En eftermiddag när Rebecka Tignor (född Schwart) är på väg hem från jobbet på fabriken i Chatauqua Falls blir hon förföljd av en mystisk man i Panamahatt. När hon slutligen konfronterar honom envisas han med att kalla henne för Hazel Jones. Bara några veckor senare blir Rebecka nästa ihjälslagen av sin make, den brutale Niles Tignor.
Efter den råa misshandeln flyr Rebecka från farmen på Poor Mans Road tillsammans med sin treårige sin Niles Jr., ett musikaliskt underbarn. De rör sig mellan olika städer i delstaten New York tills de slår sig ner tillsammans med arvtagaren till en mäktig mediemogul.
Fast innan dess har Rebecka berättat sitt livs historia fram tills dess att hon möter mannen med Panamahatten Hon föddes 1936 på ett fartyg i New Yorks hamn efter det att hennes familj flytt Tyskland på grund av sitt judiska ursprung. Familjen Schwart slår sig ner i en liten by i den norra delen av delstaten New York. Fadern blir byns dödgrävare och familjen flyttar in i ett skjul vid kyrkogården.
Livet är hårt för familjen Schwart och fadern Jakob blir allt mer bitter och tyrannisk, medan modern Anna blir skygg och inåtvänd. Rebeckas bröder försvinner och Rebecka blir ensam med sina labila föräldrar tills allt exploderar i ett fasansfullt blodbad. Den föräldralösa Rebecka tas om hand av sin gamla skolfröken, men rymmer snart och börjar jobba som hotellstäderska. Och det är då hon träffar Niles Tignor. Rebecka blir förälskad och de gifter sig, men långsamt inser Rebecka sin makes sanna natur.
Det är en omtumlande roman Joyce Carol Oates bjuder på. Redan genom de första meningarna väcks empatin för Rebecka. Fast trots att hennes liv är sorgligt blir Rebecka aldrig en tragisk figur. Hela hennes väsen genomsyras av en seg motståndskraft och hon ger aldrig upp trots sin svåra uppväxt följt av ett fruktansvärt äktenskap
Romanen baseras på Joyce Carol Oates egen farmor, vars far försörjde sig som dödgrävare efter att familjen hade utvandrat till USA. Hennes farmorsfar begick också självmord efter att ha misshandlat sin fru.
Joyce Carol Oates bestämde sig inte för att skriva Dödgrävarens dotter förrän efter att hennes föräldrar hade gått bort. I intervjuer har hon påpekat att hennes ”släkthistoria var fylld av fickor av tystnad”. Så hon var tvungen att fantisera ihop det mesta av sin farmors historia och utifrån de fantasierna skapade hon Dödgrävarens dotter.
Hela boken är en klassisk Oatesk anrättning som drar in mig i Rebeckas värld. Varje hårt ord och gliring som hennes far använder för att trycka ner och förnedra hennes blir som nålstick i själen. Varje örfil hennes make utdelar svider i kinden.
Dödgrävarens dotter är en rörande roman om en kvinnas kamp att frigöra sig från sin egen historia och skapa sig ett eget liv på sina egna villkor. Boken är en måste-läsning för alla som älskar Joyce Carol Oates romaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar