Jag minns inte exakt när jag för första gången läste om Winston Smith och hans tilltag att börja skriva dagbok. En handling som han vet kommer att leda honom rakt in i tankepolisens grepp.
Winston Smith är dessutom ett utmärkt exempel på en dystopisk hjälte som ser systemet från insidan och inser vad som är fel. Men en sak alla dystopiska romaner har gemensamt är just att hjälten är tragisk och från början är dömd att misslyckas.
Jag minns bara att jag hade sett föräldrarnas ex av romanen stå i bokhyllan (omslaget ser ni på bilden till vänster) och alltid varit fascinerad av bilden med ögonen i siffrorna.Läste den och fastnade totalt, även om jag nog var lite väl ung för att förstå bokens tema fullt ut, så visste jag ändå att 1984 av George Orwell var en bok jag skulle bära med mig för resten av livet och återvända till den med jämna mellanrum.
Dagens citat: "There is something wrong with a regime that requires a pyramid of corpses every few years." (George Orwell om Sovjetunionen, som han kallade för "det nya ryska imperiet".)
"Writing a book is a horrible, exhausting struggle, like a long bout of some painful illness. One would never undertake such a thing if one were not driven on by some demon whom one can neither resist nor understand." (George Orwell i essän Why I Write)
"Whether he went on with the diary, or whether he did not go on with it, made no difference. The Thought Police would get him just the same. He had committed— would still have committed, even if he had never set pen to paper— the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever." (1984, kapitel ett)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar