Lucka 9: Sanningens och faktans natur

"I'll make my report as if I told a story, for I was taught as a child on my homeworld that Truth is a matter of the imagination. The soundest fact may fail or prevail in the style of its telling: like that singular organic jewel of our seas, which grows brighter as one woman wears it and, worn by another, dulls and goes to dust. Facts are no more solid, coherent, round, and real than pearls are. Both are sensitive."

Bok: The Left Hand of Darkness
Författare: Ursula K. Le Guin (1929-)
Utgivningsår: 1969
Läs också: The Lathe of Heaven (1971)
Om författaren: Ursula K. Le Guin är en av de mest populära och prisbelönta av fantastikförfattarna under 1900-talet. Hon har under sina långa karriär gett ut både fantasy och science fiction. Till sina inspirationskällor nämner hon bland annat systrarna Brontë och Virginia Woolf. Hon har även haft inflytande på författare som Salman Rushdie och Neil Gaiman.

Recension: The Player of Games av Iain M. Banks

Iain M. Banks storslagna rymdopera om The Culture fortsätter med The Player of Games. I denna roman befinner vi oss i en helt annan tidsepok. The Culture är helt inriktade på att lägga hela galaxen under sig.

Huvudpersonen denna gång är en fanatisk spelare vid namn Gurgeh. Han vinner alla spel han deltar i och drabbas av en otrolig livsleda. Då får han ett erbjudande. Nämligen att bege sig till kejsardömet Azad och delta i galaxens mest komplicerade och intrikata spel. Ett spel där vinnaren kröns till kejsare.

The Player of Games är till skillnad från Consider Phlebas mycket lugnare och inte alls lika actionspäckad. Istället är historien om Gurgeh mycket mer cerebral. Det är spelen och Gurgehs väg framåt, hans strategier och navigerande förbi hinder som är huvudsaken.

Fast det är samma koncentrerade prosa och täta intrig. Det är en kompakt djungel som läsaren måste ta sig genom. Stundtals är The Player of Games något segare i vissa partier. Å andra sidan kommer punkten när det blir svårt att lägga ifrån sig boken mycket snabbare.

Att kejsardömet Azad dessutom är bebott av en art humanoider med tre kön gör romanen mycket mer intressant. Greppet påminner lite om Ursula K. Le Guins The LeftHand of Darkness där huvudpersonen besöker ett samhälle där individerna i grunden är könlösa och enbart vid behov får manliga eller kvinnliga genitalier.

Genom sina grepp lyckas både Iain M. Banks och Ursula K. Le Guin belysa och i viss mån problematisera de könsroller som sitter ingrodda i vårt eget samhälle.

Tio boktips dagen till ära

Övre raden från vänster: Harper Lee, Hilary Mantel, Petina Gappah,

Yiyun Li och Selma Lagerlöf. Undre raden från vänster: Wisława Szymborska, 

Maria Wine, Toni Morrison, Virginia Woolf och Ursula K. Le Guin

Den 8 mars är som bekant internationella kvinnodagen. Dagen till ära tänkte jag helt enkelt bara tipsa om tio kvinnliga författare vars böcker jag tycker väldigt mycket om.

Det är en salig blandning av det mesta. Nationalitet, genrer och tidsperioder. Jag rekommenderar varmt att ni läser varje bok på min lista.

Listan med mina rekommendationer är skriven utan någon inbördes rangordning.

* The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin

* Paradise av Toni Morrison

* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

* Wolf Hall av Hilary Mantel

* Orlando av Virginia Woolf

* To Kill a Mockingbird av Harper Lee

* Lövsus i Moll av Maria Wine

* Dikter 1945-2002 av Wisława Szymborska

* Sorgesång för Easterly av Petina Gappah

* Be för mig i tusen år av Yiyun Li

Hoppas ni får en trevlig lässtund!

Februari – Snabbversionen

Årets andra månad drar sig mot sitt slut och det är dags för ytterligare en sammanfattning här på bloggen.

Februari har, är och kommer alltid att vara min favoritmånad. Främst för det är den månad jag fyller år, vilket inträffade även i år. De enda böcker jag fick i present var de fyra pocketböcker jag köpte till mig själv. Men jag fick många andra fina presenter, även om jag börjar inse att jag nått den ålder då flaskor blir ett majoritetsinslag i presentskörden.

Efter vederbörligt födelsedagsfirande med tårtkalas blev det dags för månadens andra höjdpunkt och lite anledningen till att det blev nästan en veckas paus i både läsning och bloggande. Nämligen resan till Värmland där jag träffade vänner från journalistlinjen, samt gjorde ett besök på Molkoms folkhögskola.

Facit för februari 2011 blev följande:
* Fem lästa böcker, varav tre romaner och två novellsamlingar.
* Sammanlagt sidantal blev 1598.
* Fyra av böckerna lästes på engelska, en på svenska.
* Alla böckerna har engelska som originalspråk.

Här är februaris lista på lästa böcker:
* The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin
* Close Range: Wyoming Stories av Annie Proulx
* And Then There Were None av Agatha Christie
* Henry VIII: Wolfman av A.E. Moorat
* Båten av Nam Le

Dagens citat: "It is ridiculous to set a detective story in New York City. New York City is itself a detective story." (Agatha Christie i en intervju med Life.)

"The notion that a story has a message assumes that it can be reduced to a few abstract words, neatly summarized in a school or college examination paper or a brisk critical review." (Ursula K. Le Guin)

"I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i novellen Brokeback Mountain.)

Recension: The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin

The Left Hand of Darkness är min första erfarenhet av Ursula K. Le Guins författarskap och det känns alltid vanskligt att ge sig i kast med en bok av en författare man inte har läst tidigare. 

Samtidigt hade jag läst och hört mycket om Le Guin så jag var ganska säker på att The Left Hand of Darkness skulle bli en riktig läsupplevelse. 

Och redan i förordet fångar Le Guin mig med sin diskussion om science fiction, skrivande och framförallt läsarens roll i hur en historia växer fram.

Genly Ai anländer till planeten Gethen, även känd som Winter, som sändebud från den interplanetära auktoriteten Ekumen, med uppdraget att erbjuda gethenierna medlemskap i Ekumens galaktiska allians.

Gethen är fångad i en evig istid och detta har gjort att Gethens människor har tagit en annorlunda evolutionär väg. Självklart har de blivit mer tåliga mot kyla och har en större förmåga att klara svältperioder. Men det är inte det mest i ögonfallande.

Foto: Marian Wood Kolisch

Gethenierna är könlösa, förutom under sina parningscykler, då blir de antingen män eller kvinnor. Allt beroende på förutsättningarna som bestäms av hormoner, feromoner och vilket kön ens sexpartner har antagit. Denna androgynitet, eller ambisexualitet som Le Guin kallar den, gör också att alla gethenier kan bli gravida. Det är slumpen som avgör vem som blir ”mamma” och ”pappa”.

Detta blir självklart en kulturkrock av stora mått för Genly Ai, som genom hela historian blir tvungen att kämpa med sitt eget tvekönade paradigm. Samtidigt som han måste övertyga Gethens politiska ledare att alliera sig med Ekumen. Och mitt alltihop börjar hans känslor för en viss gethenier att djupna allt mer, samtidigt som starka krafter arbetar för att Genly Ai ska misslyckas med sitt uppdrag.

Ursula K. Le Guin har skapat en knivskarp roman som skiner ett obekvämt och föga smickrande ljus på de könsroller som konstruerats på jorden under tusentals år. Samtidigt blir en så enkel sak som personliga pronomen ett nästintill oöverstigligt problem. För hur benämns en person som varken är man eller kvinna, men samtidigt både och.

Omslaget till första utgåvan

Boken är skriven som antropologisk rapport, författad av Genly Ai till sina överordnade. Berättelsen växer fram hur hans synvinkel och fokuserar på hans upplevelser och observationer. Parallellt med rapporten får vi även ta del av getheniern Estravens dagbok som fyller i och utvecklar de delar av berättelsen Genly Ai missar eller inte har skrivit ner.

Inskjutet genom hela boken finns dessutom kapitel med getheniska myter, en förklaring om hur getheniernas fortplantning och sexualitet fungerar. Vilket självklart ökar förståelsen om världen Gethen och dess invånare. Men det ger också djup till allt och Ursula K. Le Guin låter mig som läsare ana en historia som går tillbaka tusentals år, vilket ger nyans och trovärdighet åt en berättelse som utspelar sig i en fiktiv verklighet.

Mitt enda problem med The Left Hand of Darkness är att startsträckan känns lite lång. Ursula K. Le Guin hade nog kunnat tjäna lite på att redigera de två, kanske tre första kapitlen lite hårdare. Dessa sänker tempot lite, särskilt med tanke på att förordet ger mig ett momentum in i berättelse, som då bromsas in. Fast det blir en petitess i sammanhanget.

