Recension: Wool av Hugh Howey

I en avlägsen framtid har jorden förstörts så till den grad att till och med luften är giftig och frätande. De få människor som har överlevt har tvingats fly ner i en jättelik silo där lever i ett samhälle som tvingas hålla befolkningen konstant. Ingen kan födas utan att någon dör.

Utan på silon sitter kameror och sensorer som visar det omkringliggande öde landskapet. Med jämna mellanrum måste dock dessa rengöras. Denna lott faller på de som bryter mot silons lagar. De tvingas ut i dräkter som håller dem vid liv tillräckligt länge för att de ska hinna med rengöringen, sedan fräts dräkterna sönder av den giftiga luften och personen dör.

Men vad händer om någon ifrågasätter den ordning och de principer som styr silon? Och om den som står för ifrågasättandet av lagarna har till uppgift att upprätthålla just dessa? Silons sheriff Jules är just en sådan person, likaså var hennes företrädare Holston, som dock misslyckades få till stånd förändring. Fast Jules är fast besluten att hon ska lyckas, trots att mäktiga krafter gör allt för att hindra henne.

Wool har sin utgångspunkt i en novell som Hugh Howey skrev och självpublicerade via Kindle. Novellen blev en viral succé och författaren fortsatte fylla på med noveller. I slutändan ledde detta till att novellerna samlades och gavs ut som två romaner, där Wool består av de första fem novellerna i Silo-serien. De övriga tre finns samlade i romanen Shift.

Jag förstår den virala succén. För Hugh Howey har framförallt ett driv i språket som gör att berättelsen aldrig stagnerar och blir ointressant. Samtidigt som det stundtals är ganska lättuggad underhållning, vilket självklart inte innebär att Wool inte ställer några intressanta frågor.

För det är ju den stora behållningen att boken rör sig kring teman som befolkningskontroll, hur och varför makt fördelas mellan grupper i samhället, skillnaden mellan formella och informella maktstrukturer samt värdet av att ifrågasätta status quo.

En god vän frågade mig varför det var så intressant med dystopier. För mig handlar det främst om att dystopier utgör intressanta tankeexperiment, som när de fungerar kan få läsaren att se på sin samtid med nya ögon.

April - Snabbversionen

Jag vet knappt vilken ände jag ska börja i, men april har verkligen känts som om den har varit minst åtta  veckor lång. Vilket i och för sig kan bero på att det har hänt mycket och jag har hunnit med mycket. Roligast var ändå min minisemester i Moskva. En spännande och intressant som jag uppmanar alla att besöka. Dessutom hann jag med se lite litterära sevärdheter.

Andra halvan har jag varit helt uppslukad av Roberto Bolaño och hans verk. Läste både om 2666 och skrev en stor artikel om honom till Skånskans kultursida. Han dominerade mina tankar så totalt att jag till och med försökt använda sifferkombinationen 2666 som pinkod ett antal gånger.

Facit för april blev följande:
* Sex böcker, varav två sakprosa, en antologi och tre romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 2684.
* Fyra lästes på svenska och två på engelska.
* Två har svenska som originalspråk, en har engelska, en har ryska och två har spanska.

Och här har ni läslistan:
* Den amerikanska högern av Martin Gelin
* Familjen Kennedy - en amerikansk dynasti av Lennart Pehrson
* Queen of Spades av Aleksandr Pusjkin
* 2666 av Roberto Bolaño
* Wool av Hugh Howey
* Tunneln av Ernesto Sabato