Näst sista luckan har öppnats och bakom den gömmer sig en klassisk fantasyroman. Nämligen Oxfordprofessorn J.R.R. Tolkiens mästerverk The Lord of the Rings (Trilogin om Härskarringen).
Själv fick jag upp ögonen för Tolkien och hans böcker i början av 90-talet. Med reservation för minnesfel så tror jag att det var sommaren 1993 som jag läste dem för första gången.
Därmed var jag fast och har sedan dess läst inte bara trilogin utan även alla andra av hans böcker som utspelar sig i Midgård flera gånger. Både på engelska och svenska.
Jag har i dagarna läst ganska mycket om kontroversen kring den svenska översättningen av The Lord of the Rings, som gjordes av Åke Ohlmarks. En översättning som Tolkien själv var mycket missnöjd med. Till den grad att Ohlmarks faktiskt förbjöds av Tolkiens son Christopher att översätta andra av Tolkiens böcker, som till exempel Silmarillion.
Ohlmarks fick kritik för att han ändrade för mycket i böckerna och många anser att han skrev en egen tolkning istället för att bara göra en översättning. I vissa fall lyckades han dessutom att skriva om berättelsen, så den stundtals fick ny innebörd.
Därför kom det en ny översättning av Erik Andersson 2005 som var mycket mer trogen till Tolkiens önskemål. Nu har jag inte läst den så jag vill inte uttala mig för bestämt om dess kvaliteter. Men att döma av de brottstycken jag har läst så är det en habil översättning, även om många namn i den nya översättning nästa får ett löjets skimmer över sig.
Samtidigt så bryr jag mig inte så mycket om översättningar då jag numera endast läser Tolkiens verk på engelska och tänker fortsätta med det. Och jag rekommenderar alla att göra samma sak och lämna översättningarna därhän.
Dagens citat: "It was like discovering a complete wine-filled cellar filled with bottles of an amazing wine of a kind and flavor never tasted before. It quite intoxicated me..." (J.R.R. Tolkien skriver i ett brev till W.H. Auden om när han upptäckte det finska språket.)
"Beträffande namn på personer och platser har Andersson varit lyhörd för expertisen och valt att bygga om så mycket som möjligt med svenska ord för att Tolkiens intrikata etymologier ska komma till sin rätt. Det är en hedervärd målsättning, som lätt kan få komiska bitoner: Fylkes huvudstad, i originalet "Michel Delving", kallar Andersson för "Möcklegräva", vilket låter som en ort hämtat ur svenska MAD." (Stefan Spjuth i Svenska Dagbladet om Erik Anderssons översättning från 2005.)
"Den allra största översättningsgrodan ligger dock i ett enda till synes obetydligt ord, nämligen det 'precious' som antihjälten Gollum använder om ringen, bokens centrala nav. 'Min dyrgrip', är vad Andersson kallar den och detta uttryck används av alla ringens ägare. Ohlmarks valde 'älskade' vilket visar att han förstod Gollums förhållande till guldsmycket. 'Min älskling' eller 'min skatt' är faktiskt ordboksöversättningen och den är dessutom sann mot Tolkiens genomgående avsikt att framställa hur kärleken till jordiska ting och jordisk makt binder själen och leder till dess undergång." (Henrik Williams i Dagens Nyheter om den nya översättningen.)
torsdag 23 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar