Lucka 23: Frodo Baggins

"'The Ring!' exclaimed Frodo. 'Has he left me that? I wonder why. Still it may be useful.'"

Elijah Wood som Frodo Baggins.

Det råder knappast någon tvekan om att J.R.R. Tolkiens verklige och ultimate hjälte i sin episka fantasy-serie om Midgård är hobbiten Frodo Baggins. Ett antal andra hjältar paraderar förbi, men utan Frodo hade ju ondskan aldrig kunnat besegras.

Dessutom är det ju så att Frodo är en oväntad hjälte. Han är ju inte direkt den någon tror ska traska rakt in i Mordor och släppa ringen i Orodruin. För hans ursprungliga uppdrag var ju bara att transportera den till Rivendell och det är inte förrän i slutet på första boken han på allvar bestämmer sig för att förstöra den.

Nåväl, Frodo har i alla fall varit min favoritfantasyhjälte sedan den dag jag läste The Lord of the Rings för första gången.

Om jag nu tvunget måste...

En vän skickade den här länken till mig i går på Twitter. Det är sajten ShortList.com som har frågat 40 kändisar om vilka är deras favoritböcker. Och det är ju alltid kul att läsa. Till exempel är Barack Obamas favoritbok Song of Solomon av 1993 års Nobelpristagare Toni Morrison, fantastiska skådespelaren Kate Winslet nämner Therese Raquin av Émile Zola och Daniel Radcliffe har Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov som sin favorit.

Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.

Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"

• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
• Middlesex av Jeffrey Eugenides
• The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien
• Song of Solomon av Toni Morrison
• Orlando av Virginia Woolf
• Of Mice and Men av John Steinbeck
• To Kill a Mockingbird av Harper Lee
• Farmor och vår Herre av Hjalmar Bergman
• 1984 av George Orwell

Nå, vilken är din favoritbok? Och dina bubblare?

Lucka 22: The Lord of the Rings

"When Mr. Bilbo Baggins of Bag End announced that he would shortly be celebrating his eleventy-first birthday with a party of special magnitude, there was much talk and excitement i Hobbiton."



Återigen är det en filmserie baserad på en bokserie som dyker upp när en lucka öppnas. Nu när vi är framme är det J.R.R. Tolkiens magnifika fantasyepos från 50-talet och Peter Jacksons filmatiseringar från början av 2000-talet.

Länge ansågs det omöjligt att göra film på de tre böckerna. Mycket beroende på att Tolkien själv ställde otroligt höga krav på eventuella adaptioner. Flera av de tidiga försöken rörde sig kring olika former av animerade filmer. 1978 kom så det första fullbordade försöket, nämligen Ralph Bakshis fruktansvärda tecknade version. Mår fysiskt illa bara jag tänker på hur dålig den är.

Slutligen kom så nyheten att Peter Jackson skulle filma böckerna. Något jag under väldigt lång tid betraktade med tilltagande skepsis, särskilt sedan han beslutade att ge rollen som Frodo till Elijah Wood. Under en tid var jag till och med fast besluten att överhuvudtaget inte se filmerna.

Nu är jag så otroligt glad att jag slutligen resignerade, för redan under de inledande scenerna av den första filmerna var jag frälst. Peter Jackson åstadkommit en filmatisering som är trogen originalet utan att ge avkall på den cineastiska upplevelsen. Jag till och med förlät Peter Jackson för allt han tvingades skära bort för att få det att funka på bioduken.

Och nu är det snart dags för premiär av The Hobbit. Jag längtar och jag hoppas att den är lika bra som trilogin.

Specialbokhyllor

I juli skrev jag lite snabbt om mina bokhyllor och hur de var sorterade. Nu har jag börjat komma ännu mer i ordning i lyan. Har till och med skruvat upp två väggfasta hyllor. Vilket har lett till att allt har hamnat på rätt plats, det vill säga precis som jag vill ha det. Lite arbete återstår dock eftersom jag fortfarande har en del böcker magasinerade (läs; stående hos mina föräldrar).

Här kommer i alla fall en bild på min låga bokhylla som står vid fönstret. Dess huvudsakliga uppgift är att långsamt fyllas med tidskrifter.

Ovanpå hylla mellan bokstöden har jag samlat alla mina Tolkien- och Harry Potter-böcker. Dessa har redan fått sällskap av de första fyra av George R. R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire. Möjligen att jag kommer bygga på med lite mer fantasy där, får se har inte riktigt bestämt mig.
I själva facken i hylla samlar jag mina Populär Historia och Filter. Har räknat ut att varje fack rymmer fyra årgångar av Populär Historia samt två årgångar av Filter. Vilket innebär att jag har utrymme kvar för åtta respektive fyra års prenumeration av varje tidskrift.

Sedan var det de väggfasta hyllorna som jag satte upp nu i veckan. Jag kallar dem för mina Nike-hyllor eftersom de liknar skoföretagets swoosh-symbol.

Hyllorna hänger ovanför huvudändan på min säng och är tillägnade min guilty pleasure, nämligen Star Wars. Främst då romaner som utspelar sig i Star Wars-universumet, men också lite referenslitteratur.

Jag visar min, du visar din

Jag skrev i mitt förra inlägg att bokhyllan skulle fixas i onsdags. Så blev det inte. Då byggde jag matbord och soffa istället. I torsdags däremot så fick jag ordning på bokhyllorna, böckerna och tidskrifterna. Mycket skönt! Precis som ni kan se på bilden till vänster så fick jag massor med utrymme över för nya böcker. OH JOY!

Lite om ordningen jag bestämde mig för. Första hyllan är till för pocketböcker av normalstorlek, förutom översta hyllplanet där jag har samlat en serie med klassiska svenska romaner, äldre (och fina) specialutgåvor av bland annat Dostojevskij samt böcker min morfar har bundit in.

I hylla nummer två hamnar all skönlitteratur som är inbunden eller i storpocket. Hylla tre är till för facklitteratur, memoarer och biografer. I den sista hyllan har jag samlat min gamla kurslitteratur, den nedre halvan kommer dock tjänstgöra som mitt hemmakontor med pärmar för viktiga papper och så vidare.

I den låga hyllan som står vid fönstret (till höger på bilden, syns ganska dåligt) innehåller mina tidskrifter. Jag upptäckte att ett fack i den hyllan kan hålla fyra årgångar av Populär Historia samt minst en årgång av Filter. Mycket bra. Ovanpå kommer jag mellan bokstöd ställa alla Tolkien- och Harry Potter-böcker. Bara för att jag kan!

En annan rolig sak med att organisera sin bokhylla efter alla ens böcker varit magasinerade i några år är den otroliga läslusta som sköljer över en när alla böcker packas upp. Något som genast omsattes i att jag bestämde mig för att läsa om alla Harry Potter-böcker. Fast mer om det senare!

Nu har jag visat min bokhylla, dags att du visar din!

Traditionella fynd

I går var det sista dagen på en mycket trevlig jobbtradition. Nämligen det årliga bokbordet på redaktionen. Jag missade tyvärr de två första bokborden, men är mycket nöjd med vad jag kom över från det tredje.

Det blev fyra böcker totalt. Två biografier, en roman och en litteraturvetenskaplig bok. Här kommer listan på fynden.

• Den gyllene paviljongens tempel av Yukio Mishima. Den tog jag för att jag har läst mycket om Mishima, men aldrig något av honom. Bland annat har min före detta kollega Clemens Altgård skrivit mycket om Mishima, vilket har väckt min nyfikenhet. Vet dock inte om jag börjar i rätt ände, men det får tiden utvisa.
• Litterära besvär av Katarina Bernhardsson. En litteraturvetenskaplig undersökning av hur sjukdom skildras i samtida svensk prosa. Ska bli intressant att läsa.
• Drottning Victoria av Sverige av Stig Hadenius. Biografi om Gustaf V:s hustru Victoria av Baden. Jag har tidigare läst Stig Hadenius biografi om just Gustaf V, en mycket bra sådan.
• Sveriges mest hatade man av Jan Berggren. En biografi om Karl XII:s närmsta rådgivare. Holsteinaren George Heinrich von Görtz.

Min kollega Eva har skrivit om sina fynd här, här och här.

Tilda Swinton som Jadis, the White Witch
i filmen Häxan och lejonet.

Missa förresten inte min kulturartikel i Skånska Dagbladet. Den ingår i kulturredaktionens serie om vinter i litteraturen. Jag har skrivit om hur vintern får spela en skurkroll i många böcker och tar som exempel bland annat Gösta Berlings saga, Häxan och lejonet samt Sagan om ringen. Även den Prosaiska Eddan av Snorre Sturlasson slank med på ett hörn.

Lucka 23: The Lord of the Rings

Näst sista luckan har öppnats och bakom den gömmer sig en klassisk fantasyroman. Nämligen Oxfordprofessorn J.R.R. Tolkiens mästerverk The Lord of the Rings (Trilogin om Härskarringen).

Själv fick jag upp ögonen för Tolkien och hans böcker i början av 90-talet. Med reservation för minnesfel så tror jag att det var sommaren 1993 som jag läste dem för första gången.

Därmed var jag fast och har sedan dess läst inte bara trilogin utan även alla andra av hans böcker som utspelar sig i Midgård flera gånger. Både på engelska och svenska.

Jag har i dagarna läst ganska mycket om kontroversen kring den svenska översättningen av The Lord of the Rings, som gjordes av Åke Ohlmarks. En översättning som Tolkien själv var mycket missnöjd med. Till den grad att Ohlmarks faktiskt förbjöds av Tolkiens son Christopher att översätta andra av Tolkiens böcker, som till exempel Silmarillion.

Ohlmarks fick kritik för att han ändrade för mycket i böckerna och många anser att han skrev en egen tolkning istället för att bara göra en översättning. I vissa fall lyckades han dessutom att skriva om berättelsen, så den stundtals fick ny innebörd.

Därför kom det en ny översättning av Erik Andersson 2005 som var mycket mer trogen till Tolkiens önskemål. Nu har jag inte läst den så jag vill inte uttala mig för bestämt om dess kvaliteter. Men att döma av de brottstycken jag har läst så är det en habil översättning, även om många namn i den nya översättning nästa får ett löjets skimmer över sig.

Samtidigt så bryr jag mig inte så mycket om översättningar då jag numera endast läser Tolkiens verk på engelska och tänker fortsätta med det. Och jag rekommenderar alla att göra samma sak och lämna översättningarna därhän.

Dagens citat: "It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)

"Beträffande namn på personer och platser har Andersson varit lyhörd för expertisen och valt att bygga om så mycket som möjligt med svenska ord för att Tolkiens intrikata etymologier ska komma till sin rätt. Det är en hedervärd målsättning, som lätt kan få komiska bitoner: Fylkes huvudstad, i originalet "Michel Delving", kallar Andersson för "Möcklegräva", vilket låter som en ort hämtat ur svenska MAD." (Stefan Spjuth i Svenska Dagbladet om Erik Anderssons översättning från 2005.)

"Den allra största översättningsgrodan ligger dock i ett enda till synes obetydligt ord, nämligen det 'precious' som antihjälten Gollum använder om ringen, bokens centrala nav. 'Min dyrgrip', är vad Andersson kallar den och detta uttryck används av alla ringens ägare. Ohlmarks valde 'älskade' vilket visar att han förstod Gollums förhållande till guldsmycket. 'Min älskling' eller 'min skatt' är faktiskt ordboksöversättningen och den är dessutom sann mot Tolkiens genomgående avsikt att framställa hur kärleken till jordiska ting och jordisk makt binder själen och leder till dess undergång." (Henrik Williams i Dagens Nyheter om den nya översättningen.)

Grattis på födelsedagen, Bilbo!

Dags för ytterligare ett jubileum. I dag är det exakt 73 år sedan The Hobbit av J.R.R. Tolkien publicerades i Storbritannien. Boken berättar en förhistoria till Tolkiens mer kända verk Lord of the Rings vars första del publicerades 1954.

Själv fick jag upp ögonen för Tolkien och hans böcker i början av 90-talet. Med reservation för minnesfel så tror jag att det var sommaren 1993 som jag läste dem för första gången. Därmed var jag fast och har sedan dess läst inte bara trilogin utan även alla andra av hans böcker som utspelar sig i Midgård flera gånger. Både på engelska och svenska.

J.R.R. Tolkien tjänstgjorde
i den brittiska armén
under första världskriget.
Foto från 1916.

Att The Hobbit ursprungligen skrevs som en barnbok märks väldigt tydligt på språket och ännu mer så när man läser Britt G. Hallqvists översättning till svenska. Visserligen en översättning jag gillar väldigt mycket, men det kan ju också hänga ihop med allmänna känslor av nostalgi.

Nu var Britt G. Hallqvist den andra svenska översättaren som tog sig an The Hobbit. Tore Zetterholm gjorde en översättning som kom ut 1947 med titel Hompen eller en resa dit och tillbaka igen. En översättning som Tolkien ska ha varit extremt missnöjd och 1962 kom så Britt G. Hallqvists version.

Rent allmänt verkar Tolkien ha haft lite otur med svenska översättare, undantaget då Britt G. Hallqvist (Erik Anderssons översättningar har jag inte läst). Åke Ohlmarks översättning av Lord of the Rings var rent ut sagt hatad av Tolkien. Men Ohlmarks vägrade envist att låta förlaget göra en ny översättning, trots den massiva kritiken från Tolkien och hans fans.

Personligen kan jag förstå att Tolkien var missnöjd. Ohlmarks översatte väldigt slarvigt, framförallt då namnen. Bland annat följde han inte de rekommendationer och förklaringar rörande namnen som Tolkien hade skrivit.

Dagens citat: "I have claimed that Escape is one of the main functions of fairy-stories, and since I do not disapprove of them, it is plain that I do not accept the tone of scorn or pity with which 'Escape' is now so often used. Why should a man be scorned if, finding himself in prison, he tries to get out and go home? Or if he cannot do so, he thinks and talks about other topics than jailers and prison-walls?" (J.R.R. Tolkien i sin essä On Fairy-Stories.)

"The impression remains, nonetheless, that Dr. Ohlmarks is a conceited person, less competent than charming Max Schuchart, though he thinks much better of himself." (J.R.R. Tolkien i ett brev till sin förläggare om Åke Ohlmarks.)

"In a hole in the ground there lived a hobbit. Not a nasty, dirty, wet hole, filled with the ends of worms and an oozy smell, nor yet a dry, bare, sandy hole with nothing in it to sit down on or to eat: it was a hobbit-hole, and that means comfort." (Inledningen av The Hobbit.)

Fantasy, fantasy och mer fantasy!

En nyhet på bloggen från och med i dag är den lilla rutan uppe till höger där jag har skrivit vilka böcker jag läser för tillfället. Förhoppningsvis kommer jag att komma ihåg att uppdatera den också.

En av böckerna jag läser just nu är Trudi Canavans The Magicians Apprentice, som ni på titeln säkert kan räkna ut är en fantasybok. Boken berättar förhistorien till händelserna i Canavans bästsäljande The Black Magician Trilogy. Böckerna ustpelar sig i det fiktiva landet Kyralia och dess magikergille.

Berättelserna är traditionell fantasy med magi och en traditionell kamp mellan ont och gott. Dock tillför Trudi Canavan till viss del nya grepp som gör att hennes fantasyböcker ändå känns fräscha och inte bara som undermåliga Tolkienkopior. Ett exempel på sådana är de fasansfullt dåliga Shannara-böckerna av Terry Brooks.

Men tillbaka till varför Trudi Canavan lyckas, där andra misslyckas. För det första är inte skillnaden mellan gott och ont som den mellan svart och vitt, snarare målas allting upp i gråzoner. Vilket är uppfriskande särskilt när man som jag vars första erfarenhet av fantasy var Tolkiens böcker där alla antingen är goda eller onda.

Dessutom tänker Trudi Canavan ett steg längre och har till exempel hittat på egna ord för vardagliga ord som häst, hund, ko och katt. Tanken är ju att världen där berättelsen inte är vår egen värld utan en helt annan och då har de självklart hittat egna ord för olika saker.

Den sista punkten där jag tycker att Trudi Canavans böcker står ut på ett positivt sätt är att hon genomgående använder sig av kvinnliga hjältar. I alla hennes böcker rör sig historien kring en kvinnlig protagonist som blir den som får rädda världen och fixa allting till det bättre. Inte precis något fantasylitteraturen är bortskämt med.

Jag har tidigare på bloggen skrivit att jag är svårflörtad när det gäller ny fantasy. Tolkien kommer ju alltid att vara den måttstock jag mäter fantasy mot. Därför är det extra kul att läsa en ny fantasyförfattare och bli riktigt positivt överraskad. Självklart syns influenserna från Tolkien och andra på Canavans författarskap. Men hon tar detta jättelika arv och gör något eget av det. Till skillnad från andra som bara kopierar och uppnår ett slutresultat som blir en travesti (läs Terry Brooks).

