första gången hon fick det var för den historiska romanen Wolf Hall och andra gången för dess uppföljare Bring Up the Bodies.

Facit för oktober blev följande:
* Läste en bok, som var en roman
* Sammanlagt sidantal blev 476
* Boken lästes på svenska
* Originalspråket var engelska

Och här har ni läslistan:
* En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides

Ja, jag visste det...

I veckan delades årets Bookerpris ut och som alltid hamnar det lite i skymundan av all Nobelprisuppståndelse. I år kan jag dock konstatera att jag i alla fall lyckades pricka in vinnaren av detta pris. För det var nämligen favoriten Hilary Mantel som tog hem det.

I och med detta blir hon den tredje personen, första kvinnan och första brittiska författaren att vinna Bookerpriset för andra gången. Den enda två som lyckats med det tidigare är australiensaren Peter Carey och dåvarande sydafrikanen John Maxwell Coetzee (numera också australiensare).

Hilary Mantel får priset för sin roman Bring Up the Bodies, som är den andra delen i hennes trilogi om Thomas Cromwell. Sitt första Bookerpris fick hon lämpligt nog för Wolf Hall, som är första delen av samma serie. Nu återstår att se om tredje boken, betitlad The Mirror and the Light, också belönas av Bookerjuryn. Det hade varit sensationellt.

Om det nu råkar vara så att ni inte har läst Hilary Mantels prisbelönta romaner, Wolf Hall och Bring Up the Bodies, så bör detta åtgärdas omedelbart. Spring iväg till närmsta bokhandlare eller bibliotek och införskaffa dessa genast. Se så, skynda er nu!

Stort grattis till Mo Yan

Jaha, det är ju bara att konstatera att mina tips inför Nobelpriset inte slog in i år. Fast samtidigt är det ju inget jag direkt sörjer heller. Jag har ju aldrig läst Mo Yan och har bara flyktig kunskap om honom, så det ska bli kul att ge sig i kast med hans författarskap.

Så det är bara att gratulera honom till Nobelpriset. Dessutom var det ju kul att det äntligen gick ett pris till östra Asien, det har ju inte hänt sedan Gao Xingjian fick priset 2000 (han bor visserligen i Frankrike sedan 1987).

Nu hoppas jag att riktigt många tar den här chansen att upptäcka Mo Yan och hans böcker. Jag ser fram emot att få läsa honom.

Och årets Nobelpris i litteratur går till...

Ja, det får vi reda på klockan 13. Personligen är jag övertygad om att det blir Philip Roth från USA och skulle inte Akademin välja honom blir det Assia Djebar från Algeriet.

Philip Roth har sedan debuten med Goodbye, Columbus varit en storslagen och provocerande författare, men också tankeväckande och utmanande. Han har aldrig varit rädd för att tänja på gränserna i sitt skrivande.

Hans porträtt av framförallt efterkrigstidens Amerika där han undersöker de sociala, politiska och kulturella omvälvningar USA har gått genom, både genom sig själv och sina olika fiktiva alter egon, den mest berömde av dessa torde vara Nathan Zuckerman.

Assia Djebar är född och uppvuxen i Algeriet, men bor sedan 1955 i Frankrike där hon utbildade sig vid en av landets elitskolor. Sedan 2005 sitter hon i Académie française, den första författaren från Nordafrika som har valts till ledamot i denna prestigefyllda församling.

Hon är fast rotad i en nordafrikansk tradition där de problem och utmaningar hon själv har bevittnat bildar den grund som hennes författarskap baseras på. I sitt skrivande behandlar Assia Djebar teman som identitet, kvinnors rätt till bildning och Algeriets politiska uppvaknande.

Uppvärmning

I morgon smäller det, då får vi reda på vem som får Nobelpriset i litteratur. Fram till dess får ni gärna ge er på det Nobelquiz jag har tillverkat åt Skånskan. I morgon kommer jag dessutom berätta vem jag tror blir årets pristagare.

