Sommarläsning

Med tanke att det har varit sommar i över en månad nu är det väl på tiden att jag skriver några rader om årets sommarläsning. Förra året var temat Jane Austen och jag mäktade med precis en bok. Närmare bestämt Sense and Sensibility. Årets tema lånar jag från hösten 2010. För det är nämligen tegelstensromaner. Närmare bestämt två stycken, som ska ska plöjas i sommar.

Först ut är My Sister, My Love av Joyce Carol Oates. Jag har visserligen inte kommit särskilt långt i den än, men jag är nästintill säker på att den kommer att hamna bland Oates-favoriterna tillsammans med bland annat Bellefleur och Rape: A Love Story.

My Sister, My Love handlar om familjen Rampike berättad av sonen och storebrodern Skyler. Det är berättelsen om hur dottern i familjen, den hyllade isprinsessan Bliss, kidnappas och mördas samt hur detta påverkar den till synes perfekta familjen. Joyce Carol Oates har låtit sig inspireras av den verkliga historien om den lilla skönhetsmissen JonBenét Ramsay, som mördades 1996.

Fast parallellt läser jag även tegelsten nummer två. Nämligen klassikern Buddenbrooks: en familjs förfall av den tyske Nobelpristagaren Thomas Mann. Boken har stått och samlat damm i boksamlingen alldeles för länge nu. Romanen publicerades 1901 och anses ha varit en starkt bidragande orsak till att Mann fick Nobelpriset i litteratur 1929.

Boken handlar om köpmansfamiljen Buddenbrook i Lübeck, som man får följa genom flera generationer under närmre 100 år. Inte heller i denna har jag kommit särskilt långt, men jag läser några få sidor varje kväll innan jag somnar. Fast den känns som en bok man ska ta sig tid med och njuta av ordentligt.

Dessutom när jag är inne på temat tegelstenar (och klassiker) så tänker jag dessutom under juli månad få till en recension på Roberto Bolaños 2666. En bok jag läste ut i januari, men som jag först nu känner mig redo att skriva om. Återkommer med den inom det snaraste.

En bit ödmjukhetspaj, tack...

Så här ser mitt exemplar ut efter att

det tillbringat ungefär två månader i

min ryggsäck.

I dag, lördagen den sjätte november, blev jag så färdig med den första boken i tegelstensutmaningen. Ni vet den som jag hoppade på lördagen den elfte september. Nästan två månader har det tagit mig att läsa Umberto Ecos Rosens namn.

Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det? Jag som brukar skryta med att jag läser så otroligt snabbt, vilket jag gör. Orsaken är att jag har läst en del andra böcker parallellt med Rosens namn, bland annat en del som jag har recenserat åt Skånskan.

Men jag blir nog tvungen att sluka en väldigt stor bit ödmjukhetspaj (humble pie). Detta med tanke på att jag för nästan två månader sedan var säker på att jag skulle hinna med inte bara Rosens namn utan även My sister, my love av Joyce Carol Oates och Thomas Manns Buddenbrooks.

Fast nu var ju inte syftet med tegelstensutmaningen att vinna och hinna läsa så många som möjligt. Utan att faktiskt komma i gång med att läsa någon av alla de tegelstensromaren som samlar damm i hyllan. Så sett utifrån det perspektivet är det ju faktiskt en seger. Jag lyckades bocka av en tegelsten från läslistan.

Recension kommer så fort som möjligt. Vill hinna smälta boken och fundera lite först. Däremot kommer jag med en rekommendation: Läs den!

Dagens citat: "Här ser Aristoteles benägenheten för skratt som en god kraft, vilken äga även ett kognitivt värde, nämligen när komedien med hjälp av skarpsinniga gåtor och oväntade metaforer säger oss, liksom med en lögn, att tingen är annorlunda än de är och så tvingar oss de facto att iakttaga dem bättre så att vi säger: se där, just så förhöll det sig och det visste jag inte." (William av Baskerville; ur Rosens namn av Umberto Eco.)

På nattduksbordet just nu...

I början av september skrev jag i ett inlägg att jag hade införskaffat Kosmokomik av Italo Calvino. Ända sedan dess har den figurerat på min lista av böcker jag läser just nu.

Det är lite av en sanning med modifikation, eftersom jag inte aktivt läser den för tillfället. Men det är ju en novellsamling och med sådan är det lite skönt att bara ha liggande och läsa en berättelse då och då när andan faller på.

