Att tillfredsställa sin läslustar

Min tanke nu var att fortsätta läsa Iain M. Banks, men jag slogs plötsligt av en obetvinglig lust att tillfredsställa min guilty pleasure (fortfarande inget bra ord på svenska?). Jag pratar förstås om mina älskade Star Wars-romaner. Numera är de en större njutning än filmerna.

Nu var det dessutom ett tag sedan jag gav mig hän åt denna guilty pleasure. Därför är det dags att läsa uppföljaren till Star Wars: Death Troopers, en blandning mellan Star Wars och zombieskräck. I Star Wars: Red Harvest fortsätter Joe Schreiber i samma anda. Den här gången blir blandas det inte bara med zombies utan även gotisk skräckroman.

Fast inte nog med det. I dag slog även köplusten till och tre nya böcker är på väg till mig. Alla är författade av mina nya favorit Hilary Mantel, som har är en av tre författare att vinna Bookerpriset två gånger. Min plan är att jag ska läsa in mig på hennes författarskap, så det är lika bra att sätta igång. Jag har ju redan hyllat hennes två senaste romaner, Wolf Hall och Bring Up the Bodies, om statsmannen Thomas Cromwell. Det var också dessa båda som belönades med Bookerpriset.

Därför ska det bli intressant att läsa tre av hennes tidigare verk. Fludd från 1989 om en liten katolsk by i norra England vars präst har förlorat sin tro. Därefter blir det A Place of Greater Safety från 1992 som handlar om tre centrala personer i franska revolution; Georges Danton, Maximilien Robespierre och Camille Desmoulins. Slutligen blir det Beyond Black från 2005 om ett medium vid namn Alison Hart, som reser omkring i området runt London och ställer till med seanser.

Att läsa eller inte läsa Jane Austen...

Fastnade framför filmen The Jane Austen Book Club, som faktist inte var helt dålig. Definitivt ett trevligt tidsfördriv en blåsig söndagkväll i slutet av maj.

Filmen, som bygger på en bok, handlar om fem kvinnor och en man som startar en bokklubb som uteslutande ägnar sig åt Jane Austen och hennes romaner.

Under filmens gång började jag fundera lite över just Jane Austen, eftersom det inte var så länge sedan en vän till mig uppmanade mig att läsa hennes romaner. Och det var väl lite det som är grejen med att läsa. Att våga läsa böcker som man är övertygad om att man inte ska tycka om.

För så har mitt förhållande till Austen varit. Ända sedan jag först fick reda vem Jane Austen var och vad hon skrev så har jag reflexmässigt bestämt mig för att inte läsa hennes böcker. För jag visste ju att jag inte skulle tycka om dem.

Men börjar mitt motstånd långsamt krackelera. Om det beror på filmen eller den vänliga, men bestämda, uppmaningen från min kompis. Kanske har jag börjat inse att det är dags att öppna sinnet lite?

Dessutom har författaren Seth Grahame-Smith gett ut Austen-pastischen Pride and Prejudice and Zombies. Och strax därefter gav Ben H. Winters ut Sense and Sensibility and Sea Monsters. Båda har Jane Austen som medförfattare.

Bara att någon har gjort pastischer gör mig nyfiken på originalen. För om jag ska läsa pastischerna måste jag ju nästan läsa originalen också. För att verkligen förstå, eller hur?

Mycket av Austen har ju filmats också därför kommer här ett litet klipp från Ang Lees filmatisering av Sense and Sensibility från 1995.



Vad säger ni? Ska jag ge mig på Jane Austen i sommar?

Dagens citat: "I do not want people to be very agreeable, as it saves me the trouble of liking them a great deal." (Jane i ett brev till sin syster Cassandra, som även har gjort porträttet av Jane som syns längst upp)

"To me his (Edgar Allan Poe's) prose is unreadable — like Jane Austin's [sic]. No there is a difference. I could read his prose on salary, but not Jane's. Jane is entirely impossible. It seems a great pity that they allowed her to die a natural death." (Mark Twain)

Recension: Queen Victoria: Demon Hunter

Det första som slår mig när jag har läst ut Queen Victoria: Demon Hunter (QV:DH) är att det var skönt att uppleva en zombiedemonfantasy-berättelse där prinsessan tillåts vara hjälten. Prinsen då? Jodå, han sitter på sitt vältränade arsle och trånar efter sin rädderska i nöden.

Nåja, min första tanke var väl snarare att den här boken var ju en trevlig distraktion från vardagen. Inget ont om sådana, de behövs också. Men sedan slog det mig att det var bra att prinsessan fick vara den som räddar världen från ondskan.

För att börja från början så är helt enkelt QV:DH en komisk zombieskräckroman baserad den verkliga drottning Victorias liv och främst då hennes tidiga regering. Förutom drottning Victoria förekommer även andra historiska personer som till exempel prins Albert, kung Leopold I av Belgien, Lord Melbourne, hertiginnan av Kent och sir John Conroy.

Författaren A.E Moorat (pseudonym för Andrew Holmes) tar avstamp i den högst verkliga konflikten mellan sir John Conroy och prinsessan (sedemera drottning) Victoria. Conroy försöker helt enkelt bli den unga drottningens närmsta rådgivare, något han gör på uppdrag av mörkret demoniska krafter vars yttersta mål är att ta över världen.

Men Conroys planer grusas när Victoria ärver tronen från sin farbror William IV och han inte lyckas kontrollera den unga drottningen. Samtidigt får Victoria veta sanningen om världen och hur ondskan vill ta över världen på uppdrag av Satan. Till sin hjälp har drottningen en hemlig grupp beskyddare, ledde av den bastanta, skotska matronan Maggie Brown.

