Lucka 23: Hans gullvingade barn faller från skyn

"His children are falling from the sky. He watches from horseback, acres of England stretching behind him; they drop, giltwinged, each with a blood-filled gaze. Grace Cromwell hovers in thin air. She is silent when she takes her prey, silent as she glides to his fist. But the sounds she makes then, the rustle of feathers and the creak, the sigh and riffle of pinion, the small cluck-cluck from her throat, these are sounds of recognition, intimate, daughterly almost disapproving. Her breast is gore-streaked and flesh clings to her claws."

Bok: Bring Up the Bodies
Författare: Hilary Mantel (1952-)
Utgivningsår: 2012
Läs också: Wolf Hall (2009), A Place of Greater Safety (1992), Eight Months on Ghazzah Street (1988)
Om författaren: Hilary Mantel är en förnyare av den historiska romanen. Främst genom hennes episka romansvit om statsmannen Thomas Cromwell. Men Mantel är en unik berättare och hennes författarskap är svårt att kategorisera. Hon rör sig lätt mellan olika genrer och former såsom magisk realism, självbiografisk roman och noveller. Fast det är den historiska romanen som är hennes stora styrka. Hon är också en av få författare som vunnit Bookerpriset mer än en gång.

Lucka 20: Om staden

"I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.
Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva.
Murarna både skyddade och skymde. I grändernas skumrask smög skvallret och farsoterna. De som skyddades av murens styrka kunde dödas av dess stenkyla. Solen och vinden kom sällan åt att skura rent, stanken steg från strändernas jäsande sophögar och rännstenarnas slemmiga avfall. Alkoholister, brottslingar och självmördare fanns det fler av i staden än på någon annan plats."

Bok: Mina drömmars stad
Författare: Per Anders Fogelström (1917-1998)
Utgivningsår: 1960
Läs också: Resten av Stad-serien (1962-1968), Barn-serien (1981-1987)
Om författaren: En av den svenska litteraturens främsta Stockholmsskildrare. Med varsam hand berättar han stadens historia genom sina karaktärer, men även i viss mån både den svenska arbetarrörelsens historia och den svenska samhällsutvecklingen. 

Recension: A Place of Greater Safety av Hilary Mantel

Mitt Hilary Mantel-år går oförtrutet vidare. I A Place of Greater Safety tar han med mig till franskarevolutionen. Eller rättare sagt till Frankrike under åren som leder upp till revolutionen samt dess första halva.

A Place of Greater Safety är den femte av Mantels böcker som publicerades, men faktiskt den första hon skrev. I en intervju har hon berättat att hennes roman om tre av revolutionens mest centrala personer kom till redan på 70-talet och sedan blev liggande i en låda. I alla fall fram tills dess att hon råkade avslöja dess existens.

Och personligen är jag glad, nej överlycklig, att hon slutligen gav hon ut den. För A Place of Greater Safety bevisar återigen Hilary Mantels fantastiska förmåga att gestalta ett historiskt skede med en förbluffande intimitet och hisnande exakthet.

I centrum står de tre kanske mest kända av de franska revolutionärerna. Den koppärrige och bullrige Georges Jaques Danton, den radikale och idealistiske Camille Desmoulins samt den stele och effektive Maximilien Robespierre.

Vi får följa de tre männen från tidig ålder och hur de blir allt mer politiskt medvetna. Men Mantel skildrar också hur det förtryckande franska samhället under l'ancien régime blir alltmer ohållbart och hur den sociala oron leder fram till den blodiga franska revolutionen.

Jag har i recensionerna av Wolf Hall och Bring Up the Bodies hyllat Mantels förmåga att skapa en otrolig närhet till de historiska karaktärer hon har gjort till sina. Fast det är bara den ena sida av myntet, för hennes historiska romaner är även grundligt underbyggda av fakta.

För A Place of Greater Safety är inte bara en ren litterär njutning. Jag lär mig också otroligt mycket om de tre huvudpersonerna, folket kring dem och den franska revolutionen. Jag har skrivit det tidigare, men det är verkligen värt att nämna igen. Hilary Mantel kan konsten att få till en fängslande berättelse som samtidigt är historiskt korrekt.

Att läsa A Place of Greater Safety är som att förflyttas till det sena 1700-talets Paris. Jag som läsare befinner mig verkligen på plats i Nationalkonventet när debattens vågor går höga, på Place de la Révolution när Ludvig XVI avrättas och på gatorna under Septembermorden när pöbeln lynchar prinsessan de Lamballe.

Maximilien de Robespierre, Camille Desmoulins och Georges Jacques Danton.

Februari - snabbversionen

Då var det bara tio månader kvar av 2013. Dags att sammanfatta ytterligare en läsmånad. Måste säga att när det gäller läsning och böcker har februari varit en ypperligt bra månad. Sex böcker har jag läst, vilket är en mer än jag räknade med. Dessutom har det hamnat lite nya böcker i hyllan, bland annat tre av Hilary Mantel. Vars författarskap jag ska läsa in mig på under 2013.

Facit för februari blev följande:
* Sex böcker varav fem romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2392.
* Två lästes på svenska och fyra på engelska.
* Fem har engelska och en har ryska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* Vredens änglar av Joyce Carol Oates
* Star Wars: Red Harvest av Joe Schreiber
* The Player of Games av Iain M. Banks
* 2017 av Olga Slavnikova
* Fludd av Hilary Mantel
* A Place of Greater Safety av Hilary Mantel

På läsfronten mycket nytt

Plötsligt dök det upp mycket nytt på nattduksbordet. Visserligen var tre av dem väntade. För i dag kunde jag hämta mitt bokpaket med tre romaner av Hilary Mantel. Det ska bli kul att läsa dem. Jag har ju en plan att läsa in mig på hela hennes författarskap.

Fast roligast är dock att det hamnade en oväntad och okänd bok. Jag fick i dag en nyöversatt rysk dystopisk roman att recensera. Den heter 2017 och är skriven av Olga Slavnikova. Jag får be att få återkomma om denna.

Passar även på att dela med mig av lite länkar. Min senaste recension för Skånskan var av Gunnela Björks biografi om Margaret Thatcher. Dessutom bidrog jag med en lite kort text om Annie Proulxs novell Brokeback Mountain till ett alla hjärtans dag-uppslag i Skånskan.

Att tillfredsställa sin läslustar

Min tanke nu var att fortsätta läsa Iain M. Banks, men jag slogs plötsligt av en obetvinglig lust att tillfredsställa min guilty pleasure (fortfarande inget bra ord på svenska?). Jag pratar förstås om mina älskade Star Wars-romaner. Numera är de en större njutning än filmerna.

Nu var det dessutom ett tag sedan jag gav mig hän åt denna guilty pleasure. Därför är det dags att läsa uppföljaren till Star Wars: Death Troopers, en blandning mellan Star Wars och zombieskräck. I Star Wars: Red Harvest fortsätter Joe Schreiber i samma anda. Den här gången blir blandas det inte bara med zombies utan även gotisk skräckroman.

Fast inte nog med det. I dag slog även köplusten till och tre nya böcker är på väg till mig. Alla är författade av mina nya favorit Hilary Mantel, som har är en av tre författare att vinna Bookerpriset två gånger. Min plan är att jag ska läsa in mig på hennes författarskap, så det är lika bra att sätta igång. Jag har ju redan hyllat hennes två senaste romaner, Wolf Hall och Bring Up the Bodies, om statsmannen Thomas Cromwell. Det var också dessa båda som belönades med Bookerpriset.

Därför ska det bli intressant att läsa tre av hennes tidigare verk. Fludd från 1989 om en liten katolsk by i norra England vars präst har förlorat sin tro. Därefter blir det A Place of Greater Safety från 1992 som handlar om tre centrala personer i franska revolution; Georges Danton, Maximilien Robespierre och Camille Desmoulins. Slutligen blir det Beyond Black från 2005 om ett medium vid namn Alison Hart, som reser omkring i området runt London och ställer till med seanser.

Recension: En gammal skandal av Josephine Tey

Den buttre poliskommissarien Alan Grant ligger i sin sjuksäng och är uttråkad. Tills hans väninna Martha föreslår att han ska lösa ett historiskt mysterium. Alan fastnar slutligen den engelske kungen Richard III och mysteriet med prinsarna i Towern.

Genom noggrannt studerande av källorna, allt från småskolans läsebok via romaner och torra tegelstenar om brittiska konstitutionen till originalkällor, blottlägger Alan ett nära 400 år gammalt justitiemord eller i alla fall ett tydligt karaktärsmord.

