Visar inlägg med etikett Joyce Carol Oates. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Joyce Carol Oates. Visa alla inlägg

tisdag 3 december 2013

Lucka 3: Syskonkärlek

"Dysfunctional families are all alike. Ditto "survivors".
Me, I'm the "surviving" child of an infamous American family but probably after almost ten years you won't remember me: Skyler.
It is a catchy name isn't it? Skyler: sky.
A name specifically chosen by my father, who'd expected great things from me, as his firstborn child, and male.
A name my father Bix Rampike believed, to set it's bearer apart from the merely commonplace.
My last name – "Rampike" – has caused your eyelids to flutter right? Ram-pike. Of which, unless you're willfully obtuse, or pretending to be "above it all" (i.e. the ravaged earth of tabloid America), or mentally impaired, or really young, you've certainly heard."

Bok: My Sister, My Love: The Intimate Story of Skyler Rampike
Författare: Joyce Carol Oates (1938-)
Utgivningsår: 2008
Läs också: Bellefleur (1980),  Rape: A Love Story (2003), Dödgrävarens dotter (2008)
Om författaren: Joyce Carol Oates är kanske känd som en av vår tids mest produktiva författare. Bibliografin upptar 132 verk fördelat på romaner, novellsamlingar, kortromaner, essäer, memoarer, diktsamlingar, deckare och ungdomsböcker sedan debuten 1964. Oates är också en evig kandidat till Nobelpriset i litteratur. 

torsdag 28 februari 2013

Februari - snabbversionen

Då var det bara tio månader kvar av 2013. Dags att sammanfatta ytterligare en läsmånad. Måste säga att när det gäller läsning och böcker har februari varit en ypperligt bra månad. Sex böcker har jag läst, vilket är en mer än jag räknade med. Dessutom har det hamnat lite nya böcker i hyllan, bland annat tre av Hilary Mantel. Vars författarskap jag ska läsa in mig på under 2013.

Facit för februari blev följande:
* Sex böcker varav fem romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2392.
* Två lästes på svenska och fyra på engelska.
* Fem har engelska och en har ryska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Vredens änglar av Joyce Carol Oates
* Star Wars: Red Harvest av Joe Schreiber
* The Player of Games av Iain M. Banks
* 2017 av Olga Slavnikova
* Fludd av Hilary Mantel
* A Place of Greater Safety av Hilary Mantel

tisdag 26 februari 2013

Bokreafynd!

Jag hade egentligen inte planerat att göra några inköp på årets bokrea. Men så tog jag ändå tur inom Hamrelius på vägen hem från jobbet. Och innan jag visste ordet av hade jag plockat åt mig tre böcker. Först hittade jag Fjodor Dostojevskijs Brott och straff. Den jag köpte jag som ersättning för mitt gamla exemplar som tycks ha gått upp i rök.

Av bara farten plockade jag sedan åt mig Franz Kafkas Processen. Därefter blev det en tur över till det engelska reabordet. Där hittade jag Joyce Carol Oates We Were the Mulvaneys, som jag köpte trots att jag för tillfället har gjort slut med Joyce Carol Oates. Oavsett så ser jag fram emot att få sätta tänderna i dessa tre fynd.

tisdag 5 februari 2013

Recension: Vredens änglar av Joyce Carol Oates

Egentligen vill jag inte skriva denna recension. För den kommer innebära en sågning av en av mina absoluta favoriter, nämligen den amerikanska författaren Joyce Carol Oates. Min eviga kandidat till Nobelpriset, men jag börjar inse varför hon aldrig kommer få det. För novellsamlingen Vredens änglar ligger så långt under den nivå jag förväntar mig av Joyce Carol Oates.

I Vredens änglar ställer sig Joyce Carol Oates frågan: Är kvinnan det svagare könet? Hon undersöker denna tes i nio noveller med skiftande infallsvinkel. Vi får möta den lilla flickan som är avundsjuk på sin lillebror och bara vill ha uppmärksamhet. Den misshandlade kvinnan som det till slut brister för. Sjuksköterskan som även barmhärtighetsmördar sina patienter.

I jämförelse med många andra författare är det en välskriven och ganska spännande novellsamling som Joyce Carol Oates har åstadkommit. Mitt problem är att det är så långt ifrån den Joyce Carol Oates jag känner som briljerar och fängslar i mästerverk som Rape: A Love Story och MySister, My Love.

