tisdag 31 januari 2012

Januari – Snabbversionen

Dags att sammanfatta årets första läs- och bloggmånad. Det såg länge ut att bli fattigt på båda fronterna, men som vanligt tog jag mig kragen och slutspurtade rejält.

Dessutom hann jag även med ett besök till hos P4 Radio Kristianstad och deltog i kulturpanelen i programmet Hallå Skåne. Alltid lika skoj och intressant att delta. Nu senast diskuterade vi bibliotekens vara eller icke-vara.

Januari innebär också att vårsäsongens recensionssvep har dragit i gång. Första boken ut för mig som jag ska recensera för Skånskan är Kärleken gömmer minnet av Ola Nilsson. Meddelar självklart när den publiceras.

Facit för januari blev följande:
* Sju lästa böcker, varav sex romaner och en memoarbok.
* Sammanlagt sidantal blev 2 575.
* Två lästes på engelska, resten på svenska.
* Tre av böckerna har svenska, tre har engelska och en har ryska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* A Feast for Crows av George R. R. Martin
* Hundarna av Ola Nilsson
* Änglarna av Ola Nilsson
* Kärleken gömmer minnet av Ola Nilsson
* Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov
* Bossypants av Tina Fey
* Niceville av Kathryn Stockett

måndag 30 januari 2012

Och vinnaren är...

I dag blev det klart vilken bok som tagit hem Bokbloggarnas litteraturpris. Årets vinnare blev ungdomsboken Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.

Stort grattis till Mats och Sara. Läs mer om priset på Breakfast Book Club.

Recension: Niceville av Kathryn Stockett

Det finns två anledningar till att jag köpte Niceville av Kathryn Stockett från början. Den första är att väldigt många av de bokbloggare jag följer var helt saliga efter att läst den, för det andra så fyllde den ut ett av min bokinköp när, det vill säga jag köpte fyra och betalade för tre. Niceville var den fjärde boken.

Det är också därför det dröjde med läsningen. Det som slutligen fick mig att börja läsa den var det faktum att jag ville verkligen ha läst boken innan jag såg filmen

Kathryn Stockett
Niceville är berättelsen om Skeeter Phelan som 1962 återvänder hem till Jackson i Mississippi efter att hon tagit sin collegeexamen. Hon försöker falla tillbaka i gamla mönster med tennis, bridgeklubb och damförbundet. Hon lyckas dock inte finna ro, hon när nämligen en dröm om att bli författare. Dessutom väcks en medvetenhet om rassegretationen i sydstaterna. En segregation som exemplifieras främst genom de svarta hembiträdenas situation när de arbetar i de vita hemmen.

Det leder oss fram till bokens andra huvudperson, hembiträdet Aibileen, som när historien tar sin börjar tvingas ut i garaget varje gång hon måste gå på toaletten. Detta på grund av att hennes matmor fått det förklarat för sig att det inte är passande att svarta använder samma faciliteter som vita.

Filmaffischen
Aibileens och Skeeter hittar snart ett sätt att börja underminera systemet med rassegregation. De börjar skriva en bok där de svarta hembiträdena får berätta sin historier. Både det positiva och det negativa. I Aibileens fall handlar det om alla vita barn hon uppfostrat, som surrogat för deras riktiga föräldrar. Allt detta sker mot bakgrund av verkliga händelser från den amerikanska medborgarrättskampen, till exempel vävs mordet på Medgar Evers in på ett sätt som är väldigt signifikant för handlingen.

Niceville är en bra och spännande bok. Man lider, skrattar och hoppas med huvudpersonerna och deras vänner. Man hatar, morrar åt och ilsknar till på berättelsens antagonister, särskilt då karaktären Hilly Holbrook.

Ett bra grepp Kathryn Stockett berättar historien genom flera personers vinkel. Det gör berättelsen mer levande och förstärker närvarokänslan. Mina problem med boken är egentligen att Stockett har klämt in väldigt många trådar, som stundtals stör och stundtals glöms bort. Jag tror helt enkelt den huvudsakliga berättelsen hade kunnat bli ännu mer drabbande om författaren hade vågat redigera och koncentrera boken något hårdare.

Dessutom blir boken tyvärr lite sentimentalt smetig särskilt mot slutet. Även om Stockett lyckas undvika de allra värsta sackarinsötade fallgroparna. Därmed inte sagt att bokens slut på något sätt känns irrelevant eller ologiskt.

