Julkalendern: Hela listan

Då var julen och julkalendern slut för i år. Min fjärde julkalender här på bloggen har haft inledningar som tema. 24 stycken bra böcker har presenterats genom sina inledande stycken. Förhoppningsvis har jag lockat er att plocka en, flera eller kanske alla de här böckerna och läsa dem. Här får ni alla fall hela listan på vilka böcker som var med.

  1. Paradise av Toni Morrison
  2. Slaughter-House Five av Kurt Vonnegut
  3. My Sister, My Love av Joyce Carol Oates
  4. Ett piggsvins memoarer av Alain Mabanckou
  5. Mrs. Dalloway av Virginia Woolf
  6. The New York Trilogy av Paul Auster
  7. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
  8. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams
  9. The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin
10. Potemkin och Katarina den stora av Simon Sebag Montefiore
11. Kod 400 av Sophie Divry
12. The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides
13. Den afrikanska farmen av Karen Blixen
14. Amulett av Roberto Bolaño
15. Bränningen av Minette Walters
16. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
17. The Year of Magical Thinking av Joan Didion
18. Small Gods av Terry Pratchett
19. To Kill a Mockingbird av Harper Lee
20. Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
21. Jane Eyre av Charlotte Brontë
22. Clownen Jac av Hjalmar Bergman
23. Bring Up the Bodies av Hilary Mantel
24. Kosmokomik av Italo Calvino

Ändrade mig - det blir en julkalender ändå

En är ju inte sämre än att en kan ändra sig. Även om det sker efter att den elfte timmen är slagen och den feta damen egentligen sjungit.
Tack vare en snilleblixt har jag bestämt mig för att bjuda på en julkalender i år också. Jag kommer helt enkelt tipsa om 24 bra böcker genom att bjuda er på det inledande stycket.
Förhoppningsvis lockar det till läsning. Första luckan öppnas senare i dag.

Julkalendern: Hela listan

För tredje året i rad har jag haft en liten julkalender här på bloggen. 2010 var temat helt enkelt bra böcker jag ville tipsa om, 2011 var det böcker som blivit film eller tv-serier och i år har jag haft minnesvärda karaktärer som tema. Här nedan hittar ni listan med alla 24 karaktärer och vilka böcker/bokserier de är med i. Hoppas jag har lockat till läsning av åtminstone någon av böckerna.

1. Tyrion Lannister, A Song of Ice and Fire av George R.R. Martin 
2. Jane Eyre, Jane Eyre av Charlotte Brontë 
3. Hari Seldon, Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov 
4. Miss Marple, bland annat Mordet i prästgården av Agatha Christie 
5. Doktor Glas, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg 
6. Scout Finch, To Kill a Mockingbird av Harper Lee 
7. Gösta Berling, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf 
8. Hermione Granger, Harry Potter-böckerna av J.K Rowling 
9. Holden Caulfield, Catcher in the Rye av JD Salinger 
10. Clarissa Dalloway, Mrs. Dalloway av Virginia Woolf 
11. William of Baskerville, Rosens namn av Umberto Eco 
12. Marquise de Merteuil, Les Liaisons Dangereuses av Pierre Choderlos de Laclos 
13. Qfwfq, Kosmokomik av Italo Calvino
14. Calliope, Middlesex av Jeffrey Eugenides 
15. Patron Esping, Bock i örtagård av Fritiof Nilsson Piraten 
16. Katniss Everdeen, Hunger Games-trilogin av Suzanne Collins 
17. Guy Montag, Fahrenheit 451 av Ray Bradbury 
18. Elinor Dashwood, Sense and Sensibility av Jane Austen 
19. Roger Bernhusen de Sars, Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman 
20. Claudia, En vampyrs bekännelser av Anne Rice 
21. Skyler Rampike, My Sister, My Love av Joyce Carol Oates 
22. Emelie Nilsson, Stad-serien av Per Anders Fogelström 
23. Frodo Baggins, The Lord of the Rings av J.R.R Tolkien 
24. Pippi Långstrump, Pippi-böckerna av Astrid Lindgren

Hoppas ni har glädje av alla boktips och att ni hinner läsa riktigt mycket i mellandagarna. Varför inte börja med att beta av min julkalenderlista? Den kanske räcker ända tills det är dags för nästa julkalender.

