Den saknas mig

Bildbevis på att boken saknas.

Jag hade egentlig tänkt skriva om en bok jag alltid återvänder till. För i morse blev jag lite sugen på att läsa om Fjodor Dostojevskijs Brott och straff. Det var ett tag sedan sist. Så jag tittar upp på min bokhylla och blir grymt besviken.

För boken står inte där den ska stå, mellan Joan Didions Lagt kort och Umberto Ecos Foucaults pendel. Mycket märkligt eller egentligen inte. För jag har säkert lånat ut den och sagt till lånaren att hen inte behöver skynda sig på med läsningen.

Nu är bara frågan: Vem har lånat min rosa pocketutgåva av Brott och straff? Har vederbörande läst den? Tyckte hen om den? Så många frågor och det hade varit trevligt att få svar på dem.

Brott och straff redux

Under söndagens hemresa från besök hos syster och svåger i Tullstorp utanför Ängelholm. På resans sista etapp, på bussen mellan Höör och Hörby fick jag en mindre, bokrelaterad uppenbarelse.

För elva år sedan vid den här tiden på året läste jag Fjodor Dostojevskijs roman Brott och straff för första gången. Till saken hör att jag hösten 1999 pendlade till Helsingborg där jag läste två tiopoängskurser i ekonomisk historia. Det var den rosa pocketutgåvan och mitt exemplar är numera både vältummat och välläst eftersom jag där efter har läst om den ett flertal gånger (även om det nu är något år sedan sist).

Inser nu att jag är inte riktigt säker på var jag vill komma med det här inlägget, annat än att förmedla att det är elva år sedan jag läste Brott och straff för första gången. Det var en otroligt stark läsupplevelse att få följa Raskolnikov genom ett dystert St Petersburg.

Därför återstår det snarare en fråga: har du läst Brott och straff? Hur påverkade berättelsen dig?