På det stora hela är Niceville en bra och angelägen roman om ett ämne som fortfarande är brännande hett i USA, trots att det har gått så pass lång tid sedan bokens händelser utspelade sig. Inte minst märks det på de reaktioner somboken (och filmen) har väckt i USA. Bland annat har åsikten att boken trivialiserar och förvränger afroamerikanska hembiträdens situation förts fram av dess kritiker. En annan synpunkt är att Kathryn Stockett blundar för de sexuella övergrepp mot svarta hembiträden som ofta förekom. Den sistnämnda punkten var för övrigt något jag också kom att tänka på när jag läste Niceville.

söndag 29 januari 2012

Recension: Bossypants av Tina Fey

Redan när jag läste baksidestexten på Tina Feys Bossypants började jag fnissa okontrollerat och efter inledningen var jag golvad och runt tre timmar senare hade jag läst ut boken. Jag visste att jag skulle älska den här boken lika mycket som komediserien 30 Rock, som Tina Fey har skapat.

Det bästa med boken är just det faktum att man känner så tydligt igen sig. För Tina Fey skriver sin bok med samma språk, samma intonation och samma humor som man känner igen från 30 Rock och Saturday Night Live. Och det är bokens styrka, man hör Tina Feys röst under hela läsningen.

Tina Fey som Sarah Palin och
Amy Poehler som Hillary Clinton.
Bossypants handlar om Feys historia från obekväm och töntig tonåring till obekväm och töntig fyrtioårig kvinna som råkar vara producent och skapare av bland den bästa humorn i amerikansk televisions historia.

Dessutom låter Tina Fey ett obekvämt ljus skina över hur annorlunda kvinnor faktiskt behandlas inom underhållningsindustrin, men också de framsteg som gjorts sedan hon först började som manusförfattare på SNL.

Tina Fey som Liz Lemon,
huvudpersonen i 30 Rock.
En av de bästa kapitlen i boken är när hon beskriver arbetet och vad som egentligen hände runt de berömda Sarah Palin-sketcherna från hösten 2008. Det mest intressanta med dessa sketcher är hur de faktiskt gav tv-tittarna en lektion i feminism och visade hur både Sarah Palin och Hillary Clinton förminskades på grund av sitt kön. Clinton genom att hon kallades till exempel för ”ballbuster” och bitch”, Palin genom att hon utsattes för ständiga sexuella anspelningar.

Jag älskade Bossypants, som jag slog fast redan i inledningen, till stor del beroende på att jag är ett Tina Feys mest hängivna fans. Så är du som mig ska du definitivt läsa Bossypants. Gillar du däremot inte Tina Fey och hennes arbete, läs boken. Du kommer att hitta nya saker att störa dig på. Om du befinner dig på mitten av denna skalan, läs boken ändå. För det är en intressant och fängslande historia Tina Fey berättar.

tisdag 24 januari 2012

Ännu ett onödigt inlägg...

...har det blivit dags att publicera här på bloggen. I måndags eftermiddag var det dags för kulturpanel i programmet Hallå Skåne i P4 Radio Kristianstad och jag var en av panelisterna. Min medpanelist var Andrea Hofmann som är bibliotekarie med ansvar för webb och e-tjänster på stadsbiblioteket i Kristianstad. Det blev en mycket intressant diskussion om biblioteken och deras framtid, samt lite galasnack.

Fast varför är då det här inlägget onödigt? Jo, för jag vet ju att ni alla satt klistrade vid era transistorradioapparater och lyssnade med andakt. Fast om nu någon mot all förmodan skulle ha missat kulturpanelen så är det bara att använda sig av spelaren här nedanför och lyssna (eller klicka här).

Lyssna: 17.00 - 17.30 måndag 23 jan 2012

söndag 22 januari 2012

Jag ska bara...

Ovanstående rubrik var en konstruktion jag använde mig flitigt av som barn, tätt följt av anledningen till varför jag inte kunde städa mitt rum eller var det nu var mina föräldrar ville att jag skulle göra. Och nu märker jag att jag tänker samma sak till mig själv när det gäller mitt läsande.

I början av januari bestämde jag mig för att läsa Röda rummet med tanke på att 2012 är Strindbergsåret, så åtminstone en av hans böcker borde jag klämma. Nu har tyvärr Arvid Falk och hans äventyr Stockholm fått stryka på foten tacka vare detta eviga "Jag ska bara...".

Först fick den stå tillbaka för Ola Nilssons trilogi om en by i Norrland som börjar med Hundarna, fortsätter med Änglarna och slutar med Kärleken gömmer minnet. Eftersom jag ska recensera den sistnämnda åt Skånskan kunde de inte vänta.

Sedan fick jag sådan otrolig lust att läsa om Mikhail Bulgakovs Mästaren och Margarita så jag kunde helt enkelt inte stå emot.

Fast nu har Niceville av Kathryn Stockett trängt sig före Röda rummet i läslistan. Anledningen är enkel. Jag tänkte se filmen när den kommer och vill helst ha hunnit läsa boken först samt hinna recensera den här på bloggen. Så August Strindberg får vänta ett tag till. Jag har ju nästan ett år på mig att läsa Röda rummet.

lördag 21 januari 2012

Lyssna på BiblioPepe - del 4

Måndag eftermiddag klockan 17 är det dags att spetsa öronen och ratta in P4 Radio Kristianstad. Varför då?

Jo, för då deltar jag åter i Hallå Skånes kulturpanel där vi ska diskutera bibliotekens framtid.

Så jag räknar självklart med att ni alla lyssnar då.

söndag 15 januari 2012

Dags att läsa om

Nästa vecka kommer att innebära dagliga pendling på sammanlagt 90 minuter per dag. Det betyder också att jag kommer att hinna med mycket läsning när jag sitter där på tåget. Trots att jag har påbörjat Röda rummet så finns det en annan bok som pockar på uppmärksamhet och vill bli omläst.

Jag pratar förstås om Mikhail Bulgakovs magnum opus Mästaren och Margarita. Den har dykt upp i mina tankar med jämna mellanrum under hösten och därför är det åter dags att sätta tänderna i detta 1900-talsmästerverk.

Minns dock inte hur många jag har läst Mästaren och Margarita sedan jag som 17-åring läste den för första gången. Min gissning är att jag nog hunnit med att läsa den mellan 20 och 25 gånger sedan dess. Ett tag läste jag den en gång i halvåret.

Fast nu var det några år sedan jag läste den, så det är definitivt dags för en omläsning. Med början i morgon bitti när jag slår mig till ro i tågsätet.

onsdag 11 januari 2012

Oväntat, men kärt återseende

Tagit emot årets första recensionsbok från Skånskans kulturredaktion. Det blev Ola Nilssons Kärleken gömmer minnet. Sista delen i den trilogi han inledde med romanen Hundarna, som jag recenserade i februari 2010. Tyvärr blev det inte av att jag recenserade del två, Änglarna, när den kom.

Så nu när jag skulle recensera tredje delen tänkte jag att det var på tiden att läsa andra delen. Fast insåg efter första sidan att det var lika bra att läsa om Hundarna när jag ändå var i farten. Och det var ett kärt återseende, utan tvekan en roman som växer och blir bättre vid omläsningen.

Nu är jag inte bara nyfiken på de två sista delarna, utan riktigt sugen faktiskt.

måndag 9 januari 2012

Läs min recension

"Hans historia började, som alla våra historier, långt innan vi föddes. Under den ena dynastin efter den andra hade vår stad försett de kejserliga familjerna med deras mest pålitliga tjänare."

Så inleds min favoritnovell i Be för mig i tusen år av den kinesisk-amerikanska författaren Yiyun Li. Inte hennes första på svenska, dock är det hennes debutverk.

I dagens Skånska Dagbladet publicerades så min recension av denna fantastiska novellsamling. Och jag kan rekommendera alla att läsa den. Sedan måste ni också läsa hennes roman De hemlösa, som jag för övrigt också har recenserat.

fredag 6 januari 2012

Litet hopp från Jojje till Agge

Ojsan, det dröjde visst lite innan årets första inlägg blev skrivet. Mycket beroende på att jag har varit fullt upptagen med A Feast for Crows, som är den fjärde boken av George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire. Nu när den är utläst så känner jag att jag kan koncentrera mig på annat än drakar, riddare och tronföljdskrig.

Istället ska jag nu koncentrera mig lite på en svensk litterär kung, som krigade och fejdade med många ur sin samtid, nämligen August Strindberg. 2012 har utsetts till Strindbergsåret med tanke på att det är 100 år sedan författaren dog.

Mitt ex av Röda rummet från 1928.
Detta i sig är väl inte något jag kommer att uppmärksamma särskilt mycket här på blogg då jag aldrig har varit överdrivet förtjust i den gode August. Fast Strindbergsåret känns i alla fall som ett perfekt tillfälle att återknyta bekantskapen med densamme. Därför har jag precis börjat läsa Röda rummet. Sedan får jag se om det blir mer läsning av Strindbergs böcker under året.

Fast då återstår bara att fråga. Vilken är din favorit ur Strindbergs digra produktion?