Recension: Offerrit av Johannes Källström

Bild: Massolit Förlag

En glesbygdskommun på dekis får en sista dödsstöt när bruket slutgiltigt stänger ner och varslar all personal. Kommunens starka kvinna, det stridbara kommunalrådet Svea, griper efter halmstrån i ett sista desperat försök att hindra bygdens totala undergång.

Då visar det sig att ortens förlorade son, den numera världskände designern Oscar Vigelius, kan tänka sig att bekosta ett designcentrum i kommunen. Ett projekt på en sådan stor skala att det skulle kunna rädda ekonomin.

När så frälsaren anländer med sitt entourage börjar bygden plågas av en serie mystiska mord och försvinnanden. Den grånade kriminalkommissarien Owe Tycho kallas för att lösa gåtan tillsammans med sin unge kollega.

Jag hade inga som helst förväntningar på Offerrit när jag började läsa den. Vilket nog var tur för jag blev i alla fall inte besviken. Men det är en charmig liten historia Johannes Källström har kokat ihop. Stundtals riktigt spännande och den sista fjärdedelen sträckläste jag.

Johannes Källström

Något som dock slår mig är att jag genom hela boken kan skönja en progressiv utveckling av författarens stil och prosa. Framförallt blir verkar Johannes Källström hittat ett tempo som gör historien mer flytande efter det att halva boken var skriven. I den första halvan finns det tyvärr passager där språket är mer stapplande och trevande.

Ett grepp som fungerar väldigt bra i boken är att Johannes Källström stegvis introducerar de ockulta inslagen, vilket gör att man som läsare inte riktigt är säker på om det som sker är en övernaturlig händelse eller något karaktären bara inbillar sig. Just detta grepp är en stark orsak till att jag håller mig kvar i boken.

Tyvärr kan jag tycka att Johannes Källström lite väl lättvindigt avslöjar hur det ligger till med övernaturligheten. Det hade varit bättre om han låtit läsaren gissa och spekulera även efter det att boken är slut.

En sak jag hade önskat är att Johannes Källström hade redigerat och strömlinjeformat sin historia lite bättre. Den är lite spretig på sina håll, vissa frågor och karaktärer lämnas hängande i luften utan avslut.

Fast med tanke på den utveckling i Johannes Källström skrivande jag tycker mig skönja i Offerrit så kan nästa bok bara bli bättre. Så jag hoppas att Källström fortsätter att utvecklas i samma takt. För då kan nästa bok bara bli en ren njutning.

Slutligen vill jag faktiskt kritisera förlaget lite. Manuset är dåligt korrekturläst och det störde mig otroligt mycket när jag efter bara några sidor hade hittat flera korrfel, som borde ha rättats till innan boken gick i tryck. Tyvärr blir sådana saker något man som läsare hänger upp sig på istället för att koncentrera sig på berättelsen.

Maj – snabbversionen

Är maj månad redan slut? Är det bara fyra veckor kvar till midsommar? Så känns det för tillfället nu när det är dags att sammanfatta maj som läsmånad.

Det har varit en månad som började i moll och slutade i dur. Med det menar jag att de första veckorna gick det ganska segt med läsandet och det blev mer en plikt som tvunget måste uppfyllas, snarare än något roligt och lustfyllt. Lyckligtvis lossnade det mot slutet och jag plöjde genom tre böcker på lika många dagar.

Facit för maj blev följande:
* Sex lästa böcker, varav fem romaner och novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2252.
* En av böckerna lästes på engelska, de övriga på svenska.
* Tre har engelska, två har svenska och en har ryska som originalspråk.

Och här kommer läslistan:
* Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates
* Nära hem av Alice Munro
* Portnoy's Complaint av Philip Roth
* Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
* Offerrit av Johannes Källström
* Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij

Dagens citat: "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.)

Läsleda och läslust revisited

För några dagar sedan började jag läsa Paul Austers senaste roman Sunset Park och den är precis så bra som jag förväntade mig (än så länge). Men trots det har jag bestämt mig för att den får stå tillbaka ett tag, för jag har helt enkelt inte lust att läsa den.

Något som däremot satte i gång läslusten var gårdagens inköp av böcker. Sträckläste i princip Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Och när jag ändå hade ångan upp läste jag ut Offerrit av Johannes Källström som jag hade påbörjat i torsdagskväll. Recension på båda dessa kommer snart. Nu på lördagens morgon hade jag ett sådant momentum att jag även avverkade ett kapitel av framtidsdystopin Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij.

Just läsleda och läslust är ett ämne jag har avverkat tidigare här på bloggen. Det jag tror hände var att jag hade en massa böcker här hemma som samlats på hög. Istället för att det då blev kul så blev det ett arbete som tvunget måste slutföras. Därför var det extra kul med gårdagens nytändning.

Men Sunset Park får vänta lite. Jag läser den när jag har lust till det.