The Left Hand of Darkness är en fantastisk och välskriven roman, som sätter i gång tankarna kring dess centrala teman om kön, kulturkrockar och gränsöverskridande kärlek.

Dagens citat: "I talk about the gods, I am an atheist. But I am an artist too, and therefore a liar. Distrust everything I say. I am telling the truth." (Ursula K. Le Guin i förordet till The Left Hand of Darkness.)

"A man wants his virility regarded, a woman wants her femininity appreciated, however indirect and subtle the indications of regard and appreciation. On Winter they will not exist. One is respected and judged only as a human being. It is an appalling experience." (Genly Ai)

"To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

Från en värld till en annan

Ägnade en del av söndagsförmiddagen åt att läsa ut The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin. En mycket bra science fiction-roman. Trots att jag var lite tveksam till boken efter att ha läst de två första kapitlen. Men där efter tog den sig och blev en storartad läsupplevelse. Recension kommer inom det snaraste.

Därmed är det dags att lämna hennes värld och kasta mig huvudstupa in i nästa. Det blir Bockfesten av Mario Vargas Llosa, som jag fick i julklapp av föräldrarna. Funderade lite först på att läsa nyutgåvan av Yukio Mishimas Den gyllene paviljongens tempel. Fick med mig den från bokbordet på jobbet och är rejält sugen måste jag tillstå. Men lockelsen från Bockfesten visade sig vara större.

Lite kuriosa: Tydligen har Mario Vargas Llosa adlats av kung Juan Carlos I av Spanien. Den 3 februari upphöjdes han till markis av Vargas Llosa. Han är dock inte den första nobelpristagaren som har förärats en titel av den spanske kungen. Camilo José Cela som fick Nobelpriset i litteratur 1989 adlades också. 1996 upphöjdes han till markis av Iria Flavia.

Dagens citat: "Open your eyes; listen, listen. That is what the novelists say. But they don't tell you what you will see and hear." (Ursula K. Le Guin, ur förordet till The Left Hand of Darkness.)

Trög start på februari

Efter urladdningen med 2666 har det varit lite trögt att komma i gång med nya böcker. Men jag har i alla fall så smått börjat läsa Ursula K. Le Guins The Left Hand of Darkness.

Dessutom tänker jag fortsätta mitt novellprojekt med att läsa Annie Proulxs Close Range: Wyoming Stories som innehåller novellen Brokeback Mountain. Den ligger sist i samlingen och det blir en kamp för att inte bläddra fram och läsa den först.

Visserligen är det ju skit samma, berättelserna i novellsamlingen kan man ju läsa i vilken ordning som helst. Det är bara det att Annie Proulx har valt ordningen novellerna ska komma och det tycker jag att jag som läsare ska respektera. I alla fall första gången jag läser den. Vid en omläsning kan jag plocka russinen ur kakan och bara läsa mina favoritnoveller.

Vad tycker ni? Ska man läsa novellerna i novellsamling i den ordning de har placerats? Eller är det ok att hoppa runt och läsa en här och en där?

För övrigt är soundtracket till filmen Brokeback Mountain helt fantastiskt. Här kommer ett litet smakprov: He was a friend of mine med Willie Nelson.

Mörkrets vänstra hand

Nyss hemkommen från en mycket lärorik dag. Har nämligen varit på SJF Södras traditionella januariseminarium och lyssnat på föredrag om Google, samt en massa intressanta paneldebatter. Höjdpunkten var nog den som hade titeln "Tio år sedan 11.9 – en månad sedan självmordsattentatet i Stockholm". Läs mer om seminariet här.

Ursula K. Le Guin, 2004

Arrangemanget var i Malmö och innan det började passade jag på att göra ett besök i SF-bokhandeln och där träffade jag på den malmöitiska fantasyförfattaren Nene Ormes. Men huvudsyftet var förstås att göra ett bokinköp. Och ett sådant blev det.

Jag köpte nämligen Ursula K. Le Guins klassiska science fiction-roman The Left Hand of Darkness. En författare jag har läst mycket om, men aldrig något av. Därför ser jag fram emot att få läsa henne.

Bläddrade lite i den och läste bland annat förordet medan jag käkade middag. Det ska verkligen bli kul att läsa The Left Hand of Darkness. Återkommer med mer om denna så fort jag börjat läsa boken.

Dagens citat: "To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

"Predictions are uttered by prophets (free of charge); by clairvoyants (who usually charge a fee, and are therefore more honored in their day than prophets); and by futurologists (salaried)." (Ur förordet till The Left Hand of Darkness)