torsdag 30 september 2010

Bitterljuvt i-landsproblem

Jag har kollat runt lite på andra bloggar dagarna efter Bokmässan och det känns som om det inte bara är jag som har drabbats av lite bokmässebaksmälla.

Jag var där i två väldigt intensiva dagar och hann med jättemycket, även om det förstås inte känns tillräckligt. Borde nog hunnit trycka in något seminarium till i schemat, fast jag vet att det var i princip omöjligt.

Nu är jag tillbaka i den grå vardagen och då kom jag att tänka på den kära tegelstensutmaningen. Jag håller ju på med Rosens namn av Umberto Eco. Hunnit ungefär halvvägs genom den och är fast som bara den.

Måste dock ta en liten paus, har två recensionsexemplar som ligger och väntar på mig. Båda ska läsas och recenseras nu i oktober. Och nej det är inga vanliga recensioner som görs för bloggen, utan de ska publiceras på en kultursida nära dig (om du bor i Skåne vill säga).

Funderar nu mest på när jag ska hinna läsa alla mina andra inköp på mässan. Den första av mina bokmässeböcker avklarades på tåget hem (recension här), men jag har ytterligare tre som ska läsas. Ett bitterljuvt i-landsproblem minst sagt.

tisdag 28 september 2010

Recension: Udda verklighet av Nene Ormes

På vägen hem från Göteborg läste jag ut den första av böckerna jag köpte på Bokmässan. Udda verklighet är skriven av Nene Ormes som till vardags jobbar på SF-bokhandeln i Malmö och det är hennes debutroman.

Udda verklighet är en fantasyroman, men öppna den inte och förvänta er eteriska alver, dreglande orcher och svarta torn med onda trollkarlar. Nej, Nene Ormes bok tillhör genren urban fantasy och utspelas helt och hållet i Malmö år 2010.

Bokens huvudperson är den unga kvinnan Udda som lider av insomnia och när hon väl lyckas somna drömmer hon väldigt verkliga mardrömmar. Det är mycket tack vare grannen och vännen Daniel som gör att hon klarar av sin tillvaro.

Boken börjar också med att läsaren kastas rakt in i en av Uddas mardrömmar där en kvinna flyr för sitt liv över bangården vid Malmö centralstation. Förföljd av en flock gläfsande och ylande hunder, eller är det vargar?

Nene Ormes 
Foto: Andreas Rasmusson
Uddas vän Daniel är övertygad om att hon drömmer sanndrömmar och beger sig ut till bangården för att undersöka. Hans försvinnande gör att Udda slutligen får kontakt med en parallell värld i Malmö, befolkad av personer med märkliga krafter, som kallar sig för sära. Allt från hamnskiftare via orakel till lotsar som kan föra sig själv och andra personer fram och tillbaka genom tiden.

Hela boken är skriven i jag-form ur Uddas perspektiv. Den enda gång Nene Ormes byter till tredje person är i Uddas drömmer. Något som hjälper mig som läsare att hålla isär Uddas verklighet från hennes drömmar.

En väldigt stor behållning med boken är just det faktum att den utspelas i Malmö. Nene Ormes tar med sig läsaren genom staden. Förutom bangården spelar även Turning Torso en inte alltför obetydlig roll. Hela boken innehåller miljöbeskrivningar med hög igenkänningsfaktor för alla som någon gång har varit Malmö.

Även om man som läsare nu inte skulle känna igen miljöbeskrivningarna (alla har ju kanske inte besökt Malmö) så är det uppfriskande med en fantasyroman som utspelar sig i en svensk stad. När hände det senast?

Dessutom är svenska fans av fantasy inte direkt bortskämda med böcker skrivna på svenska. Den mesta fantasylitteratur som säljs i Sverige har engelska som ursprungsspråk. Därför är det på tiden att vi får högkvalitativa fantasyromaner skrivna på svenska för en svensk publik.

Hämtad från Wikipedia.
Länk till bild.
För just hög kvalitet kännetecknar Udda verklighet. Språket är enkelt, men blir aldrig simpelt. Det håller högt ett högt tempo och Nene Ormes får till den där ogripbara kvaliteten. Den som lättast illustreras med följande yttrande: "Jag ska bara läsa ett kapitel till." För så är det genom hela boken. Jag lägger inte ner den förrän jag har läst sista ordet i den sista meningen i det sista kapitlet.

Dessutom skriver inte Nene Ormes en på näsan som läsare. Utan istället låter hon mig som läsare dra mina egna slutsatser och presenterar inte information förrän det är absolut nödvändigt. Även om jag tycker detta är ett drag som i grunden är positivt, så finner jag det stundtals irriterande.

För det leder till ibland att vissa karaktärer och vissa skeenden blir lite väl skissartade och svåra att få grepp om. Fast det innebär visserligen att Nene Ormes lyckas med konststycket att få mig som läsare att vilja ha mer.

För det är just det jag vill. Jag vill ha mer udda verklighet. Jag vill läsa fler berättelser som utspelar sig i Uddas Malmö. Jag vill veta mer om de sära och deras värld. Så jag hoppas lite att Nene Ormes fortsätter med skriva romaner som utspelar sig i de säras Malmö.

Romanen Udda verklighet får mig verkligen att se fram emot kommande böcker av Nene Ormes. Men den ger mig också höga förväntningar. Nu ska jag bara ge mig ut och hitta alla platser som beskrivs i boken. Framförallt vill jag hitta dörren i närheten av Drottningtorget.

Dagens citat: "Det var Malmö som började. En dag när jag promenerade till bussen på samma invanda väg som vanligt fick jag syn på en port i ett plank. Jag var helt säker på att där aldrig funnits någon port tidigare och ändå såg den ut som om den alltid funnits där. När jag började fundera över varför jag inte sett den förut och om det fanns fler platser som man bara såg vid speciella tillfällen så var steget inte långt till att fundera över vilka personer som fanns där, bakom de dolda portarna." (Nene Ormes om hur hon fick idén till Udda verklighet.)

"Reality leaves a lot to the imagination." (John Lennon)

"To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

söndag 26 september 2010

Prat i kvadrat

En reflektion så här när jag precis lämnat mässan. Varje gång jag gick förbi Piratförlagets monter stod Jan Guillou där och snackade. En fråga som då genast dyker upp är följande: Har Jan Guillou lyckats med konststycket att prata fyra dagar i sträck? Jag tror det är möjligt. Det handlade ju om hans favoritämne. Jan Guillou.

Vinst eller nitlott?

Rädda Barnens monter var nog en av de bästa. Där fick en ny chans i livets lotteri. Snurra på hjulet (se bilden) och se vilket land du föds i. Jag hamnade i Kina, de flesta som snurrar får Indien som födelseplats. Precis som i verkligheten. Sverige då? 0,08 procent av alla barn som föds i världen varje år föds i Sverige.

Livet, universum och lite till...

Nyss utkommen från en paneldiskussion där bland annat författaren Peter Hamilton diskuterade livets stora frågor med utgångspunkt i både SF och den mänskliga erfarenheten. Självklart avhandlades teknologi, men även kärlek, sexualitet och ideologi debatterades.

Nyfikenheten väcktes

Bonniers monter där Carin Hjulström pratar om sig själv och sina bok. Har inte läst henne tidigare men nu blev jag nyfiken.

Rond 2

Dags för dag två av min bokmässeupplevelse. Jag har precis satt mig på spårvagnen. Dagen kommer mest ägnas åt seminarier, men ska även försöka hittar några fynd till. Jag har ju redan köpt alla böcker jag bestämde mig för att köpa. Så allt utöver det är en bonus.

lördag 25 september 2010

Trött, slö och väldigt nöjd

Bokmässan von oben.
Då var min första dag på bokmässan avklarad. Det första slår mig är hur ont i fötterna man kan få, men också hur fort de slutar värka bara man vilar en stund. Fast nu är det dags att sammanfatta lite.

Dagens fynd: Det blir såklart böckerna av Alain Mabanckou och Petina Gappah. Tack vare att jag läste Svenska Dagbladet i morse hittade jag två nya författare jag aldrig hade hört talas om. Både gjorde mig otroligt nyfiken och jag ser verkligen fram emot att få läsa båda två. Återkommer med recensioner av alla tre böcker.

Dagens inspiration: Utan tvekan var det Nadine Gordimer. En otroligt intressant kvinna att lyssna. Hon kämpade under lång tid mot apartheid, men orkar fortsätta kämpa för yttrandefrihet och pressfrihet. Under seminariet bad hon alla att skriva på ett upprop mot inskränkt pressfrihet i Sydafrika.

Dagens oväntade: Seminariet om svensk fantasy som jag smet in på bara av en händelse. Den svenska fantasyförfattaren Nene Ormes intervjuades av sin förläggare. Det blev en mycket intressant diskussion om svensk fantasy, svenska språket och den svenska sagoskatten. Nenes skriver inom genren urban fantasy och hennes miljö är Malmö.

Dagens roliga: I en monter fick jag skriva ner varför jag älskar bibliotek och blev sedan fotad med min skylt. Bild kommer så fort jag hunnit scanna in den.

Dagens ocker: 23 kronor för en kopp kaffe och 79 spänn för en halv portion kyckling curry. Enough said, men en del av upplevelsen.

Dagens belöning: Maries fantastiska hallondaquiri.

Finfina fynd del 2

Fick även tag på Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly. Synd bara att jag missade både hennes och Alain Mabanckous framträdande på mässan. Nu ska jag slappa lite och sedan ska jag försöka sammanfatta dagen lite.

Förväntan

Ställde mig precis i kön till seminariet där Nadine Gordimer ska prata med Per Wästberg om hur det är att vara författare i dagens Sydafrika. Kön är absurt lång. Det verkar som om jag inte är den enda som är intresserade av Nobelpristagare.

Oväntat intressant

Smet in på ett miniseminarium om fantasy på svenska med författaren Nene Ormes. Mycket intressant!

Finfina fynd

Redan fyndat! Det blev två böcker av Alain Mabanckou. Förutom Ett piggsvins memoarer så köpte jag även Slut på kritan. Bläddrade och läste lite i båda och jag har en bra känsla. Tror jag kommer att gilla båda väldigt mycket.

Bokmässiga planer förfinade

Jag har nu gått runt en stund på mässan samt druckit en mycket dyr kopp kaffe. Lyckats planera lite och ska nu ge mig ut i vimlet igen. Fast nu ska jag röra mig lite mer målmedvetet. Framåt marsch!

Bokmässig

Äntligen lördag och äntligen är jag på väg till Göteborg och Bokmässan. Ser fram mot det så otroligt mycket. Nästan för mycket känns det som. Sitter på tåget och har precis fått i mig lite frukost och kaffe vilket har fått mig att piggna till och nästan glömma att jag bara fick fyra timmars sömn i natt.

Något som måste klaras av under resan till Göteborg är min mässplanering. Jag har med mig seminarieprogrammet, men jag vet redan en programpunkt jag ska försöka pricka in. Nämligen seminariet där Nadine Gordimer samtalar med Per Wästberg.

Alain Mabanckou.
Foto: Georges Seguin, 2010
Svenska Dagbladet hade i dag också en väldigt intressant artikel om fyra afrikanska författare. Alla på plats på mässan och minst två ska jag försöka träffa eller i alla fall köpa deras böcker.

Författare nummer ett och kommer från Zimbabwe. Hon heter Petina Gappah och föddes 1971. Såg precis att hon ska vara med i ett seminarium klockan tio, som jag tyvärr missar.

Nästa författare heter Alain Mabanckou, han är 44 och kommer från Kongo-Brazzaville. Hans bok Ett piggsvins memoarer har precis kommit ut på svenska.

Förhoppningsvis hinner jag också träffa mina kollegor Gunilla, Eva och Johan som är på plats för Skånska Dagbladets räkning. Deras bokmässeblogg hittar du här.

Dagens citat: "I natt smidde jag tusen planer, men i morse gjorde jag som vanligt." (Konfucius)

fredag 24 september 2010

Har du läst Clownen Jac?

Hjalmar Bergman
I ett inlägg skriver min kollega Eva om Clownen Jac av Hjalmar Bergman. Hennes poäng är att det är en bok som många har i sina bokhyllor min ingen har någonsin läst den.

Det är inte första gången jag hör den teorin. Faktum är att jag har sett den användas som bas för ett ganska så intrikat skämt i ett studentspex också.

Jag har självklart Clownen Jac stående i min bokhylla. Men jag har faktiskt läst den. Flera gånger faktiskt och den har en självklar plats på min lista av favoritböcker (dock inte topp tio).

Clownen Jac var Hjalmar Bergmans sista roman och kom ut 1930. Den utspelar sig i Hollywood, men hänger ändå samman med Bergmans övriga Wadköpinsgromaner. Huvudpersonen Nathan Borck är till exempel släkt med Farmor i Farmor och vår herre.

Just Clownen Jac blev min introduktion till Hjalmar Bergmans storslagna värld med Wadköping och Bergslagen i centrum. För de flesta brukar den nog snarare bestå av att man läser Markurells i Wadköping.

Flera av Hjalmar Bergmans böcker finns i fulltext på Projekt Runeberg. För utom de ovan nämnda kan jag även varmt rekommendera att ni läser Hans Nåds testamente och Chefen Fru Ingeborg.

Dagens citat: "Minnet, vårt minne, är en förunderlig sak - nyckfullt, opålitligt, skämtsamt, illfundigt, pinsamt försvagande, tröstande men framför allt - oumbärligt. Vi lever genom minnet, vi lever i minnet, ingenting sätter vi - och det med rätta - så högt som ett gott minne. Hon är vår dagliga oumbärliga tjänarinna och hon blir vår härskarinna. Sviker minnet, träder strax slumpen i kraft. Man lever nyckfullt, man har saker och ting på känn. Nå ja, ibland går det ju bra även på det sättet." (Inledande stycket ur Clownen Jac)

onsdag 22 september 2010

Författarröster del 7: Nadine Gordimer

På torsdag börjar årets upplaga av Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Tema för i år är Afrika och en av mässans gäster är den sydafrikanska författaren och Nobelpristagaren Nadine Gordimer. Därför tillägnas denna upplaga av Författarröster åt just henne.

Här pratar Nadine Gordimer om rasism och sin uppväxt i Sydafrika under apartheid.


Nadine Gordimer deltar i en diskussion under Prague Writers Festival.

Här läser hon sin novell Loot.

Här läser hon sin novell The Generation Gap.

I en inspelning från 1961 får vi höra Nadine Gordimer läsa två av sina berättelser.

Sture Allén tillkännager att Nadine Gordimer har tilldelats Nobelpriset i litteratur.

Dagens citat: "Writing is making sense of life. You work your whole life and perhaps you've made sense of one small area." (Nadine Gordimer i en intervju med The Paris Review.)

"When the six-year-old daughter of a friend of mine overheard her father telling someone that I had been awarded the Nobel Prize, she asked whether I had ever received it before. He replied that the Prize was something you could get only once. Whereupon the small girl thought a moment: 'Oh' she said, 'so it's like chicken-pox.'" (Nadine Gordimer i sitt tal på Nobelbanketten 1991.)

"The writer is of service to humankind only insofar as the writer uses the word even against his or her own loyalties, trusts the state of being, as it is revealed, to hold somewhere in its complexity filaments of the cord of truth, able to be bound together, here and there, in art: trusts the state of being to yield somewhere fragmentary phrases of truth, which is the final word of words, never changed by our stumbling efforts to spell it out and write it down, never changed by lies, by semantic sophistry, by the dirtying of the word for the purposes of racism, sexism, prejudice, domination, the glorification of destruction, the curses and the praise-songs." (Nadine Gordimer i sin Nobelföreläsning.)

tisdag 21 september 2010

Grattis på födelsedagen, Bilbo!

Dags för ytterligare ett jubileum. I dag är det exakt 73 år sedan The Hobbit av J.R.R. Tolkien publicerades i Storbritannien. Boken berättar en förhistoria till Tolkiens mer kända verk Lord of the Rings vars första del publicerades 1954.

Själv fick jag upp ögonen för Tolkien och hans böcker i början av 90-talet. Med reservation för minnesfel så tror jag att det var sommaren 1993 som jag läste dem för första gången. Därmed var jag fast och har sedan dess läst inte bara trilogin utan även alla andra av hans böcker som utspelar sig i Midgård flera gånger. Både på engelska och svenska.

J.R.R. Tolkien tjänstgjorde
i den brittiska armén
under första världskriget.
Foto från 1916.
Att The Hobbit ursprungligen skrevs som en barnbok märks väldigt tydligt på språket och ännu mer så när man läser Britt G. Hallqvists översättning till svenska. Visserligen en översättning jag gillar väldigt mycket, men det kan ju också hänga ihop med allmänna känslor av nostalgi.

Nu var Britt G. Hallqvist den andra svenska översättaren som tog sig an The Hobbit. Tore Zetterholm gjorde en översättning som kom ut 1947 med titel Hompen eller en resa dit och tillbaka igen. En översättning som Tolkien ska ha varit extremt missnöjd och 1962 kom så Britt G. Hallqvists version.

Rent allmänt verkar Tolkien ha haft lite otur med svenska översättare, undantaget då Britt G. Hallqvist (Erik Anderssons översättningar har jag inte läst). Åke Ohlmarks översättning av Lord of the Rings var rent ut sagt hatad av Tolkien. Men Ohlmarks vägrade envist att låta förlaget göra en ny översättning, trots den massiva kritiken från Tolkien och hans fans.

Personligen kan jag förstå att Tolkien var missnöjd. Ohlmarks översatte väldigt slarvigt, framförallt då namnen. Bland annat följde han inte de rekommendationer och förklaringar rörande namnen som Tolkien hade skrivit.

