Om censur och stereotyper

Läser en artikel i Svenskan om att svenska barnboksförfattare känner sig censurerade av förlagens redaktörer. Dessa säger i sin tur att de måste annars klagar föräldrar till dem och boken vägrar köpa böckerna.

Exempel på ämnen som anses vara tabu är alkohol, ensamma barn och svordomar. Flera författare i artikeln säger att censuren beror på ängsliga föräldrar som är rädda för att barnen ska skrämmas eller oroas.

Så här säger barnboksredaktören Annika Nasiell på Barnens Bokklubb till tidningen Vi Läser (som Svenskan refererar till):
- Det är så mycket som dagens föräldrar reagerar på. Man vill inte oroa barnen, det får inte vara något farligt och helst inte för mycket magi för "det finns ju inte i verkligheten", säger Annika Nasiell till Vi Läser.

Allt tyder på en ängslighet som börjar likna amerikansk moralpanik. I det stora landet i väster har skolor till exempel velat förbjuda böcker, bland annat Huckleberry Finn, för att de innehåller material som anses skadligt för barnen.

När vuxenvärlden börjar skrika förbud och censur av barnlitteratur och annan kultur för barn är det i mina ögon ett tecken på ren lathet från föräldrarnas eller skolans sida. Istället för att låta barnen läsa om ensamma barn eller om alkoholism, så skriker de förbud. Bara för att de inte vågar eller orkar låta barnen läsa, begrunda och sedan förklara och diskutera med barnen.



Läste också bloggen "Den lilla bokhyllan", som skrivs av min kollega Eva. Hon tar bland annat upp att många barnböcker väldigt ofta bekräftar stereotyper kring manligt respektive kvinnligt.

Eva hade i alla fall på Coop i Malmö hittat två barnböcker. Den ena hette "Spännande berättelser för killar” och den andra ”Mysiga berättelser för tjejer”. Varför är det alltid så? Varför är alltid böcker riktade till pojkar "spännande" och handlar om starka riddare som dräper drakar och räddar det förbannade prinsessvåpet för femtioelfte gången? Medan böcker till flickor alltid ska vara "mysiga" och handla om hur man tar hand om små fluffiga djur och kramas hela tiden.

Nu vet jag att detta blev lite hårddraget. Men någon gång skulle jag vilja se en saga där den starka modiga prinsessan räddar den veke och "mysige" prinsen från draken.

Skrivit om detta på min andra blogg också. De inläggen hittar du här och här.

Nä, låt barnen läsa så mycket som möjligt. Försök svara på deras frågor och bemöt deras eventuella oro eller rädsla. Även om det kan kännas pinsamt och obekvämt.

Dagens citat: "You can't raise a child in a vacuum. All that carpet dust will clog up the kid's lungs." (Jacob M. Appel)

"Nu tror jag att jag har svarat på nästan allt det som det brukar frågas om. Ja, det vill säga ibland brukar man fråga: "Vad menar ni med era böcker? Pippi Långstrump, vilken idé har ni velat få fram med henne? Hur kan man genom barnböckerna fostra barnen? Hurdan bör en bra barnbok vara?" Med mera sådant. På detta vill jag bara svara att jag har inte menat ett enda dugg. Med vare sig Pippi eller någon annan bok. Jag skriver för att roa barnet i mig själv och kan bara hoppas att på det sättet även andra barn ska få lite roligt." (Astrid Lindgren)