December - snabbversionen

Precis som brukligt kommer sammanfattningen av december på månadens näst sista dag. Detta för att nyårsafton är vikt åt min snabbversion av året som gick. När nu december månad nästan är slut kan jag nöjt konstatera att jag hann med min lilla läsutmaning, som jag gav mig själv i november.

På två månader har jag läst sammanlagt 19 böcker, tio i november och nio i december. Därmed har jag tangerat 2011 års facit med 66 lästa böcker på hela året. Jag är mycket, mycket nöjd. Nu var inte den stora anledningen att jag ville matcha statistiken, utan att jag vill chockstarta mitt läsande efter en period med minst sagt bristfällig läslusta.

Det funkade. Läsglädjen återvände och det gjorde också att lusten att blogga ökade. Plus att utmaningen gjorde att jag prioriterade läsningen framför andra aktiviteter på kvällarna efter jobbet, såsom tv-tittande och ändlöst surfande på Wikipedia.

Facit för december blev följande:
* Nio böcker, varav sju romaner, en biografi och en reportagebok.
* Sammanlagt sidantal blev 2492.
* Alla nio lästes på svenska.
* Svenska var också originalspråket för sex av böckerna. De övriga hade ryska, kinesiska respektive franska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij
* Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius
* Hundarna av Ola Nilsson
* Änglarna av Ola Nilsson
* Kärleken gömmer minnet av Ola Nilsson
* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf
* Vitlöksballaderna av Mo Yan
* Oligarkerna av Claes Ericson
* Kod 400 av Sophie Divry

Recension: Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij

I en framtida värld har större delen av mänskligheten utplånats i ett gigantiskt kärnvapenkrig. Många av Moskvas invånare lyckades överleva tack vare att de redan befann sig i eller lyckades fly ner i tunnelbanan. Där har de lyckats bygga upp en ny civilisation där stationerna har blivit stadsstater i mer eller mindre fasta förbund.

Det var i romanen Metro 2033 som Dmitrij Gluchovskij först etablerade sin dystopi. När han nu återvänder till den i Metro 2034 är det i form av en fristående fortsättning. Händelserna i första boken refereras bara i förbigående, istället är det en helt ny historia och helt nya karaktärer som får stå i centrum.

Återigen är det en liten fristående station i ytterkanten av tunnelbanesystemet som får problem. Den här gången stoppar en mystisk sjukdom karavanerna med förnödenheter. En gammal man som kallas Homeros ger sig ut tillsammans med en märklig legosoldat för att försöka öppna förbindelserna genom tunnlarna igen.

Precis som med Metro 2033 är det den klaustrofobiska känslan och den mörka dystopin som gör det spännande och läsvärt. I Metro 2034 avhandlar Gluchovskij, förutom faran med att en smittsam sjukdom sprider sig i tunnelbanan, behovet av att återskapa och återerövra sin förlorade civilisation.

Karaktären Homeros försöker på egen hand återskapa och samla minnen av den jord som gått förlorad. Han är en av de få i tunnelbanan som minns tiden innan kärnvapenkriget och febrilt lägger han beslag på och nedtecknar allt han hittar som vittnar om en tid innan jordens kvarvarande befolkning var koncentrerad till en samling tunnlar under centrala Moskva.

Metro 2034 är utmärkt underhållning och ställer många intressanta frågor. Fast mycket känns igen från Metro 2033, så till den grad att det blir repetitivt. Samtidigt är Dmitrij Gluchovskij en fullkomligt habil författare, så jag ser ändock fram emot fler av hans böcker.

Jag hoppas bara att han vågar söka sig till nya världar alternativt expanderar och vidareutvecklar sin existerande till att omfatta mer än bara Moskvas tunnelbana. I Metro 2034 sår Dmitrij Gluchovskij några små lovande frön som antyder att hans värld är mycket större. Det ska bli spännande att se var det hamnar.

Recension: Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Jag köpte Metro 2033 på ren känsla. Jag såg den på hyllan i bokhandeln, läste baksidestexten och bläddrade lite i den och kände direkt att denna ska jag chansa på. Och det var en chans jag är glad att jag tog.

Metro 2033 är en annorlunda bok och även omständigheterna kring dess ursprungliga publicering skiljer sig från de traditionella vägar en bok brukar ta för att nå ut till läsarna. Författaren Dmitrij Gluchovskij gjorde den tillgänglig för gratis nedladdning via sin hemsida 2002 och först tre år senare som ett förlag gav ut den på traditionellt sätt.

Sedan dess har den blivit en internationell bästsäljare som översätts till ett flertal språk samt blivit ett populärt dataspel. Och får man tro ryktena så finns det nog en chans att den dyker upp våra biografer inom den närmsta framtiden.

Metro 2033 är post-apokalyptisk dystopi som utspelar sig i Moskvas tunnelbana, vars tunnlar och stationer sägs kunna motstå ett kärnvapenanfall. Runt två decennier före romanen tar sin början har Moskva förstörts i ett förödande kärnvapenkrig. De få överlevande har flytt ner i tunnelbanan och där bosatt sig på de olika tunnelbanestationer.

Med tiden har de människorna anpassat sig och bildat stater nere i underjorden. Vissa, som den mäktiga Hansan, består av flera stationer, medan andra stationer står helt ensamma. Mitt i denna värld får vi möta den unge Artiom, som bor på den fristående stationen VDNCh (uttalas Vedencha) i den norra delen av tunnelsystemet.

Anfall av märkliga mutanter från ytan tvingar ut Artiom på ett uppdrag genom hela tunnelbanan där han får uppleva hela det mikrokosmos som uppstått i jorden under Moskva. Varje stadsstat eller federation har anammat en dominerande ideologi. Exempelvis så är Hansan en kapitalistisk stat medan stationerna längs den röda linjen har slutit sig samman i en hårdför stalinistisk diktatur.

Men det finns även grupper som rör sig utanför det etablerade statssystemet, till exempel ett gäng trotskistiska rebeller. Genom att vi får följa Artioms jakt på frälsning från det onda som hotar människorna i tunnelbanan får vi också en resa och analys av både Ryssland, både dess nuvarande styre och tidigare regimer.

Språket är drivet och man sugs in i den dystopiska stämningen. Dmitrij Gluchovskij skapar också en närvaro som gör att man befinner sig i de mörka tunnlarna och känner doften, hör ljuden och ryser till av ett plötsligt iskallt vinddrag.

Bokens slut är paradoxalt nog både slutet och öppet på samma gång. För vi ges en på ett sätt definitiv avslutning samtidigt som rätt frågor lämnas tillräckligt obesvarade så jag blir nyfiken på hur historien fortsätter eller skulle kunna fortsätta. Det viktigaste är att jag känner ingen frustration över att vissa frågor och händelser lämnas öppna.

Lyckligtvis så är en uppföljare på väg, behändigt nog kommer den få titeln Metro 2034, som säkerligen kommer besvara en del funderingar. Fast främst vill jag läsa den för att återse Artiom och åter besöka hans värld i tunnlarna under Moskva.

Maj – snabbversionen

Är maj månad redan slut? Är det bara fyra veckor kvar till midsommar? Så känns det för tillfället nu när det är dags att sammanfatta maj som läsmånad.

Det har varit en månad som började i moll och slutade i dur. Med det menar jag att de första veckorna gick det ganska segt med läsandet och det blev mer en plikt som tvunget måste uppfyllas, snarare än något roligt och lustfyllt. Lyckligtvis lossnade det mot slutet och jag plöjde genom tre böcker på lika många dagar.

Facit för maj blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2252.
* En av böckerna lästes på engelska, de övriga på svenska.
* Tre har engelska, två har svenska och en har ryska som originalspråk.

Och här kommer läslistan:
* Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates
* Nära hem av Alice Munro
* Portnoy's Complaint av Philip Roth
* Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
* Offerrit av Johannes Källström
* Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Dagens citat: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.)

I väntan på bussen

Missade bussen hem från Malmö med cirka tio sekunder i dag. Väldigt irriterande, särskilt med tanke på att jag sprintade den sista biten medan bussen körde från mig. Efter en kortare promenad hamnade jag i ett köpcentrum och slutligen i en bokaffär.

Efter en stunds planlöst vandrande och medvetet letande i hyllorna hittade jag fyra böcker som raskt inhandlades. Och läsningen av den först av dessa påbörjades på bussen hem. Hann med nästan halva dessutom på de 45 minuter resan varade. Vilka böcker blev det då?

1. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En svensk klassiker och anledningen till att Söderberg borde ha tilldelats Nobelpriset i litteratur. Det var denna jag läste på bussen och som jag tänkte ägna kvällen åt. Berättelsen om doktor Glas och hans kärlek till den unga Helga Gregorius är något av det bästa som någonsin har skrivits på det svenska språket. Läs om ni inte hr gjort det tidigare. Just denna utgåva har ett förord av Kerstin Ekman.

2. Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Dagens oväntade, har aldrig talas om författaren eller boken. Det är i alla fall en science fiction-dystopi som utspelar sig i Moskvas tunnelbana. Människan kan inte längre leva på jordytan utan har flytt till ett liv under marken. Men en dag attackeras en ensam nordlig metrostation av några mystiska varelser. Det verkar lovande! Återkommer med recension.

3. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Romanen vann Augustpriset 2000 och den jag har ända sedan dess varit nyfiken på den och nästan köpt den vid ett flertal tidigare tillfällen. Dock har jag aldrig läst den, men nu ska det bli ändring på det. Nu baserade jag dessutom inköp på en direkt rekommendation av en nära vän.

4. The Ambassador's Mission av Trudi Canavan. Första delen av Trudi Canavans nya trilogi och är den följer direkt på The Black Magician's Trilogy. Jag har läst alla hennes tidigare böcker och tycker väldigt mycket om dem. Därför var det ett lätt val när jag såg denna stå på hyllan. Del två har också kommit ut, men den väntar jag med tills den kommer i pocket.