Dagens citat: "I have claimed that Escape is one of the main functions of fairy-stories, and since I do not disapprove of them, it is plain that I do not accept the tone of scorn or pity with which 'Escape' is now so often used. Why should a man be scorned if, finding himself in prison, he tries to get out and go home? Or if he cannot do so, he thinks and talks about other topics than jailers and prison-walls?" (J.R.R. Tolkien i sin essä On Fairy-Stories.)

"The impression remains, nonetheless, that Dr. Ohlmarks is a conceited person, less competent than charming Max Schuchart, though he thinks much better of himself." (J.R.R. Tolkien i ett brev till sin förläggare om Åke Ohlmarks.)

"In a hole in the ground there lived a hobbit. Not a nasty, dirty, wet hole, filled with the ends of worms and an oozy smell, nor yet a dry, bare, sandy hole with nothing in it to sit down on or to eat: it was a hobbit-hole, and that means comfort." (Inledningen av The Hobbit.)

måndag 20 september 2010

Just det...Bokmässan var det...

 Tror inte att Thomas the Tank Engine
kommer att dra mitt tåg på lördag. 
Nu börjar bitarna inför helgen falla på plats. Jag syftar förstås på mitt första besök någonsin på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg.

Sängplats är ordnad och likaså transport upp till Göteborg. Planen var från början att åka upp redan på torsdagen och gå på mässans alla fyra dagar. Men eftersom jag ska jobba på både torsdagen och fredagen, så kommer jag vara på plats under lördagen och söndagen.

Har ännu inte bestämt vilka seminarium jag ska gå på. Får väl ta tag i det under veckan. Eller så ägnar jag mig åt den planeringen på tåget upp. Den resan måste också fyllas med innehåll. Jag är öppen för förslag, så om ni har något, skriv gärna det i kommentarsfältet.

Dagens citat: "I natt smidde jag tusen planer, men i morse gjorde jag som vanligt." (Konfucius)

"I love to travel, but I hate to arrive." (Albert Einstein)

"...et nusquam inveni nisi in angelo cum libro"

Fortsätter oförtrutet med första boken i tegelstensutmaningen. Det blev som jag nämnt tidigare Rosens namn av den italienska författaren Umberto Eco. Nästa tegelsten blir nog My sister, my love av Joyce Carol Oates.

Hur går det då med Rosens namn? Det går framåt, men väldigt, väldigt långsamt. Jag som normalt är en otrolig snabbläsare har mäktat med nästan 100 sidor i skrivandes stund. 100 sidor på lite mer än en vecka.

En förklaring är ju självklart att jag har varit dålig på att bara sätta mig ner och läsa. Istället har tiden ägnats åt mycket annat onödigt och nödvändigt. Men Rosens namn är också så otroligt kompakt skriven. Prosan har en densitet som är så hård att det ibland känns som det behövs en tryckluftsborr för att tränga in i den.

Sean Connery och Christian Slater
i filmen Rosens namn från 1986.
Missförstå mig rätt nu. Jag gillar boken otroligt mycket. Den är fängslande och Umberto Eco lyckas verkligen förflytta mig som läsare till det medeltida kloster där handlingen utspelar.

Jag får verkligen känslan av att jag ständigt står och tittar över axeln på William av Baskerville och hans unge följeslagare Adso av Melk.

Texten är genomgående kryddad med diverse citat och ordspråk på latin, vilket också bidrar till att sakta ner läshastigheten, som tur är finns det i slutet en lista med översättningar. Även om latinet bromsar så anser jag att boken hade blivit mycket sämre och läsupplevelsen mycket, mycket fattigare.

För övrigt så ger Unibet en spelare femton gånger pengarna om Umberto Eco skulle tilldelas Nobelpriset i litteratur. Joyce Carol Oates, som jämförelse, ger dig sju och en halv gånger insatsen.

Dagens citat: "In omnibus requiem quaesivi, et nusquam inveni nisi in angelo cum libro." (Umberto Eco, citat ur förordet till Rosens namn.)

"I allt sökte jag friden men ingenstans fann jag den annat än i en vrå med en bok." (Översättning av ovanstående citat.)

lördag 18 september 2010

Prisa...MIG!!!

Så här lagom till inlägg nummer 75 på bloggen har jag blivit prisad. Det är min kollega Eva, som har den mycket läsvärda bloggen En full bokhylla är en rikedom, som har nominerat mig.

Ett stort och varmt tack till Eva, inte minst för motiveringen som verkligen värmde. Här kommer den:
"Min kollega Peter har nyligen börjat blogga om böcker här. Han skriver intressant och välgrundat med fokus på klassiker – något jag själv inte läser så mycket. Han är så påläst att jag ofta skäms lite över mina egna snabbt ihophafsade inlägg men försöker se det som en motivering och framför allt en inspiration."

När man har fått denna utmärkelse måste man:
- kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
- tacka och länka till den som nominerade dig
- nominera sju andra bloggare och länka till dem
- berätta sju intressanta saker om dig själv


Så då är det väl dags att sätta fart. Här kommer mina favoriter.
1. Min kompis Ulf driver bloggen Skitfin kultur. Bloggens självpåtagna uppdrag är att lyfta den så kallade skitkulturen och låta den spela på samma planhalva som finkulturen. Ett mycket hedervärt mål och otroligt läsvärt. Ulf skriver recensioner och inlägg om det mesta som kan räknas till kulturområdet. Böcker, filmer, musik, spel. Nämn något och jag slår vad att Ulf har skrivit om det eller kommer att skriva om det. Ett stort plus till det mycket roliga betygssystemet. Här kommer ett exempel från recensionen av senaste Twilight-filmen: "Betyg: 1 stäng-munnen-för-fan-innan-något-flyger-in-Stewart av 5 möjliga."