Ovanpå alltihop är novellerna i samlingen också väldigt ojämna inbördes. Deras enda gemensamma punkt är det öppna slutet som låter läsaren dra sina egna slutsatser. I vissa av novellerna funkar det utmärkt, i andra blir det mest irriterande.

Den bästa novellen är ”Doll: En romans i Mississippi” vars huvudperson är en flicka eller kvinna, berättelsen lämnar hennes exakta ålder till läsarens fantasi, som reser runt med sin hallick. Fast allt är inte vad det synes vara och Doll är ingen vanlig prostituerad. För det första har hon inte sex med kunderna, hon tar bara deras pengar.

I denna novell lyckas Joyce Carol Oates fängsla mig och hålla mig bunden vid historien som berättas. Doll och hennes hallick är två tragiska människoöden som trollbinder, men novellen känns översiktlig. Den är i stort behov av att utvecklas. Jag tror Joyce Carol Oates hade kunnat få den att fungera som en roman.

Fast i novellsamlingens värsta stunder hänfaller Joyce Carol Oates åt billigt effektsökeri och vidrigheter bara för sakens skull inte för att det tillför något, som i novellen ”Madison à la Guignol”. Och mellan den bästa och den sämst en massa text som glöms bort lika snabbt som novellen är över.

Det är väl bara att inse fakta. Även Joyce Carol Oates kan skriva texter jag inte gillar. Slutsatsen är enkel, jag får koncentrera mig på de av hennes verk som är bra. Så denna dåliga recension innebär inte slutgiltigt farväl, men ett på återseende om ett tag. Vi måste ta en paus nu!

fredag 21 december 2012

Lucka 21: Skyler Rampike

"Me, I'm the "surviving" child of an infamous American family but probably after almost ten years you won't remember me: Skyler."

Skyler Rampike är en sorglig karaktär. Hans liv är i spillror och hans uppväxt i en dysfunktionell närmast kan beskrivas som tragisk. Den stora sorgen i Skylers liv är mordet på hans sexåriga lillasyster Bliss, en konståkningsstjärna som charmat hela nationen.

Skylers högst personliga berättelse är en gripande och skrämmande insyn i den på ytan perfekta familjens mörka hjärta. Det är en pappa som inte är närvarande, en egoistisk mamma som inte kan knyta till sina barn, en deprimerad son och olycklig dotter.

onsdag 31 augusti 2011

Augusti – Snabbversionen

Då var augusti månad snart ett minne blott. Nu återstår det bara fyra härliga månader av läsning detta året. Har nu bott in mig i lägenheten, hittat den perfekta läsställningen i soffan och påbörjat återknytningen av bekantskapen med alla böcker i mitt bibliotek som varit så sorgligt nonchalerade.

Tittar man på antalet böcker jag läst så har jag nog mer än väl kompenserat för det något fattiga resultatet i juli. Totalt elva böcker har det blivit under augusti månad. Jag har dessutom blivit något flitigare på att blogga och framförallt att recensera böcker, även om jag fortfarande ligger sorgligt efter. Däremot valde jag inte att recensera varje enskild Harry Potter-bok, istället tänka jag skriva ett samlande inlägg om alla sju böckerna istället.

Facit för augusti blev följande:
* Elva lästa böcker, varav åtta romaner, två kortromaner och en biografi.
* Sammanlagt sidantal blev 4929.
* Fyra böcker lästes på svenska, de övriga sju på engelska.
* Nio hade engelska som originalspråk, en hade svenska och en ryska.

Och här kommer läslistan:
* Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Half-Blood Prince av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling
* Katarina av Medici av Leonie Frieda
* My Sister, My Love av Joyce Carol Oates
* Den vassa eggen av W. Somerset Maugham
* En diaboliad av Mikhail Bulgakov
* Bödeln av Pär Lagerkvist

söndag 28 augusti 2011

Recension:
My Sister, My Love av Joyce Carol Oates

Det är med nöjd utmattning jag läser sista sidan i My Sister, My love. Nöjd för att det har varit en spännande och förträfflig läsning. Utmattad för att Joyce Carol Oates har serverat mig en berättelse som har varit främst känslomässigt, men stundtals även fysiskt, uttröttande.

Huvudpersonen i boken är Skyler Rampike, en man på 20 år, som berättar sitt livs historia. Han är nämligen storebror till lilla Bliss Rampike. Hon är vid sex års ålder en framgångsrik och hyllad konståkerska, på väg mot nationellt kändisskap.

Då drabbas den utåt sett lyckliga familjen Rampike av en katastrof. Lilla Bliss hittas mördad i pannrummet. Hela livet slås i spillror för Skyler och hans föräldrar Bix och Betsey. Intresset för mordet gör att familjen med jämna mellanrum valsar genom pressen, främst då olika former av skvallertidningar och billiga talkshows.

Joyce Carol Oates har låtit sig inspireras av det verkliga mordet JonBenét Ramsay, en sexårig deltagare i skönhetstävlingar för barn, som mördades 1996 och vars familj fortfarande valsar runt i amerikanska tabloider.

My Sister, My Love är Skylers berättelse om mordet, sin uppväxt och sin familj. Och det är flera olika Skylers vi får möta. Den lilla pojken som står i centrum för berättelsen, den unge vuxne Skyler som på avstånd betraktar och berättar sin historia, tonårs-Skyler som efter mordet transporteras runt på olika mentalsjukhus, vårdhem och internat. Alla med sin egen röst och berättarstil, sammanhållna endast av behovet av att berätta SANNINGEN om sin syster och sin familj.

Självklart blir det ingen linjär berättelse, vare sig kronologiskt eller tematiskt. Nej, berättar-Skyler rör sig fram och tillbaka, kommer med utvikningar om olika företeelser. Det kan verka invecklat med så många olika huvudpersons-jag och narrativa lager i en roman, men Joyce Carol Oates ror i land med det. Stundtals under läsningen glömmer jag nästan bort att det är en historia skriven av en 70-årig kvinna för hon lyckas göra karaktärerna och främst då Skyler så verklig att han nästintill kliver fram ur boksidorna.

Romanen är också en svidande vidräkning med den amerikanska fascinationen att bli känd till varje pris, att få sin femton minuter i rampljuset. Detta kombineras då även med den, i mina ögon, tragiska behovet för vissa föräldrar att förverkliga sina egna drömmar genom sina barn. I My Sister, My Love är det Betsey Rampike som försöker få till den konståkningskarriär hon själv förvägrades.

Joyce Carol Oates ger också en känga till amerikansk media och deras närgångna rapportering och utnyttjande av offer för spektakulära händelser. I bokens fall de anhöriga till en mördad barnstjärna, men det hade lika gärnat kunnat vara en naturkatastrof eller terrorattentat. Genom hela boken kämpar Skyler mot media för att slippa se sitt och sin familjs liv åter dissekerat i artiklar, tv-program och reportageböcker skrivna av personer ”insatta” i fallet.

Utan att avslöja för mycket dras Skylers behov av frid kontra upprättelse för sig och sin syster till sin spets på romanens sista skälvande sidor. En upplösning som inte bara gör att Skyler utan också läsaren uppnår katarsis.

My Sister, My Love är Joyce Carol Oates i högform och hon bjuder på rejäla rallarsvingar rakt upp i ens känslomässiga solar plexus. Utan tvekan är det något av det bästa hon skrivit och jag kan varmt rekommendera den till alla, för detta är inte bara en roman för inbitna Oates-fans. Läs den och njut av riktigt bra modern skönlitteratur.

Dagens citat: "SKYLER HELP ME          SKYLER I AM SO LONELY IN THIS PLACE SKYLER I AM so afraid           I hurt so Skyler          you won't leave me in this terrible place will you          Skyler?
Nine years, ten months, five days,
This child-voice in my head." (Inledningen av My Sister, My Love.)

"Subjektiviteten är sanningen." (Søren Kierkegaard)

måndag 15 augusti 2011

Krya på mig-läsning

På grund av lite allmän krasslighet, magont och illamående så tillbringas måndagen nedbäddad i soffen under favoritfilten. Självklart krävs det litterärt sällskap för att utstå denna tillfälliga ynklighet. På mitt improviserade soffbord ligger därför två böcker, varav förhoppningsvis kommer att läsas ut under dagen.

Den första boken som ska läsas är Leonie Friedas biografi om en av världshistoriens mest intressanta och fascinerande kvinnor. Nämligen Katarina av Medici, som var drottning av Frankrike och tillika mor till tre franska kungar. Dessutom var hon svärmor till både den skotska drottningen Maria Stuart och den franske kungen Henrik IV. Katarina av Medici misstänks även ligga bakom Bartolomeinatten då franska hugenotter i Paris massakrerades.