Bilden av Richard III
som inspirerar Alan
Grant att lösa mysteriet.

Josephine Tey har med En gammal skandal åstadkommit en mycket intressant och spännande detektivroman, med en tvist för historienördar som jag. Även om jag nu inte är världens mest erfarna deckarläsare, så är det nog inte särskilt vanligt att deckaren är sängliggande när vederbörande löser fallet. Sällan också att fallet som löses är så pass kallt som prinsarna i Towern.

Alan Grant når också fram till en slutsats, som går på tvärs med den vedertagna bilden Richard III. Och den bild som Tey presenterar via sin protagonist Grant var faktiskt helt nya rön om Richard III som presenterats strax innan boken skrevs.

Tyvärr har ju de rön som JosephineTey fört i sin tur motbevisats, men slutsatsen är dock ändå att den bild av Richard III som den ultimata skurken är en produkt av huset Tudors propagandaapparat.

I En gammal skandal lyckas Josephine Tey skriva en bok som tilltalar både deckarfantasten och historienörden.

Ja, jag visste det...

I veckan delades årets Bookerpris ut och som alltid hamnar det lite i skymundan av all Nobelprisuppståndelse. I år kan jag dock konstatera att jag i alla fall lyckades pricka in vinnaren av detta pris. För det var nämligen favoriten Hilary Mantel som tog hem det.

I och med detta blir hon den tredje personen, första kvinnan och första brittiska författaren att vinna Bookerpriset för andra gången. Den enda två som lyckats med det tidigare är australiensaren Peter Carey och dåvarande sydafrikanen John Maxwell Coetzee (numera också australiensare).

Hilary Mantel får priset för sin roman Bring Up the Bodies, som är den andra delen i hennes trilogi om Thomas Cromwell. Sitt första Bookerpris fick hon lämpligt nog för Wolf Hall, som är första delen av samma serie. Nu återstår att se om tredje boken, betitlad The Mirror and the Light, också belönas av Bookerjuryn. Det hade varit sensationellt.

Om det nu råkar vara så att ni inte har läst Hilary Mantels prisbelönta romaner, Wolf Hall och Bring Up the Bodies, så bör detta åtgärdas omedelbart. Spring iväg till närmsta bokhandlare eller bibliotek och införskaffa dessa genast. Se så, skynda er nu!

Recension: Wolf Hall av Hilary Mantel

Wolf Hall av Hilary Mantel blev en av 2010 års största läsupplevelser. Visserligen var det mycket som talade för den redan innan jag ens hade öppnat den. Historisk roman, England och politiska intriger är bara tre av ingredienserna som fängslade mig innan boken ens hade köpts in.

Bokens huvudperson är den engelske statsmannen Thomas Cromwell, som från enkla förhållanden (han var son till en smed) lyckades arbeta sig upp till att bli Henry VIII:s närmsta man och högra hand. Fast som för många andra av Henry VIII:s förtrogna så slutade Thomas Cromwells dagar på stupstocken. Den 28 juli halshöggs han, en avrättning Henry VIII senare ångrade bittert.

Thomas Cromwell (ca 1485-1540)
Porträtt av Hans Holbein d.y

Thomas Cromwell tillhör de personer som ganska genomgående har porträtterats som elaka och illvilliga genom historien. Många gånger har den grymme realpolitikern Cromwell fått utgöra en kontrast till andra historiska personers godhet och inneboende välvilja. Ett sådant exempel är sir Thomas More, som i regel alltid ikläds rollen som den gode renässanshumanisten och idealisten.

Därför är just Hilary Mantels roman Wolf Hall så uppfriskande. Hon tar tydligt Thomas Cromwells parti, utan att för den skull förlora sitt sinne proportioner. För det är långt i från en hagiografi hon bjuder läsaren på. För ett jublande positivt porträtt av Cromwell är lika ointressant som det motsatta. Utan det är ju i nyanserna som berättelsen blir levande.

Henry VIII (1491-1547)
Porträtt av Hans Holbein d.y

Boken är skriven i tredje person men är så hårt bunden till Cromwells person att jag stundtals upplever det som om den är skriven i jag-form. Det gör också att jag som läsare hamnar under skinnet på Cromwell och nästan blir honom. För Cromwell är fysiskt närvarande genom hela berättelsen.

