Lucka 8: Dune

"In the week before their departure to Arrakis, when all the final scurrying about had reached an nearly unbearable frenzy, an old crone came to visit the mother of the boy, Paul."



Bakom lucka åtta hittar vi nog den objektivt sett sämsta filmatiseringen av en bok någonsin eller i alla fall bland de jag valt ut till min kalender. Jag pratar självklart om Dune från 1984, regisserad av David Lynch, baserad på boken med samma namn av Frank Herbert.

Romanen anses vara ett mästerverk inom science fiction-genren, medan filmen floppade rejält när den kom. Trots detta har filmen en trogen skara fans, som ser förbi den fula scenografin, det stolpiga manuset och det överdrivna agerandet från annars duktiga skådespelare. Jag är en av dessa. Jag älskar filmen och jag vet inte varför.

Mycket beror nog på att den har en stark koppling till min barndom. Det var en av de första science fiction-filmer jag såg. Dataspelet som bygger på filmen var ett av de första jag någonsin spelade och i slutändan ledde allt detta mig fram till boken och det universum den introducerade mig till.

Skrev en stor artikel om just Dune till Skånskans kultursida som en del av tidningens sommarserie om böcker som blivit film.

Vissa dagar är bara bäst!

Inte riktigt hela uppslaget fick plats på fotot, men ni fattar!

Lyckan var total i morse när jag slog upp i tidningen och fick se min artikel om David Lynchs filmatisering av Frank Herberts Dune i tryck. Den utgör första delen i kultursidans sommarserie om böcker och film. 

Jag har verkligen kämpat med artikeln eller rättare sagt artiklarna för att få till dem. Sammanlagt blev det nog en sex eller sju omskrivningar av den innan jag var nöjd. Men bäst av allt var att få se kollegan Elins fantastiska redigering av uppslaget och hur kollegan Maria fick till puffen på webben.

Så se nu till att klicka på länkarna och läs mitt alster!

Längtar bort från realismen

Börjar närma mig slutet på Alice Munros novellsamling Nära hem. Tyvärr har lusten att läsa inte varit riktigt lika stark den senaste veckan. Vilket har gjort att Nära hem blivit styvmoderligt behandlad i viss mån. Något jag har ägnat söndagen åt att försöka rätta till.

Anledningen är nog att min läsning de senaste två månader har bestått till stor del av realistisk fiktion. Och nu längtar jag efter att få läsa lite fantasy eller science fiction. I hyllan ligger Frank Herberts Children of Dune och väntar på mig. Eller så kanske jag ska ge mig i kast med George R.R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire.

Får suga på den karamellen lite. För på tur efter Nära hem står Philip Roths Portnoy's Complaint och sedan Paul Austers Sunset Park.

Dagens citat: "To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention." (Ursula K. Le Guin)

Önsketänkande och läslusta

Önskar lite att det här inlägget hade varit en recension av Paul Austers Invisible. För jag vill verkligen recensera den, men eftersom jag inte har läst ut den än så får det vänta.
I normala fall brukar jag läsa ut böcker väldigt snabbt, men de senaste veckorna har jag slagit av på takten. Antar att det handlar om en ren naturlig fluktuation. Även en sprinter måste vila ibland.

Dessutom är Invisible en sådan bok som jag drar mig för att läsa tills jag väl läser den. Mycket märklig känsla, någon som upplevt något liknande? Boken ligger där i väskan eller på nattduksbordet, men du har absolut ingen lust att plocka upp den och läsa. Fast när du väl läser boken då kommer läslusten sköljande över dig. Lite som att ibland dyker inte aptiten upp förrän man har tagit första tuggan av frukostmackan.

I just det här fallet tror jag lite att min olust beror på att jag på senaste tiden har läst väldigt mycket på engelska och min hjärna längtar efter lite omväxling. Därför blir nästa bok på svenska, oavsett vem författaren är.

Kyle MacLachlan och Siân Phillips i 
David Lynchs filmatisering från 1984.

Detta krockar nu tyvärr lite med inställning att försöka läsa just författare på originalspråket, men eftersom jag bara kan engelska tillräckligt bra, så innebär det i praktiken att jag läser engelskspråkiga författare på engelska och alla andra på svenska.