Sedan har jag boken som ska läsas ut inom den snaraste. En bok som jag har hållit på med ett tag. Jag pratar självklart om My Sister, My Love av Joyce Carol Oates. Den sattes paus under HP-läsandet. Anledningen var nu inte endast att jag ville läsa Harry Potter istället, utan mycket berodde på att berättelsen om Skyler Rampike är så otroligt intensiv att jag behövde komma upp till ytan och hämta andan lite innan jag avslutar boken.

söndag 31 juli 2011

Juli – Snabbversionen

Hoppsan ja. Det blev inte mycket läst i juli månad och inte mycket bloggat heller. Jag gick ut hårt med högtflygande planer på att jag skulle hinna med att läsa både Buddenbrooks och My Sister, My Love. Samt utlovade jag en recension av 2666. Av dessa planer blev det intet.

Orsakerna är många. Först och främst bristande läs- och blogglust, men även det faktum att större delen av min fritid i juli har ägnats åt att flytta (förutom när jag har gjort allt annat roligt som hör sommaren till). Fast nu är flytten i stort sett överstökad och jag har installerat mig i mitt nya hem.

När det gäller My Sister, My Love så har jag nästan läst ut den. Har cirka 100 sidor kvar, men jag måste erkänna att jag behövde en paus från berättelsen, hämta andan och läsa lite annat. För det är en väldigt intensiv och drabbande historia Joyce Carol Oates bjuder på.

Facit för juli blev följande:
* En läst roman
* Sammanlagt sidantal blev 223
* Boken lästes på engelska
* Vilket även är dess originalspråk

Läslistan för juli blev
* Harry Potter and the Philosopher's Stone

Fast från och med i morgon måndag när jag åter börjar jobba så innebär det också att jag ska börja pendla med tåg. Så förhoppningsvis blir det så att jag i augusti tar igen den läsning jag gick miste om i juli.

måndag 11 juli 2011

It's even in my dreams

Just nu befinner jag mig mitt uppe i My Sister, My Love. Har kommit lite mer än halvvägs och är fullständigt uppslukad i Skyler Rampikes berättelse. Så till den milda grad att jag under natten till i dag till och med drömde om familjen Rampike och mordet på lilla Bliss. Och det är sällan det händer.

tisdag 5 juli 2011

Sommarläsning

Med tanke att det har varit sommar i över en månad nu är det väl på tiden att jag skriver några rader om årets sommarläsning. Förra året var temat Jane Austen och jag mäktade med precis en bok. Närmare bestämt Sense and Sensibility. Årets tema lånar jag från hösten 2010. För det är nämligen tegelstensromaner. Närmare bestämt två stycken, som ska ska plöjas i sommar.

Först ut är My Sister, My Love av Joyce Carol Oates. Jag har visserligen inte kommit särskilt långt i den än, men jag är nästintill säker på att den kommer att hamna bland Oates-favoriterna tillsammans med bland annat Bellefleur och Rape: A Love Story.

My Sister, My Love handlar om familjen Rampike berättad av sonen och storebrodern Skyler. Det är berättelsen om hur dottern i familjen, den hyllade isprinsessan Bliss, kidnappas och mördas samt hur detta påverkar den till synes perfekta familjen. Joyce Carol Oates har låtit sig inspireras av den verkliga historien om den lilla skönhetsmissen JonBenét Ramsay, som mördades 1996.

Fast parallellt läser jag även tegelsten nummer två. Nämligen klassikern Buddenbrooks: en familjs förfall av den tyske Nobelpristagaren Thomas Mann. Boken har stått och samlat damm i boksamlingen alldeles för länge nu. Romanen publicerades 1901 och anses ha varit en starkt bidragande orsak till att Mann fick Nobelpriset i litteratur 1929.

Boken handlar om köpmansfamiljen Buddenbrook i Lübeck, som man får följa genom flera generationer under närmre 100 år. Inte heller i denna har jag kommit särskilt långt, men jag läser några få sidor varje kväll innan jag somnar. Fast den känns som en bok man ska ta sig tid med och njuta av ordentligt.

Dessutom när jag är inne på temat tegelstenar (och klassiker) så tänker jag dessutom under juli månad få till en recension på Roberto Bolaños 2666. En bok jag läste ut i januari, men som jag först nu känner mig redo att skriva om. Återkommer med den inom det snaraste.

tisdag 31 maj 2011

Maj – snabbversionen

Är maj månad redan slut? Är det bara fyra veckor kvar till midsommar? Så känns det för tillfället nu när det är dags att sammanfatta maj som läsmånad.

Det har varit en månad som började i moll och slutade i dur. Med det menar jag att de första veckorna gick det ganska segt med läsandet och det blev mer en plikt som tvunget måste uppfyllas, snarare än något roligt och lustfyllt. Lyckligtvis lossnade det mot slutet och jag plöjde genom tre böcker på lika många dagar.

Facit för maj blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2252.
* En av böckerna lästes på engelska, de övriga på svenska.
* Tre har engelska, två har svenska och en har ryska som originalspråk.

Och här kommer läslistan:
Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates
* Nära hem av Alice Munro
Portnoy's Complaint av Philip Roth
* Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
* Offerrit av Johannes Källström
* Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Dagens citat: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.)

onsdag 18 maj 2011

Recension:
Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates

En eftermiddag när Rebecka Tignor (född Schwart) är på väg hem från jobbet på fabriken i Chatauqua Falls blir hon förföljd av en mystisk man i Panamahatt. När hon slutligen konfronterar honom envisas han med att kalla henne för Hazel Jones. Bara några veckor senare blir Rebecka nästa ihjälslagen av sin make, den brutale Niles Tignor.

Efter den råa misshandeln flyr Rebecka från farmen på Poor Mans Road tillsammans med sin treårige sin Niles Jr., ett musikaliskt underbarn. De rör sig mellan olika städer i delstaten New York tills de slår sig ner tillsammans med arvtagaren till en mäktig mediemogul.

Fast innan dess har Rebecka berättat sitt livs historia fram tills dess att hon möter mannen med Panamahatten Hon föddes 1936 på ett fartyg i New Yorks hamn efter det att hennes familj flytt Tyskland på grund av sitt judiska ursprung. Familjen Schwart slår sig ner i en liten by i den norra delen av delstaten New York. Fadern blir byns dödgrävare och familjen flyttar in i ett skjul vid kyrkogården.

Livet är hårt för familjen Schwart och fadern Jakob blir allt mer bitter och tyrannisk, medan modern Anna blir skygg och inåtvänd. Rebeckas bröder försvinner och Rebecka blir ensam med sina labila föräldrar tills allt exploderar i ett fasansfullt blodbad. Den föräldralösa Rebecka tas om hand av sin gamla skolfröken, men rymmer snart och börjar jobba som hotellstäderska. Och det är då hon träffar Niles Tignor. Rebecka blir förälskad och de gifter sig, men långsamt inser Rebecka sin makes sanna natur.

Det är en omtumlande roman Joyce Carol Oates bjuder på. Redan genom de första meningarna väcks empatin för Rebecka. Fast trots att hennes liv är sorgligt blir Rebecka aldrig en tragisk figur. Hela hennes väsen genomsyras av en seg motståndskraft och hon ger aldrig upp trots sin svåra uppväxt följt av ett fruktansvärt äktenskap

Romanen baseras på Joyce Carol Oates egen farmor, vars far försörjde sig som dödgrävare efter att familjen hade utvandrat till USA. Hennes farmorsfar begick också självmord efter att ha misshandlat sin fru.

Joyce Carol Oates bestämde sig inte för att skriva Dödgrävarens dotter förrän efter att hennes föräldrar hade gått bort. I intervjuer har hon påpekat att hennes ”släkthistoria var fylld av fickor av tystnad”. Så hon var tvungen att fantisera ihop det mesta av sin farmors historia och utifrån de fantasierna skapade hon Dödgrävarens dotter.

Hela boken är en klassisk Oatesk anrättning som drar in mig i Rebeckas värld. Varje hårt ord och gliring som hennes far använder för att trycka ner och förnedra hennes blir som nålstick i själen. Varje örfil hennes make utdelar svider i kinden.

Dödgrävarens dotter är en rörande roman om en kvinnas kamp att frigöra sig från sin egen historia och skapa sig ett eget liv på sina egna villkor. Boken är en måste-läsning för alla som älskar Joyce Carol Oates romaner.

lördag 7 maj 2011

Mina cirklar har rubbats

Tänkte egentligen tillbringa dagen så här...
....liggandes i soffan, eller fira lördag som jag kallar det. Och medan jag låg där tänkte jag läsa ut denna...
...fantastiska roman av JCO. Tyvärr hann verkligheten fatt mig. Fast så fort jag är färdig med att förbereda kvällens familjegrillfest blir det läsning av igen.

torsdag 31 mars 2011

Mars – snabbversionen

Mars månad har i år varit ytterst tvivelaktig. För dels har den känts otroligt lång, dels har den bara tagit slut lika abrupt som alla andra månader. Nåväl, det har i alla fall blivit dags att sammanfatta mars.

Det här var månaden som jag kände att jag kom i gång med årets recenserande på allvar. Sex recensioner har blivit skrivna för bloggen och två för Skånskan (varav den första av dessa två publicerades i dag). Trots det har jag inte fått loss tummarna och recenserat 2666. Har gjort några tafatta försök, men den känns inte riktigt färdigbearbetad i hjärnan än.

Facit för mars månad 2011 blev följande:
* Sex lästa böcker varav tre romaner, två novellsamlingar och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 2239.
* Fyra av böckerna lästes på svenska, två på engelska.
* Fyra stycken hade dessutom engelska som originalspråk, de övriga två spanska respektive danska.

Och här kommer läslistan för mars:
* Camilla and the Horse av Christina Hesselholdt
* Bockfesten av Mario Vargas Llosa
* Priset man betalar av Lionel Shriver
* D-dagen av Anthony Beevor
* Dear Husband av Joyce Carol Oates
* Nemesis av Philip Roth

onsdag 30 mars 2011

Recension: Dear Husband av Joyce Carol Oates

Hur snabbt kan en familj falla samman? Vilken mörk hemlighet kan få en son att vända sig mot sin mor? Vad händer när en far visar total likgiltighet inför sin yngsta dotter? I Dear Husband bjuder Joyce Carol Oates på fjorton noveller om vad som försiggår bakom den välputsade fasaden berättelsernas familjer visar upp.

Dear Husband bjuder på en Joyce Carol Oates i högform och jag tycker verkligen att novellformatet passar henne. Hon får till sina komplexa historier och lyckas teckna fullvärdiga porträtt av sina huvudpersoner, deras konflikter och bakgrund på det begränsade utrymme en novell utgör.

Joyce Carol Oates blandar och ger med olika berättartekniker i sina noveller. Förutom de klassiska greppen att berätta historierna i jag-form respektive tredje-person, så använder hon sig även av brev-form, vilket funkar förvånansvärt bra.

Fast som i alla novellsamlingar så varierar kvaliteten på novellerna inbördes och vissa berör mig som läsare mer, medan andra blir en intressant historia som flimrar förbi. Även om berättelserna i Dear Husband ligger på en förväntad och genomgående hög nivå.

Av de fjorton novellerna är det främst tre stycken som verkligen står ut och finns kvar i mig när läsningen väl avslutas. Den första är Special där vi får möta den lilla flickan Aimee som överlevt en fruktansvärd skållningsolycka, som enligt hennes föräldrar beror på att Aimee själv drog ner en kastrull med kokande vatten över sig.

Aimee bor med sina föräldrar och sin storasyster Sallie Grace som är förståndshandikappad eller som föräldrarna kallar det; hon är speciell. Något Aimee är smärtsamt medveten om då livet i huset helt dikteras av Sallie Graces humörsvängningar och behov med fadern som sträng övervakare. Inget får ske som kan göra Sallie Grace upprörd.

Stämningen i huset gör Aimees mamma till ett hypernervöst vrak. Det gör, i kombination med att fadern ignorerar henne, att Aimee långsamt flyr in i en fantasivärld där hon för en ständig konversation med Jesus. Men en dag kommer uppvaknandet när Sallie Grace vänder sig mot sin mamma och familjen disintegreras på grund av en enda våldsam impuls.

A Princeton Idyll är en av novellerna som berättas i brevform. Sophie Niemarck skriver en dag ett brev till sina farföräldrars gamla hushållerska Muriel med en enkel undran. Vad var det som gjorde att Sophie inte fick vara ensam med sin farfar längre? Vad var det egentligen som bröt ner den briljanta professor Niemarck att han tynade bort på några få år?

Till en början är dock Muriel ovillig att berätta men allt eftersom kryper sanningen fram. Och det visar sig vara en sanning som Sophie egentligen inte vill höra. Det är så bra skrivet att jag som läsare kan verkligen se Sophies ansikte framför mig när hon förstår sanningen om sin farfar, vilket får hela hennes bild av den gode patriarken att rämna.

Den bästa novellen i hela samlingen är dock Cutty Sark där vi får följa tonårige Kit Smartt i sin frigörelseprocess från sin frispråkiga författarmor. Kit är ett skilsmässobarn från ett rikt överklasshem men har ständigt fått byta mellan olika privatskolor. Hans mamma Quincy är en skandalomsusad författare och debattör som skrivit en mycket uppmärksammad memoarbok, där hon avslöjar mer än vad Kit är bekväm med.

Inför Kits sjuttonårsdag vill Quincy återknyta banden med sin motsträvige son. Kvällen slutar med att hon låter Kit läsa memoarerna där hon avslöjar hur hon förförde sin yngre bror. En förförelse som slutligen ledde till broderns självmord. Kit blir så chockad att han i ett vredesutbrott förstör sin mammas lägenhet och bryter kontakten helt med henne.

Några veckor senare dyker Quincy upp oinbjuden på Kits skola och bjuder med sin son till sitt hotellrum för att prata ut om allt som hänt. Under inflytande av alkohol urartar situationen allt mer och slutar med att Kit flyr med polisen hack i hälarna.

Alla tre novell riktar ett obarmhärtigt strålkastarljus mot just de detaljer av familjelivet som ingen vill visa upp för omvärlden. På knivskarp prosa dissekerar Joyce Carol Oates sina karaktärers liv och deras resa mot avgrunden.

Och vilken njutning den färden är. Med Dear Husband bevisar Joyce Carol Oates att hon är en författare i en klass för sig själv. För trots att de teman hon behandlar i Dear Husband förekommer i så många av hennes böcker, så känns novellerna ändå fräscha och nya. Det är ingen gammal skåpmat man som läsare bjuds på här.

Fast det är med skräckblandad förtjusning man läser novellerna i Dear Husband. Främst för att hon lättar på förlåten och låter mig som läsare att blicka in i fjorton familjers innersta gömställen. En kittlande och skrämmande upplevelse.

Dagens citat: "If you are a writer you locate yourself behind a wall of silence and no matter what you are doing, driving a car or walking or doing housework — you can still be writing, because you have that space." (Joyce Carol Oates i en intervju med New York Times.)

tisdag 29 mars 2011

Tomma rutor och kära återseenden

För första gången sedan jag började skriva ned vilka böcker jag läser för tillfället så har den aldrig varit helt tom. Olästa titlar har tillkommit i samma takt som de lästa har försvunnit. Fram tills i måndags kväll vill säga.

I måndags morse läste jag ut Dear Husband av Joyce Carol Oates när jag satt på bussen på väg till jobbet. Och när jag kom hem uppdaterad jag läslistan utan att ha bestämt vilken bok som skulle bli den nästa, därför förblev rutan tom.

När jag sedan gick och la mig så blev det bara att jag plockade upp Nemesis av Philip Roth (den låg i hyllan bredvid sängen) och började läsa den.  Och vilket kärt återseende det blev. Philip Roth är en av mina favoritförfattare, men det var väldigt länge sedan jag läste något av honom.

Därför blev de första sidorna i Nemesis som att hälsa på en god vän man inte har träffat på väldigt länge. Men samtalet fortsätter precis där det avslutades. För jag kände igen mig direkt i Roths prosa och insåg att hur mycket jag har saknat läsningen av hans böcker. Så det var ett mycket kärt återseende.

Dagens citat: "I don't ask writers about their work habits. I really don't care. Joyce Carol Oates says somewhere that when writers ask each other what time they start working and when they finish and how much time they take for lunch, they're actually trying to find out, "Is he as crazy as I am?" I don't need that question answered." (Philip Roth i en intervju med The Paris Review.)

tisdag 22 mars 2011

Återigen vårkänslor på bloggen

Äntligen har våren kommit på riktigt. I dag i Skåne var härligt varmt och skönt. Hemma i Hörby visade termometern på runt tolv grader i skuggan på norra sidan av huset. Därför hanns det med både promenad och en fika i trädgården.

Under fikan passade jag även på att inleda läsningen av Joyce Carol Oates novellsamling Dear Husband. Läste de två första novellerna och blev fullständigt golvad. Fantastiskt lovande inledning och JCO i högform.

Så avslutningsvis kommer här ett litet vårtecken. Ett gäng blommande krokusar.

torsdag 17 mars 2011

Novelläsandet fortsätter

Mars har inte direkt varit novellens månad. En samling har det blivit än så länge i mars och en i månaden är ju min målsättning. Men jag har upptäckt att jag saknar novelläsandet lite.

Nästa novellsamling på listan är en som jag införskaffade i april förra året. Nämligen Dear Husband av Joyce Carol Oates, en av mina absoluta favoritförfattare. Tyvärr har jag inte läst något av henne på länge, det blev ju aldrig av att jag tog mig an My Sister, My Love i höstas som jag hade planerat.

Därför passar jag på att slå två flugor i en smäll. Läsa en ny novellsamling samt återuppta bekantskapen med Joyce Carol Oates.

Apropå noveller så hittade jag det här inlägget på bloggen. Det är skrivet i juni och handlar om noveller i allmänhet och fyra favoritnovellförfattare i synnerhet. Och rekommendationen att läsa Guy de Maupassant håller fortfarande, bör kanske följa mitt eget råd också, det var ju ett tag sedan jag läste Fettpärlan.

Dagens citat: "At first no one spoke. Boule de Suif dared not even raise her eyes. She felt at once indignant with her neighbors, and humiliated at having yielded to the Prussian into whose arms they had so hypocritically cast her." (Ur Fettpärlan av Guy de Maupassant)

"I started out very quiet and I beat Mr. Turgenev. Then I trained hard and I beat Mr. de Maupassant. I’ve fought two draws with Mr. Stendhal, and I think I had an edge in the last one. But nobody’s going to get me in any ring with Mr. Tolstoy unless I’m crazy or I keep getting better." (Ernest Hemingway)

"Prose — it might be speculated — is discourse; poetry ellipsis. Prose is spoken aloud; poetry overheard. The one is presumably articulate and social, a shared language, the voice of "communication"; the other is private, allusive, teasing, sly, idiosyncratic as the spider’s delicate web, a kind of witchcraft unfathomable to ordinary minds." (Joyce Carol Oates)

måndag 10 januari 2011

2011 är novellens år

E. Annie Proulx, John Ajvide Lindqvist, Petina Gappah,
Italo Calvino, Joyce Carol Oates, Isaac Asimov
Då var det beslutat. 2011 ska bli novellens år här på bloggen. Eller rättare sagt så bestämde jag mig för att börja läsa fler novellsamlingar.

Varför då? Dels för att jag har några stycken som ligger i min läshög redan och väntar på att bli lästa, dels för att jag i grund och botten tycker om formatet, dels för att jag kände att jag behövde ett litet projekt som kan hållas i gång under året.

Dessutom fick jag då en anledning att beställa lite böcker. Så i söndags kväll skickades en beställning i väg på fyra böcker, varav två novellsamlingar. Jag köpte Close Range: The Wyoming Stories av E. Annie Proulx, samlingen innehåller bland annat novellen Brokeback Mountain, som låg till grund för filmen med samma namn. Dessutom inhandlades I, Robot av Isaac Asimov.

Följande är en lista på de novellsamlingar jag tänker läsa under året, en lista som kommer att utökas allt eftersom:
Dear Husband av Joyce Carol Oates
Sorgesång för Easterly av Petina Gappah
Close Range: Wyoming Stories av E. Annie Proulx
Kosmokomik av Italo Calvino
Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist
Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist
I, Robot av Isaac Asimov

Förutom novellsamlingarna passade jag även på att beställa två romaner av Philip Roth som jag har suktat efter under en längre tid, nämligen Portnoy's Complaint och Nemesis.

Dagens citat: "Reading Calvino, you're constantly assailed by the notion that he is writing down what you have always known, except that you've never thought of it before. This is highly unnerving; fortunately, you're usually too busy laughing to go mad. I can think of no finer writer to have beside me while Italy explodes, Britain burns, while the world ends." (Salman Rushdie om Italo Calvino)

"Tell you what, we coulda had a good life together, fuckin' real good life! Had us a place of our own. But you didn't want it, Ennis! So what we got now is Brokeback Mountain! Everything's built on that, that's all we got boy, fuckin' all. So I hope you know that, if you don't never know the rest! You count the damn few times we have been together in nearly twenty years and you measure the short fucking leash you keep me on, and then you ask me about Mexico and tell me you'll kill me for needing somethin' I don't hardly never get. You have no idea how bad it gets! I'm not you... I can't make it on a coupla high-altitude fucks once or twice a year! You are too much for me Ennis, you son of a whoreson bitch... I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i Brokeback Mountain)

"Jack, I swear." (Ennis Del Mar i Brokeback Mountain)