Önsketänkande och läslusta

Önskar lite att det här inlägget hade varit en recension av Paul Austers Invisible. För jag vill verkligen recensera den, men eftersom jag inte har läst ut den än så får det vänta.
I normala fall brukar jag läsa ut böcker väldigt snabbt, men de senaste veckorna har jag slagit av på takten. Antar att det handlar om en ren naturlig fluktuation. Även en sprinter måste vila ibland.

Dessutom är Invisible en sådan bok som jag drar mig för att läsa tills jag väl läser den. Mycket märklig känsla, någon som upplevt något liknande? Boken ligger där i väskan eller på nattduksbordet, men du har absolut ingen lust att plocka upp den och läsa. Fast när du väl läser boken då kommer läslusten sköljande över dig. Lite som att ibland dyker inte aptiten upp förrän man har tagit första tuggan av frukostmackan.

I just det här fallet tror jag lite att min olust beror på att jag på senaste tiden har läst väldigt mycket på engelska och min hjärna längtar efter lite omväxling. Därför blir nästa bok på svenska, oavsett vem författaren är.

Kyle MacLachlan och Siân Phillips i 
David Lynchs filmatisering från 1984.

Detta krockar nu tyvärr lite med inställning att försöka läsa just författare på originalspråket, men eftersom jag bara kan engelska tillräckligt bra, så innebär det i praktiken att jag läser engelskspråkiga författare på engelska och alla andra på svenska.

Parallellt med Invisible har jag också läst Frank Herberts Dune-böcker. Beställde de tre första i början av månaden och har nu läst två av dem. Fast tar nu en paus innan nummer tre läses. Missförstå mig rätt, berättelserna är jättebra, men tyvärr lite långrandiga. Och tyvärr var inte Frank Herbert författaren som höll en särskilt jämn kvalitet.

Dagens citat: "I must not fear. Fear is the mind-killer. Fear is the little-death that brings total obliteration. I will face my fear. I will permit it to pass over me and through me. And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path. Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain." (Bene Gesserits litania mot fruktan från Dune-böckerna)

"I don't know why I do what I do. If I did know, I probably wouldn't feel the need to do it. All I can say, and I say it with utmost certainty, is that I have felt this need since my earliest adolescence. I'm talking about writing, in particular, writing as a vehicle to tell stories, imaginary stories that have never taken place in what we call the real world." (Paul Auster i en artikel i The Guardian från 2006)