Men en dag ser en ande till att Bosse färdas till Landet i fjärran. Där får han reda på att kungen är hans far och att hans riktiga namn är Mio.
Fast snart visar det sig att allt är inte lycka och fröjd i Landet i fjärran och Mio ger sig i väg med sin vän Jum-Jum för att hitta och besegra den onde riddar Kato med sitt hjärta av sten.
Foto: Jacob Forsell |
Boken kom 1954 och är Astrid Lindgrens första fantasyroman (tekniskt räknas den som high fantasy). Mio min Mio fick mycket bra kritik när den gavs ut. Sydsvenskans recensent Daniel Hjort kallade den bland annat för ett mästerverk och jämförde Astrid Lindgren med Zacharias Topelius.
Dagens citat: "[...] ensam pojke, sittande lite sorgmodigt på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och att jag lät honom bo på Upplandsgatan 13B, det berodde ju på att jag såg honom försvinna in i den porten. Sen dess har jag aldrig sett honom. Det är väl konstigt?" (Astrid Lindgren om hur hon fick inspiration till boken under en promenad i Tegnérlunden.)
"A poetic fairy tale which is tender and true...a splendid contribution to the fairy tale shelf." (Recension av Mio min Mio i Chicago Tribune.)
"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.
– Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.
Han satte sig vid bordet.
– Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!" (Riddar Kato)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar