Då var första halvan av 2012 över och det har blivit dags för den sjätte månadssammanfattningen av bokåret. Precis som det brukar blev det en salig blandning av gammalt och nytt.
Jane Rogers bok blev också månadens stora överraskning eftersom jag köpte den på vinst och förlust. Den visade sig bli en vinst. Dessutom fick jag äntligen läst The Hunger Games-trilogin och By Nightfall av Michael Cunningham. Fyra böcker som jag väntat alldeles för länge med att läsa.
Facit för juni blev följande:
* Sju lästa böcker, varav sex romaner och en sakprosa.
* Sammanlagt sidantal blev 2 359 sidor.
* Fem lästes på engelska och två på svenska.
* Fem har engelska, en har franska och en har svenska som originalspråk.
Och här har ni läslistan:
* The Testament of Jesse Lamb av Jane Rogers
* Pesten av Albert Camus
* De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen
* The Hunger Games av Suzanne Collins
* Catching Fire av Suzanne Collins
* Mockingjay av Suzanne Collins
* By Nightfall av Michael Cunningham
Visar inlägg med etikett Cecilia Hagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cecilia Hagen. Visa alla inlägg
lördag 30 juni 2012
måndag 11 juni 2012
Recension:
De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen
Det var en gång sex rika och vackra systrar. Det skulle kunna vara en saga och på ett sätt är det så, men historien om systrarna Mitford har en skillnad mot sagorna. Den är på riktigt!
Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica och Deborah föddes i början av 1900-talet rakt in i den engelska aristokratin. Deras far var andre baron Redesdale och deras mor var dotter till tidningskungen Bowles som grundade tidskriften Vanity Fair.
På pappret hade de allt. Ett gott namn, en förmögenhet och en ljus framtid. Fast det är inte alltid kartan stämmer överens med verkligheten. Systrarna var viljestarka, snobbiga och inte redo att följa alla de konventioner som förväntades av dem. Alla skulle på sitt sätt göra avtryck i historien, förutom då möjligtvis Pamela.
Nancy blev romanförfattare och Pamela hönsuppfödare. Diana gifte sig först med arvtagaren till Guinessimperiet och sedan med den engelska fascismens portalfigur sir Oswald Mosley. Hon var även god vän med Adolf Hitler. En man som nästa syster, Unity, dyrkade över allt annat. Så till den milda grad att hon sköt sig i huvudet samma dag som Storbritannien förklarade krig mot Hitlertyskland.
Jessica, den näst yngsta systern, blev en glödande kommunist. När storasyster Unity ristade hakkors i fönstret hemma i flickrummet, då kontrade Jessica med att rista in hammaren och skäran. Yngst i skaran var Deborah, den kanske mest lyckliga och harmoniska av de sex systrarna. Hon gifte sig med den elfte hertigen av Devonshire. Deborah blev också ett fanatiskt fan av Elvis Presley.
På driven kvällstidningsprosa matar Cecilia Hagen fram hela historien om de sex osannolika systrarna, men även historien om deras broder Tom och deras föräldrar. Det är dessutom nästan antropologisk studie av den brittiska aristokratin. För genom otaliga sidospår, men alltid med utgångspunkt från systrarna Mitford berättar Hagen om en värld de flesta av oss bara sett på film eller läst om i romaner. Och då dessutom trott att den till största delen varit uppdiktad.
Cecilia Hagen lyckas verkligen få sin egen entusiasm och fascination för ämnet att smitta av sig på läsaren och språkmässigt är det en rak och enkel prosa. Tyvärr hade boken kanske behövt en något strängare redaktör då Cecilia Hagen har en tendens att stundtals sväva bort från sitt ämne lite väl mycket. Dessutom snubblar man ibland över en del små faktafel, vilket irriterar lite.
Fast på det stora hela är det en trevlig och intressant bok om en fascinerande skara systrar. Perfekt lättsam läsning för en söndagseftermiddag i soffan.
Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica och Deborah föddes i början av 1900-talet rakt in i den engelska aristokratin. Deras far var andre baron Redesdale och deras mor var dotter till tidningskungen Bowles som grundade tidskriften Vanity Fair.
På pappret hade de allt. Ett gott namn, en förmögenhet och en ljus framtid. Fast det är inte alltid kartan stämmer överens med verkligheten. Systrarna var viljestarka, snobbiga och inte redo att följa alla de konventioner som förväntades av dem. Alla skulle på sitt sätt göra avtryck i historien, förutom då möjligtvis Pamela.
Nancy blev romanförfattare och Pamela hönsuppfödare. Diana gifte sig först med arvtagaren till Guinessimperiet och sedan med den engelska fascismens portalfigur sir Oswald Mosley. Hon var även god vän med Adolf Hitler. En man som nästa syster, Unity, dyrkade över allt annat. Så till den milda grad att hon sköt sig i huvudet samma dag som Storbritannien förklarade krig mot Hitlertyskland.
Jessica, den näst yngsta systern, blev en glödande kommunist. När storasyster Unity ristade hakkors i fönstret hemma i flickrummet, då kontrade Jessica med att rista in hammaren och skäran. Yngst i skaran var Deborah, den kanske mest lyckliga och harmoniska av de sex systrarna. Hon gifte sig med den elfte hertigen av Devonshire. Deborah blev också ett fanatiskt fan av Elvis Presley.
På driven kvällstidningsprosa matar Cecilia Hagen fram hela historien om de sex osannolika systrarna, men även historien om deras broder Tom och deras föräldrar. Det är dessutom nästan antropologisk studie av den brittiska aristokratin. För genom otaliga sidospår, men alltid med utgångspunkt från systrarna Mitford berättar Hagen om en värld de flesta av oss bara sett på film eller läst om i romaner. Och då dessutom trott att den till största delen varit uppdiktad.
Cecilia Hagen lyckas verkligen få sin egen entusiasm och fascination för ämnet att smitta av sig på läsaren och språkmässigt är det en rak och enkel prosa. Tyvärr hade boken kanske behövt en något strängare redaktör då Cecilia Hagen har en tendens att stundtals sväva bort från sitt ämne lite väl mycket. Dessutom snubblar man ibland över en del små faktafel, vilket irriterar lite.
Fast på det stora hela är det en trevlig och intressant bok om en fascinerande skara systrar. Perfekt lättsam läsning för en söndagseftermiddag i soffan.
Etiketter:
Cecilia Hagen,
De osannolika systrarna Mitford,
recension
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



