Recension: Breakfast at Tiffany's av Truman Capote

Att inte börja tänka på Deep Blue Somethings låt från 1995 när man börjar läsa Truman Capotes novellsamling Breakfast at Tiffany´s. Även om själva låten hämtar sin titel från 1961 års filmatisering med Audrey Hepburn som den oförvägna Holly Golightly.

Huvudnumret i samlingen är den långa novellen (eller korta romanen) med samma namn. En ung författare flyttar in i en lägenhet på Manhattan där han blir granne med just Holly Golightly. Han faller genast för hennes charm och dras mer eller mindre motvilligt in i hennes liv. Ett liv av fester, skandaler och maffiaumgänge.

Truman Capote drar en in i berättelsen framförallt för att Holly Golightly är en så charmerande och intressant kvinna. En kvinna med ett förflutet som bara avslöjas om novellen läses till slut. Hon går inte att stå emot, vilket den manliga huvudkaraktären "Fred" mer än väl kan vittna om.

Fast novellsamlingen innehåller även tre kortare berättelser. Dessa är välskrivna och läsvärda, men håller dock inte samma klass som titelnovellen. De intresserar för stunden men stannar knappast kvar i ens minne efter läsningens slut. Ändå är den avslutande novellen A Christmas Memory värd att nämnas då den med sin berättarglädje och barnsliga perspektiv charmar och värmer.

Jag kan väl bara konstatera att jag håller med Dorothy Parker i den slutsats hon skrev i sin recension av novellsamlingen. Truman Capote kan skriva. Så passa på att njuta av Breakfast at Tiffany's.

Då var denna saga all

Dags att sammanfatta 2010 här på BiblioPepe.

Årets bokstav här på bloggen är J. Upptäckte nämligen att när jag tittade på listan över alla nyckelord jag har använt mig av så domineras den av författare vars namn börjar på just den bokstaven. Hela 17 stycken J-författare har jag skrivit om. På andra plats kommer författare vars namn börjar på A, elva sådana har jag skrivit om.

Årets bästa läsning bjöd Jeffrey Eugenides på med sin fantastiska roman Middlesex. En ren njutning från första till sista sidan.

Årets mest oväntade läsning var Jane Austens Sense and Sensibility. Att läsa just henne var ett litet sommarprojekt jag hade, ivrigt påhejad av mina kollegor Eva och Martina. Från början tänkte jag även riva av Pride and Prejudice och Emma, men kroknade efter bara en bok. Kanske ett projekt som bör återupplivas nästa sommar?

Årets utmaning ett har varit den största. Nämligen att driva BiblioPepe, att hitta ämnen att skriva om och ibland bara att skriva någonting trots att inspirationen stundtals har varit obefintlig.

Årets utmaning två var förstås att hitta 24 boktips till min julkalender. Det gick, men det blev förändringar och omprioriteringar in i det sista.

Årets utmaning tre var att jag skulle läsa minst två tegelstensromaner under hösten. Övermodig som jag var så påstod jag att jag skulle hinna med hela tre stycken. Det blev en tegelsten, men vilken njtuning det var att läsa Rosens namn av Umberto Eco.

Årets överraskning blev att Mario Vargas Llosa tilldelades Nobelpriset i litteratur. Jag lät mig bländas av mina förhoppningar och hävdade tvärsäkert att det äntligen skulle bli Tomas Tranströmer.

Årets tusan också var att min favorit John Ajvide Lindqvist inte fick Bokbloggarnas litteraturpris för sin roman Lilla stjärna. Han kom dock på en hedrande andraplats.

Årets förväntan trodde jag länge skulle bli efter Kazuo Ishiguros novellsamling Nocturner. Den blev dock omsprungen på upploppet av Roberto Bolaños 2666.

Årets fynd blev pocketutgåvan av Dorothy Parkers samlade verk. Dikter, brev, noveller och recensioner samt mycket mer i en enda utgåva.

Årets tack till alla som har läst och kommenterat min blogg under året. Dessutom ett stort tack till alla andra bokbloggare för inspiration, boktips och glada tillrop.

GOTT NYTT ÅR

önskar

BiblioPepe

På nattduksbordet just nu...

I början av september skrev jag i ett inlägg att jag hade införskaffat Kosmokomik av Italo Calvino. Ända sedan dess har den figurerat på min lista av böcker jag läser just nu.

