December - snabbversionen

Precis som både min vana dikterar och traditionen bjuder kommer sammanfattningen av december månad en dag för tidigt. Detta för att årets sista dag traditionsenligt kommer att tillägnas en något större sammanfattning.

December har på det stora hela varit en bra läsmånad. Något mindre antal böcker, men det beror på att jag hann med så många i november att jag kunde slappna av lite. Splittrat också för att mycket tankekraft och uppmärksamhet har ägnats åt annat än åt läsning och blogg. Förutom då min julkalender som jag blev mycket nöjd med.

Facit för december blev följande:
* Fyra lästa böcker varav två romaner och två sakprosa.
* Sammanlagt sidantal blev 1 602.
* Tre av böckerna lästes på svenska och en på engelska.
* Tre har också svenska som originalspråk och den fjärde har engelska.

Och här har ni läslistan:
* Axel Oxenstierna: Makten och klokskapen av Gunnar Wetterberg
* Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson
* Amatka av Karin Tidbeck
* Purple Hibiscus av Chimamanda Nogozi Adichie

November - snabbversionen

Jaha, tji fick jag. Trodde min svacka var över men den återvände med råge under november. Bloggsvackan vill säga, inte läsningen. Faktum är att jag har läst mer i november än någon annan månad i år. Bara inte orkat blogga om det. Plus att jag redan har skrivit tusentals tecken om Harry Potter på den här bloggen, så det får bli min brasklapp.

November har i alla fall varit årets stora Harry Potter-månad, för precis som i augusti 2011, var det dags för en omläsning av J.K. Rowlings älskade serie om den minderåriga trollkarlen. Och för vilken gång i ordningen jag läser dem det kan jag inte svara på. Det enda jag kan säga är att de fortfarande håller och jag upptäcker fortfarande detaljer jag missat.

Ovanpå alltihop hann jag även med att läsa en bok om vetenskapsförnekelse och hur det hotar mänskligheten av den amerikanske vetenskapsjournalisten Michael Specter. En recension är här med utlovad. En sak jag dock känner att jag inte orkar med är min traditionsenliga julkalender. Mest för att jag inte kommit på ett bra tema. Istället tänkte jag varje adventssöndag publicera ett inlägg med boktips och kuriosa från litteraturens värld.

Facit för november blev följande:
* Åtta lästa böcker varav sju romaner och en fackbok.
* Sammanlagt sidantal blev 3 934.
* Alla böcker lästes på engelska.
* Alla har engelska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Harry Potter and the Philosopher's Stone av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Chamber of Secrets av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Prisoner of Azkaban av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Goblet of Fire av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Order of the Phoenix av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Half-Blood Prince av J.K. Rowling
* Harry Potter and the Deathly Hallows av J.K. Rowling
* Denialism: How Irrational Thinking Harms the Planet and Threatens Our Lives av Michael Specter

Oktober - snabbversionen

Då var det bara två månader kvar av året och det är dags att sammanfatta oktober. Läsmässigt har den gått i eskapismens tecken. Den inleddes med science fiction och avslutades med fantasy. Precis det som behövdes.
Månadens stora behållning var dock ändå Bea Uusmas fantastiska bok om Andrée-expeditionen. Jag sträckläste den (nästan i alla fall) för att den var så intressant och fängslande. Nu hoppas jag verkligen att Bea Uusma vinner Augustpriset för detta praktverk.
I övrigt har jag börjat komma igång igen med recenserandet och skrivandet för mitt eget höga nöjes skull här på bloggen. Det ska bli intressant att se vilka läsäventyr november månad kommer att bjuda på.

Facit för oktober blev följande:
* Sex lästa böcker varav fem romaner och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 2881.
* Fem böcker lästes på engelska och en på svenska.
* Fem har dessutom engelska som originalspråk och en har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Leviathan Wakes av James S.A. Corey
* Caliban's War av James S.A. Corey
* Abaddon's Gate av James S.A. Corey
* Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma
* The Traitor Queen av Trudi Canavan
* Moon over Soho av Ben Aaronovitch

Recension: Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma

Jag var inte beredd. Det är lika bra att erkänna. Jag var inte beredd på hur fängslad och emotionellt involverad jag skulle bli i Bea Uusmas bok om Andrée-expeditionen. Jag köpte boken för att jag var intresserad, tänkte att de kunde bli lite stilla läsning under några mörka höstkvällar. Jag sträckläste i princip hela boken. Hade det inte varit för att jag hade planer för onsdagskvällen hade de sista femtio sidorna inte sparats till precis innan jag gick och lade mig.

Det är helt enkelt omöjligt att stå emot Bea Uusma när hon tar dig vid handen och leder dig in i jakten på Andrée-expeditionen. Hennes personliga tilltal, smittande entusiasm och otroliga fascination för ämnet gör att du inte kan lägga boken ifrån dig. Läsaren blir lika engagerad i expeditionens öde som författaren själv.

Foto: Anna-Lena Ahlström/Norstedts

Att Bea Uusma dessutom får till en bra blandning när hon skiftar mellan beskrivningen av sin egen resa både i historien och geografin, Andrée-expeditionens tröstlösa ballongfärd och vandring över isen samt de korta utdragen ur expeditionsmedlemmarnas brev, dagböcker och anteckningar. Uusma får till det så bra att det känns som jag befinner mig på isen tillsammans med Andrée, Strindberg och Frænkel. Det är så jag huttrar till och drar filten omkring mig lite extra när jag ligger i soffan.

Boken är rikt illustrerad med bilder, kartor och diagram som ökar förståelsen för vad som hände där på isen för snart 120 år sedan. Bea Uusma presenterar sitt arbete lättöverskådligt och håller också isär sina egna åsikter från de objektiva fakta vi har om expeditionen. Något som alltid uppskattas för det ger läsaren en chans att bilda sig en egen uppfattning om vad som händer, kanske i opposition mot författarens slutsatser.

Egentligen saknar jag bara en sak. Och det är att Bea Uusma hade kommit hem till mig, druckit kaffe och diskuterat boken. Jag vill ställa följdfrågor. Dryfta och resonera kring både Andrée-expeditionens och hennes egna resa.

Ryska fynd och litterära syner

Förra veckan var jag på en minisemester i Moskva. Anledningen till att jag åkte dit var för att jag har en nära vän som har flyttat dit med sin familj. Självklart blev det mycket promenerande och spanande efter alla sevärdheter. Och självklart kollade jag in Vasilij-katedralen, Kreml och Röda Torget för att nämna några jag kollade in.

Det blev lite litterära upplevelser. Bland annat stannade jag upp och betraktade monumentalstatyerna av Fjodor Dostojevskij utanför Leninbiblioteket och Aleksandr Pusjkin på Pusjkinskajatorget. Fast det som fick hjärta att slå ett extra slag var ändå besöket vid Biskopsdammarna (eller Patriarkens dammar). För det var ju här som Berlioz och Ivan blir de första att träffa Woland efter det att han anlänt till Moskva med sitt entourage. Det är också detta som är öppningsscenen i Mikhail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita'.

Och ingen resa är komplett utan att jag köper en bok eller två. På Tverskaja finns den fantastiska bokhandeln Moscow Books. Det blev också två fynd. Först ut är The Queen of Spades av Aleksandr Pusjkin. Detta är en samlingsvolym med dels titelnovellen, utdrag ur några av hans mest berömda dramer och ett urval av hans dikter. Dessutom ges ett smakprov av Pusjkins kanske mest kända verk, versromanen Eugen Onegin.

Jag sträckläste denna bok på flygresan hem. Det slog mig var hur otroligt moderna texterna kändes med tanke på att de är skrivna i början på 1800-talet. 

Den andra boken jag köpte var A Dirty War av journalisten Anna Politkovskaja. Boken handlar om Tjetjenienkriget och bygger på Politkovskajas rapportering från kriget. Mycket av det hon skrev stod i skarp kontrast mot den ryska regeringens officiella bulletiner från Tjetjenienkriget. Anna Politkovskaja var också en uttalad kritiker av Putin, en kämpe för mänskliga rättigheter och hon gjorde sig rejält obekväm för Putinregimen. Anna Politkovskaja mördades i oktober 2006.

Jag har ännu inte hunnit läsa Politkovskajas bok, men jag ser fram emot det väldigt mycket. Dels för att jag är inte särskilt inläst på Tjetjenienkriget, dels för att hon var en sådan kompromisslös kämpe för mänskliga rättigheter och pressfrihet.

Recension: Familjen Kennedy av Lennart Pehrson

Familjen Kennedy har kallats för Amerikas kungliga familj. Ingen annan politisk dynasti har varit så uppmärksammade och omskrivna som just denna ätt. I sin bok går Lennart Pehrson systematiskt genom Kennedyfamiljens historia. Från det att anfadern Patrick föds på Irland fram till dags dato.

Lennart Pehrson har delat upp boken i tre delar. Första delen handlar om de tidiga generationerna, andra delen om den kanske mest kända generationen av familjen. För här avhandlas John F. Kennedy, Robert Kennedy och Ted Kennedy. I den sista delen berättas det om familjens yngre generationer.

Boken är skriven på en rak och informativ prosa. Förutom att det är en ordentlig genomgång av familjen Kennedys historia och påverkan på det amerikanska samhället. För mycket av fascinationen kring familjen går ut på att vi aldrig kommer att få reda på vad som hänt om till exempel JFK och RFK inte mördats. Om Ted hade valts till president eller John-John gett sig in i politiken.

Styrkan är den ingående redogörelsen för Kennedymyten skapades, både medvetet och omedvetet. Till exempel hur Jackie O medvetet planterade begreppet Camelot som en metafor för hennes makes presidentskap i det allmänna medvetandet.

Tyvärr är bokens svaghet dess sista del. Berättelsen om generationen som kommer efter JFK, RFK och Ted är tråkig. Inte så mycket Lennart Pehrsons fel. Ingen i den generationen, med möjligt undantag för John-John, har lyckats fascinera i samma utsträckning. Annat än att de har omfattats av den allmänna Kennedymyten.

Trots detta är det i grunden en mycket intressant bok om ett intressant fenomen. För det är just det familjen Kennedy har lyckats förvandla sig till. Ett nutidshistoriskt och populärkulturellt fenomen som femtio år efter skotten i Dallas uppenbarligen lyckas fängsla människors fantasi.

Familjen Kennedy fotograferade på stranden vid huset i Hyannis Port
sommaren 1931. Yngste sonen Ted är ännu inte född när fotot togs.

Recension: Den amerikanska högern av Martin Gelin

I samband med Barack Obamas valseger i presidentvalet 2008 bildades den omtalade Tea Party-rörelsen. En från början löst sammansatt proteströrelse, som med tiden blev en allt mer tydlig del av den samlade konservativa rörelsen och det republikanska partiet. Martin Gelin har arbetat som journalist i USA sedan 2001 och i sin andra bok Den amerikanska högern gör han en ingående undersökning av denna rörelse, dess historia och dess drivkrafter.

Genom sina resor över hela den amerikanska kontinenten möter Martin Gelin allt från välbeställda pensionärer i Orange county till rednecks som bara vill att staten lämnar dem i fred. Allt skrivet på en driven och fängslande prosa. Den amerikanska högern är en sådan bok som inte går att lägga från sig förrän sista sidan är avverkad.

Martin Gelin är insatt och har tillgång till källor som ger en levande beskrivning av läget och stämningen inom den konservativa rörelsen. Han ger även en ypperlig genomgång av rörelsens historiska utveckling. Från Barry Goldwater till Mitt Romney.

Den amerikanska högern är måsteläsning för alla som är det minsta intresserade av USA, dess politiska historia och samhällsutveckling.