Samtidigt lyckas den excentriske adelsmannen Quimby tillverka en magisk dekokt som väcker de döda till liv. Självklart snärjs han också av ondskan och utnyttjas av sir John Conroy.

Boken är enkelt skriven, språket är rappt och det är tydligt att författaren inte har haft några andra ambitioner än att roa. Jo, möjligtvis då att äckla läsaren. För genom hela boken sprutar blod och hjärnsubstans över sidorna. Men det är ju faktiskt något man förväntar sig av en zombieroman eller för den delen en zombiefilm också.

Svagheterna i boken är att den bygger delvis på att läsaren har i alla fall en ytlig kunskap om drottning Victoria och hennes tid på den brittiska tronen. Har man inte det faller nog en del skämt platt och vissa referenser blir obegripliga. Stundtals tar historien väldiga kliv framåt i tiden. Det vill säga ett kapitel slutar 1839 och nästa börjar 1841 och helt plötsligt har drottningen två barn.

Dessutom hade jag också velat ha en lite mer ingående beskrivning av de onda krafterna och de demoner som vill ta över världen. Vidare får jag också känslan av att boken är skriven med en medveten tanke på att den en dag ska filmatiseras.

Läs inte boken och förvänta er skräck i klass med Poe eller Lovecraft. Inte heller om ni vill ha en historisk roman i victoriansk miljö. Ta den för vad den är. En rolig och trevlig distraktion man kan koppla av med mellan varven.

För er som gillar kombinationen verklig historia blandat med zombies, vampyrer och varulvar så har jag två tips. För det första så arbetar  A.E. Moorat på nästa bok i samma serie som QV:DH. Den har titeln Henry VIII: Wolfman. Dessutom så har Seth Grahame-Smith gett Abraham Lincoln, Vampire Hunter. Grahame-Smith är nog mest känd som mannen bakom Jane Austen-pastichen Pride and Prejudice and Zombies.

Dagens citat: "I will be good." (Victoria när hon var elva år och fick reda på att hon en dag skulle bli drottning)

"We are not amused." (Drottning Victoria. När hon sade detta citat använde hon inte kungligt plural utan istället reagerade hon för sig själv och sina hovdamer när de fick höra ett synnerligen ekivokt skämt.)

"I don't mind praying to the eternal Father, but I must be the only man in the country afflicted with an eternal mother." (Edward VII om sin mor, drottning Victoria)

Nya bekantskaper

Jag köpte ju aldrig några nya böcker på bokrean. Mest eftersom jag trodde att min att-läsa-lista innehöll i runda slängar innehöll runt 30 till 40 titlar. Vid en genomräkning visade sig att det handlade om 16 titlar. Därför blev det en tur till biblioteket och lån av John Steinbecks Möss och Människor. Men biblioteksbesöket följdes ganska snabbt (dagen efter) av inköp av lite nya böcker.

Första fyndet blev romanen Queen Victoria: Demon Hunter av A.E Moorat. Året är 1838 och den unga Victoria har precis blivit krönt till drottning. Vid sin kröning fick hon kronan, äpplet och spiran, men även en samling blodfläckade vapen. Det är nämligen hennes uppgift som drottning att döda alla demoner och zombies som plågar Storbritannien.

Demonjakt är dock inte direkt det drottningen vill ägna sig åt. För hennes tankar är helt uppfyllda av den stilige prins Albert.

En bok helt i min smak. Den när min anglofili samtidigt som historien innehåller zombies. I samma genre hittar vi även böcker som Pride and Prejudice and Zombies, Sense and Sensibility and Sea Monsters samt Abraham Lincoln, Vampire Hunter. När det gäller de två första böckerna så delar Jane Austen författarskapet med Seth Grahame-Smith respektive Ben H. Winters.

Det andra inköpet blev en novellsamling från 2009 av Joyce Carol Oates med titeln Dear Husband. Min fascination för Joyce Carol Oates började med att jag läste hennes gotiska släktkrönika Bellefleur och därefter har hennes litterära magi haft mig i sitt grepp. Jag har läst en del av hennes romaner. Den som hittills har lämnat störst avtryck på är kortromanen Rape: A Love Story (Våld: En historia om kärlek). En kortroman som känns alltmer aktuell efter Uppdrag Gransknings reportage om våldtäkterna i Bjästa.

Nästa fynd blev The Magicians Apprentice av Trudi Canavan. En prequel (finns det ett bra svenskt ord) till The Black Magicians Trilogy.

Trilogin köpte jag på vinst och förlust för något år sedan. Och jag blev väldigt positivt överraskad. Personligen älskar jag fantasy, men har svårt för ny fantasy. Jag håller mig helst till klassikerna (läs Tolkien).

Därför ska det bli spännande att än en gång få återvända till Trudi Canavans värld och få reda på vilka händelser som formade historien i The Black Magicians Trilogy. Dessutom blir det en bra uppvärmning inför hennes nästa trilogi som släpps i maj.

Slutligen så slog jag till och köpte To Kill a Mockingbird av Harper Lee. En bok jag har gått och funderat på i flera år, men det har aldrig blivit av att läsa den. Boken publicerades 1960 och redan 1962 blev den film med Gregory Peck i rollen som Atticus Finch.

Dagens citat: "We are not amused." (Drottning Victoria, 1819-1901; regerade 1837-1901)

"If you are a writer you locate yourself behind a wall of silence and no matter what you are doing, driving a car or walking or doing housework — you can still be writing, because you have that space." (Joyce Carol Oates)

"Above all, watch with glittering eyes the whole world around you because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely places. Those who don't believe in magic will never find it." (Roald Dahl)

"You never really understand a person until you consider things from his point of view--until you climb into his skin and walk around in it." (Atticus Finch)