Samma syfte tjänar min Dorothy Parker-antologi The Portable Dorothy Parker. Ibland plockar jag upp den, läser en dikt eller två, kanske en novell. Alldeles utmärkt när man behöver lite avkoppling för alla andra böcker som läses för tillfället.

På tal om italienare så håller jag även på med Rosens namn av Umberto Eco, som en del av tegelstensutmaningen jag accepterade. Märker nu att det kan bli lite svårt för mig att hinna med ytterligare en tegelsten i höst. Men man ska aldrig säga aldrig.

Lite som gör att det går så långsamt med just den är att jag läser en massa andra böcker samtidigt som Rosens namn. Jag frilansar ju även som bokrecensent för Skånska Dagbladet och har nyligen lämnat in en recension samt har två till som ska skrivas så fort jag läst böckerna.

Men det är också därför jag behöver ha en Kosmokomik och The Portable Dorothy Parker liggande på nattduksbordet. För avkopplingens skull.

Dagens citat: "That would be a good thing for them to cut on my tombstone: 'Wherever she went, including here, it was against her better judgment.'" (Dorothy Parker)

"I set my hand to the art of writing early on. Publishing was easy for me, and I at once found favor and understanding. But it was a long time before I realized and convinced myself that this was anything but mere chance." (Italo Calvino)

"To read fiction means to play a game by which we give sense to the immensity of things that happened, are happening, or will happen in the actual world. By reading narrative, we escape the anxiety that attacks us when we try to say something true about the world. This is the consoling function of narrative — the reason people tell stories, and have told stories from the beginning of time." (Umberto Eco)

"...et nusquam inveni nisi in angelo cum libro"

Fortsätter oförtrutet med första boken i tegelstensutmaningen. Det blev som jag nämnt tidigare Rosens namn av den italienska författaren Umberto Eco. Nästa tegelsten blir nog My sister, my love av Joyce Carol Oates.

Hur går det då med Rosens namn? Det går framåt, men väldigt, väldigt långsamt. Jag som normalt är en otrolig snabbläsare har mäktat med nästan 100 sidor i skrivandes stund. 100 sidor på lite mer än en vecka.

En förklaring är ju självklart att jag har varit dålig på att bara sätta mig ner och läsa. Istället har tiden ägnats åt mycket annat onödigt och nödvändigt. Men Rosens namn är också så otroligt kompakt skriven. Prosan har en densitet som är så hård att det ibland känns som det behövs en tryckluftsborr för att tränga in i den.

Sean Connery och Christian Slater
i filmen Rosens namn från 1986.

Missförstå mig rätt nu. Jag gillar boken otroligt mycket. Den är fängslande och Umberto Eco lyckas verkligen förflytta mig som läsare till det medeltida kloster där handlingen utspelar.

Jag får verkligen känslan av att jag ständigt står och tittar över axeln på William av Baskerville och hans unge följeslagare Adso av Melk.

Texten är genomgående kryddad med diverse citat och ordspråk på latin, vilket också bidrar till att sakta ner läshastigheten, som tur är finns det i slutet en lista med översättningar. Även om latinet bromsar så anser jag att boken hade blivit mycket sämre och läsupplevelsen mycket, mycket fattigare.

För övrigt så ger Unibet en spelare femton gånger pengarna om Umberto Eco skulle tilldelas Nobelpriset i litteratur. Joyce Carol Oates, som jämförelse, ger dig sju och en halv gånger insatsen.

Dagens citat: "In omnibus requiem quaesivi, et nusquam inveni nisi in angelo cum libro." (Umberto Eco, citat ur förordet till Rosens namn.)

"I allt sökte jag friden men ingenstans fann jag den annat än i en vrå med en bok." (Översättning av ovanstående citat.)

Jag är på

Hittade den här utmaningen via min kollega Evas blogg. Så fort jag läste om utmaningen kände jag hur tävlingsinstinkten vaknade i mig. Plus att det är ett utmärkt sätt att få läst några av de böcker som ligger i min hög och väntar.

Härmed antar jag tegelstensutmaningen. Har redan börjat på den första tegelstensboken. Nämligen Umberto Ecos Rosens namn och nästa blir My sister, my love av Joyce Carol Oates.

Den sistnämnda boken är inspirerad av mordet på sexåriga JonBenét Ramsay, som bland annat hade vunnit flera skönhetstävlingar. I Oates bok är det en sexårig konståkningsstjärna vid namn Bliss Rampike, som har tagit Ramsays plats.

I min läshög ligger det ytterligare en roman som skulle kunna kvala in som tegelstensroman och därmed kunna ingå i utmaningen. Buddenbrooks av Thomas Mann.