Ända sedan jag lärde mig läsa har jag älskat böcker. Därför är det inte mer än naturligt att jag har en bokblogg. Här kan du läsa recensioner av både gamla och nya böcker, boktips och en massa annat.
Det märkliga med juli är att jag orkade läsa överhuvudtaget. George Orwells Nineteen Eighty-Four gick ju ganska smidigt, men läslusten försvann ungefär halvvägs genom första kapitlet av The Crying of Lot 49. Och det faktum att jag precis efter midsommarhelgen köpte alla sju säsonger av Vita huset. Det visade sig vara en stark konkurrent mot böckerna om min uppmärksamhet.
I början av juli deltog jag återigen i kulturpanelen i P4 Radio Kristianstad, där jag diskuterade sommarvanor och ovanor. Samt tipsade lite om kulturkonsumtion som passar sig för sommaren.
Facit för juli blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 1 035 sidor.
* Fyra böcker lästes på engelska, två på svenska.
* Fyra av böckerna har engelska som originalspråk och två har svenska.
I denna oregelbundet återkommande serie har det blivit dags för en ännu ofta omtalad modern klassiker. Nineteen Eighty-Four som är skriven av den brittiske författaren George Orwell.
Jag vet inte hur många gånger jag läst denna bok på svenska, men nu i veckan började jag läsa den engelska på för första gången. Under lång tid har jag nämligen haft en samlingsvolym med Orwells alla romaner stående i bokhyllan. En volym jag köpt för länge sedan på en loppmarknad och av någon anledning har det aldrig blivit av att läsa Nineteen Eighty-Four på engelska. Något jag nu självklart håller på att råda bot på.
Det som fick mig att börja läsa boken från allra första början var en specialutgåva som jag tror Bonnier gav ut just 1984. Omslaget var vitt med årtalet i tjocka svarta siffror. Och de tomma utrymmena i nian, åttan och fyran var utbytta mot vidöppna och klarblå ögon.
Boken stod i mina föräldrars bokhylla och den bara kallade på mig. Dock dröjde det tills jag gick i gymnasiet innan jag verkligen läste boken och sedan den första läsningen har jag återvänt till Orwell och Nineteen Eighty-Four med jämna mellanrum. Hittills på svenska, i fortsättningen lär det bara bli på engelska.
Nu återstår bara att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?
Avslutade veckan med en fika med min syster och svåger. Det blev en kopp kaffe, en kanelbulle och ett litet glas whisky. Dessutom fick jag då även det presentkort som ligger till grund för min semesterresa i augusti.
Då ska jag nämligen åka inlandsbanan. Eftersom det innebär tågresa, vandrarhem och förhoppningsvis avkopplande stunder i skön naturmiljö så måste jag redan nu fundera på vilka böcker jag ska ha med mig.
Jag har ju en del böcker i hyllan som bara väntar på att läsas, som Jane Eyre, Foucaults pendel eller De vilda detektiverna. Och det är bara romanavdelningen. Har också samlat på mig en del sakprosa och biografier som pockar på uppmärksamhet.
Eller så kör jag på omläsningslinjen och tar mig med gamla favoriter som Doktor Glas, Kejsaren av Portugallien eller Markurells i Wadköping. Och det är bara tre av de svenska, det finns några utländska favoriter, som till exempel Nineteen Eighty-Four, Song of Solomon eller Grapes of Wrath som också skulle kunna bli bra ressällskap.
Å andra sidan så kanske jag köper något nytt jag kan ha med mig. Undrar hur många böcker jag kan släpa med mig. För det värsta som kan hända är att jag plötsligt inte har något att läsa. Någon som har några bra förslag på semesterläsning.
Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.
Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"
Jag minns inte exakt när jag för första gången läste om Winston Smith och hans tilltag att börja skriva dagbok. En handling som han vet kommer att leda honom rakt in i tankepolisens grepp.
Winston Smith är dessutom ett utmärkt exempel på en dystopisk hjälte som ser systemet från insidan och inser vad som är fel. Men en sak alla dystopiska romaner har gemensamt är just att hjälten är tragisk och från början är dömd att misslyckas.
Jag minns bara att jag hade sett föräldrarnas ex av romanen stå i bokhyllan (omslaget ser ni på bilden till vänster) och alltid varit fascinerad av bilden med ögonen i siffrorna.
Läste den och fastnade totalt, även om jag nog var lite väl ung för att förstå bokens tema fullt ut, så visste jag ändå att 1984 av George Orwell var en bok jag skulle bära med mig för resten av livet och återvända till den med jämna mellanrum.
Dagens citat: "There is something wrong with a regime that requires a pyramid of corpses every few years." (George Orwell om Sovjetunionen, som han kallade för "det nya ryska imperiet".)