GOD JUL

önskar

BiblioPepe

Då var det dags igen för julkalendern

Nu är det snart bara en månad kvar av året och mindre än en månad kvar till julafton. Därmed är det dags att återuppliva julkalendern. Förra året hade tema bra böcker som blivit bra filmer och året före det publicerade jag ett boktips om dagen från den 1 december till och med julafton. Då var temat helt enkelt 24 böcker jag tycker om och ville rekommendera till er läsare.

Årets julkalender kommer att ha tema karaktärer. Det innebär att jag från och med lördag kommer att publicera ett inlägg om dagen som kommer att handla om minnesvärda karaktärer ur litteraturen. Listan på vilka det blir är inte helt klar. Men det ska nog ordna sig i slutändan.

På lördag öppnas den första luckan. Var med redan från början.

Tio boktips dagen till ära

Övre raden från vänster: Harper Lee, Hilary Mantel, Petina Gappah,

Yiyun Li och Selma Lagerlöf. Undre raden från vänster: Wisława Szymborska, 

Maria Wine, Toni Morrison, Virginia Woolf och Ursula K. Le Guin

Den 8 mars är som bekant internationella kvinnodagen. Dagen till ära tänkte jag helt enkelt bara tipsa om tio kvinnliga författare vars böcker jag tycker väldigt mycket om.

Det är en salig blandning av det mesta. Nationalitet, genrer och tidsperioder. Jag rekommenderar varmt att ni läser varje bok på min lista.

Listan med mina rekommendationer är skriven utan någon inbördes rangordning.

* The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin

* Paradise av Toni Morrison

* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

* Wolf Hall av Hilary Mantel

* Orlando av Virginia Woolf

* To Kill a Mockingbird av Harper Lee

* Lövsus i Moll av Maria Wine

* Dikter 1945-2002 av Wisława Szymborska

* Sorgesång för Easterly av Petina Gappah

* Be för mig i tusen år av Yiyun Li

Hoppas ni får en trevlig lässtund!

Då var det dags igen för julkalendern

Nu är det snart bara en månad kvar av året och mindre än en månad kvar till julafton. Därmed är det dags att återuppliva julkalendern. Förra året publicerade jag ett boktips om dagen från den 1 december till och med julafton. Då var temat helt enkelt 24 böcker jag tycker om och ville rekommendera till er läsare.

Årets julkalender kommer att ha tema film. Det innebär att jag från och med torsdag kommer att publicera ett inlägg om dagen som kommer att handla om en bra bok, som blivit en bra film eller tv-serie. Listan på vilka böcker och filmer det blir är redan klar, så när som en eller två poster. Men det ska nog ordna sig i slutändan.

På torsdag öppnas den första luckan. Var med redan från början.

Tack för lånet

Fick en massa tips på Dennis Lehane-böcker efter min recension av Patient 67. Jag bad ju om det så det var högst väntat. Ett tips som slutligen gav faktisk utdelning kom från min kollega Gunilla. Hon både tipsade om och lånade sedan ut Ett land i gryningen.

Den ska läsas så fort jag hinner, även om jag har skummat de första sidorna lite. För övrigt ska jag passa på att nämna att Gunilla också bloggar om böcker. Det gör hon främst på sin Deckarblogg, men också Kulturbloggen. Båda hittar ni på Skånskan.se. Läs båda bloggarna nu, länka till dem och följ dem!

Julkalendern: Hela listan

Då var julkalendern slut för i år, men här kommer alla mina 24 boktips samlade i ett inlägg.

Jag hade egentligen inte tänkt att göra något speciellt inför julen här på bloggen. Men kvällen den 30:e november satt jag och surfade. Då såg jag att många av de bokbloggar jag följer skulle ha egna julkalendrar och då hoppade jag på tåget också, så att säga.

Redan samma kväll gjorde jag listan med alla böcker jag ville tipsa om. Insåg väl att om jag inte gjorde den i förväg, så hade det blivit pannkaka av hela idén. Och listan har stått sig med några få justeringar under resans gång. En bok som dock hoppade upp och ner (samt även lämnade listan i några dygn) var The Catcher in the Rye av J.D. Salinger. Det var också den svåraste boken att skriva om.

Här kommer hela listan:

1. Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov 
2. Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling 
3. Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro 
4. Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie 
5. Bock i örtagård av Fritiof Nilsson Piraten 
6. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion 
7. Farmor och vår herre av Hjalmar Bergman 
8. Mrs Dalloway av Virginia Woolf 
9. Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams 
10. The talented mr. Ripley av Patricia Highsmith 
11. Amerikansk pastoral av Philip Roth 
12. To kill a mockingbird av Harper Lee 
13. 1984 av George Orwell 
14. The Magician's Guild av Trudi Canavan 
15. Räddaren i nöden av J.D. Salinger 
16. Mio min mio av Astrid Lindgren 
17. Människans slaveri av W. Somerset Maugham 
18. Solomons sång av Toni Morrison 
19. Middlesex av Jeffrey Eugenides 
20. Våld – en historia om kärlek av Joyce Carol Oates 
21. Timmarna av Michael Cunningham 
22. Wolf Hall av Hilary Mantel 
23. The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien 
24. Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Hoppas ni har glädje av alla boktips och att ni hinner läsa riktigt mycket i mellandagarna. Varför inte börja med att beta av min julkalenderlista? Den kanske räcker ända tills det är dags för nästa julkalender.

GOD JUL

önskar

BiblioPepe

Lucka 24: Kejsarn av Portugallien

Då var vi framme vid den sista luckan i min bloggjulkalender, som dessutom blir inlägg nummer 150 på bloggen. Där ser man julafton och bloggjubileum på samma gång. Och bakom den sista luckan gömmer sig min favorit ur Selma Lagerlöfs produktion.

Kejsarn av Portugallien är en finstämd och sorglig historia om Jan i Skrolycka och hans kärlek till sin enda dotter Klara Fina Gulleborg.

Dottern, som Jan älskar över allt annat, flyttar till Stockholm och hör sedan aldrig av sig. Jan i Skrolycka drivs då in i en fantasivärld där han är kejsaren av Portugallien och hans dotter är kejsarinnan.

Boken utspelar sig i 1860- och 70-talets Värmland och platserna är tagna ur verkligheten, om än något maskerade. Även persongalleriet innehåller lätt förtäckta karaktärer ur verkligheten. Bland annat dyker Selma själv tillsammans med sina systrar Anna och Gerda, dock under annat namn.

1992 gjorde Lars Molin en fenomenal filmatisering med Ingvar Hirdwall i rollen som kejsaren. Det var tack vare den som jag läste boken och sedan även gick vidare till andra delar av Selma Lagerlöfs författarskap.

Kejsarn av Portugallien är som sagt min absoluta favorit ur Selmas produktion. Men som jag sade till min kollega Johan, så är det ju så att när man graderar Selmas böcker handlar det väldigt mycket om nyanser och små gradskillnader. Ingen av hennes alster är ju dåliga.

Dagens citat: "Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor. Ja, han hade blivit en annan människa i det ögonblicket, då den lilla flickan blev lagd i armarna på honom." (Kejsarn av Portugallien från 1914)

Lucka 23: The Lord of the Rings

Näst sista luckan har öppnats och bakom den gömmer sig en klassisk fantasyroman. Nämligen Oxfordprofessorn J.R.R. Tolkiens mästerverk The Lord of the Rings (Trilogin om Härskarringen).

Själv fick jag upp ögonen för Tolkien och hans böcker i början av 90-talet. Med reservation för minnesfel så tror jag att det var sommaren 1993 som jag läste dem för första gången.

Därmed var jag fast och har sedan dess läst inte bara trilogin utan även alla andra av hans böcker som utspelar sig i Midgård flera gånger. Både på engelska och svenska.

Jag har i dagarna läst ganska mycket om kontroversen kring den svenska översättningen av The Lord of the Rings, som gjordes av Åke Ohlmarks. En översättning som Tolkien själv var mycket missnöjd med. Till den grad att Ohlmarks faktiskt förbjöds av Tolkiens son Christopher att översätta andra av Tolkiens böcker, som till exempel Silmarillion.

Ohlmarks fick kritik för att han ändrade för mycket i böckerna och många anser att han skrev en egen tolkning istället för att bara göra en översättning. I vissa fall lyckades han dessutom att skriva om berättelsen, så den stundtals fick ny innebörd.

Därför kom det en ny översättning av Erik Andersson 2005 som var mycket mer trogen till Tolkiens önskemål. Nu har jag inte läst den så jag vill inte uttala mig för bestämt om dess kvaliteter. Men att döma av de brottstycken jag har läst så är det en habil översättning, även om många namn i den nya översättning nästa får ett löjets skimmer över sig.

