Recension: The Traitor Queen av Trudi Canavan

Glömde nästan bort att skriva några rader om The Traitor Queen (TTQ) av Trudi Canavan som jag läste ut strax innan det senaste månadsskiftet. TTQ är den tredje delen i Traitor Spy-trilogin; den andra serien om Sonea och Kyralias magikergille.

Överlag är denna andra trilogi något svagare än den första. Mycket känns igen och Trudi Canavan följer troget det formulär hon har etablerat. Det är tryggt och förtroendeingivande men föga överraskande. I min recension av The Rogue (den andra delen i TS-trilogin) klagade jag på en lång startsträcka och avsaknaden av den magi som fick mig att älska den första trilogin.

Fast cliffhangern i The Rogue fick mig också att se fram emot TTQ och jag tycker att Trudi Canavan lyckades infria sitt löfte. TTQ har ett högre tempo, det händer mer och det är helt enkelt en bättre sammanhållen och genomarbetad historia. Att hon dessutom lyckas bjuda på ett flertal överraskningar gör ju inte saken sämre.

Trudi Canavan avslutar TS-trilogin på en väldigt stark not, vilket är upplyftande med tanke på trilogins svaga andra del och redan i recensionen av den boken ansåg att författaren hade uttömt Kyralia på stoff. Denna åsikt står jag fast vid. Det har varit en bra åktur, men två trilogier och en fristående bok är lagom. Därför är det med glädje jag läser på hennes hemsida att hon är på gång med en ny trilogi. I en helt ny värld!

Oktober - snabbversionen

Då var det bara två månader kvar av året och det är dags att sammanfatta oktober. Läsmässigt har den gått i eskapismens tecken. Den inleddes med science fiction och avslutades med fantasy. Precis det som behövdes.
Månadens stora behållning var dock ändå Bea Uusmas fantastiska bok om Andrée-expeditionen. Jag sträckläste den (nästan i alla fall) för att den var så intressant och fängslande. Nu hoppas jag verkligen att Bea Uusma vinner Augustpriset för detta praktverk.
I övrigt har jag börjat komma igång igen med recenserandet och skrivandet för mitt eget höga nöjes skull här på bloggen. Det ska bli intressant att se vilka läsäventyr november månad kommer att bjuda på.

Facit för oktober blev följande:
* Sex lästa böcker varav fem romaner och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 2881.
* Fem böcker lästes på engelska och en på svenska.
* Fem har dessutom engelska som originalspråk och en har svenska.

Och här har ni läslistan:
* Leviathan Wakes av James S.A. Corey
* Caliban's War av James S.A. Corey
* Abaddon's Gate av James S.A. Corey
* Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma
* The Traitor Queen av Trudi Canavan
* Moon over Soho av Ben Aaronovitch

Maj - Snabbversionen

När jag skrev april månads sammanfattning jublade jag över att jag hade kommit ikapp förra året. Det vill säga hade läst lika många böcker som vid motsvarande tidpunkt 2011.
Det höll i en månad och nu när det är dags att sammanfatta maj månad så är det bara att inse att jag ligger två böcker efter. Inte för att det betyder något i slutändan, men lite tävling mot mig själv handlar det om.

Maj har i alla fall präglats av efterlängtade uppföljare. Först blev det andra delen av Trudi Canavans trilogi The Traitor Spy Trilogy och slutligen den mest efterlängtade av dem alla. Bring Up the Bodies, som är uppföljaren till Bookerprisbelönade Wolf Hall från 2009.

Facit för maj blev följande:
* Fyra lästa böcker, alla romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 1 789 sidor.
* Alla lästes på engelska.
* Alla har engelska som originalspråk.

Och här har ni läslistan:
* The Ambassador's Mission av Trudi Canavan
* The Rogue av Trudi Canavan
* Star Wars - Allegiance av Timothy Zahn
* Bring Up the Bodies av Hilary Mantel

Recension: The Rogue av Trudi Canavan

Trudi Canavan har blivit en favorit för mig bland samtida fantasyförfattare ända sedan jag läste hennes The Black Magician Trilogy (TBMT). Visserligen gillade jag inte hennes Age of the Five Trilogy som jag upplevde som ganska så träig och ofärdig. Därför var det glädjande att hon valde att satsa på att utveckla den värld som hon etablerat i TBMT.

Först kom det en prequel (förhistoria) som hette The Magician's Apprentice och som gav mycket välbehövlig bakgrundsinformation till hennes fantasyvärld och bidrar med många välbehövliga pusselbitar. Dessutom krattade den manegen för uppföljartrilogin, The Traitor Spy Trilogy (TTST). Första delen i TTST recenserade jag här och jag gillade den skarpt.

Tyvärr är jag inte lika entusiastisk rörande The Rogue, den andra boken i serien. Den innehåller allt det som gjort alla de andra böckerna så bra. Det drivande språket, de återkommande diskussionerna om kön, klass och sexualitet samt de mångfacetterade karaktärerna. Ändå infinner inte magin sig, som den gjorde i de tidigare böckerna om Kyralias magikergille.

Jag försöker sätta fingret på vad det är som saknas, men det är undflyende och oroande icke-konkret känsla. Möjligen är det den långa startsträckan det som dämpar min entusiasm, men samtidigt har det varit ett problem med alla Trudi Canavans böcker. Hon tar god tid på sig innan berättelsen varvar upp, men i The Rouge är startsträckan längre än normalt.

Fast nu ska jag inte avskräcka er. För den sista tredjedelen av boken är riktigt spännande, särskilt när några av de röda trådarna avslutas, medan andra lämnas i cliffhangers som faktiskt lovar gott inför trilogins sista del. Och jag hoppas verkligen hon får till en rejäl nagelbitare som bränner till på samma sätt som hon lyckades så väl med i TBMT.

Därefter hoppas jag att Trudi Canavan låter Kyralias magikergille vara. Dels för att det känns som hon, i alla fall för tillfället, har nått vägs ände med denna värld och dess karaktärer. Dels för att jag gärna vill se vad hon kan åstadkomma med andra fantasyvärldar. För mig hade hon gärna fått ge sig in i science fiction-genren, det hade varit kul att se vad Trudi Canavan hade kunnat få till med en sådan historia.

April - Snabbversionen

Ytterligare en läsmånad som kan läggas till handlingarna. En riktig bra sådan måste jag tillstå. Framförallt för att jag är i kapp förra årets läslista, vilket innebär att jag för tillfället är upp i samma genomsnitt som förra året med 5,5 böcker per månad. Men vem räknar?

Dessutom är jag äntligen i fas med läsningen av George R.R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire och längtar nu bara tills sjätte boken kommer. Månadens stora upptäckt är ändock Carson McCullers och hennes Klocka utan visare som jag läste med stor behållning.

En del nya böcker ligger nu och väntar på mig bland annat Jane Eyre och The Rogue, som är andra delen av Trudi Canavans fantasyserie The Traitor Spy Trilogy.

Facit för april blev följande:
* Sex lästa böcker varav fyra romaner och två biografier.
* Sammanlagt sidantal blev 2 260 sidor.
* Fyra av böckerna lästes på svenska och två på engelska.
* Fyra har engelska som originalspråk medan två har svenska.

Och här har ni läslistan:
* A Dance with Dragons av George R.R. Martin
* Klocka utan visare av Carson McCullers
* Nelson Mandela av Sten Rylander
* Aung San Suu Kyi - en kamp för frihet av Jesper Bengtsson
* Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
* Of Mice and Men av John Steinbeck

Juni – Snabbversionen

Nu har halva året gått och som vanligt undrar man var fasiken som hände. Nyss var det snökaos och minusgrader. Nu i veckan som gick kunde jag sitta utomhus och läsa tills klockan var halv tio på kvällen.

Juni började med en otrolig energi och lust att läsa, något som i viss mån dämpades mot slutet av månaden. Mest beroende på att jag fastnade i en bok jag inte gillade. Det ledde i sin tur till att jag publicerade bloggens första riktiga dundersågning av en bok. Men tro mig den förtjänade det.