2. Här kommer en annan bokblogg. Nämligen Boktoka. En helt fantastiskt blogg med en imponerande mängd recensioner. Visserligen är mycket av böcker som recenseras inte direkt min typ av läsning, men det är ju just det som gör den så intressant. För om jag bara läser böcker och recensioner av böcker som redan gillar kommer ju aldrig mina vyer att vidgas. Så ett stort tack till Boktoka för just det.

3.
Framed by gustaf är inte en bokblogg, även om Gustaf som driver är väldigt duktig på att berätta. Fast hans medium är bilder. Otroligt bra bilder. Stort plus för snygg och överskådlig layout samt att det går att betygsätta varje bild och självklart kommentera dem.


4. Min fjärde nominering går till Eva och bloggen
En full bokhylla är en rikedom. Jag vet att det kan verka märkligt, men om någon annan hade nominerat mig då hade Evas blogg varit först på listan av mina favoriter. För det är en blogg som jag läser i stort sett dagligen. Dessutom är inspirerar hon mig att skriva ofta och att ta bloggandet lite mer lättsamt. Hon har fått mig att inse att inläggen behöver inte vara en litteraturvetenskaplig essä.


Där tänkte faktiskt jag sluta. Jag vet att uppdraget var att lista SJU favoriter och jag slutar efter fyra. Det beror på att jag läser för tillfället inte jättemånga bloggar. De här fyra är mina favoriter och jag tänker inte sitta och krysta fram tre till bara för sakens skull. I så fall kompletterar jag hellre vid ett senare tillfälle.


Sedan skulle man lista sju saker intressanta saker om en själv. Hmmmm!

Jag och fontänen. Dock
inte sångtillfället.
1. Börjar med lite skryt. Har varit med i Jeopardy och blev stormästare hela tre gånger.

2. Har jobbat på däckverkstad i omgångar. Senaste omgången var fyra år innan jag fick mitt körkort.

3. Sjunger till husbehov. Det vill säga i duschen, när jag lagar mat eller kör bil. Har även stått i fontänen på Universitetsplatsen i Lund och sjungit "Aquarius" från musikalen Hair.

4. Med tanke på att det är riksdagsval i morgon, så har jag aldrig röstat på samma parti två riksdagsval i rad. En tradition som kommer att upprätthållas i morgon när jag går till vallokalen.

5. Äger alla nummer av den svenska utgåvan av Transformers-serietidningen. Det vill säga de som gavs ut mellan 1987 och 1993.

6. Är fjärdedels norrlänning genom min farmor som föddes i en liten by utanför Härnösand.

7. Har spelat mycket amatörteater. Dels i ett amatörteatersällskap i Hörby, dels i studentspex när jag pluggade i Lund.

Dagens citat: "Man vill inte vara den man är. Man vill vara den man inbillar sig att man är." (Hjalmar Söderberg)

tisdag 14 september 2010

Recension: Never let me go av Kazuo Ishiguro

Har under några dagar suttit och filat på recensionen av Never let me go av Kazuo Ishiguro. Jag har letat efter orden och känt att jag inte riktigt fått till det. Anledningen tror jag beror på, som jag även skrev i ett tidigare inlägg, att berättelsen höjer inte min puls nämnvärt.

Boken väcker inga starka känslor i någon riktning. Det är väl inte likgiltighet precis, men det hamnar väldigt nära. För det är ändå en berättelse som borde väcka frågor och känslor. Den enda frågan jag ställde mig efter att ha läst Never let me go var: ”Jaha, vad ska jag läsa nu?”

Vad handlar då boken om? De tre vännerna Kathy, Ruth och Tommy växer upp på internatskolan/barnhemmet Hailsham. De uppmuntras att uttrycka sig konstnärligt och bland deras bästa verk gör den mystiska Madame ett urval. Enligt ryktet ställs det ut i hennes speciella galleri.

Långsamt lär barnen sitt verkliga syfte i livet. De har nämligen klonats och ska i framtiden användas som mänskliga reservdelsbanker. Ett öde de med tiden blir väldigt medvetna om och accepterar. Under tiden fram tills dess att donationerna sätter igång jobbar de som vårdare.

Och det är just som vårdare Kathy jobbar när historien tar sin början. Under sina ständiga resor genom det alternativa Storbritannien historien utspelar sig i tänker tillbaka på sin uppväxt på Hailsham och sina vänner där. Främst då Ruth och Tommy.

Never let me go är självklart berättelsen om en alternativ verklighet där människor klonas för att på så sätt tillhandahålla reservdelar åt resten av befolkningen. Vilket borde väcka indignation då människan i en sådan verklighet delas upp i ett A- och ett B-lag. De riktiga människorna kontra de organiska reservdelsbehållarna.

Men Never let me go är också berättelsen om vänskap och kärlek. Om att minnas och hur vår hjärna omformar minnen och händelser så att det passar in i vår begreppsvärld. Hur vi formas som personer i samklang med vår omgivning.

Boken är skriven i första person och det är Kathy som är berättaren. De två första delarna fungerar som tillbakablickar på hennes tid vid Hailsham och The Cottages, medan den tredje delen utspelas i romanens nutid. Ett grepp som funkar mycket bra och mycket av romanens drivkraft ligger i konflikten mellan hur Kathy minns saker och ting, jämfört med hur hennes vänners hågkomster ser ut.

Prosan är rak och Ishiguro har verkligen hittat en berättarröst som känns verklig och berättar verkligt. För i verkligheten när en person ska berätta en anekdot eller ett minne följer hon inte en rak linje, utan det blir utvikningar åt alla håll.

Kazuo Ishiguro
Foto: Mariusz Kubik, 2005
På samma sätt är det med Kathy. Många gånger när hon börjar berätta en episod gör hon en utvikning om något helt annat för att sedan återvända till inledningen och det huvudsakliga resonemanget. I grunden något bra eftersom det stärker känslan av att romanen berättar något som har hänt på riktigt, men i längden blir det lite tröttsamt med dessa ständiga utvikningar. Särskilt när det inte känns relevant för själva handlingen.