Parallellt med Invisible har jag också läst Frank Herberts Dune-böcker. Beställde de tre första i början av månaden och har nu läst två av dem. Fast tar nu en paus innan nummer tre läses. Missförstå mig rätt, berättelserna är jättebra, men tyvärr lite långrandiga. Och tyvärr var inte Frank Herbert författaren som höll en särskilt jämn kvalitet.

Dagens citat: "I must not fear. Fear is the mind-killer. Fear is the little-death that brings total obliteration. I will face my fear. I will permit it to pass over me and through me. And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path. Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain." (Bene Gesserits litania mot fruktan från Dune-böckerna)

"I don't know why I do what I do. If I did know, I probably wouldn't feel the need to do it. All I can say, and I say it with utmost certainty, is that I have felt this need since my earliest adolescence. I'm talking about writing, in particular, writing as a vehicle to tell stories, imaginary stories that have never taken place in what we call the real world." (Paul Auster i en artikel i The Guardian från 2006)

Sommarläsning

Nu när sommaren börjar gå mitt sitt slut så kan det vara på sin plats att sammanfatta lite. Bokhora.se har satt samman en sommarläsningsenkät. Det var via bloggen En full bokhylla är en rikedom, som drivs av min kollega Eva, som jag hittade enkäten.

1. Bäst i sommar?
Har utan tvekan varit läsningen av klassikern To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Den elfte juli i år var det exakt 50 år sedan den publicerades och det var i samband med det som jag började läsa den. Min recension kan du läsa här.
En annan höjdpunkt var läsningen av John Ajvide Lindqvists senaste roman Lilla stjärna.

2. Sämst i sommar?
Svårt att säga. Ingen av böckerna jag har läst i sommar har varit riktigt dålig. Vissa har jag förstås gillat mer än andra och så vidare. Men ingen har varit dålig.
Sommaren bjöd på mitt projekt att läsa Jane Austen. Tog mig igenom Sense and Sensibility, men sedan orkade jag inte med mer. Jag började på Emma, men gav upp efter några sidor. Fast jag vill inte kalla någon av de böckerna för dåliga, det är bara så att det finns en massa andra böcker jag gillar bättre.

3. Vad har du helst på stranden?

Stranden, vad är det? Mina badäventyr i sommar har bestått av en snabb biltur till närmsta sjö för ett snabbt dopp och sedan hem igen. Men om jag nu är tvungen att tillbringa en hel dag på stranden vill jag ha en skön solstol, ett stort parasoll som ger mig skugga samt ett flertal böcker. Eftersom jag alltid läser flera böcker samtidigt tar jag med alla så att jag kan läsa lite i alla. Plus några korsord också.

4. Var har du läst mest?
Bussen till och från jobbet, soffan och sängen.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Får väl erkänna att jag misslyckades lite med mitt Jane Austen-projekt (se svar nummer två). Tanken var ju att jag skulle läsa minst tre av hennes böcker innan jag utvärderade. Men orkade som sagt bara med en av dem.

I våras bestämde jag mig också för att läsa Evelyn Waughs Brideshead Revisited. Fast det har inte blivit av, så det får väl läggas på listan över misslyckade projekt.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Har blivit en del nya inköp, som det alltid blir. De flesta oplanerade, fast inköpet av tre Jane Austen-böcker var ju planerat. Däremot spontanköpte jag en pocketutgåva av George Orwells Animal Farm och Paul Austers senaste roman Invisible. Senaste veckan köpte jag också de tre första delarna av Frank Herberts Dune-serie och Alan Aldas memoarer i två delar.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Det är främst två böcker jag längtar efter att få läsa i höst. Dels John Irvings nya roman Last Night in Twisted River, dels Kazuo Ishiguros senaste novellsamling Nocturnes: Five Stories of Music and Nightfall.

Dagens citat: "My theme is memory, that winged host that soared about me one grey morning of war-time." (Evelyn Waugh, ur Brideshead Revisited)

"Summer afternoon— summer afternoon; to me those have always been the two most beautiful words in the English language." (Henry James)

"I'd like to know if I could compare you to a summer's day. Because -- well, June 12th was quite nice, and..." (Terry Pratchett, ur Wyrd Sisters)

Ny månad, nya äventyr och nya böcker...