Facit för juni blev följande:
* Fem lästa böcker, varav fyra romaner och en populärhistorisk bok.
* Sammanlagt sidantal blev 1509.
* Tre böcker lästes på svenska, två på engelska.
* Samma gäller originalspråk, tre har svenska och två engelska.

Och här kommer läslistan:
* Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren
* The Ambassador's Mission av Trudi Canavan
* The Tiny Wife av Andrew Kaufman
* Ursäkta, men din själ dog nyss av Danny Wattin
* Svitjods undergång och Sveriges födelse av Henrik och Fredrik Lindström

Recension: The Ambassador's Mission av Trudi Canavan

Trudi Canavan har snabbt blivit en av mina favoriter bland nutida fantasyförfattare och främst är det hennes böcker om Kyralias magikergille som jag gillar. Och nu har så äntligen uppföljartrilogin kommit till hennes första serie The Black Magician's Trilogy.

The Ambassador's Mission är den första delen av The Traitor Spy Trilogy och tar sin början tjugo år efter händelserna i den första trilogin. Sonea är, precis som i den första trilogin, den centrala karaktären, men här får hon även sällskap av sin nu vuxne son Lorkin, som är bokens andra huvudperson.

På de tjugo år som har passerat sedan den första trilogin har Kyralias magikergille börjat ta in adepter även från de lägre samhällsklasserna, vilket leder till klassmotsättningar inom gillet. Dessutom har en ny drog börjat spridas i samhället, extremt beroendeframkallande och farlig, även för magiker. Samtidigt dödas flera av den undre världens högdjur av en mystisk mördare med kopplingar till en okänd nation.

Att åter få ta del av Trudi Canavans fantastiska och magiska värld är en härlig upplevelse. Det hemtamt och välbekant, samtidigt lyckas hon överraska och hålla spänningen uppe. Prosan är driven och fångar effektivt in mig och håller fast mig ända till slutet. När jag läst sista sidan längtar jag genast efter nästa del av serien.

Något som jag alltid har gillat med Trudi Canavan är att hon behandlar teman kring ras, kön och klass. Inte så att det stör, hon låter det aldrig stå i vägen för en bra historia. En smårolig detalj är dessutom det faktum att hon har hittat på en egen terminologi för en lång rad vardagliga ting. Något som ökar känslan av att befinna sig i ett alldeles speciellt universum.

Raskt vidare till nästa

Förra fredagen impulsköpte jag fyra böcker och har nu avverkat tre av dem. Alla tre har varit fantastiska läsupplevelser. Alla på sitt egna unika sätt.

Senast utläst var Carl-Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia. Och jag är fullständigt hänförd. Språket, karaktärerna, kärleken. För tillfället saknar jag ord, men ge mig några dagar så kommer recensionen.

Ingen rast, ingen ro, för nu vandrar jag raskt vidare till nästa bok. The Ambassador's Mission är den australiensiska fantasyförfattaren Trudi Canavans senaste roman. Boken utgör första delen av The Traitor Spy-trilogin, som i sin tur är en uppföljare till den bästsäljande The Black Magician-trilogin.

Eftersom jag har läst Trudi Canavans alla tidigare böcker är det ett författarskap som jag är väldigt väl förtrogen med och jag ser verkligen fram emot att få stifta bekantskap med nästa del av hennes omfattande fantasysaga.

I väntan på bussen

Missade bussen hem från Malmö med cirka tio sekunder i dag. Väldigt irriterande, särskilt med tanke på att jag sprintade den sista biten medan bussen körde från mig. Efter en kortare promenad hamnade jag i ett köpcentrum och slutligen i en bokaffär.

Efter en stunds planlöst vandrande och medvetet letande i hyllorna hittade jag fyra böcker som raskt inhandlades. Och läsningen av den först av dessa påbörjades på bussen hem. Hann med nästan halva dessutom på de 45 minuter resan varade. Vilka böcker blev det då?

1. Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. En svensk klassiker och anledningen till att Söderberg borde ha tilldelats Nobelpriset i litteratur. Det var denna jag läste på bussen och som jag tänkte ägna kvällen åt. Berättelsen om doktor Glas och hans kärlek till den unga Helga Gregorius är något av det bästa som någonsin har skrivits på det svenska språket. Läs om ni inte hr gjort det tidigare. Just denna utgåva har ett förord av Kerstin Ekman.

2. Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij. Dagens oväntade, har aldrig talas om författaren eller boken. Det är i alla fall en science fiction-dystopi som utspelar sig i Moskvas tunnelbana. Människan kan inte längre leva på jordytan utan har flytt till ett liv under marken. Men en dag attackeras en ensam nordlig metrostation av några mystiska varelser. Det verkar lovande! Återkommer med recension.

3. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Romanen vann Augustpriset 2000 och den jag har ända sedan dess varit nyfiken på den och nästan köpt den vid ett flertal tidigare tillfällen. Dock har jag aldrig läst den, men nu ska det bli ändring på det. Nu baserade jag dessutom inköp på en direkt rekommendation av en nära vän.

4. The Ambassador's Mission av Trudi Canavan. Första delen av Trudi Canavans nya trilogi och är den följer direkt på The Black Magician's Trilogy. Jag har läst alla hennes tidigare böcker och tycker väldigt mycket om dem. Därför var det ett lätt val när jag såg denna stå på hyllan. Del två har också kommit ut, men den väntar jag med tills den kommer i pocket.

Lucka 14: The Magician's Guild

Dagens boktips blir The Magician's Guild av den australiensiske fantasyförfattaren Trudi Canavan. Boken är hennes debutroman och dessutom den första delen av The Black Magician Trilogy.

Huvudpersonen Sonea upptäcker en dag, när rikets magiker gör sin sedvanliga utrensning av slummen, att hon har magiska krafter. Något som också uppmärksammas av Rothen, en äldre magiker, som ser till att Sonea blir medlem av magikergillet. Trots att hon inte tillhör överklassen, utan bara är en rännstensunge från slummen.

The Magician's Guild får representera hela trilogin om den unga magikern Sonea, som upptäcker att dels har hon större magiska krafter än de flesta, dels står allting inte rätt till inom magikergillet. Bland annat misstänker Sonea att gillets mystiske ledare Akkarin kan ha brutit mot gillets lagar.

Jag upptäckte Trudi Canavans fantasytrilogi när jag stod i en bokaffär. Hade aldrig hört talas om vare sig serien eller författaren, så jag köpte böckerna på vinst och förlust. Och snacka om att dra en vinstlott.

Hela trilogin är välskriven fantasy med högre ambitioner än att bara underhålla läsaren (även om Trudi Canavan lyckas med det också), dessutom behandlas teman som klassfrågor och könsroller.

En liten rolig detalj är att när jag läste böckerna för första gången fick jag en väldigt stark bild i huvudet och det var att karaktären Rothen borde spelas av Jeremy Irons. När jag sedan surfade runt på nätet och läste olika fansidor om böckerna, så insåg jag att jag var inte ensam om att tycka så.

Dagens citat: "I was watching late night news and saw a report on how the city authorities had sent trucks around the city, into which all the homeless were loaded and then taken them to other cities. That night I dreamed that I was one among hundreds of people being driven out of a city... by magicians. We started throwing stones and instead I threw magic. I woke up and wrote down the dream, sure that in the morning I'd read it and laugh (most dreams make for bad stories). But I didn't. Later it fit with a world I'd created where magic was latent and required expert tuition, so the teaching of it became a priviledge [sic] only available to the rich." (Trudi Canavan beskriver på sin hemsida att inspirationen till boken kom efter att hon sett en dokumentär om 1992 års sommar-OS i Barcelona.)

"Actually, nobody ever asks me if this is okay. They just go ahead and do it. But that’s okay. Fan fiction has been around a long time and gives people much pleasure. I like the idea that people may be adding to what I’ve created. I can appreciate that some need to indulge in a little wish fulfillment. (The idea of Black Magician Trilogy slash fiction amuses me no end. Who would get with whom?)" (Trudi Canavan om fan fiction, ett fenomen hon uppskattar.)

Recension: The Magician's Apprentice

Precis som i alla andra av Trudi Canavans böcker är huvudkaraktären i The Magician's Apprentice (TMA) en ung kvinna som upptäcker att hon har magiska krafter och sedan dras in världsomvälvande händelser som ändrar historiens gång.

I TMA heter kvinnan Tessia och är ung flicka i en stad på landet som har lärts av sin far att bli helare.

Men när en gästande magiker från grannlandet Sachaka försöker tvinga sig på henne så värjer hon sig omedvetet med sin oupptäckta magiska förmåga.

Just att hennes magiska krafter har manifesterat sig spontant gör att hennes länsherre lord Dakon tar sig an henne som sin lärjunge. Men hennes träning till att bli en mäktig magiker avbryts plötsligt när den utländska magikern, som försökte våldta Tessia, invaderar hennes land med en armé av mäktiga magiker.

TMA är en prequel till Trudi Canavans bästsäljande serie The Black Magician Trilogy. En välbehövlig sådan kan jag tycka eftersom Trudi Canavan i trilogin ständigt refererar till just det krig och de händelser som utgör kärnan i TMA.


Trudi Canavan

I denna bok blir Canavans feministiska perspektiv än mer tydligt än i tidigare alster (inte för att hon dolde det särskilt väl där heller). Ett genomgående tema i boken är svårigheten för just kvinnor att frigöra sig från den manliga dominansen.


Tessia är bara ett av många exempel. Andra är den högadliga damen Kendaria som utbildar sig till helare, trots trakasserier från hennes manliga kollegor.

Dessutom får vi i en bihandling följa kvinnan Stara som återvänder hem till sin far i tron att hon ska få hjälpa honom att sköta familjeföretaget. Istället blir hon bortgift mot sin vilja och tvingas in i ett liv och ett samhälle där kvinnor förväntas hålla tyst och inte komma med några egna åsikter.

Boken är en riktig sidvändare. Särskilt de sista 300 sidorna inbjuder till sträckläsning. Canavan fortsätter också ge prov på samma förmåga till oanade vändningar i berättelsen som gjorde att jag fastnade för hennes böcker från alla första början.

Det bästa med boken är att Canavan inte faller i fällan att utmåla hjältarna som 100-procentigt goda och drivna endast av altruism och omtanke. Skurkarna blir heller inte avgrundsdjupt onda. Utan alla huvudkaraktärer och de viktigaste bikaraktärerna är komplexa och deras drivkrafter har sina rötter i de samhällen och kulturer som utgör deras ursprung.

Det stora problemet med boken är snarare att en del bihandlingar känns överflödiga och bidrar inte med särskilt mycket till läsupplevelsen. Snarare dra de ner tempot. Ett exempel är just berättelsen om Stara och det känns nästan som att den är inkluderad för att den kommer att ha någonting att göra med nästa trilogi som utspelas i samma värld.

Trots svagheterna kan jag varmt rekommendera den här boken. Särskilt om man gillar fantasy. Fast ett litet råd vill jag ge, om du inte har läst The Black Magician Trilogy, så läs den först. Detta för att få en bra introduktion till Canavans fantasyvärld.

Dagens citat: "Like so many writers, my love affair with ‘adult’ fantasy began when I read The Hobbit and The Lord of the Rings. But I had been reading plenty of fantasy before then. Ursula Le Guin’s Earthsea trilogy made a huge impression on me. Other authors I discovered at that time included Susan Cooper, C S Lewis and Ann Spencer Parry." (Trudi Canavan på sin hemsida)

"I talk about the gods, I am an atheist. But I am an artist too, and therefore a liar. Distrust everything I say. I am telling the truth." (Ursula Le Guin i introduktionen till The Left Hand of Darkness.)

"My stories run up and bite me in the leg— I respond by writing down everything that goes on during the bite. When I finish, the idea lets go and runs off." (Ray Bradbury)

Fantasy, fantasy och mer fantasy!

En nyhet på bloggen från och med i dag är den lilla rutan uppe till höger där jag har skrivit vilka böcker jag läser för tillfället. Förhoppningsvis kommer jag att komma ihåg att uppdatera den också.