Det bästa med boken är ändå att Kazuo Ishiguro lyckas frammana en väldigt stark känsla av ett underliggande hot. Man vet att allt inte står rätt till, det känns ända in i ryggmärgen, men det går inte att peka ut något konkret hot. Tyvärr räcker det inte till.

En roman behöver mer än en grundläggande stämning och ett bra språk för att jag ska bli riktigt berörd. Jag behöver karaktärer som får mig att känna samma saker som de känner. Jag behöver karaktärer att älska och att hata. Något den här boken inte ger mig.

Men det är något jag vet att Kazuo Ishiguro kan ge mig. En av de bästa läsupplevelser jag haft är Återstoden av dagen. Inte för att den boken bjuder på några större känslostormar eller för att karaktärerna är några kringdrivande hysterikor med nerverna på utsidan.

Utan för att där lyckas Ishiguro få mig engagerad i butlern Stevens, miss Kentons och de övriga karaktärernas öden. Jag bryr mig om dem, jag vill veta hur det går för dem. När de är arga är jag arg, när de skrattar så skrattar jag. Jag stressar med tjänarna genom Darlington Halls korridorer.

Kathy, Ruth och Tommy i Never let me go får mig aldrig att känna så. Trots att jag på ett intellektuellt plan kan känna igen mig i dem så funkar det inte rent känslomässigt. De är och förblir ytliga bekantskaper som jag hälsar på för att sedan glömma bort.

Boken har för övrigt filmatiserats med Carey Mulligan som Kathy och Keira Knightley som Ruth. Filmen har USA-premiär den 15 september i år. En film jag nog kommer att se. För jag är ändå lite nyfiken på resultatet. Här kommer trailern i alla fall.


Dagens citat: "Jag heter Kathy H. Jag är trettioett år gammal, och jag har varit vårdare i över elva år nu. Det låter länge nog, det vet jag, men de vill faktiskt att jag ska fortsätta i åtta månader till, året ut. Då blir det nästan precis tolv år." (Inledningen på det första kapitlet i Never let me go.)

"There was another life that I might have had, but I am having this one." (Kazuo Ishiguro)

"Ever since I first saw the film of Never Let Me Go a couple of months ago, I've been telling people how I've learnt so much more about my own novel." (Kazuo Ishiguro i The Huffington Post)

måndag 13 september 2010

22 hack i bokhyllan

Selma Lagerlöf tar emot
priset ur Gustaf V:s hand.
Illustration: Svenska
Dagbladet, 1909
I ett tidigare inlägg berättade jag att jag för cirka tolv år sedan beslutade mig för att läsa alla Nobelpristagare i litteratur. Väldigt pretentiöst kan tyckas, men samtidigt, varför inte läsa så många som möjligt.

Hur har då projekt
Nobelpris fallit ut? Av hittills 106 pristagare har jag hunnit med 22 stycken. Vissa har bjudit på helt fantastiska läsupplevelser, som till exempel Toni Morrison och Selma Lagerlöf, och blivit favoriter för livet.

Andra har blivit lästa, men inte lämnat något större avtryck hos mig. Vissa gillar jag verkligen inte. I denna kategorin hamnar bland annat Günter Grass och V.S. Naipaul. Men det är ju lite det som är tjusningen med Nobelpriset att man får nys om författare man kanske inte har hört talas om tidigare.

Lite statistik om de 22 jag har hunnit med än så länge. Jag har lyckats pricka alla pristagare från alla årtionden utom 1930-talet. Det årtionde jag har läst flest pristagare ifrån är 90-talet, där jag har läst fem stycken.

Fem stycken kvinnliga och 17 manliga har det blivit, det vill säga av de pristagare jag läst har cirka 22 procent varit kvinnor. I jämförelse har elva procent av alla pristagare i litteratur varit kvinnor.

Och här kommer listan på de nobelpristagare jag har läst:
  1. 1907 – Rudyard Kipling, Storbritannien
  2. 1909 – Selma Lagerlöf, Sverige
  3. 1916 – Verner von Heidenstam, Sverige
  4. 1925 – George Bernard Shaw, Irland
  5. 1945 – Gabriela Mistral, Chile
  6. 1946 – Hermann Hesse, Schweiz
  7. 1948 – T.S. Eliot, USA/Storbritannien
  8. 1951 – Pär Lagerkvist, Sverige
  9. 1954 – Ernest Hemingway, USA
  10. 1957 – Albert Camus, Frankrike
  11. 1962 – John Steinbeck, USA
  12. 1969 – Samuel Beckett, Irland
  13. 1974 – Harry Martinson, Sverige
  14. 1978 – Isaac Bashevis Singer, USA
  15. 1982 – Gabriel García Márquez, Colombia
  16. 1993 – Toni Morrison, USA
  17. 1996 – Wisława Szymborska, Polen
  18. 1997 – Dario Fo, Italien
  19. 1998 – José Saramago, Portugal
  20. 1999 – Günter Grass, Tyskland
  21. 2001 – V.S. Naipaul, Storbritannien
  22. 2007 – Doris Lessing, Storbritannien
Det var min lista. Om ett år blir det dags att uppdatera den med nya pristagare. Men tills dess. Hur många Nobelpristagare har du hunnit med att läsa?

lördag 11 september 2010

Jag är på

Hittade den här utmaningen via min kollega Evas blogg. Så fort jag läste om utmaningen kände jag hur tävlingsinstinkten vaknade i mig. Plus att det är ett utmärkt sätt att få läst några av de böcker som ligger i min hög och väntar.

Härmed antar jag tegelstensutmaningen. Har redan börjat på den första tegelstensboken. Nämligen Umberto Ecos Rosens namn och nästa blir My sister, my love av Joyce Carol Oates.

Den sistnämnda boken är inspirerad av mordet på sexåriga JonBenét Ramsay, som bland annat hade vunnit flera skönhetstävlingar. I Oates bok är det en sexårig konståkningsstjärna vid namn Bliss Rampike, som har tagit Ramsays plats.