Samtidigt så bryr jag mig inte så mycket om översättningar då jag numera endast läser Tolkiens verk på engelska och tänker fortsätta med det. Och jag rekommenderar alla att göra samma sak och lämna översättningarna därhän.

Dagens citat: "It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)

"Beträffande namn på personer och platser har Andersson varit lyhörd för expertisen och valt att bygga om så mycket som möjligt med svenska ord för att Tolkiens intrikata etymologier ska komma till sin rätt. Det är en hedervärd målsättning, som lätt kan få komiska bitoner: Fylkes huvudstad, i originalet "Michel Delving", kallar Andersson för "Möcklegräva", vilket låter som en ort hämtat ur svenska MAD." (Stefan Spjuth i Svenska Dagbladet om Erik Anderssons översättning från 2005.)

"Den allra största översättningsgrodan ligger dock i ett enda till synes obetydligt ord, nämligen det 'precious' som antihjälten Gollum använder om ringen, bokens centrala nav. 'Min dyrgrip', är vad Andersson kallar den och detta uttryck används av alla ringens ägare. Ohlmarks valde 'älskade' vilket visar att han förstod Gollums förhållande till guldsmycket. 'Min älskling' eller 'min skatt' är faktiskt ordboksöversättningen och den är dessutom sann mot Tolkiens genomgående avsikt att framställa hur kärleken till jordiska ting och jordisk makt binder själen och leder till dess undergång." (Henrik Williams i Dagens Nyheter om den nya översättningen.)

Lucka 22: Wolf Hall

Det är bara fem dagar sedan jag läste ut Hilary Mantels prisbelönta bok Wolf Hall. En helt fantastisk historisk roman, som jag ärligt talat hade kunnat läsa ut mycket snabbare. Fast det märktes att ju närmare slutet jag kom desto mer drog jag på det. Jag ville verkligen inte att boken skulle ta slut.

Wolf Hall handlar om den engelske statsmannen Thomas Cromwell, som från enkla förhållanden lyckades bli först kardinal Wolseys närmsta man och slutligen kung Henrik VIII:s främsta rådgivare.

Boken har ett underbart språk som suger fast i mig som läsare. I ett tidigare inägg beskrev jag det som att boken placerade mig i en tidsmaskin. Då menade jag i betydelsen att boken fick mig att helt tappa tidsuppfattning. Men den är också en tidsmaskin i meningen att den bokstavligt talat placerar mig i 1500-talets England.

Hilary Mantel när hon mottog sin CBE.

Dessutom bjuder Wolf Hall på en detaljrikedom och trohet till historiska fakta som är makalös. I en intervju berättade Hilary Mantel att hon ägnat sex år åt att bara göra research.

Bland annat förde detaljerade anteckningar var de olika historiska personerna befann sig. Så att hon inte sammanförde två karaktärer på en plats där de omöjligt kunde ha befunnit sig vid den givna tidpunkten.

Titeln Wolf Hall syftar på släkten Seymours säte Wulfhall i Wiltshire. Henrik VIII:s tredje hustru Jane Seymour tillhörde denna ätt och dess huvudman innehar fortfarande titeln hertig av Somerset.

Dagens citat: "... based on the sheer bigness of the book. The boldness of its narrative, its scene setting ... The extraordinary way that Hilary Mantel has created what one of the judges has said was a contemporary novel, a modern novel, which happens to be set in the 16th century." (James Naughtie, ordförande för Bookerpriskommittéen)

"... as soon as I opened the book I was gripped. I read it almost non-stop. When I did have to put it down, I was full of regret the story was over, a regret I still feel. This is a wonderful and intelligently imagined retelling of a familiar tale from an unfamiliar angle — one that makes the drama unfolding nearly five centuries ago look new again, and shocking again, too." (The Times recension av Wolf Hall)

"It wasn’t a question of rehabilitating someone. When you have got someone going from blacksmith’s son to Earl of Essex in that rigid society you have to want to know how he did it." (Hilary Mantel i en intervju med The Daily Telegraph.)

Lucka 21: Timmarna

Virginia Woolfs roman Mrs. Dalloway (som jag skrev om i lucka nummer åtta) innehar den egentliga huvudrollen i Michael Cunninghams roman Timmarna (The Hours).

Boken utspelar sig i tre olika tidsperioder, där varje just Mrs. Dalloway står i centrum. 1923 träffar vi på just Virginia Woolf när hon precis har påbörjat arbetet med boken. 1949 möter vi Mrs. Brown, hemmafrun som bor i en förort med sin make och son, som läser romanen. Slutligen hamnar vi i slutet av 90-talet där Clarissa Vaughan är mrs. Dalloway.

Förutom att Woolfs roman spelar en så stor roll i berättelsen så använder Michael Cunningham sig av medvetandeström. En berättarteknik som Virginia Woolf använde sig av och hjälpte till att introducera. The Hours var dessutom hennes arbetsnamn på just romanen Mrs. Dalloway.

Anledningen till att jag överhuvudtaget fick upp ögon för Michael Cunninghams roman (och Mrs. Dalloway för den delen) är Stephen Daldrys fantastiska filmatisering från 2002 med Nicole Kidman som Virginia Woolf, Julianne Moore som Mrs. Brown och Meryl Streep som Clarissa Vaughan.

Lucka 20: Våld – en historia om kärlek

Bakom den tjugonde luckan i min julkalender döljer sig en kortroman om ett ämne som har varit högaktuellt under hela 2010. Våld – en historia om kärlek (Rape: A Love Story som den heter i original) handlar om våldtäkt och dess offers utsatthet.

Joyce Carol Oates roman är lika aktuell då som nu. Våld – en historia om kärlek handlar om Teena som en kväll blir våldtagen av en grupp män. Trots att det finns ett vittne till våldtäkten släpps männen mot borgen, tack vare att de har råd med en bra och duktig advokat.

För Teena har mardrömmen bara börjat. Invånarna i staden där hon bor väljer att tro på våldtäktsmännen. Samtidigt som hon blir utfryst ur samhällsgemenskapen kämpar hon med sina egna skuldkänslor som äter upp henne inifrån.

Våld – en historia om kärlek är en angelägen och stundtals blodisande analys av våldtäktens mekanismer. Allt från rädslan att ens närma sig ämnet till skuldbeläggandet och ifrågasättandet av offret.

Tyvärr har vi ju under 2010 återigen sett hur verkligheten överträffar dikten. För hade Joyce Carol Oates skrivit Våld – en historia om kärlek nästa år istället hade jag varit övertygad om att hon hade fått sin inspiration från Uppdrag Gransknings reportage om våldtäkterna i Bjästa.

Dagens citat: "When people say there is too much violence in [my books], what they are saying is there is too much reality in life." (Joyce Carol Oates i en intervju med New York Times från 1980.)

Lucka 19: Middlesex

Middlesex av Jeffrey Eugenides var en av de första böckerna som jag skrev om på den här bloggen. Mitt andra inlägg ägnades helt åt denna fantastiska roman. Så här skrev jag då:

"Och när jag öppnade och läste de första meningarna. Så lycklig jag blev. Jag har nu läst sex och en halv sida av bokens första kapitel. Och det är något av det bästa jag någonsin läst. Hoppas nu det håller hela vägen. Men det tror jag att boken gör. Känslan finns där och allt stämmer."

Och allt stämde. Middlesex är en av de bästa romaner jag någonsin läst och det är en bok jag alltid kommer att bära med mig.

Middlesex handlar om Cal Stephanides som föds med oklar könstillhörighet och vars föräldrar väljer att uppfostra Cal som flicka.

Men det är inte bara historien om en människas kamp att hitta sitt kön. Jeffrey Eugenides Pultizer-belönade roman behandlar även frågor om arv kontra miljö, incest och invandring.

Så här avslutade jag min recension av boken:
"Middlesex av Jeffrey Eugenides är en viktig bok, som väcker många nödvändiga funderingar om kön, sexualitet och etnicitet. En modern bildningsroman redo att ta sin plats i 2000-talets litterära kanon."

Dagens citat: "Jag ser här på omslaget till den svenska utgåvan att förlaget lagt tonvikten på immigranttemat och visst kan jag säga att "Middlesex" blev just det. Men det var inte min avsikt från början. Det enda jag bestämt ville var att skriva en bok som var komisk och episk. Jag hade vaga idéer om en modern myt och transformationer av något slag, eftersom förvandlingar intresserar mig. Allt det där simmade omkring, och det som kom först var berättarens röst." (Jeffrey Eugenides i en intervju med DN.)

"The trumpeters, ranging themselves side by side in order, blow one terrific blast: —
'THE TRUTH!'
at which Orlando woke.
He stretched himself. He rose. He stood upright in complete nakedness before us, and while the trumpets pealed Truth! Truth! Truth! we have no choice left but confess — he was a woman." (Orlando: A biography av Virginia Woolf)

Lucka 18: Song of Solomon

När Toni Morrison fick Nobelpriset så var hennes genombrottsroman Song of Solomon en av tre av böcker som Svenska Akademien omnämnde som avgörande för att hon fick priset (de andra två var Beloved och Jazz).

Song of Solomon var den första av Toni Morrisons böcker jag någonsin läste. Att jag överhuvudtaget plockade upp den berodde på två saker, dels att hon fått Nobelpriset, dels att Oprah Winfrey pratade om Song of Solomon i sitt tv-program.

Första gången läste jag den på svenska och det var en av de starkaste läsupplevelserna jag haft. Tills jag läste den på engelska och insåg att den var så mycket bättre än jag först trodde. Eller rättare sagt jag förstod så otroligt mycket bättre efter att ha läst den på engelska.

Song of Solomon är berättelsen om Macon Dead III, mer känd under smeknamnet Milkman, som vi får följa från vaggan till grave. Hans smeknamn kommer av att hans mor ammade honom alldeles för länge och som kommer till allmän kännedom.

Milkman växer upp med sina systrar First Corinthians och Magdalene (kallad Lena). Alla kvinnor i familjen ges namn genom att fadern sätter en nål i bibeln och tar det ord som nålen träffar. Pojkar döps efter sin far, ett namn som uppstod genom ett administrativt fel av en unionssoldat efter det amerikanska inbördeskriget.

Bokens stora tema rör sig kring Milkmans sökande efter sin identitet som en svart man, men också hans jakt efter familjens historia och ursprung. Genom hela boken framställs den plötsliga förmågan att flyga som den enda möjligheten att nå frihet från den kvävande världen och vardagen.

Dagens citat: "My work requires me to think about how free I can be as an African-American woman writer in my genderized, sexualized, wholly racialized world. My project rises from delight, not disappointment..." (Toni Morrison i sin essä Playing in the Dark: Whiteness and the Literary Imagination.)

"Too much tail. All that jewelry weighs it down. Like vanity. Can't nobody fly with all that shit. Wanna fly, you got to give up the shit that weighs you down." (Karaktären Guitar till Milkman om varför en påfågel inte kan flyga bättre än en höna.)

"What I think the political correctness debate is really about is the power to be able to define. The definers want the power to name. And the defined are now taking that power away from them." (Toni Morrison i en intervju med New York Times.)

Lucka 17: Människans slaveri

Philip Carey är född med klumpfot och när han är nio år gammal blir han föräldralös. Philip skickas då till sin faster och farbror i byn Blackstable i East Anglia, där den stränga farbrodern är kyrkoherde.

Så inleds W. Somerset Maughams halvt självbiografiska roman Of Human Bondage (Människans slaveri på svenska). Boken gavs ut 1915 och räknas som en av tjugonde århundradets främsta romaner.

Läsaren får följa den klumpfotade Philip Careys liv genom uppväxten hos fosterföräldrarna, hans tid på internatskola, livet som konstnär i Paris och slutligen tiden som läkare i London.

Genom hela sitt vuxna liv stöter Philip på den fala kvinnan Mildred, som han obönhörligen dras till, trots att han vet att han bör undvika henne. Mildred är för övrigt en av de bästa antagonister som har gestaltats i litteraturen.

Of Human Bondage bär många likheter med W. Somerset Maughams eget liv och Philip Carey är hans alter ego. Maugham var visserligen inte klumpfotad, men hade en väldigt svår stamning när han växte upp, vilket hämmade honom socialt. Maugham blev också tidigt föräldralös och växte upp hos farbror, kyrkoherden i Whitstable.

Romanen Of Human Bondage har haft ett stort inflytande på senare tiders författare och flera har faktiskt gjort referenser till den. Bland annat J.D. Salinger i The Catcher in the Rye, Philip K. Dick i sin roman Dr. Bloodmoney och Nobelpristagaren J.M. Coetzee i romanen Youth.