"Writing a book is a horrible, exhausting struggle, like a long bout of some painful illness. One would never undertake such a thing if one were not driven on by some demon whom one can neither resist nor understand." (George Orwell i essän Why I Write)
"Whether he went on with the diary, or whether he did not go on with it, made no difference. The Thought Police would get him just the same. He had committed— would still have committed, even if he had never set pen to paper— the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever." (1984, kapitel ett)
Nu när sommaren börjar gå mitt sitt slut så kan det vara på sin plats att sammanfatta lite. Bokhora.se har satt samman en sommarläsningsenkät. Det var via bloggen En full bokhylla är en rikedom, som drivs av min kollega Eva, som jag hittade enkäten.
1. Bäst i sommar?
Har utan tvekan varit läsningen av klassikern To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den elfte juli i år var det exakt 50 år sedan den publicerades och det var i samband med det som jag började läsa den. Min recension kan du läsa här.
En annan höjdpunkt var läsningen av John Ajvide Lindqvists senaste roman Lilla stjärna.
2. Sämst i sommar?
Svårt att säga. Ingen av böckerna jag har läst i sommar har varit riktigt dålig. Vissa har jag förstås gillat mer än andra och så vidare. Men ingen har varit dålig.
Sommaren bjöd på mitt projekt att läsa Jane Austen. Tog mig igenom Sense and Sensibility, men sedan orkade jag inte med mer. Jag började på Emma, men gav upp efter några sidor. Fast jag vill inte kalla någon av de böckerna för dåliga, det är bara så att det finns en massa andra böcker jag gillar bättre.
3. Vad har du helst på stranden?
Stranden, vad är det? Mina badäventyr i sommar har bestått av en snabb biltur till närmsta sjö för ett snabbt dopp och sedan hem igen. Men om jag nu är tvungen att tillbringa en hel dag på stranden vill jag ha en skön solstol, ett stort parasoll som ger mig skugga samt ett flertal böcker. Eftersom jag alltid läser flera böcker samtidigt tar jag med alla så att jag kan läsa lite i alla. Plus några korsord också.
4. Var har du läst mest? Bussen till och från jobbet, soffan och sängen.
5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Får väl erkänna att jag misslyckades lite med mitt Jane Austen-projekt (se svar nummer två). Tanken var ju att jag skulle läsa minst tre av hennes böcker innan jag utvärderade. Men orkade som sagt bara med en av dem.
I våras bestämde jag mig också för att läsa Evelyn Waughs Brideshead Revisited. Fast det har inte blivit av, så det får väl läggas på listan över misslyckade projekt.
6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Har blivit en del nya inköp, som det alltid blir. De flesta oplanerade, fast inköpet av tre Jane Austen-böcker var ju planerat. Däremot spontanköpte jag en pocketutgåva av George Orwells Animal Farm och Paul Austers senaste roman Invisible. Senaste veckan köpte jag också de tre första delarna av Frank Herberts Dune-serie och Alan Aldas memoarer i två delar.
Är min vana trogen, som den seriepolygamist jag är (när det gäller läsning), och läser flera böcker samtidigt. Har kommit halvvägs genom To Kill a Mockingbird av HarperLee. Utan att förekomma framtida recensioner av den så kan jag berätta att jag tycker väldigt mycket om den. Den väcker tankar, frågor och funderingar. En sak jag funderar på väldigt mycket när jag läser boken är hur Harper Lee egentligen lyckades. Vad är det som gör att boken funkar? Vad skapar magin? Men mer om det i ett kommande inlägg.
George Orwell (Bilden är från 1933)
Om ni tittar till höger så ser ni att jag även håller på att läsa GeorgeOrwells klassiska kortroman Animal Farm från 1945. Från den är steget i tanken inte långt till Orwells magnum opusNineteen Eighty-Four. Denna dystopi från 1949 är nog en av de romaner som har påverkat vår moderna kultur mest. Listan är lång på de uttryck som Orwell introducerade för oss. Exempelvis Big Brother, dubbeltänk och tankebrott. Eric Arthur Blair (som var Orwells riktiga namn) gav i förlängningen också upphov till adjektivet orwellian (orwellsk; borde det bli på svenska), ordet beskriver den typ av totalitarism som vi stöter på i både Nineteen Eighty-Four och Animal Farm. Av George Orwells övriga bibliografi kan jag för övrigt varmt rekommendera Burmese Days.
Från Nineteen Eighty-Four är sedan steget inte långt att rent allmänt börja fundera kring litterära dystopier. Winston Smith är ju ett utmärkt exempel på en dystopisk hjälte som ser systemet från insidan och inser vad som är fel. Men en sak alla dystopiska romaner har gemensamt är just att hjälten är tragisk och från början är dömd att misslyckas.
Ray Bradbury (Bilden är från 1975)
En dystopisk roman jag är väldigt nyfiken på att läsa är Ray Bradburys Fahrenheit 451. Boken handlar om ett samhälle där böcker är förbjudna. Huvudkaraktären Guy Montag jobbar som "fireman" vilket innebär att han bränner alla böcker han hittar. Men en dag börjar han läsa istället. Romanens titel syftar på den temperatur då papper börjar brinna.
Ray Bradburys roman har blivit något av en kulturell ikon i Amerika. Michael Moore döpte sin film om George W. Bush och kriget mot terrorismen till just Fahrenheit 9/11. Filmens tagline blev också The Temperature at Which Freedom Burns.
Fast i slutändan hade vi inte vetat vad en dystopi är om inte Sir Thomas More (kanske mest känd som en av Henrik VIII:s rådgivare) hade skrivit sin roman Utopia. Ordet utopi betyder ursprungligen "ingen plats" och en utopi är ju i grunden något ouppnåligt.
Det första kända användandet av ordet dystopi är från 1868, då filosofen och politikern John Stuart Mill använde det i en debatt i det brittiska underhuset. Han använde ordet för att fördöma den dåvarande brittiska regeringens irländska politik. Dystopi betyder ordagrant "dålig plats".
Dagens citat: ”Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten de också? Hittills har det bara inte varit möjligt att kontrollera dem – men nu är alltså medlet funnet. /.../ Medlet ska tjäna vår trygghet, allas vår trygghet, Statens trygghet.” (Utdrag ur Kallocain)
"Whether he went on with the diary, or whether he did not go on with it, made no difference. The Thought Police would get him just the same. He had committed— would still have committed, even if he had never set pen to paper— the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever." (Utdrag ur Nineteen Eighty-Four)
"How inconvenient! Always before it had been like snuffing a candle. The police went first and adhesive-taped the victim's mouth and bandaged him off into their glittering beetle cars, so when you arrived you found an empty house. You weren't hurting anyone, you were hurting only things! And since things really couldn't be hurt, since things felt nothing, and things don't scream or whimper, as this woman might begin to scream and cry out, there was nothing to tease your conscience later. You were simply cleaning up. Janitorial work, essentially. Everything to its proper place. Quick with the kerosene! Who's got a match!" (Utdrag ur Fahrenhet 451)
I fredags eftermiddag gjorde jag en snabb inköpsräd in på Akademibokhandeln. Syftet med räden var att kolla om det fanns några Jane Austen-romaner på engelska, med tanke på mitt projekt att bli av med min Austen-oskuld.
Två Austen-romaner hittades också i hyllan, men väl i kassan upplyste expediten mig om att det gick att köpa fyra pocketböcker till priset av tre. Tänkte egentligen inte hoppa på erbjudandet, men så tittade jag snabbt åt höger och där på ett bord låg en ny pocketutgåva av George Orwells mästerliga roman Animal Farm från 1945.
Så den snappade jag åt mig och då var jag ju bara tvungen att hitta en pocketbok till. Vilket jag gjorde, nämligen Paul Austers senaste bok Invisible. Ett måste-köp med tanke på att Auster är en av vår tids mest spännande och bästa författare.
Mitt första minne av Animal Farm är faktiskt inte att jag läste boken, utan att jag såg en animerad filmatisering från 1954 av romanen. Hemma hos farmor och farfar om jag inte minns fel. Det var tack vare den filmen som jag läste boken och det var filmens fel att jag blev besviken.
För filmen slutar med att djuren gör uppror mot grisarnas välde och störtar dem, medan boken slutar med att djuren inser att grisarna har blivit som de människor som störtades i djurens revolution. Just filmens slut letade jag förtvivlat efter när jag läste boken för första gången och var under ett ganska lång tid övertygad om att någon hade rivit ut de sista sidorna ur bibliotekets upplaga av boken. Därför ska det bli kul att läsa Animal Farm igen.
Därför ska det bli spännande att läsa Invisible. Boken handlar om den unge poeten Adam Walker som studerar i New York City. År 1967 träffar han den gåtfulle franske statsvetarprofessorn Rudolf Born. Tillsammans försöker Adam och Rudolf starta en litterär tidskrift. Men deras vänskap blir ansträngd när en kärlekstriangel uppstår mellan Rudolf, hans flickvän Margot och Adam.
Dagens citat: "All animals are equal / But some animals are more equal than others." (Animal farm, kapitel 10)
"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear." (George Orwell i det ursprungliga förordet till Animal Farm.)
"The story is not in the words; it's in the struggle." (Paul Auster, New York-trilogin)
"I don't know why I do what I do. If I did know, I probably wouldn't feel the need to do it. All I can say, and I say it with utmost certainty, is that I have felt this need since my earliest adolescence." (Paul Auster om varför han skriver. Citat ur en artikel i The Guardian)
_-cropped-.jpg)
