Lucka 9: Holden Caulfield

"If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth."

J.D. Salingers antihjälte Holden Caulfield är en märklig karaktär. Jag gillar honom inte, jag är faktiskt ganska övertygad att om vi träffats hade det nog varit en gemensam antipati mellan oss. Fast han fascinerar mig.

Hans rebelliska anda och fullkomliga brist på aktning för världen får mig att fastna. Jag kan känna igen i mig i hans förakt för vad han kallar "phonies, det vill säga ytliga, pretentiösa hycklare. Och mitt inre tonårsjag kan definitivt identifiera sig med den stora ensamhet Holden känner.

Stort tack för tipsen

Novellprojektet går framåt med stormsteg. Läste ut Italo Calvinos Kosmokomik i söndags eftermiddag. Och senare på kvällen påbörjade Petina Gappahs hyllade novellsamling Sorgesång för Easterly.

Det vill säga jag läste första novellen, men om den är en garant för kvaliteten på resten av novellerna så vet jag att Sorgesång för Easterly kommer att bjuda på riktig njutningsläsning.

För en vecka sedan skrev jag att 2011 skulle bli novellens år. Min målsättning är att läsa minst en novellsamling i månaden, men förhoppningsvis blir det fler.

Efter förra veckans inlägg fick jag även en massa tips på bra novellsamlingar. Det tacka jag för och jag tar alltid emot tips på bra böcker, inte bara novellsamlingar förstås, utan alla böcker ni tycker att jag ska läsa.

Så här ser listan ut på tipsen jag fick:
Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July
Till Esmé av J.D. Salinger
Det andra målet av Jonas Karlsson
Den perfekte vännen av Jonas Karlsson
Båten av Nam Le
Short Cuts av Raymond Carver
Seven Gothic Tales av Karen Blixen

Dagens citat: "Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag ett utkast." (Karen Blixen)

"Når man på jagt har fået Afrikas rytme i sig, forstår man, at den går igen i enhver form for liv derude." (Karen Blixen i Den afrikanske farm)

"He said I was unequipped to meet life because I had no sense of humor." (J.D. Salinger i novellen For Esmé - with love and squalor)

Lucka 15: The Catcher in the Rye

The Catcher in the Rye (eller Räddaren i nöden som den heter på svenska) är en sådan bok som nästan 60 år efter att den gavs ut för första gången fortsätter att påverka sin samtid.

Boken behandlar teman som tonårsuppror, sex och ångest över att växa upp. Många jag har diskuterat boken med berättar att de läste och fann tröst i berättelsen om 17-årige Holden Caulfield, som lämnar sin internatskola och tillbringar tre händelserika dygn i New York, när de själva befann sig i samma ålder som J.D. Salingers protagonist.

Min egen relation till The Catcher in the Rye började inte förrän jag var 21 och läste den för första gången. För mig ligger bokens storhet i att J.D. Salinger, genom Holden Caulfield, lyckas skriva om bokens tema på ett sätt som ger den en allmängiltighet.

För även om vi aldrig har levt i Holden Caulfields värld i 40-talets New York, så känner vi igen oss i hans känslor, hans sökande efter en identitet och hans existentiella ångest i insikten att barndomen är ett stadium i våra liv som obönhörligen övergår i vuxenlivet.

Trots att romanen snart fyller 60 år fortsätter den vara kontroversiell i sitt hemland. Fortfarande finns det personer som vill förbjuda att den används i undervisningen i skolorna. Fast de flesta av förbudsivrarna verkar vara ovetande om vad boken handlar, de är mest upprörda för att boken innehåller svärord och sex samt att Holden Caulfield anses lära barn att  vara uppstudsiga mot sina föräldrar och andra vuxna.

Dagens citat: "These people are being just like Holden... They are trying to be catchers in the rye." (Läraren Shelley Keller-Gage när skolstyrelsen i hennes lilla stad i Kansas förbjöd henne från att använda The Catcher in the Rye i undervisningen.)

"What really knocks me out is a book that, when you're all done reading it, you wish the author that wrote it was a terrific friend of yours and you could call him up on the phone whenever you felt like it. That doesn't happen much, though." (Holden Caulfield)

To Kill a Mockingbird

Rör mig raskt vidare i ämnen, som sagt man vet aldrig när inspirationen slår till. I dag, den 11 juli, är det exakt 50 år sedan Harper Lees Pulitzer-vinnande roman To Kill a Mockingbird publicerades.

To Kill a Mockingbird (Dödssynden på svenska) är historien om hur den vite advokaten Atticus Finch under den stora depressionen tar på sig att försvara den svarte mannen Tom Robinson som står åtalad för våldtäkt på den vita flickan Mayella Ewell. Hela historien berättas av Atticus dotter Scout och utspelas i den amerikanska södern.

Bokens huvudsakliga tema är rasism och etnisk diskriminering. Men även klassfrågor och könsroller behandlas av Harper Lee.

Jag har ännu inte läst den vill jag påpeka, men den köptes tidigare i år. Däremot har jag läst om den. Så därför dagen till ära ska jag kasta mig huvudstupa in i berättelsen om Atticus Finch.