I min läshög ligger det ytterligare en roman som skulle kunna kvala in som tegelstensroman och därmed kunna ingå i utmaningen. Buddenbrooks av Thomas Mann.

torsdag 9 september 2010

Ögonblick av svaghet

I går lyckades jag, i ett ögonblick av svaghet, bryta ett löfte till mig själv. Nämligen att ta det lugnt med bokinköpen under hösten. Av framförallt två anledningar. Dels spara pengar, dels försöka beta av min att-läsa-hög.

Det gick ju sådär. För i närheten av jobbet finns en bokhandel som för tillfället har stor utförsäljning. Femtio procents rabatt på allt i hela butiken.

Så jag smet in medan jag var på väg till bussen. Vilket gjorde att jag bara hade tid att kolla över pockethyllan. Och fyra pocketböcker blev det också.

Rosens namn och Foucaults pendel av Umberto Eco. Den förstnämnda hade jag liggande hemma, eftersom jag lånat den på biblioteket. Sedan följde jag även min kollega Martinas rekommendation och köpte Wolf Hall av Hilary Mantel. Romanen vann 2009 års Bookerpris.

Den sista boken blev Italo Calvinos novellsamling Kosmokomik. En bok eller författare jag aldrig hade hört talas om innan jag råkade bläddra förbi SVT24 som visade en föreläsning av något slag. Och föreläsaren refererade till Calvino och Kosmokomik. Kollade upp båda på Wikipedia och därmed var saken biff. Jag var bara tvungen att hitta boken och läsa den.

Dagens citat: "Ni kan inte komma ihåg det, men det kan jag. Månen den hade vi jämt inpå oss och den var enormt stor. När det var fullmåne med nätter då det var ljust som mitt på dan, fast med smörgult ljus, då verkade det som den skulle krossa oss; när det var nymåne snurrade den över himlen som ett svart paraply i blåsväder och när den var i första kvarteret, seglade månskäran fram med hornen så djupt nere att man kunde tro att den skulle borra sig in i en klippudde och fastna där." (Ur Avståndet från månen, första novellen i Kosmokomik av Italo Calvino.)

"Från Italien har man på fullt allvar berättat för mig, att när Umberto Ecos stora roman Rosens namn var alldeles nyutkommen, bildades inte sällan här och var vilt grälande grupper av intellektuella i gathörnen, därför att det var så svårt att enas om man verkligen allesammans hade läst samma roman." (Ur Lars Gustafsson efterord till pocketutgåvan av Rosens namn.)

tisdag 7 september 2010

Att bränna idéer och tankar

Spansk målning från 1400-talet av
Pedro Berruguete
Tydligen vill en kyrka i Florida på årsdagen av 11:e september-attentaten bränna Koranen i en stor offentlig ceremoni. Något som fått USA:s befälhavare i Afghanistan, general David Petraeus, att varna för att ett sådant bokbål kan leda till repressalier mot de amerikanska trupperna i Afghanistan.

Petraeus påpekar också väldigt nyktert att just bokbål är sådant talibaner håller på med. Pastor Terry Jones, som leder Dove World Outreach Center, säger att han kan förstå generalens oro, men att hans kyrka ändå tänker genomföra aktionen. För att skicka ett meddelande till alla radikala islamister.

Vilket meddelande är det? Att fundamentala och högerextrema kristna sekter är lika stora idioter som talibaner. Det enda ett brännande av Koranen kommer att leda till är att de talibaner och andra islamistiska grupper får vatten på sin kvarn. Så nu hoppas jag i slutändan att det inte blir något bokbål, men jag vågar inte hålla tummarna precis.

Terry Jones och hans kyrkas utspel har självklart lett till jämförelser med nazisternas bokbål under 30- och 40-talen, samt med inkvisitionens brännande av subversiv litteratur under medeltiden.

För mig är bokbål något av det värsta som finns. Det handlar inte om att det är papper som bränns eller ens innehållet i böckerna. Det handlar om symboliken. Att man hatar något eller någon så mycket att vill försöka bränna upp deras tankar och åsikter. Representerade av de brända böckerna.

Dagens citat: "Monday burn Millay, Wednesday Whitman, Friday Faulkner, burn 'em to ashes, then burn the ashes. That's our official slogan." (Ur Fahrenheit 451 av Ray Bradbury)

"While on the subject of burning books, I want to congratulate librarians, not famous for their physical strength, who, all over this country, have staunchly resisted anti-democratic bullies who have tried to remove certain books from their shelves, and destroyed records rather than have to reveal to thought police the names of persons who have checked out those titles.
So the America I loved still exists, if not in the White House, the Supreme Court, the Senate, the House of Representatives, or the media. The America I loved still exists at the front desks of our public libraries." (Ur A man without a country av Kurt Vonnegut)

"Närhelst de bränner böcker kommer de också, i slutet, att bränna människor." (Sagt av Heinrich Heine, vars böcker slängdes på bokbålen i Nazityskland.)

måndag 6 september 2010

Höstlig mjukstart

Min läshöst fick inte riktigt den rivstart som jag trodde. Inför min bilsemester gick jag till biblioteket och lånade fyra böcker och en vecka senare lämnade jag tillbaka två utan att ha läst dem. Mest för att jag insåg att jag det inte fanns någon chans att jag skulle hinna läsa ut dem innan det var dags för återlämning.

I samma veva fick jag också hem Alan Aldas memoarer som jag hade beställt. Så det råder ingen brist på böcker att läsa. För ovanpå allt så har jag min att-läsa-hög på runt 20 böcker.
Ett av mina fynd hos biblioteket blev Umberto Ecos Rosens namn. I enlighet med min plan som jag bestämde mig för tidigare. Att höstens stora läsprojekt skulle bli just Umberto Eco.

Fast min vana trogen så blev det en annan lånebok. Nämligen Never let me go av Kazuo Ishiguro. Kommit halvvägs genom den och än så länge gillar jag den. Även om den inte har höjt min puls nämnvärt än.
Berättelsen är en dystopisk, science fiction/spekulativ roman om ett alternativt Storbritannien där människor avlas fram med ett enda syfte i livet. Nämligen att alla deras organ ska doneras. Recension kommer så fort den är utläst.

