April - Snabbversionen

Jag vet knappt vilken ände jag ska börja i, men april har verkligen känts som om den har varit minst åtta  veckor lång. Vilket i och för sig kan bero på att det har hänt mycket och jag har hunnit med mycket. Roligast var ändå min minisemester i Moskva. En spännande och intressant som jag uppmanar alla att besöka. Dessutom hann jag med se lite litterära sevärdheter.

Andra halvan har jag varit helt uppslukad av Roberto Bolaño och hans verk. Läste både om 2666 och skrev en stor artikel om honom till Skånskans kultursida. Han dominerade mina tankar så totalt att jag till och med försökt använda sifferkombinationen 2666 som pinkod ett antal gånger.

Facit för april blev följande:
* Sex böcker, varav två sakprosa, en antologi och tre romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 2684.
* Fyra lästes på svenska och två på engelska.
* Två har svenska som originalspråk, en har engelska, en har ryska och två har spanska.

Och här har ni läslistan:
* Den amerikanska högern av Martin Gelin
* Familjen Kennedy - en amerikansk dynasti av Lennart Pehrson
* Queen of Spades av Aleksandr Pusjkin
* 2666 av Roberto Bolaño
* Wool av Hugh Howey
* Tunneln av Ernesto Sabato

November - Snabbversionen

Redan framme vi årets nästa sista månadssammanfattning. Det har varit i en bra läsmånad måste jag säga. Många bra böcker och en helt ny bekantskap, nämligen den argentinske författaren Ernesto Sabato.

Tacklade av dock lite mot slutet, trodde jag nämligen att jag skulle mäkta med A Game of Thrones innan november månads utgång.

Däremot har jag kört fast lite med de två andra böckerna som jag håller på att läsa just nu, så det är väl lika bra att jag plockar bort Alan Alda och Dennis Lehane, återvänder till dem när lusten faller på igen.

Facit för november blev följande:
* Fem lästa böcker, fyra romaner och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 1 036.
* Alla lästes på svenska.
* Två hade engelska som originalspråk, de övriga hade franska, japanska respektive spanska som originalspråk.

Och här kommer listan:
* Be för mig i tusen år av Yiyun Li
* Lagt kort av Joan Didion
* Black Bazar av Alain Mabanckou
* Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima
* Tunneln av Ernesto Sabato

Recension: Tunneln av Ernesto Sabato

”Det får räcka med att säga att jag är Juan Pablo Castel, målaren som mördade María Iribarne; jag antar att alla har rättegången i färskt minne och inte behöver närmre upplysningar om min person.”

Detta är den inledande meningen av den argentinske författaren Ernesto Sabatos första roman Tunneln, som gavs ut 1948. Dessutom kanske en av de bästa inledningarna på en roman jag någonsin läst. För Sabato placerar mig som läsare direkt i handlingen och låter mig uppslukas i det som i grund och botten är en förklarande monolog av den dömde mördaren Juan Pablo Castel.

I Tunneln berättar Castel hur han på en utställning av sina verk möter María Iribarne och hur han genast känner sig dragen till henne, men hon försvinner innan han hinner prata med henne. Under de följande månaderna fantiserar han om hur det skulle vara att träffa henne igen, vilket de slutligen gör av en slump. María och Castel inleder ett förhållande som snabbt förgiftas av Castels svartsjuka och tvångstankar. Tills allting slutar med det vansinnesdåd Juan Pablo Castel precis har dömts till i början av boken.

Ernesto Sabato, foto från 1972

Det är ingen lång roman Ernesto Sabato skrivet, den är på drygt 120 sidor och med väldigt korta kapitel. Berättelsen är dock så intensiv och så fylld av passion att det blir som en riktigt mäktig chokladkaka, man orkar bara med en liten smula åt gången, sedan blir mättnaden för stor.

Förutom det så fylls man dessutom av en avsky mot huvudpersonen Juan Pablo Castel, särskilt när Ernesto Sabato på allvar låter läsaren vandrar genom hans febriga psyke. Det är även då kopplingen till bokens titel blir extremt tydlig. 

För huvudpersonen Castel utvecklar dels ett extremt tunnelseende efter det att han mött María Iribarne för första gången, dels för att när han väl börjar sin jakt efter sina drömmars kvinna rör han sig genom en tunnel som isolerar och leder honom fram till den katastrofala kulmen på hela passionsdramat.

En annan intressant iakttagelse jag gjorde när jag läste Tunneln var att hade jag inte vetat vem författaren var, så hade jag nog ändå gissat att han var latinamerikansk. Språket och berättarstilen ingav mig samma känsla som jag fick när jag läst böcker av till exempel Gabriel GarcíaMárquez och Jorge Luis Borges.

Ynklighetens sällskap

Jag är sjuk och därmed ynklig. För så är det när jag är riktigt sjuk. Fast då är det tur att man har trevligt sällskap när jag ligger här i soffan och tycker synd om sig själv. Får ser hur mycket jag orkar läsa under dagen. Kommer i alla fall försöka läsa ut Ernesto Sabatos Tunneln och kanske avverka några sidor i Dennis Lehanes Ett land i gryningen.

Sista delen av Alan Aldas memoarer har jag hållit på med ett tag nu. Läser lite då och då, men har tyvärr ingen större lust att läsa biografier och memoarer för tillfället så den får stå tillbaka.

Slutligen ligger där också en stor bok om Hasseåtage och deras svenska ord. Den bläddrar jag mest i lite planlöst, tittar på bilderna och läser lite här och där.