Inför 2010 års Nobelpris gjorde jag dessutom en lista på alla Nobelpristagare i litteratur jag har läst. Då hade jag samlat ihop 22 i bokhyllan. Nu är det några fler. Och här kommer listan på de nobelpristagare jag har läst:

1. 1907 – Rudyard Kipling, Storbritannien
2. 1909 – Selma Lagerlöf, Sverige
3. 1916 – Verner von Heidenstam, Sverige
4. 1925 – George Bernard Shaw, Irland
5. 1929 – Thomas Mann, Tyskland
6. 1945 – Gabriela Mistral, Chile
7. 1946 – Hermann Hesse, Schweiz
8. 1948 – T.S. Eliot, USA/Storbritannien
9. 1951 – Pär Lagerkvist, Sverige
10. 1954 – Ernest Hemingway, USA
11. 1957 – Albert Camus, Frankrike
12. 1962 – John Steinbeck, USA
13. 1969 – Samuel Beckett, Irland
14. 1974 – Harry Martinson, Sverige
15. 1978 – Isaac Bashevis Singer, USA
16. 1982 – Gabriel García Márquez, Colombia
17. 1993 – Toni Morrison, USA
18. 1996 – Wisława Szymborska, Polen
19. 1997 – Dario Fo, Italien
20. 1998 – José Saramago, Portugal
21. 1999 – Günter Grass, Tyskland
22. 2001 – V.S. Naipaul, Storbritannien
23. 2007 – Doris Lessing, Storbritannien
24. 2010 – Mario Vargas Llosa, Peru/Spanien
25. 2011 – Tomas Tranströmer, Sverige

Det var min lista. Om ett år blir det dags att uppdatera den med nya pristagare. Men tills dess. Hur många Nobelpristagare har du hunnit med att läsa?

En bok jag alltid återvänder till del 4

Det börjar bli dags för tillkännagivandet av årets Nobelpris. Självklart är det litteraturpriset som intresserar mig mest och därför tänkte jag bjuda på ytterligare en bok jag alltid återvänder till. Den här gången av en författare som jag tror är en av de starkaste kandidaterna till årets pris.

The Plot Against America är en kontrafaktisk roman där Philip Roth har utgått från sin egen barndom i Newark för att teckna porträtt av ett alternativt Amerika, som slår in på samma antisemitiska väg som Tredje riket.

Det börjar med att piloten och nationalhjälten Charles Lindbergh väljs till president 1940 och snabbt inleder en eftergiftspolitik mot Japan, Tyskland och Italien. Syftet med politiken är att hålla USA utanför andra världskriget. Fast det leder också till ökad förföljelse av judar i USA.

The Plot Against America gav jag mig själv i julklapp ett år och jag minns hur jag på juldagen satte mig i en fåtölj i föräldrarnas vardagsrum. Sedan rörde jag mig inte ur fläcken förrän jag hade sträckläst den. Därefter läser jag om den med jämna mellanrum.

Det som lockar med romanen är det faktum att Philip Roth ställer frågan ”Vad hade hänt om...” och utifrån den extrapolerar en mer eller mindre sannolik berättelse om politisk opportunism, förtryck och rädsla, allt sett från ett barns perspektiv.

Nu återstår bara att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

En bok jag alltid återvänder till del 3

Det har åter blivit dags att ta en titt på en av de böcker jag alltid återvänder till. Första gången jag hörde talas om Toni Morrison var när hon fick 1993 års Nobelpris. Men det var inte det som fick mig att plocka upp Song of Solomon, det var faktiskt Oprah Winfreys förtjänst.

Oprah tog upp den i sin bokklubb, vilket fick mig att lubba i väg till biblioteket i Hörby och låna den på svenska. Jag fastnade snabbt och bjöds på en hisnande berättelse med ett djup som just då undgick mig. Song of Solomon blev en favorit och jag läste om den regelbundet. Alltid samma exemplar som jag lånade på biblioteket.

Men det var först när jag läste den på engelska som jag kände att jag på allvar förstod den. Dessutom blev jag om möjligt ännu mer berörd av denna fantastiska berättelse. Att huvudpersonen Milkman var söker på ständigt jakt efter sin identitet gjorde att jag kunde knyta an till och känna igen mig i honom.

Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag läst den. Det enda jag vet är att det är dags igen för ytterligare en omläsning.

Nu återstår bara att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

Dags att stilla min nyfikenhet

En av mina favoritfilmer är AnthonyMinghellas The English Patient med Ralph Fiennes, Kristin ScottThomas och Juliette Binoche i de största rollerna. Märkligt då att jag aldrig har läst romanen den bygger på. Skriven av den kanadenisk-lankesiska författaren Michael Ondaatje. Boken publicerades 1992 och vann Bookerpriset samma år. Fast nu ska jag bättra mig och se om jag kommer att gilla romanen lika mycket som filmen.

En annan författare jag har varit nyfiken på under en mycket lång tid är Thomas Pynchon. Ända sedan han parodierades i The Simpsons faktiskt. Det ledde till att jag läste på om författaren, som anses vara en ständig amerikansk Nobelpriskandidat. Pynchon är också känd för att vara extremt tillbakadragen. Det finns ytterst få kända fotografier av honom och det är inte ens känt var han bor. Trots min nyfikenhet har jag ännu inte läst honom, men det tänkte jag rätta till genom att läsa hans kortroman The Crying of Lot 49 från 1966.

En bok jag alltid återvänder till del 1

Under denna vinjett kommer jag när andan faller på skriva om en bok jag alltid återvänder till oavsett hur många gånger jag än läser den.

Först ut är Of Mice and Men av Nobelpristagaren John Steinbeck. Hans kortroman från 1937 om de kringvandrande lantarbetarna George och Lennie har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag först läste den.

John Steinbeck lyckas på runt 100 sidor berätta en hjärtskärande och vacker historia om vänskap, drömmar och precis som i dikten som gett romanen dess namn; väl uttänkta planer som går fel.

Den har självklart också hamnat på min lista över böcker som fått och får mig att gråta. Det räcker ibland att jag bara läser första sidan, för jag kan boken så bra.

Nu återstår att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

Tack för alla dikter

Foto: Mariusz Kubik

Det är med sorg i hjärtat jag läser nyheten att den polska poeten och essäisten Wisława Szymborska har avlidit i en ålder av 88 år. Szymborska fick Nobelpriset i litteratur 1996 och det är tack vare det priset som jag ens fick upp ögonen för hennes poesi.

Fast hennes fantastiska dikter kommer alltid att leva kvar och jag rekommenderar alla att springa iväg till sin bokhandel eller sitt bibliotek och låna hennes diktsamlingar. Läs och njut av en av vår tids främsta poeter.

Så här löd Svenska Akademiens motivering till att hon fick Nobelpriset i litteratur:
"for poetry that with ironic precision allows the historical and biological context to come to light in fragments of human reality".

NOTERAT

Livet är enda sättet
att beväxa med löv;
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;

att vara en hund,
eller stryka den över pälsen:

att skilja smärta
från allt som inte är det;

att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.

Ett enastående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om

Nedan kan ni se en intervju med Wisława Szymborska från SVT.

Oktober - Snabbversionen

Äntligen är väl ett ord som kan sammanfatta oktober månad. Främst för att Tomas Tranströmer äntligen fick Nobelpriset i litteratur. Fast också för att jag kom igång med recenserandet, återupptog mitt novelläsningsprojekt och slutligen för att jag kände att jag fått ett bra flyt i läsningen.

Facit för oktober blev följande:

* Fem lästa böcker. Fyra romaner och en novellsamling.

* Sammanlagt sidantal blev 1527.

* Fyra lästes på svenska, en på engelska.

* Svenska är också originalspråk för två av böckerna. De övriga har ryska respektive engelska som originalspråk.

Och här kommer läslistan:

* Välkommen till den här världen av Amanda Svensson

* Vinterdrottningen av Boris Akunin

* Patient 67 av Dennis Lehane

* Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
* Star Wars: Death Troopers av Joe Schreiber

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

"...för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga." Så lät Svenska Akademiens motivering till att Nobelpriset i år gick till den svenske poeten Tomas Tranströmer.

När Peter Englund i dag tillkännagav att just Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur slog mitt hjärta minst trippelslag. Jag vågade inte tro att han skulle få det i år. Istället tippade jag Assia Djebar.

Jag är för en gångs skull glad att jag hade tokfel. Tranströmer har jag tjatat om i många år, men jag trodde att han led av Graham Greene-syndromet och aldrig skulle få det.

Tranströmer är en av mina favoritdiktare och har varit det under lång tid. Främst är jag förtjust i hans senare verk och hans haikudikter är tillhör det vackraste som går att läsa.

Så här såg det ut när Peter Englund gjorde tillkännagivandet.

Avslutar detta inlägg med dikten "Örnklippan" från hans senaste diktsamling Den stora gåtan från 2004.

Bakom terrariets glas

reptilerna

underligt orörliga.

En kvinna hänger tvätt

i tystnaden.

Döden är vindstilla.

I markens djup

glider min själ

tyst som en komet.

Jag tippar Nobelpriset

I dag publicerades min Nobelpriskrönika i Skånska Dagbladet. I den spekulerar jag friskt om vem som får priset. Ledtråd: Det blir antingen Adonis, Ko Un, Les Murray eller Assia Djebar.

Läs min krönika här.

Äntligen dags för lite Nobelpris

På torsdag vankas det tillkännagivande av Nobelpristagaren i litteratur. Klockan 13.00 öppnar Peter Englund dörren och berättar vem som får det prestigefyllda priset. Och självklart är spekuleras det fram och tillbaka om vem som kommer få priset.

Blir det en svensk? Blir det en poet eller kanske en dramatiker? Oavsett så diskussionens vågor gå höga. Det ska bli spännande att se om det årets val blir lika kontroversiellt som 2010 års pristagare Mario Vargas Llosa.

I skrivandes stund visar sig lågoddsarna vara Haruki Murakami hos Unibet och Adonis hos Ladbrokes. Andra lågoddsare är Tomas Tranströmer, Assia Djebar och Les Murray.

Nu återstår bara frågan. Vem tror du får priset?

Sommarläsning

Med tanke att det har varit sommar i över en månad nu är det väl på tiden att jag skriver några rader om årets sommarläsning. Förra året var temat Jane Austen och jag mäktade med precis en bok. Närmare bestämt Sense and Sensibility. Årets tema lånar jag från hösten 2010. För det är nämligen tegelstensromaner. Närmare bestämt två stycken, som ska ska plöjas i sommar.

Först ut är My Sister, My Love av Joyce Carol Oates. Jag har visserligen inte kommit särskilt långt i den än, men jag är nästintill säker på att den kommer att hamna bland Oates-favoriterna tillsammans med bland annat Bellefleur och Rape: A Love Story.

My Sister, My Love handlar om familjen Rampike berättad av sonen och storebrodern Skyler. Det är berättelsen om hur dottern i familjen, den hyllade isprinsessan Bliss, kidnappas och mördas samt hur detta påverkar den till synes perfekta familjen. Joyce Carol Oates har låtit sig inspireras av den verkliga historien om den lilla skönhetsmissen JonBenét Ramsay, som mördades 1996.

Fast parallellt läser jag även tegelsten nummer två. Nämligen klassikern Buddenbrooks: en familjs förfall av den tyske Nobelpristagaren Thomas Mann. Boken har stått och samlat damm i boksamlingen alldeles för länge nu. Romanen publicerades 1901 och anses ha varit en starkt bidragande orsak till att Mann fick Nobelpriset i litteratur 1929.

Boken handlar om köpmansfamiljen Buddenbrook i Lübeck, som man får följa genom flera generationer under närmre 100 år. Inte heller i denna har jag kommit särskilt långt, men jag läser några få sidor varje kväll innan jag somnar. Fast den känns som en bok man ska ta sig tid med och njuta av ordentligt.

Dessutom när jag är inne på temat tegelstenar (och klassiker) så tänker jag dessutom under juli månad få till en recension på Roberto Bolaños 2666. En bok jag läste ut i januari, men som jag först nu känner mig redo att skriva om. Återkommer med den inom det snaraste.