En av böckerna jag läser just nu är Trudi Canavans The Magicians Apprentice, som ni på titeln säkert kan räkna ut är en fantasybok. Boken berättar förhistorien till händelserna i Canavans bästsäljande The Black Magician Trilogy. Böckerna ustpelar sig i det fiktiva landet Kyralia och dess magikergille.

Berättelserna är traditionell fantasy med magi och en traditionell kamp mellan ont och gott. Dock tillför Trudi Canavan till viss del nya grepp som gör att hennes fantasyböcker ändå känns fräscha och inte bara som undermåliga Tolkienkopior. Ett exempel på sådana är de fasansfullt dåliga Shannara-böckerna av Terry Brooks.

Men tillbaka till varför Trudi Canavan lyckas, där andra misslyckas. För det första är inte skillnaden mellan gott och ont som den mellan svart och vitt, snarare målas allting upp i gråzoner. Vilket är uppfriskande särskilt när man som jag vars första erfarenhet av fantasy var Tolkiens böcker där alla antingen är goda eller onda.

Dessutom tänker Trudi Canavan ett steg längre och har till exempel hittat på egna ord för vardagliga ord som häst, hund, ko och katt. Tanken är ju att världen där berättelsen inte är vår egen värld utan en helt annan och då har de självklart hittat egna ord för olika saker.

Den sista punkten där jag tycker att Trudi Canavans böcker står ut på ett positivt sätt är att hon genomgående använder sig av kvinnliga hjältar. I alla hennes böcker rör sig historien kring en kvinnlig protagonist som blir den som får rädda världen och fixa allting till det bättre. Inte precis något fantasylitteraturen är bortskämt med.

Jag har tidigare på bloggen skrivit att jag är svårflörtad när det gäller ny fantasy. Tolkien kommer ju alltid att vara den måttstock jag mäter fantasy mot. Därför är det extra kul att läsa en ny fantasyförfattare och bli riktigt positivt överraskad. Självklart syns influenserna från Tolkien och andra på Canavans författarskap. Men hon tar detta jättelika arv och gör något eget av det. Till skillnad från andra som bara kopierar och uppnår ett slutresultat som blir en travesti (läs Terry Brooks).

En annan författare som också lyckas ta sin historia och göra något eget av den är Katharine Kerr som med sina berättelser om det magiska landet Deverry är ytterligare ett exempel på utmärkt och nyskapande fantasy. Kerrs böcker är baserade på keltisk mytologi, men hon lyckas även väva in klassiska fantasyinslag som alver, drakar och dvärgar på ett alldeles fantastiskt sätt. 

Än så länge har hon publicerat femton böcker i sin serie och en liten varning är på plats. Berättelserna utspelar sig på flera olika tidsplan där karaktärernas tidigare inkarnationer påverkar dem i den huvudsakliga historien, vilket stundtals kan bli förvirrande. Dessutom saknar böckerna kapitelindelningar vilket också gör att de kan vara väldigt utmattande att läsa. Men orkar man med detta bjuder Kerrs böcker på en omtumlande och fulländad läsupplevelse.

Ytterligare en fantasyförfattare jag vill nämna är David Eddings vars böcker har behandlats mer än styvmoderligt av det svenska förlaget Wahströms. De verkar ha trott att de översatte dålig barnlitteratur. För på svenska är språket i hans böcker barnsligt, förenklat och snuttifierat, medan om de läses på engelska så inser man att de faktiskt riktar sig mot vuxna läsare. Samt inser man att han faktiskt använder sig av bisatser i sina berättelser.

När jag pratar om David Eddings menar jag förstås hans böcker om Belgarion och Mallorea med tillhörande kringlitteratur. Hans övriga serier är dock inte mycket att hänga i julgranen eller påskriset för den delen.

Vilka är dina favoritförfattare och böcker inom fantasygenren?

Dagens citat: "When I examine myself and my methods of thought, I come to the conclusion that the gift of fantasy has meant more to me than any talent for abstract, positive thinking." (Albert Einstein)

"Without this playing with fantasy no creative work has ever yet come to birth. The debt we to play of imagination is incalculable." (Carl Jung)

"Everyone must have a fantasy." (Andy Warhol)