Recension: The Pearl av John Steinbeck

Kino är en fattig pärlfiskare. Han bor med sin fru Juana och son Coyotito i en liten mexikansk kustby. En morgon slår katastrofen till. En skorpion sticker sonen när han ligger i sin vagga, men byns läkare vägrar att ta emot familjen. För han vet att de är fattiga och inte kan betala för hans tjänster.

Juana och Kino gör vad de kan för att lindra sonens förgiftning och hoppas på att han ska överleva pärsen. Familjen beger sig ut för att fiska och hittar Kino en pärla stor som ett måsägg. En pärla som skulle kunna ge familjen ekonomiskt oberoende under resten av livet. Men den har sitt pris.

För Kino blir plötsligt paranoid och misstänksam, läkaren blir plötsligt väldigt ivrig att behandla Coyotito och familjen utsätts för flera nattliga inbrott. Samtidigt känner Kino hur pärlan lockar och frestar honom. Till slut flyr familjen från byn, vilket slutligen leder till en ännu större katastrof.

John Steinbeck tillhör mina favoritförfattare och The Pearl är precis vad jag förväntar mig. En gripande berättelse om fattigdom, kärlek och fruktlösa drömmar. Ett tema som känns igen från till exempel Of Mice and Men.

Det övergripande temat är hur en plötslig rikedom kan korrumpera även den mest ärlige och godtrogne man. Men pärlan korrumperar inte bara Kino, utan hela byn han bor i. Till och med de som redan är korrumperade blir allt mer anfäktade av girighet och illvilja.

Talande är scenen där Kino besöker pärlhandlarna i byn, som på alla sätt försöker lura honom att sälja pärlan till underpris. John Steinbeck lyckas förmedla den frustration och irritation Kino känner just i den stunden.

The Pearl är en spännande och sorglig roman som drivs framåt av ett brinnande socialt patos, som är både läsvärd och ständigt aktuell.

Recension: Möss och människor

Titeln till den här boken lånade John Steinbeck från en strof av den skotske poeten Robert Burns dikt To a mouse. Dikten beskriver hur en bonde av misstag under höstplöjningen förstör boet för liten mus. Ett bo där musen mödosamt har byggt upp förråd för vintern. Allt förstört på bara några sekunder. Dikten avslutas med att bonden i en reflektion vänder sig till den lilla musen.

The best laid schemes o' mice an' men

Gang aft agley,

Eller på svenska:

De vackraste och klokaste planer,

både av möss och människor,

går ofta till spillo.

Just människans förspillda planer och krossade drömmar är det genomgående temat i Steinbecks kortroman Möss och människor (Of Mice and Men; 1937).

Historien handlar om de två kringvandrande lantarbetarna George och Lennie. De vandrar mellan gårdarna i 30-talets och depressionens Kalifornien. Väl framme på en gård jobbar de hårt, får betalt och drar sedan vidare. Det enda som håller modet uppe för dem är drömmen om en egen gård där de kan odla marken och föda upp djur.

George är en småväxt, snabbtänkt och intelligent man som sedan ungdomsåren tagit hand om den barnslige jätten Lennie, som är stor och stark, men långsammare i tanken, men i grunden snäll och vänlig. Lennie är också fascinerad av allt som är mjukt. Oavsett om det är kaniner, hundvalpar eller ett lent sammetstyg. Något som ställer till problem för de två männen.

När historien tar sin början har George och Lennie precis kommit fram till en ny ranch utanför staden Soledad och påbörjat sin anställning. Där blir de vänner med den gamle lantarbetaren Candy och det visar sig att med hans hjälp behöver de bara jobba en månad till för att nå sitt mål och uppfylla sin dröm om en egen gård.

Med tanke på bokens tema och titel så går det aldrig som planerat. Drömmen krossas när Lennie av misstag dödar frun till ranchägarens son. Lennie ville bara känna på hennes mjuka hår.

Boken skrevs ursprungligen som en pjäs och det märks i den oerhört strama kompositionen och den täta dialogen, där de inskjutna miljö-, person- och händelsebeskrivningarna påminner om just scenanvisningar. Språket frammanar också otroligt mycket bilder och det är lätt att föreställa historien framföras på scen eller film.

Språket är kargt och rättframt precis som människorna Steinbeck porträtterar, dock blir det aldrig torftigt. Språket suger tag i mig läsare och drar in mig i historien och karaktärernas känsloliv, som när Candy inser att det är dags att avliva hans gamla fårhund.

Den största känslomässiga käftsmällen Steinbeck delar ut är ändå när George inser att drömmen har rämnat och att han är dömd till ett liv som kringvandrande lantarbetarna utan någon fast punkt i tillvaron.

Jag kan inte svara på hur många jag har läst den här boken, men den är i mina ögon något av det bästa som kan läsas. Fast min första kontakt med Möss och människor var dock inte boken utan filmen med Gary Sinise som George och John Malkovich som Lennie. Båda två gör en mästerliga tolkningar av respektive karaktär. Fortfarande räcker det med att jag ser ett klipp från filmen för att jag ska få en klump i halsen och tårar i ögonen.

Läs boken, se filmen och läs boken igen. Upprepa!

Dagens citat: ”I was a bindlestiff myself for quite a spell. I worked in the same country that the story is laid in. The characters are composites to a certain extent. Lennie was a real person. He's in an insane asylum in California right now. I worked alongside him for many weeks. He didn't kill a girl. He killed a ranch foreman. Got sore because the boss had fired his pal and stuck a pitchfork right through his stomach. I hate to tell you how many times. I saw him do it. We couldn't stop him until it was too late.” (John Steinbeck i en intervju med New York Times; 1937)

The best laid schemes o' mice and men / Gang aft a-gley; / And leave us naught but grief and pain / For promised joy. (Robert Burns, To a mouse; 1785)

The ancient commission of the writer has not changed. He is charged with exposing our many grievous faults and failures, with dredging up to the light our dark and dangerous dreams for the purpose of improvement. (John Steinbeck i sitt tal på Nobelbanketten; 1962)

Bibblan, bibblan, gamle vän...

Ägnade en del av förmiddagen åt ett besök på biblioteket i Hörby. Eftersom bibliotek har samma effekt på mig som bokaffärer slutade besöket med att jag lånade Möss och människor av John Steinbeck.

Utsikten från S-hyllan på den skönlitterära avdelningen.

När jag kom hem slog tanken mig att jag kunde ju lånat Evelyn Waughs "Brideshead Revisited" istället. Eftersom det var ju bara någon vecka sedan jag bestämde mig för att läsa den.

Jag har ju i praktiken nästan vuxit upp på Hörby bibliotek (en viss överdrift tillåter jag mig själv) i Hörby. Har varit en väldigt flitig besökare bland hyllorna under uppväxten. Men de senaste åren har mina besök blivit allt färre.

Men varje gång jag har pallrat mig dit och lånat en bok eller två frågar jag mig själv varför jag inte går dit oftare. Hörby bibliotek har blivit som en gammal bekant som man knappt ägnar en tanke åt och besöker väldigt sällan. Men när man väl gör det har man hur roligt som helst i dess sällskap.

Oftast går mina besök till så att jag går en runda genom biblioteket och bläddrar lite förstrött i diverse böcker. Sedan plockar jag åt en stor hög med böcker som jag kan tänka mig att låna. Därefter letar jag upp min favoritplats (se bilden ovan) och bläddrar genom mina "fynd", läser lite och bestämmer mig slutligen för vilka jag ska låna. Sedan sätter jag tillbaka de ratade böcker och går hem. Men, som sagt, det har blivit mindre av den varan de senaste åren.

En av post-it-lapparna i Möss och människor

Det roliga med bibliotek är ju inte bara att man har tillgång till en stor bokskatt alldeles gratis utan också att varje bok i hyllorna har sin egen fysiska karaktär. Vissa faller nästan samman för att de är så lästa, medan andra fortsätter att vara i nyskick år efter år.

Varje bok blir också en läsupplevelse man delar med alla andra som läst boken för en. I Möss och människor som jag precis lånade hittade jag flera inklistrade post-it-lappar med anteckningar. Tyvärr kan jag inte tyda handstilen, så jag vet inte vilket syfte de har tjänat.

Och både på biblioteket i Hörby och stadsbiblioteket i Lund har jag hittar böcker av alla de sorter med anteckningar i marginalen. Till med rättningar av språkliga misstag och andra korrekturfel.

Jag hoppas därför att Hörby bibliotek fortsätter att vara en institution jag kan ta för givet. Svenska Dagbladet skriver i en artikel från i lördags att biblioteken fortsätter vara den samhällsinstitution som svenskar har störst förtroende för.

Trailer från filmen Of Mice and Men med Gary Sinise och John Malkovich i huvudrollerna.

Dagens citat: "The best laid schemes o' mice and men/Gang aft a-gley;/And leave us naught but grief and pain/For promised joy." (To a Mouse av Robert Burns)

"His ear heard more than was said to him, and his slow speech had overtones not of thought, but of understanding beyond thought." (Of Mice and Men av John Steinbeck)

"While on the subject of burning books, I want to congratulate librarians, not famous for their physical strength, who, all over this country, have staunchly resisted anti-democratic bullies who have tried to remove certain books from their shelves, and destroyed records rather than have to reveal to thought police the names of persons who have checked out those titles.

So the America I loved still exists, if not in the White House, the Supreme Court, the Senate, the House of Representatives, or the media. The America I loved still exists at the front desks of our public libraries." (A Man Without a Country av Kurt Vonnegut)