December - snabbversionen

Precis som både min vana dikterar och traditionen bjuder kommer sammanfattningen av december månad en dag för tidigt. Detta för att årets sista dag traditionsenligt kommer att tillägnas en något större sammanfattning.

December har på det stora hela varit en bra läsmånad. Något mindre antal böcker, men det beror på att jag hann med så många i november att jag kunde slappna av lite. Splittrat också för att mycket tankekraft och uppmärksamhet har ägnats åt annat än åt läsning och blogg. Förutom då min julkalender som jag blev mycket nöjd med.

Facit för december blev följande:
* Fyra lästa böcker varav två romaner och två sakprosa.
* Sammanlagt sidantal blev 1 602.
* Tre av böckerna lästes på svenska och en på engelska.
* Tre har också svenska som originalspråk och den fjärde har engelska.

Och här har ni läslistan:
* Axel Oxenstierna: Makten och klokskapen av Gunnar Wetterberg
* Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson
* Amatka av Karin Tidbeck
* Purple Hibiscus av Chimamanda Nogozi Adichie

Recension: Axel Oxenstierna av Gunnar Wetterberg

Trots mitt stora intresse för historia i allmänhet och svensk historia i synnerhet har jag aldrig läst en riktig biografi om Sveriges kanske främste statsman genom tiderna. Axel Oxenstierna var kansler i 42 år under tre olika regenter. Stundtals var han den som i praktiken styrde landet. Än i dag märker av Axel Oxenstiernas inflytande på svensk samhällsutveckling och administration. Han var mannen bakom länsindelningen och Svea hovrätt bland annat.

Det är ju det som gör det så märkligt att jag inte läst en biografi om Axel Oxenstierna tidigare. Till viss del beror detta på att hans gärning behandlas ingående även i böcker om till exempel Gustav II Adolf och drottning Kristina eller för den delen i verk om trettioåriga kriget. Två personer och ett skeende som är intimt förknippat med rikskanslern.

Den stora styrkan med Gunnar Wetterbergs bok om Oxenstierna är helhetsgreppet. Allt analyseras, undersöks och beskrivs med utgångspunkt från kanslern. Från barndomen till dödsbädden tecknas ett fullödigt porträtt av mannen, politikern, diplomaten och maktmänniskan Axel Oxenstierna. Något jag som historienörd mer än välkomnar.

Tyvärr är det en väldigt tung bok att ta sig genom. Gunnar Wetterbergs prosa saknar ett driv och ett flyt som hjälper läsaren genom. Språket hade behövt lättas upp, för med alla fakta som presenteras blir boken tung nog, ja nästan överlastad. Jag kan bara jämföra med andra svenska författare som skrivit biografier om historiska personer. Ta Dick Harrison till exempel vars biografi om Karl Knutsson Bonde är lätt som en fjäder i en sommarbris i jämförelse, trots att båda biografierna är lika omfattande och faktaspäckade.

Den tunga prosan gör tyvärr att biografin om Axel Oxenstierna endast kan rekommenderas till de som verkligen har ett brinnande intresse för personen och/eller tidsepoken. Det behövs för att ta sig genom denna, i övrigt, utmärkta biografi.

Oktober - snabbversionen

Då var det bara två månader kvar av året och det är dags att sammanfatta oktober. Läsmässigt har den gått i eskapismens tecken. Den inleddes med science fiction och avslutades med fantasy. Precis det som behövdes.
Månadens stora behållning var dock ändå Bea Uusmas fantastiska bok om Andrée-expeditionen. Jag sträckläste den (nästan i alla fall) för att den var så intressant och fängslande. Nu hoppas jag verkligen att Bea Uusma vinner Augustpriset för detta praktverk.
I övrigt har jag börjat komma igång igen med recenserandet och skrivandet för mitt eget höga nöjes skull här på bloggen. Det ska bli intressant att se vilka läsäventyr november månad kommer att bjuda på.