Harper Lee har sedan hon publicerade To Kill a Mockingbird bara publicerat ett fåtal noveller. Hon har också levt ett mycket tillbakadraget liv och undvikit kontakt med media. Vilket självklart har lett till spekulationer om att hon har massor med manus som bara ligger och väntar på att publiceras. Samma typ av rykten spekulationer kretsade även kring J.D. Salinger och Ralph Ellison. Harper Lee var nära vän med Truman Capote och hjälpte honom med boken In Cold Blood.

1962 blev To Kill a Mockingbird film med Gregory Peck i huvudrollen. Harper Lee ska ha sagt att hon tyckte att Horton Footes manus ska ha varit en av de bästa översättningarna någonsin av en bok till film.

Dagens citat: "Recently I have received echoes down this way of the Hanover County School Board's activities, and what I've heard makes me wonder if any of its members can read.

Surely it is plain to the simplest intelligence that “To Kill a Mockingbird” spells out in words of seldom more than two syllables a code of honor and conduct, Christian in its ethic, that is the heritage of all Southerners. To hear that the novel is "immoral" has made me count the years between now and 1984, for I have yet to come across a better example of doublethink.

I feel, however, that the problem is one of illiteracy, not Marxism. Therefore I enclose a small contribution to the Beadle Bumble Fund that I hope will be used to enroll the Hanover County School Board in any first grade of its choice." (Harper Lees reaktion när en skolstyrelse i Virginia ville förbjuda To Kill a Mockingbird.)

Middagen är serverad

För någon vecka sedan listade jag vilka fem böcker jag skulle ta med mig till en öde ö. Men jag har i tankarna spunnit vidare på samma tema och det är dags att utvidga det lite.

Vilka fem författare skulle jag vilja bjuda in till middag? En svår nöt att knäcka den med, men ett ärligt försök måste jag ju göra. Plus att jag kan alltid komplettera med en lista med bubblare.

1)      William Shakespeare (1564-1616). Det självklara diskussionsämnet här är förstås vem som egentligen skrev alla pjäserna. Det råder ju en ganska så stormig debatt om det verkligen var William Shakespeare från Stratford-on-Avon som var författaren eller om det bara var en pseudonyn. En sammanfattning av debatten hittar du här.

2)      Joyce Carol Oates (1938- ). Med JCO hade jag velat diskutera vad det egentligen är som driver henne som författare och hur hon orkar upprätthålla en sådan produktion. Sedan debuten 1963 har JCO publicerat 39 romaner i eget namn, åtta romaner som Rosamond Smith, tre under pseudonymen Lauren Kelly, 34 novellsamlingar, åtta kortromaner, åtta pjäser, tolv facklitterära verk (essäsamlinger och kritik),  tio diktsamlingar, fem ungdomsromaner och två barnböcker. Sammanlagt 129 verk på 37 år. Inte konstigt att man blir nyfiken på henne.

3)      J.D. Salinger (1919-2010). Här vill jag mest veta allt det vi aldrig fick veta om denna författare vars Räddare i nöden har varit en sådan viktig bok i så många människors liv.

4)      Wisława Szymborska (1923- ). Det var tack vare att Wisława Szymborska fick Nobelpriset 1996 som gjorde att jag började läsa hennes fullkomligt underbara dikter. I mina ögon den främsta poet jag någonsin har läst. Det enda som hade gjort saken bättre hade varit om jag hade kunnat läsa hennes verk på polska.

5)      Dorothy Parker (1893-1967). Ytterligare en fantastisk poet, men anledningen är främst att jag vill få ett smakprov på hennes legendomsusade skarpa humor och förmåga till one-liners.  Bland annat ska hon sagt när hon fick reda på att den förre presidenten Calvin Coolidge hade avlidit: ”How can they tell?”. Till saken hör att Coolidge var berömd för sin fåordighet.

Det var listan, men som sagt det blev en lista med bubblare.

• Selma Lagerlöf (1858-1940)
• Gustaf Fröding (1860-1911)
• Victoria Benedictsson(1850-1888)
• Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008)
• Maria Wine (1912-2003)
• W. Somerset Maugham (1874-1965)
• Toni Morrison (1931-)
• Philip Roth (1933-)
• Agatha Christie (1890-1976)
• Roald Dahl (1916-1990)
• Virginia Woolf (1882-1941)
• Dario Fo (1926-) 

För tillfället kan jag inte komma på fler. Men nu är frågan helt enkelt: "Vilka fem författare vill du bjuda på middag?".

Dagens citat: "Shakespeare — the nearest thing in incarnation to the eye of God." (Laurence Olivier)

"Nothing is accidental in the universe — this is one of my Laws of Physics — except the entire universe itself, which is Pure Accident, pure divinity." (Joyce Carol Oates)

"What I was really hanging around for, I was trying to feel some kind of a good-by. I mean I've left schools and places I didn't even know I was leaving them. I hate that. I don't care if it's a sad good-by or a bad good-by, but when I leave a place I like to know I'm leaving it. If you don't, you feel even worse." (Holden Caulfield i The Catcher in the Rye)

"They say the first sentence in any speech is always the hardest. Well, that one's behind me, anyway. But I have a feeling that the sentences to come - the third, the sixth, the tenth, and so on, up to the final line - will be just as hard, since I'm supposed to talk about poetry." (Wisława Szymborskas Nobelföreläsning)

"Excuse my dust." (Dorothy Parkers förslag till text på hennes gravsten.)