Recension: Middlesex av Jeffrey Eugenides

För två månader sedan läste jag ut Middlesex av Jeffrey Eugenides och har sedan dess burit den med mig. Men det är inte förrän nu som jag känner mig redo att skriva en recension.

Berättelsen har helt enkelt snurrat runt i skallen utan att jag har fått någon rätsida på den. Att recensionen har dröjt har till viss del även berott på att jag inte har haft någon riktig press på mig att krysta fram något.

Vilket har varit skönt. Jag har verkligen behövt de här två månaderna att smälta berättelsen om Calliope Stephanides och hennes familj.

"Jag har fötts två gånger: först som liten flicka en anmärkningsvärt smogfri januaridag i Detroit 1960, och sedan på nytt som tonårspojke i ett undersökningsrum inte långt från Petoskey i Michigan. Läsare med specialkunskaper kan ha stött på mig i doktor Peter Luces avhandling "Könsidentitet hos pseudohermafroditer med brist på 5-alfa-reduktas", publicerad i Journal of Pediatric Endocrinology 1975. Eller så har ni kanske sett mitt fotografi i kapitel sexton i den numera beklagligtvis föråldrade Genetik och ärftlighet. Det är jag som står naken bredvid en längdskala på sidan 578, med en liten svart låda framför ögonen."

Så lyder det inledande stycket i Middlesex. Calliope Stephanides är ett barn som föds med obestämd könstillhörighet och hennes föräldrar väljer att uppfostra Cal som en flicka.

Men boken är inte bara en berättelsen om ett barn som strävar efter att finna sin könstillhörighet och sin sexualitet. Det är en berättelse om hela familjen Stephanides. Om hur farmor Desdemona och farfar Eleutherios, som etniska greker, måste fly från det tidiga 20-talets Turkiet. Vi får följa Callies föräldrar Milton och Tessie och deras strävan efter den amerikanska drömmen.

Jeffrey Eugenides

Genom hela boken löper också berättelsen om den lilla gen som på 1700-talet tar sin plats i familjens arvsmassa och 200 år senare resulterar i att Calliope Stephanides föds med brist på 5-alfa-reduktas. Något som gör att hon ser ut som en flicka, men med manliga hormoner.

Jeffrey Eugenides väver skickligt ihop bokens olika teman och berättelser till en rik gobeläng. Allt sammanhållet av den vuxne Cal Stephanides röst som berättar historien om sig själv, sin familj och sitt DNA.

Redan i första kapitlets första stycke slår Eugenides fast bokens huvudsakliga teman, nämligen återfödelse. Hur man som människa måste starta sitt liv på nytt efter stora, omvälvande händelser. Det gäller inte bara Callie som återföds som man, utan även till exempel Desdemona och Lefty när de måste lämna sitt gamla liv i Turkiet och skapa sig ett nytt i USA.

Bokens andra stora tema är i mina ögon könsidentitet och sexualitet. Hur dessa två konstrueras lika mycket genom egna val, socialt tryck och genetiskt arv. Romanen ställer på sin spets kampen mellan arv och miljö. Skapas vår könsidentitet och sexualitet genom den miljö vi vistas i eller är vi förprogrammerade rent biologiskt?

Det sista temat som vävs in i berättelsens gobeläng rör sig kring ras, etnisk identitet och den amerikanska drömmen. Farmor och farfar Stephanides flyr till USA på grund av etniska motsättningar i Turkiet mellan greker och turkar. Vidare utspelas en stor del av berättelsen i det explosiva 60-talet då bland annat Detroit (berättelsens huvudsakliga geografiska fokus) skakades av kraftiga raskravaller.

Många av berättelsens olika ingredienser syftar till grekisk mytologi. Till exempel jämförs Callie med Minotaurus, som var till hälften tjur och hälften människa. Vidare kallar sig den vuxne Cal, romanens berättare, för Teiresias. En blind siare som också bytte kön, från man till kvinna. Dessutom delar romanens protagonist namn med den episka poesins musa.

Jag har svårt att se några svagheter i Jeffrey Eugenides roman Middlesex. Den väcker så otroligt många funderingar, samtidigt som den får mig som läsare att känna mig mer bildad, mer intelligent. Men den stimulerar inte bara intellektet. Den tar med läsaren på en helt otrolig och stundtals utmattande känslofärd.

Middlesex av Jeffrey Eugenides är en viktig bok, som väcker många nödvändiga funderingar om kön, sexualitet och etnicitet. En modern bildningsroman redo att ta sin plats i 2000-talets litterära kanon.

Dagens citat: "Jag ser här på omslaget till den svenska utgåvan att förlaget lagt tonvikten på immigranttemat och visst kan jag säga att "Middlesex" blev just det. Men det var inte min avsikt från början. Det enda jag bestämt ville var att skriva en bok som var komisk och episk. Jag hade vaga idéer om en modern myt och transformationer av något slag, eftersom förvandlingar intresserar mig. Allt det där simmade omkring, och det som kom först var berättarens röst." (Jeffrey Eugenides i en intervju med DN.)

"The trumpeters, ranging themselves side by side in order, blow one terrific blast: —

'THE TRUTH!
at which Orlando woke.
He stretched himself. He rose. He stood upright in complete nakedness before us, and while the trumpets pealed Truth! Truth! Truth! we have no choice left but confess — he was a woman." (Orlando: A biography av Virginia Woolf)