Det är lite av en sanning med modifikation, eftersom jag inte aktivt läser den för tillfället. Men det är ju en novellsamling och med sådan är det lite skönt att bara ha liggande och läsa en berättelse då och då när andan faller på.

Samma syfte tjänar min Dorothy Parker-antologi The Portable Dorothy Parker. Ibland plockar jag upp den, läser en dikt eller två, kanske en novell. Alldeles utmärkt när man behöver lite avkoppling för alla andra böcker som läses för tillfället.

På tal om italienare så håller jag även på med Rosens namn av Umberto Eco, som en del av tegelstensutmaningen jag accepterade. Märker nu att det kan bli lite svårt för mig att hinna med ytterligare en tegelsten i höst. Men man ska aldrig säga aldrig.

Lite som gör att det går så långsamt med just den är att jag läser en massa andra böcker samtidigt som Rosens namn. Jag frilansar ju även som bokrecensent för Skånska Dagbladet och har nyligen lämnat in en recension samt har två till som ska skrivas så fort jag läst böckerna.

Men det är också därför jag behöver ha en Kosmokomik och The Portable Dorothy Parker liggande på nattduksbordet. För avkopplingens skull.

Dagens citat: "That would be a good thing for them to cut on my tombstone: 'Wherever she went, including here, it was against her better judgment.'" (Dorothy Parker)

"I set my hand to the art of writing early on. Publishing was easy for me, and I at once found favor and understanding. But it was a long time before I realized and convinced myself that this was anything but mere chance." (Italo Calvino)

"To read fiction means to play a game by which we give sense to the immensity of things that happened, are happening, or will happen in the actual world. By reading narrative, we escape the anxiety that attacks us when we try to say something true about the world. This is the consoling function of narrative — the reason people tell stories, and have told stories from the beginning of time." (Umberto Eco)

Jane Austen - The quest continues...

För några veckor sedan bestämde jag mig för att bli av med min Jane Austen-oskuld. Efter mycket debatterande blev det klart att jag skulle börja med Sense and Sensibility. Och därför tänkte jag ge en liten lägesuppdatering.

Eftersom jag har gått genom en liten period av total olust att läsa böcker överhuvudtaget. Det enda undantaget har varit The Portable Dorothy Parker. Det innebär att jag inte har kommit så långt än. Ungefär 30 sidor in. Men jag har kommit fram till en slutsats så här långt.

Marianne Dashwood är nog den största dramaqueen jag någonsin har stött på i någon roman. Blir nästan lite irriterad på henne. Men har inte kommit så långt in i boken än, så får se vad jag tycker om henne när jag väl har läst ut boken.

Hennes storasyster, Elinor Dashwood, är den jag för tillfället finner mest sympatisk. Men vem vet? Det kanske ändras.



Dagens citat: "Esteem him! Like him! Cold-hearted Elinor! Oh! worse than cold-hearted! Ashamed of being otherwise. Use those words again, and I will leave the room this moment." (Marianne Dashwood i fjärde kapitlet)

"What dreadful hot weather we have! It keeps one in a continual state of inelegance." (Jane Austen i ett brev från 1796)

Noveller, noveller och åter noveller

Guy de Maupassant, Dorothy Parker, W. Somerset Maugham och Joyce Carol Oates är fyra av mina favoritnovellförfattare.

Att läsa innebär för mig inte att enbart begrava näsan mellan pärmarna i en bok och bara komma upp till ytan för att andas då och då. Jag läser ganska mycket tidningar och tidskrifter också. Favoriterna är Populär Historia och Filter. Men även en del av min kära moders veckotidningar slinker med ibland, som till exempel Icakuriren.

Förutom en massa reportage, recept och tester av diverse produkter anordnar Icakuriren varje år även en novelltävling. Redan förra året började jag fila på ett bidrag, men inspirationen tröt så det blev ingen tävling för min del. Får se om jag försöker på nytt i år.

Förra årets vinnare var Joel Klehn, som till vardags jobbar som arkitekt. Han nämner bland annat i sin intervju att han gillar att läsa novellförfattare som Alice Munro (från Kanada) och Raymond Carver (från USA). Joel Klehn säger också att han tycker att novellen är mer erkänd på andra sidan Atlanten än i Sverige.