Den fysiska närheten till Cromwell skapar Hilary Mantel främst genom att omnämna sin huvudperson med de personliga pronomina ”han” och ”honom”. Ett grepp som fungerar oväntat bra. Även om det stundtals kan leda till smärre förvirring, särskilt i längre dialoger där det kan bli svårt att hålla reda på exakt vem som talar.

Hilary Mantel när hon fick sin CBE.

Fast det är inte bara närheten till Cromwell som gör romanen så fängslande. Hilary Mantels språk är så levande och besvärjande att det drar in mig. Jag blir den där flugan på väggen som hör allt, ser allt, känner doften av allt. Boken blir en tidsresa tillbaka till det tidiga 1500-talets England och Henry VIII:s hov. Flera gånger under läsningen förlorar jag mig helt i Cromwells 1500-tal och glömmer bort att tiden faktiskt också går i mitt eget universum.

Hilary Mantel har berättat att hon ägnade sex fem år åt att göra research inför skrivandet boken. Vilket har resulterat i en omtumlande detaljrikedom. Bland annat har alla de viktigaste karaktärernas fysiska befintlighet kartlagts in i minsta detalj. Allt för att Hilary Mantel ville undvika möten mellan karaktärer som inte hade kunnat ske i verkligheten.

Trots den trohet till de historiska källorna blir romanen aldrig en torr och faktaspäckad redogörelse. En bedrift i sig i min mening. För ofta tycks det mig att historiska romaner antingen är korrekta, torra som fnöske och lika underhållande som en rågskorpa.

Alternativt så serveras man en mustig, rolig och underhållande historia men med så många fel och friheter med källmaterialet att man varje läsare med en någorlunda fungerande källkritisk hjärna får krupp och utslag. Så heder åt Hilary Mantel som lyckas med den prekära balansakten mellan fiktion och fakta.

Dagens citat: "Divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived." (Ramsa för att minnas hur Henry VIII:s sex äktenskap slutade.)

"A good household manager, but not fit to meddle in the affairs of kings." (Henry VIII om Thomas Cromwell. Sagt till den franske ambassadören, 1538.)

"Mantel talks about Cromwell as if he had just popped out to buy a pint of milk. He is evidently very much alive for her." (Artikel i The Telegraph om Hilary Mantel och Wolf Hall.)

Tidsmaskin?

Sent på lördagskvällen när jag satt på bussen hem från jobbet hade jag en helt fantastisk läsupplevelse. När jag satte mig på bussen hade jag i vanlig ordning plockat fram min bok och börjat läsa.

Bussen körde och jag slappnade och försjönk i min bok. Resan i fråga skulle ta ungefär 45 minuter, men jag kan svära på att när jag gick av bussen hade den bara tagit en kvart. Så fångad av min bok var jag att tiden bara försvann. Ett mycket gott betyg i mina ögon.

Boken jag läser är Hilary Mantels Bookerprisbelönade roman Wolf Hall. Den handlar om Thomas Cromwell. Han kom från en mycket enkel bakgrund, men genom hårt arbete, intelligens och hårda nypor blev han en av Henry VIII:s närmsta män.

Jag har hittat två förklaringar till varför jag blir så uppslukad av Wolf Hall. För det första så handlar om en tid, ett land samt personer vars historia jag är väldigt intresserad av. För det andra är språket så fantastiskt att det omsluter mig och drar in mig i historien.

Har än så länge bara läst 100 av 650 sidor så det ska bli intressant att se om känslan håller i sig hela boken ut.

Dagens citat: "I have meddled in so many matters under your Highness that I am not able to answer them all...but hard it is for me or any other meddling as I have done to live under your grace and your laws but we must daily offend." (Thomas Cromwell i ett brev till Henry VIII.)

"Alas, how can the poor souls live in concord when you preachers sow amongst them in your sermons debate and discord? They look to you for light and you bring them darkness. Amend these crimes, I exhort you, and set forth God's word truly, both by true preaching and giving a good example, or else, I, whom God has appointed his vicar and high minister here, will see these divisions extinct, and these enormities corrected..." (Henry VIII i sitt sista tal till parlamentet på julafton 1545.)