Dagens citat: "People can lose their lives in libraries. They ought to be warned." (Saul Bellow)

lördag 4 september 2010

De som borde, men aldrig fick...

Hjalmar Söderberg, Virginia Woolf, Dylan Thomas och Karen Blixen.
Om ungefär en månad kommer Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliva ut genom dörren och tillkännage årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Alltid lika spännande för en boknörd som jag själv.

Förra året skrev jag om spekulationerna inför priset i Skånska Dagbladet och lyckades då pricka rätt. Min gissning var Herta Müller och det visade sig stämma. Men det här inlägget kommer inte att handla om vem jag tror får priset.

Istället blir det en lista på några författare som jag anser borde ha fått priset. Det vill säga författare som hade kunnat få priset medan de levde, men av någon anledning förbisågs. Orsakerna till att de aldrig fick något pris kan vi inte veta. Här kommer listan, som börjar med den, i mina ögon, mest välförtjänta.

Virginia Woolf, 1902.
1. Virginia Woolf (1882-1941): Det finns två stora argument för att Virginia Woolf skulle ha fått priset. Dessa är Orlando: A Biography och Mrs Dalloway.

Virginia Woolf anses vara en av de främsta modernistiska författarna, vilket jag definitivt håller med om. Hon var också en av det engelska språkets främsta innovatörer och i sina böcker använde hon sig mycket av medvetandeström samt experimenterande med sina karaktärers underliggande känslor och psykologi.

Virginia Woolf var med i Bloomsbury-gruppen. Ett kollektiv av författare, konstnärer, filosofer och intellektuella som träffades och umgicks i stadsdelen Bloomsbury i början på 1900-talet. Andra kända medlemmar är bland annat ekonomen John Maynard Keynes samt författarna E.M Forster och Lytton Strachey.

Hjalmar Söderberg, 1936.
2. Hjalmar Söderberg (1869-1941): Det finns även två starka argument till varför Söderberg borde ha tilldelats Nobelpriset. Främst Doktor Glas från 1905, men även Den allvarsamma leken från 1912. Söderbergs författarskap rörde sig mycket kring moraliska frågor, som i den nämnda Doktor Glas där författaren drar resonemanget om det någonsin är rätt att döda till sin spets.

Fast redan med sin första roman, Förvillelser från 1895, skapade Söderberg kontroverser. Då romanen handlade om en dagdrivande ung man som gör en kvinna gravid, samtidigt som han uppvaktar en annan. Ett brännande ämne för sin tid.

Bortsett från ämnesvalen och de moraliska diskussionerna så är Söderbergs romaner värda att läsa bara för sin språkliga perfektion. Främst Doktor Glas är något av det bästa som går att läsa på svenska.

Dylan Thomas
3. Dylan Thomas (1914-1953): Den walesiske poeten Dylan Thomas är kanske mest känd för att ha lånat ut halva sitt namn till Bob Dylan.

Dylan Thomas lyrik är känd för sin musikalitet och rytm. Därför är det lite ironiskt att hans kanske mest kända dikt, Do not go gentle in to that good night, bryter mot just detta mönster.

Dylan Thomas diktning bjuder på ett utmärkt hantverk och en närmast fulländad komposition. Hans känsla för rytm och musikalitet tar med läsarna på en resa som får en att fullständigt att glömma bort tiden och rummet. Kanske också en av anledningarna till varför han blivit så populär att tolka av framförallt musike
r.

Karen Blixen
4. Karen Blixen (1885-1962): Den danska författarinnan Karen Blixen var under många år en ständigt återkommande kandidat, trots det fick hon aldrig priset.

Nyligen offentliggjorda dokument visar att hon 1959 föll på målsnöret, främst på grund av att Eyvind Johnson framgångsrikt argumenterade för en italiensk pristagare.

Resultatet blev att
Salvatore Quasimodo fick priset och Karen Blixen sällade sig istället till den grupp författare som aldrig fick det, men som alltid fanns med i spekulationerna. Samma öde drabbade även till exempel Graham Greene
.

För mig är Karen Blixen en av våra allra största berättare. Oavsett om det bygger på verkliga händelser eller inte. Favoriterna är Den afrikanska farmen och Babettes gästabud. Båda böckerna har filmatiserats och filmerna blev båda två Oscars-belönade.

Där var min list på fyra författare jag anser borde ha tilldelats Nobelpriset. Det kommer att komma fler Nobelpris-relaterade artiklar och listor. Nedan hittar ni en lista med bubblare.

Men nu undrar jag: Håller du med mig? Har jag missat någon författare? Är jag helt ute och reser? Skriv gärna en kommentar. Det gäller alltså författare som borde ha fått Nobelpriset medan de levde.

Bubblare: Langston Hughes (1902-1967), Per Anders Fogelström (1917-1998), Edith Södergran (1892-1923), Marguerite Duras (1914-1996), Graham Greene (1904-1991), Maria Wine (1912-2003), Sonja Åkesson (1926-1977), Vladimir Majakovskij (1893-1930), Michail Bulgakov (1891-1940), George Orwell (1903-1950), Sylvia Plath (1932-1963), Patricia Highsmith (1921-1995), Karin Boye (1900-1941), Wilhelm Moberg (1898-1973), Ivar Lo-Johansson (1901-1990), Gustaf Fröding (1860-1911), Hjalmar Bergman (1883-1931), W. Somerset Maugham (1874-1965), Moa Martinson (1890-1964).

Dagens citat: "It was enemies one wanted, not friends." (Virginia Woolf ur Mrs Dalloway)

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas)

"Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light."
(Dylan Thomas; första versen ur Do not go gentle into that good night)

"Når man på jagt har fået Afrikas rytme i sig, forstår man, at den går igen i enhver form for liv derude." (Karen Blixen ur Den afrikanska farmen)