Facit för oktober blev följande:
* Sex lästa böcker varav fem romaner och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 2881.
* Fem böcker lästes på engelska och en på svenska.
* Fem har dessutom engelska som originalspråk och en har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Leviathan Wakes av James S.A. Corey
* Caliban's War av James S.A. Corey
* Abaddon's Gate av James S.A. Corey
* Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma
* The Traitor Queen av Trudi Canavan
* Moon over Soho av Ben Aaronovitch

Recension: Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Jag var inte beredd. Det är lika bra att erkänna. Jag var inte beredd på hur fängslad och emotionellt involverad jag skulle bli i Bea Uusmas bok om Andrée-expeditionen. Jag köpte boken för att jag var intresserad, tänkte att de kunde bli lite stilla läsning under några mörka höstkvällar. Jag sträckläste i princip hela boken. Hade det inte varit för att jag hade planer för onsdagskvällen hade de sista femtio sidorna inte sparats till precis innan jag gick och lade mig.

Det är helt enkelt omöjligt att stå emot Bea Uusma när hon tar dig vid handen och leder dig in i jakten på Andrée-expeditionen. Hennes personliga tilltal, smittande entusiasm och otroliga fascination för ämnet gör att du inte kan lägga boken ifrån dig. Läsaren blir lika engagerad i expeditionens öde som författaren själv.

Foto: Anna-Lena Ahlström/Norstedts

Att Bea Uusma dessutom får till en bra blandning när hon skiftar mellan beskrivningen av sin egen resa både i historien och geografin, Andrée-expeditionens tröstlösa ballongfärd och vandring över isen samt de korta utdragen ur expeditionsmedlemmarnas brev, dagböcker och anteckningar. Uusma får till det så bra att det känns som jag befinner mig på isen tillsammans med Andrée, Strindberg och Frænkel. Det är så jag huttrar till och drar filten omkring mig lite extra när jag ligger i soffan.

Boken är rikt illustrerad med bilder, kartor och diagram som ökar förståelsen för vad som hände där på isen för snart 120 år sedan. Bea Uusma presenterar sitt arbete lättöverskådligt och håller också isär sina egna åsikter från de objektiva fakta vi har om expeditionen. Något som alltid uppskattas för det ger läsaren en chans att bilda sig en egen uppfattning om vad som händer, kanske i opposition mot författarens slutsatser.

Egentligen saknar jag bara en sak. Och det är att Bea Uusma hade kommit hem till mig, druckit kaffe och diskuterat boken. Jag vill ställa följdfrågor. Dryfta och resonera kring både Andrée-expeditionens och hennes egna resa.

Recension: Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius

Stig Hadenius har tidigare utkommit med en biografi om kung Gustaf V. En biografi jag läste med stor behållning. Jag gillar biografier och är intresserad av svensk historia. Så när jag nu haft hans biografi av Gustaf V:s hustru Victoria stående i bokhyllan en ganska lång tid så tänkte jag att det var dags att läsa den också.

Tyvärr är inte behållningen lika stor här. Inget ont om Stig Hadenius berättarstil eller för den delen entusiasm och fascination för sin huvudperson. Men det räcker inte, för drottning Victoria är som person inte tillräckligt intressant för att det ska hålla en hel bok. Bättre hade i så fall varit att ge ut Gustaf V-biografin i ny upplaga som utökats med några kapitel om Victoria.

Victorias och Gustafs bröllopsfoto.
Från 1881.

Victoria föddes i alla fall som prinsessa av Baden och är i Sverige mest känd för två saker. Dels lät hon bygga det kungliga sommarslottet Solliden, dels hade hon en intensiv relation med läkaren Axel Munthe. De historiskt bevandrade förknippar nog också Victoria med en nära nog fanatisk germanofili (hon var ju kusin till den tyske kejsaren Vilhelm II).

För det bränner aldrig till, läsaren tillåts aldrig komma Victoria ända in på skinnet. Vi får aldrig svar på vem Victoria verkligen var. Hon framstår mest som en otroligt uttråkad och hypokondrisk kvinna ur överklassen som har stora svårigheter att knyta an till någon och något rent känslomässigt.

Victoria som drottning.
Fotografi från 1910.

Dessutom när Victorias inflytande på politiken ska avhandlas så simmar hon ur bild. Istället fokuseras berättandet på männen runt henne. Den enda slutsatsen jag kan dra av detta är att Victoria, trots sina försök och sin kraftfulla personlighet, inte hade särskilt stort inflytande på politiken som hon inbillade sig.

Fast boken innehåller mycket matnyttigt och intressant också, som till exempel småbiografierna av personer som befann sig i Victorias närhet. Dessutom är den fullspäckad med roliga anekdoter och små bitar kuriosa. Hade dock önskat mig ett något rikare bildmaterial. Det borde inte råda brist på bilder som har med Victoria att göra.

Något irriterande är också att det slarvats med korrläsningen av boken. Det mest iögonfallande är att Victorias föräldrar, storhertigen och storhertiginnan av Baden, ges olika titlar genomgående. De är ömsom storfurste/storfurstinna, hertig/hertiginna, furste/furstinna och det då korrekta storhertig/storhertiginna. 

Dessutom avled Oscar II vid 78 års ålder och inte 71, något författaren hade kunnat räkna ut bara genom att konsultera släktträdet som inkluderats i slutet av boken. Kan tyckas vara bagateller, men det ger ett otroligt slarvigt intryck.

Recension: Katarina av Medici av Leonie Frieda

Första gången jag kom i kontakt med den franska drottningen Katarina av Medici var genom en av min pappas Fantomen-tidningar. Äventyret som jag läste utspelar sig i Paris år 1572 och självklart fick jag lära mig att Fantomen spelade en viktig roll under den massaker som gått till historien som Bartolomeinatten.

Även om jag lärde mig ganska snabbt att Fantomens roll i hela händelseförloppet var fiktiv så fortsatte historien om Bartolomeinatten att fascinera och särskilt då en av huvudpersonerna, nämligen Katarina av Medici.

Katarina av Medici

Efter att ha läst Leonie Friedas omfattande biografi om den florentinska köpmannadottern som blev fransk drottning håller fascinationen i sig. Katarina av Medici är en imponerade och handlingskraftig kvinna, som lyckades dominera fransk 1500-talspolitik i tre decennier. Hon var inte bara gift med en fransk kung (Henrik II), utan även mor till tre (Frans II, Karl IX och Henrik III) samt svärmor till en (Henrik IV).

Leonie Frieda bjuder på en mastig, komplett och kompakt genomgång av Katarinas liv från födsel till död. Och det här är en biografi som kräver sitt av läsaren, men som också ger mångfalt tillbaka. För som alltid när en central historisk gestalt porträtteras så blir det inte bara en genomgång av dennes liv och gärning, utan också en undersökning av den tid personen levde och verkade.

När jag väl har läst ut boken och avklarat resan genom Katarina av Medicis liv så finns fortfarande fascinationen och intresset för henne kvar, men min frågor har blivit besvarade. Vad mer kan begäras av en biografi? I mina ögon är det ju också syftet med denna genre. Besvara våra frågor om huvudpersonen, men inte förstöra intresset för densamma.

Bartolomeinatten. Propagandamålning
från 1580-talet av Francois Dubois.

Leonie Frieda bjuder också på en imponerande notapparat och en utförlig litteraturlista om man nu som läsare skulle vilja gå vidare och fördjupa sig ännu mer i fransk 1500-talshistoria. Plus i kanten att noterna med källhänvisningar markeras med siffra och så får man slå upp noten i slutet av boken, medan små stjärnor betecknar fotnoter som ger kompletterande information. Precis så som jag vill ha det! Även bildmaterialet är rikt och koncentrerat till tre block, jämnt utportionerade i boken, tryckt på ett blankare och tjockare papper för att ge rättvisa åt återgivningarna av tavlor och teckningar.

Tyvärr irriteras jag av en del korrekturfel. Både i de släktträd och kartor som inleder boken, men också i den löpande texten. Många beror dessutom på översättaren. Exempelvis blir vissa personer både mostrar och fastrar till Katarina, vilket bara kan innebära att översättaren har slarvat och inte hållit reda på exakt hur engelskans ”aunt” ska översättas. Svenskan tenderar ju att vara mer specifik än både engelskan och franskan när det gäller släktbeteckningar. I slutändan blir dessa små korrekturfel endast tillfälliga kosmetiska irritationer, men de finns där.

Château de Chenonceau

Jag kan verkligen rekommendera denna biografi om Katarina av Medici. Det är en intressant bok om ett fascinerande och spännande livsöde. Utan Katarina hade vi till exempel inte kunnat få uppleva sådana arkitektoniska pärlor som Château de Chenonceau. Hon var en stor konstmecenat och stödde flera framstående arkitekter, konstnärer och författare. Katarina lade grunden till den franska kultur som blev så dominerande under 1600- och 1700-talen.