Fortsätter lite med sf-temat. Fast den här gången rör jag mig från Asimovs "hårda" science fiction till lite mer "mjuk" sådan. Efter hemkomst från jobbet i söndags (den förste augusti) så satte jag mig ner som vanligt och slösurfade. Eftersom tankarna har kretsat mycket kring science fiction den senaste tiden slutade med att jag beställde de tre första delarna av Frank Herberts serie om planeten Arrakis, mer känd som Dune.

Min första kontakt med Frank Herberts Dune-serie var dock inte böckerna. Utan det var när jag hemma hos en kompis spelade det första Dune-spelet på hans gamla 386.

Erfarenheterna från det ledde sedan till spel av nästkommande Dune-spel och tittande på David Lynchs filmatisering från 1984 med bland annat Kyle MacLachlan, Max von Sydow, Linda Hunt och Jürgen Prochnow i några av rollerna.

En helt fantastisk upplevelse, trots att filmen var inspelad på ett slitet VHS-band från någon kodad filmkanal. Ljudet var svajigt och bilden svartvit. Men magin fanns där och när jag väl fattade att det hela byggde på en litterär förlaga så galopperade jag i väg till bibblan och lånade boken.

Märkligt nog har det dröjt ända tills nu innan jag ens köpte någon av böckerna. Vad gäller filmatiseringen från 1984 så är specialeffekterna skrattretande dåliga och tydligen så sågades den längs med fotknölarna av varenda recensent. Men jag älskar att titta på den ändå. Mycket beror nog på den otroliga nostalgitripp det ändå är. Nåväl, hellre filmen med dåliga specialeffekter än SciFi-channels otroligt träiga och tråkiga miniserie från 2000. Självklart bjuder jag på ett klipp. Här kommer filmens trailer.

Fast faktum är att när boken kom 1965 var det något av en sensation. För det första var det science fiction som mer betonade människans sociala utveckling och med ett tydligt ekologiskt tema. För det andra är så brukar Dune, tillsammans med Robert A. Heinleins Stranger in a Strange Land, anses ha gjort science fiction-genren mer "litterär". Många kritiker anser till och med att Dune är den bästa science fiction-romanen som någonsin skrivits.

Tänker nu lämna Dune för tillfället och skriva om det jag egentligen tänkte att inlägget skulle handla om. Träffade min goda vän Johanna i dag. Över en kopp kaffe och glass i Lommas hamn kom vi bland annat in och diskuterade litteratur och läsning. Johanna berättade att hon är skeptisk mot att läsa nya böcker hon inte känner till och gärna håller sig till det som känns tryggt, det vill säga böcker man redan har läst hundra gånger.

Personligen är jag alltid nyfiken på nya böcker och litteratur. Ska till exempel precis till och börja läsa en ny roman av en författare jag aldrig har hört talas om. Valde boken utifrån ett kriterium, nämligen titeln. Har inte ens läst baksidestexten. Boken heter Ursäkta, men din själ dog nyss, är skriven av Danny Wattin och tydligen är det hans tredje bok.

Enda gången jag är skeptisk mot att läsa okända böcker är när det gäller science fiction. Där håller jag mig till det som jag känner till, som Isaac Asimov och Frank Herbert. Tror nog att det beror på att jag är rädd för att boken ska vara dålig. För dålig science fiction är nog något av det värsta som finns. Men ska försöka bättra mig.

Har länge funderat på att läsa David Webers romaner om Honor Harrington. Böckerna utspelas i Honorverse och bygger till viss del på C.S. Foresters böcker om Horatio Hornblower.

Dagens citat: "I know nothing comparable to it except Lord of the Rings." (Arthur C. Clarke om Dune.)

"The mystery of life isn't a problem to solve, but a reality to experience." (Reverend Mother Gaius Helen Mohiam)

"The thing the ecologically illiterate don't realize about an ecosystem is that it's a system. A system! A system maintains a certain fluid stability that can be destroyed by a misstep in just one niche. A system has order, a flowing from point to point. If something dams the flow, order collapses. The untrained miss the collapse until too late. That's why the highest function of ecology is the understanding of consequences." (Liet-Kynes)