Dagens citat: "This is a novel, not an autobiography, though much in it is autobiographical, more is pure invention." (W. Somerset Maugham om Of Human Bondage.)

"What has influenced my life more than any other single thing has been my stammer. Had I not stammered I would probably... have gone to Cambridge as my brothers did, perhaps have become a don and every now and then published a dreary book about French literature." (W. Somerset Maugham om sin stamning.)

"People ask you for criticism, but they only want praise." (Kapitel 50 i Of Human Bondage.)

Lucka 16: Mio min Mio

Bosse är nio och bor med sina fosterföräldrar i Stockholm. Fosterföräldrarna tycker mest att Bosse är till besvär.

Men en dag ser en ande till att Bosse färdas till Landet i fjärran. Där får han reda på att kungen är hans far och att hans riktiga namn är Mio.

Fast snart visar det sig att allt är inte lycka och fröjd i Landet i fjärran och Mio ger sig i väg med sin vän Jum-Jum för att hitta och besegra den onde riddar Kato med sitt hjärta av sten.

Foto: Jacob Forsell

Mio min Mio har alltid varit min favorit bland Astrid Lindgrens böcker. Den har funnits med mig hela mitt liv, ända sedan mina föräldrar läste den för mig för första gången. Nu ser jag själv fram emot att få läsa den för mina vänners barn när de blir gamla nog.

Boken kom 1954 och är Astrid Lindgrens första fantasyroman (tekniskt räknas den som high fantasy). Mio min Mio fick mycket bra kritik när den gavs ut. Sydsvenskans recensent Daniel Hjort kallade den bland annat för ett mästerverk och jämförde Astrid Lindgren med Zacharias Topelius.

Dagens citat: "[...] ensam pojke, sittande lite sorgmodigt på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och att jag lät honom bo på Upplandsgatan 13B, det berodde ju på att jag såg honom försvinna in i den porten. Sen dess har jag aldrig sett honom. Det är väl konstigt?" (Astrid Lindgren om hur hon fick inspiration till boken under en promenad i Tegnérlunden.)

"A poetic fairy tale which is tender and true...a splendid contribution to the fairy tale shelf." (Recension av Mio min Mio i Chicago Tribune.)

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

– Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

– Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Riddar Kato)

Lucka 15: The Catcher in the Rye

The Catcher in the Rye (eller Räddaren i nöden som den heter på svenska) är en sådan bok som nästan 60 år efter att den gavs ut för första gången fortsätter att påverka sin samtid.

Boken behandlar teman som tonårsuppror, sex och ångest över att växa upp. Många jag har diskuterat boken med berättar att de läste och fann tröst i berättelsen om 17-årige Holden Caulfield, som lämnar sin internatskola och tillbringar tre händelserika dygn i New York, när de själva befann sig i samma ålder som J.D. Salingers protagonist.

Min egen relation till The Catcher in the Rye började inte förrän jag var 21 och läste den för första gången. För mig ligger bokens storhet i att J.D. Salinger, genom Holden Caulfield, lyckas skriva om bokens tema på ett sätt som ger den en allmängiltighet.

För även om vi aldrig har levt i Holden Caulfields värld i 40-talets New York, så känner vi igen oss i hans känslor, hans sökande efter en identitet och hans existentiella ångest i insikten att barndomen är ett stadium i våra liv som obönhörligen övergår i vuxenlivet.

Trots att romanen snart fyller 60 år fortsätter den vara kontroversiell i sitt hemland. Fortfarande finns det personer som vill förbjuda att den används i undervisningen i skolorna. Fast de flesta av förbudsivrarna verkar vara ovetande om vad boken handlar, de är mest upprörda för att boken innehåller svärord och sex samt att Holden Caulfield anses lära barn att  vara uppstudsiga mot sina föräldrar och andra vuxna.

Dagens citat: "These people are being just like Holden... They are trying to be catchers in the rye." (Läraren Shelley Keller-Gage när skolstyrelsen i hennes lilla stad i Kansas förbjöd henne från att använda The Catcher in the Rye i undervisningen.)

"What really knocks me out is a book that, when you're all done reading it, you wish the author that wrote it was a terrific friend of yours and you could call him up on the phone whenever you felt like it. That doesn't happen much, though." (Holden Caulfield)

Lucka 14: The Magician's Guild

Dagens boktips blir The Magician's Guild av den australiensiske fantasyförfattaren Trudi Canavan. Boken är hennes debutroman och dessutom den första delen av The Black Magician Trilogy.

Huvudpersonen Sonea upptäcker en dag, när rikets magiker gör sin sedvanliga utrensning av slummen, att hon har magiska krafter. Något som också uppmärksammas av Rothen, en äldre magiker, som ser till att Sonea blir medlem av magikergillet. Trots att hon inte tillhör överklassen, utan bara är en rännstensunge från slummen.

The Magician's Guild får representera hela trilogin om den unga magikern Sonea, som upptäcker att dels har hon större magiska krafter än de flesta, dels står allting inte rätt till inom magikergillet. Bland annat misstänker Sonea att gillets mystiske ledare Akkarin kan ha brutit mot gillets lagar.

Jag upptäckte Trudi Canavans fantasytrilogi när jag stod i en bokaffär. Hade aldrig hört talas om vare sig serien eller författaren, så jag köpte böckerna på vinst och förlust. Och snacka om att dra en vinstlott.

Hela trilogin är välskriven fantasy med högre ambitioner än att bara underhålla läsaren (även om Trudi Canavan lyckas med det också), dessutom behandlas teman som klassfrågor och könsroller.

En liten rolig detalj är att när jag läste böckerna för första gången fick jag en väldigt stark bild i huvudet och det var att karaktären Rothen borde spelas av Jeremy Irons. När jag sedan surfade runt på nätet och läste olika fansidor om böckerna, så insåg jag att jag var inte ensam om att tycka så.

Dagens citat: "I was watching late night news and saw a report on how the city authorities had sent trucks around the city, into which all the homeless were loaded and then taken them to other cities. That night I dreamed that I was one among hundreds of people being driven out of a city... by magicians. We started throwing stones and instead I threw magic. I woke up and wrote down the dream, sure that in the morning I'd read it and laugh (most dreams make for bad stories). But I didn't. Later it fit with a world I'd created where magic was latent and required expert tuition, so the teaching of it became a priviledge [sic] only available to the rich." (Trudi Canavan beskriver på sin hemsida att inspirationen till boken kom efter att hon sett en dokumentär om 1992 års sommar-OS i Barcelona.)

"Actually, nobody ever asks me if this is okay. They just go ahead and do it. But that’s okay. Fan fiction has been around a long time and gives people much pleasure. I like the idea that people may be adding to what I’ve created. I can appreciate that some need to indulge in a little wish fulfillment. (The idea of Black Magician Trilogy slash fiction amuses me no end. Who would get with whom?)" (Trudi Canavan om fan fiction, ett fenomen hon uppskattar.)

Lucka 13: 1984

"Storebror ser dig", "dubbeltänk" och "nyspråk". Listan kan göras lång på ord och uttryck som George Orwells klassiska dystopi 1984 bidragit med till vår kulturs begreppssamling.

Jag minns inte exakt när jag för första gången läste om Winston Smith och hans tilltag att börja skriva dagbok. En handling som han vet kommer att leda honom rakt in i tankepolisens grepp.

Winston Smith är dessutom ett utmärkt exempel på en dystopisk hjälte som ser systemet från insidan och inser vad som är fel. Men en sak alla dystopiska romaner har gemensamt är just att hjälten är tragisk och från början är dömd att misslyckas.

Jag minns bara att jag hade sett föräldrarnas ex av romanen stå i bokhyllan (omslaget ser ni på bilden till vänster) och alltid varit fascinerad av bilden med ögonen i siffrorna.

Läste den och fastnade totalt, även om jag nog var lite väl ung för att förstå bokens tema fullt ut, så visste jag ändå att 1984 av George Orwell var en bok jag skulle bära med mig för resten av livet och återvända till den med jämna mellanrum.

Dagens citat: "There is something wrong with a regime that requires a pyramid of corpses every few years." (George Orwell om Sovjetunionen, som han kallade för "det nya ryska imperiet".)

"Writing a book is a horrible, exhausting struggle, like a long bout of some painful illness. One would never undertake such a thing if one were not driven on by some demon whom one can neither resist nor understand." (George Orwell i essän Why I Write)

"Whether he went on with the diary, or whether he did not go on with it, made no difference. The Thought Police would get him just the same. He had committed— would still have committed, even if he had never set pen to paper— the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever." (1984, kapitel ett)