Dagens citat: "Catherine de' Medici, on the contrary, saved the crown of France; she maintained the royal authority in the midst of circumstances under which more than one great prince would have succumbed." (Honoré de Balzac i sin bok Om Katarina av Medici)

Recension: D-dagen av Anthony Beevor

Anthony Beevor har lagt ner ett imponerande arbete på sin bok D-dagen. Den är extremt detaljerad och går stundtals ner på en nivå där jag som läsare får följa individuella soldaters umbäranden under invasionen Normandie.

Tyvärr blir det nästan övermäktigt och det krävdes en kraftansträngning att läsa färdigt boken. Trots boken inte är skriven på något särskilt svårt språk, utan det märks att Beevor har ansträngt sig för att hålla prosan stringent och lättförståelig.

Det jag faller på är denna kompakta massa av detaljer, personer och fakta som bara väller ut från sidorna. Stundtals slår det nästan runt i huvudet och det blir svårt att hålla isär alla generaler, överstar och majorer som omtalas.

Fast mycket beror på att mitt historieintresse först och främst är inriktat på tidsperioden 1500 till 1900, därefter medeltiden och sedan antiken. Världskrigen hamnar lite längre ner i intresselistan och då med WWI före WWII.

Dessutom är jag inte heller särskilt intresserad av ingående beskrivningar av fältslag, taktik och försörjningslinjers upprätthållande. Så slutsatsen torde vara att jag inte borde läst Anthony Beevors D-dagen överhuvudtaget.

Varför gjorde jag det då? Mest för att jag tänkte ge Anthony Beevor en chans, särskilt sedan jag ratade hans Berlin – slutstriden 1945 av den enkla anledningen att jag orkade verkligen inte vada genom den flod av fakta som sköljde över mig.

Foto: Robert F. Sargent

Den här gången kom jag visserligen genom hela boken, även om det var nära att jag gav upp några gånger. Så det lär nog bli sista gången jag tar mig an Beevors böcker.

Fast jag kan verkligen förstå varför Anthony Beevor är så populär bland alla inbitna WWII-fantaster. Han serverar verkligen ett dignade smörgåsbord av information för alla som intresserade krigshistoria på det mer detaljerade planet.

Trots mitt ytliga intresse av bokens ämne och omfång vill jag bara än en gång poängtera att jag är riktigt imponerad av det arbete Anthony Beevor har lagt ner för att boken överhuvudtaget har kunnat bli till. För det är han värd en stor eloge.

Dagens citat: "Soldiers, Sailors and Airmen of the Allied Expeditionary Force! You are about to embark upon the Great Crusade, toward which we have striven these many months. The eyes of the world are upon you. The hopes and prayers of liberty-loving people everywhere march with you." (Dwight D. Eisenhower, allierad överbefälhavare under invasionen av Normandie i sitt tal till trupperna på dagen D.)

Det trodde jag aldrig

Nu har jag skaffat mig ytterligare ett litet projekt, som är tänkt att löpa under mars månad. I måndags började nämligen läsa Anthony Beevors bok D-dagen och tanken är att den ska läsas ut under mars. Målsättningen är ett kapitel innan jag somnar varje kväll, så det borde gå jämnt ut med kommande månadsskifte (boken har 30 kapitel).

Jag har faktiskt aldrig läst någon av Anthony Beevors böcker tidigare, trots mitt historieintresse. Anledningen är främst att jag är inte överdrivet intresserad av just andra världskriget, utan min håg står snarast till perioden 1500 till 1900 (ungefär).

Försökte visserligen för några år sedan läsa hans bok om de allierades kapplöpning till Berlin och slutstriden 1945. Orkade med ett kapitel eller två, sedan stöp jag på den ofantliga massan av fakta som anföll mina sinnen. Jag kunde verkligen inte hitta ett flyt i just den boken. Får se vad som händer med Beevors bok om D-dagen.

Dagens citat: "I hate war as only a soldier who has lived it can, only as one who has seen its brutality, its stupidity." (Dwight D. Eisenhower, allierad befälhavare under invasionen av Normandie, sedermera amerikansk president.)