En annan författare som också lyckas ta sin historia och göra något eget av den är Katharine Kerr som med sina berättelser om det magiska landet Deverry är ytterligare ett exempel på utmärkt och nyskapande fantasy. Kerrs böcker är baserade på keltisk mytologi, men hon lyckas även väva in klassiska fantasyinslag som alver, drakar och dvärgar på ett alldeles fantastiskt sätt. 

Än så länge har hon publicerat femton böcker i sin serie och en liten varning är på plats. Berättelserna utspelar sig på flera olika tidsplan där karaktärernas tidigare inkarnationer påverkar dem i den huvudsakliga historien, vilket stundtals kan bli förvirrande. Dessutom saknar böckerna kapitelindelningar vilket också gör att de kan vara väldigt utmattande att läsa. Men orkar man med detta bjuder Kerrs böcker på en omtumlande och fulländad läsupplevelse.

Ytterligare en fantasyförfattare jag vill nämna är David Eddings vars böcker har behandlats mer än styvmoderligt av det svenska förlaget Wahströms. De verkar ha trott att de översatte dålig barnlitteratur. För på svenska är språket i hans böcker barnsligt, förenklat och snuttifierat, medan om de läses på engelska så inser man att de faktiskt riktar sig mot vuxna läsare. Samt inser man att han faktiskt använder sig av bisatser i sina berättelser.

När jag pratar om David Eddings menar jag förstås hans böcker om Belgarion och Mallorea med tillhörande kringlitteratur. Hans övriga serier är dock inte mycket att hänga i julgranen eller påskriset för den delen.

Vilka är dina favoritförfattare och böcker inom fantasygenren?

Dagens citat: "When I examine myself and my methods of thought, I come to the conclusion that the gift of fantasy has meant more to me than any talent for abstract, positive thinking." (Albert Einstein)

"Without this playing with fantasy no creative work has ever yet come to birth. The debt we to play of imagination is incalculable." (Carl Jung)

"Everyone must have a fantasy." (Andy Warhol)

Exilens litterära bagage

Fick en intressant utmaning av min kollega Martina när vi satt och drack en öl efter jobbet. Att lista vilka fem böcker jag skulle ta med mig på en öde ö.

En utmaning som fick mig att bli rejält kallsvettig. Inte för att det skulle tufft att komma på fem böcker. Svårigheten bestod i att jag var tvungen att begränsa mig till bara fem stycken. Inte lätt när man dels är velig, dels älskar böcker.

Den slutgiltiga listan blev:

• Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov.
• Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien.
• Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman.
• New York-trilogin av Paul Auster.
• Vilken Star Wars-roman som helst.

Varför blev det då dessa fem böcker? De fyra första för att de alla har betytt så otroligt mycket för mig. De har alla vidgat mina vyer på ett eller annat sätt och framförallt öppnat upp nya världar för min fantasi. Den femte är med bara för att jag ska kunna hänge mig åt mitt "guilty pleasure" (fortfarande inte fått en bra svensk term för det fenomenet).

Fast som jag skrev tidigare så kom listan till efter mycken möda och stor vånda. Därför kommer det här en lista med några av bubblarna (utan inbördes ordning).

• Song of Solomon av Toni Morrison
• Amerikansk Pastoral av Philip Roth
• Mio min Mio av Astrid Lindgren
• Clownen Jac av Hjalmar Bergman
• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Möss och människor av John Steinbeck
• Silmarillion av J.R.R. Tolkien
• Garp och hans värld av John Irving?
• Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams

Inget lätt val i slutändan. Men frågan är nu; vilka fem böcker skulle du ta med dig till en öde ö?

Slutligen ett stort grattis till Sofi Oksanen som har tilldelats Nordiska Rådets litteraturpris. Erkänner direkt att jag inte är bekant med Sofi Oksanen eller hennes böcker. Men jag ser litteraturpris som tips på författare och böcker som kan vara värda att läsa. Så tack för tipset!

Dagens citat: "Manuskript brinner inte" (Mikhail Bulgakov i Mästaren och Margarita)

"It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)

"The story is not in the words; it's in the struggle." (Paul Auster i New York-trilogin)

"Markurells intåg i Wadköping var på intet sätt lysande men väckte dock ett visst uppseende." (Hjalmar Bergman i Markurells i Wadköping)