Något jag verkligen håller med om. På rak arm kan jag bara komma på en svensk författare som har gett ut en novellsamling och det John Ajvide Lindqvist. Självklart finns det fler, men han är den första som dyker upp i skallen utan att jag behöver fundera särskilt hårt. Finns det ett motstånd bland svenska förlag mot att ge ut novellsamlingar?

Däremot kan jag utan större problem nämna ett flertal novellförfattare som skriver på engelska och faktiskt en franskspråkig också. Exempelvis Joyce Carol Oates, Dorothy Parker, W. Somerset Maugham, Isaac Asimov, Rudyard Kipling och Guy de Maupassant.

Guy de Maupassant (Félix Nadar; 1888)

Rekommendation: Guy de Maupassant räknas som den moderna novellens fader och har skrivit den helt fantastiska novellen Boule de Suif (Fettpärlan).

Varför novellister har så svårt att göra avtryck i Sverige vet jag inte? Om du har en teori eller två, så dela gärna med dig av den i kommentarsfältet.

Personligen tycker jag väldigt mycket om att läsa noveller och annan kortprosa. En riktigt bra novell kan säga lika mycket på tio sidor som en roman kan på 500. Dessutom kan en novell vara ett utmärkt sätt att bekanta sig med en författare.

För tillfället har jag en novellsamling som ligger och väntar på att läsas. Nämligen Dear Husband av Joyce Carol Oates. Har tidigare läst hennes novellsamling The Female of the Species (Vredens Änglar).

Dagens citat: "Vad är novellen annat än en oerhörd händelse som inträffat?" (Johann Wolfgang von Goethe)

"I started out very quiet and I beat Mr. Turgenev. Then I trained hard and I beat Mr. de Maupassant. I’ve fought two draws with Mr. Stendhal, and I think I had an edge in the last one. But nobody’s going to get me in any ring with Mr. Tolstoy unless I’m crazy or I keep getting better." (Ernest Hemingway)

"Rött vin, böcker eller ammunition kan man aldrig ha för mycket av." (Rudyard Kipling)

As Dorothy Parker once said...

Min första kontakt med den amerikanska författaren Dorothy Parker (1893-1967) var genom sång. Cole Porters Just One of Those Things inleds med just den fras som jag använder som rubrik på det här inlägget. Klockrent sjungen av Ella Fitzgerald gjorde den mig nyfiken på Dorothy Parker. Det första jag fick reda på var att hon hade en otrolig förmåga att kläcka one-liners och att hennes humor var ironisk, cynisk och mörk till sin ton. Men där tog det stopp, det blev inget läst av henne.

Därför kunde jag inte låta bli att köpa den Dorothy Parker-antologi jag hittade på Pocketshop på centralen i Malmö. Den är fylld till bristningsgränsen med hennes bästa noveller och dikter, men även brev, intervjuer och artiklar. Samt ett förord av Marion Meade som mer är en biografi över personen Dorothy Parker. Grädden på moset är det fantastiska omslaget, som i princip är en tecknad serie som sammanfattar bokens innehåll.

På vägen hem insåg jag att min stora glädje och entusiasm över att ha hittat denna underbara antologi nog hade lett till att Dorothy Parker själv hade verbalt lönnmördat mig med väl avvägd sarkasm. Och antagligen hade jag skrattat mig fördärvad medan hon gjorde det.

Razors pain you;

Rivers are damp;

Acids stain you;

And drugs cause cramp;

Guns aren't lawful;

Nooses give;

Gas smells awful;

You might as well live.

(Résumé ur diktsamlingen Enough Rope)

Och nu när jag har ångan uppe så kommer här en till.

Four be the things I am wiser to know:

Idleness, sorrow, a friend and a foe.

Four be the things I'd been better without:

Love, curiosity, freckles and doubt.

Three be the things I shall never attain:

Envy, content and sufficient champagne.

Three be the things I shall have till I die:

Laughter and hope and a sock in the eye.

(Inventory ur diktsamlingen Enough Rope)

Den här antologin kommer nu att läggas bredvid sängen och kanske även bäras med i ryggsäcken. Så jag kan läsa ur den lite när jag vill och känner för det.

Dagens citat: "I'm never going to accomplish anything; that's perfectly clear to me. I'm never going to be famous. My name will never be writ large on the roster of Those Who Do Things. I don't do anything. Not one single thing. I used to bite my nails, but I don't even do that any more." (Dorothy Parker)

"Need of money, dear." (Dorothy Parkers svar på frågan varför hon blev författare.)

"The only -ism Hollywood believes in is plagiarism." (Dorothy Parker jobbade ett tag som manusförfattare åt filmindustrin. Bland annat nominerades hon till en Oscar för manuset till filmen A Star is Born.)

Middagen är serverad

För någon vecka sedan listade jag vilka fem böcker jag skulle ta med mig till en öde ö. Men jag har i tankarna spunnit vidare på samma tema och det är dags att utvidga det lite.

Vilka fem författare skulle jag vilja bjuda in till middag? En svår nöt att knäcka den med, men ett ärligt försök måste jag ju göra. Plus att jag kan alltid komplettera med en lista med bubblare.

1)      William Shakespeare (1564-1616). Det självklara diskussionsämnet här är förstås vem som egentligen skrev alla pjäserna. Det råder ju en ganska så stormig debatt om det verkligen var William Shakespeare från Stratford-on-Avon som var författaren eller om det bara var en pseudonyn. En sammanfattning av debatten hittar du här.

2)      Joyce Carol Oates (1938- ). Med JCO hade jag velat diskutera vad det egentligen är som driver henne som författare och hur hon orkar upprätthålla en sådan produktion. Sedan debuten 1963 har JCO publicerat 39 romaner i eget namn, åtta romaner som Rosamond Smith, tre under pseudonymen Lauren Kelly, 34 novellsamlingar, åtta kortromaner, åtta pjäser, tolv facklitterära verk (essäsamlinger och kritik),  tio diktsamlingar, fem ungdomsromaner och två barnböcker. Sammanlagt 129 verk på 37 år. Inte konstigt att man blir nyfiken på henne.

3)      J.D. Salinger (1919-2010). Här vill jag mest veta allt det vi aldrig fick veta om denna författare vars Räddare i nöden har varit en sådan viktig bok i så många människors liv.

4)      Wisława Szymborska (1923- ). Det var tack vare att Wisława Szymborska fick Nobelpriset 1996 som gjorde att jag började läsa hennes fullkomligt underbara dikter. I mina ögon den främsta poet jag någonsin har läst. Det enda som hade gjort saken bättre hade varit om jag hade kunnat läsa hennes verk på polska.

5)      Dorothy Parker (1893-1967). Ytterligare en fantastisk poet, men anledningen är främst att jag vill få ett smakprov på hennes legendomsusade skarpa humor och förmåga till one-liners.  Bland annat ska hon sagt när hon fick reda på att den förre presidenten Calvin Coolidge hade avlidit: ”How can they tell?”. Till saken hör att Coolidge var berömd för sin fåordighet.

Det var listan, men som sagt det blev en lista med bubblare.

• Selma Lagerlöf (1858-1940)
• Gustaf Fröding (1860-1911)
• Victoria Benedictsson(1850-1888)
• Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008)
• Maria Wine (1912-2003)
• W. Somerset Maugham (1874-1965)
• Toni Morrison (1931-)
• Philip Roth (1933-)
• Agatha Christie (1890-1976)
• Roald Dahl (1916-1990)
• Virginia Woolf (1882-1941)
• Dario Fo (1926-) 

För tillfället kan jag inte komma på fler. Men nu är frågan helt enkelt: "Vilka fem författare vill du bjuda på middag?".

Dagens citat: "Shakespeare — the nearest thing in incarnation to the eye of God." (Laurence Olivier)

"Nothing is accidental in the universe — this is one of my Laws of Physics — except the entire universe itself, which is Pure Accident, pure divinity." (Joyce Carol Oates)

"What I was really hanging around for, I was trying to feel some kind of a good-by. I mean I've left schools and places I didn't even know I was leaving them. I hate that. I don't care if it's a sad good-by or a bad good-by, but when I leave a place I like to know I'm leaving it. If you don't, you feel even worse." (Holden Caulfield i The Catcher in the Rye)

"They say the first sentence in any speech is always the hardest. Well, that one's behind me, anyway. But I have a feeling that the sentences to come - the third, the sixth, the tenth, and so on, up to the final line - will be just as hard, since I'm supposed to talk about poetry." (Wisława Szymborskas Nobelföreläsning)

"Excuse my dust." (Dorothy Parkers förslag till text på hennes gravsten.)