Oväntat, men kärt återseende

Tagit emot årets första recensionsbok från Skånskans kulturredaktion. Det blev Ola Nilssons Kärleken gömmer minnet. Sista delen i den trilogi han inledde med romanen Hundarna, som jag recenserade i februari 2010. Tyvärr blev det inte av att jag recenserade del två, Änglarna, när den kom.

Så nu när jag skulle recensera tredje delen tänkte jag att det var på tiden att läsa andra delen. Fast insåg efter första sidan att det var lika bra att läsa om Hundarna när jag ändå var i farten. Och det var ett kärt återseende, utan tvekan en roman som växer och blir bättre vid omläsningen.

Nu är jag inte bara nyfiken på de två sista delarna, utan riktigt sugen faktiskt.