December - snabbversionen

Precis som både min vana dikterar och traditionen bjuder kommer sammanfattningen av december månad en dag för tidigt. Detta för att årets sista dag traditionsenligt kommer att tillägnas en något större sammanfattning.

December har på det stora hela varit en bra läsmånad. Något mindre antal böcker, men det beror på att jag hann med så många i november att jag kunde slappna av lite. Splittrat också för att mycket tankekraft och uppmärksamhet har ägnats åt annat än åt läsning och blogg. Förutom då min julkalender som jag blev mycket nöjd med.

Facit för december blev följande:
* Fyra lästa böcker varav två romaner och två sakprosa.
* Sammanlagt sidantal blev 1 602.
* Tre av böckerna lästes på svenska och en på engelska.
* Tre har också svenska som originalspråk och den fjärde har engelska.

Och här har ni läslistan:
* Axel Oxenstierna: Makten och klokskapen av Gunnar Wetterberg
* Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson
* Amatka av Karin Tidbeck
* Purple Hibiscus av Chimamanda Nogozi Adichie

Recension: Axel Oxenstierna av Gunnar Wetterberg

Trots mitt stora intresse för historia i allmänhet och svensk historia i synnerhet har jag aldrig läst en riktig biografi om Sveriges kanske främste statsman genom tiderna. Axel Oxenstierna var kansler i 42 år under tre olika regenter. Stundtals var han den som i praktiken styrde landet. Än i dag märker av Axel Oxenstiernas inflytande på svensk samhällsutveckling och administration. Han var mannen bakom länsindelningen och Svea hovrätt bland annat.

Det är ju det som gör det så märkligt att jag inte läst en biografi om Axel Oxenstierna tidigare. Till viss del beror detta på att hans gärning behandlas ingående även i böcker om till exempel Gustav II Adolf och drottning Kristina eller för den delen i verk om trettioåriga kriget. Två personer och ett skeende som är intimt förknippat med rikskanslern.

Den stora styrkan med Gunnar Wetterbergs bok om Oxenstierna är helhetsgreppet. Allt analyseras, undersöks och beskrivs med utgångspunkt från kanslern. Från barndomen till dödsbädden tecknas ett fullödigt porträtt av mannen, politikern, diplomaten och maktmänniskan Axel Oxenstierna. Något jag som historienörd mer än välkomnar.

Tyvärr är det en väldigt tung bok att ta sig genom. Gunnar Wetterbergs prosa saknar ett driv och ett flyt som hjälper läsaren genom. Språket hade behövt lättas upp, för med alla fakta som presenteras blir boken tung nog, ja nästan överlastad. Jag kan bara jämföra med andra svenska författare som skrivit biografier om historiska personer. Ta Dick Harrison till exempel vars biografi om Karl Knutsson Bonde är lätt som en fjäder i en sommarbris i jämförelse, trots att båda biografierna är lika omfattande och faktaspäckade.

Den tunga prosan gör tyvärr att biografin om Axel Oxenstierna endast kan rekommenderas till de som verkligen har ett brinnande intresse för personen och/eller tidsepoken. Det behövs för att ta sig genom denna, i övrigt, utmärkta biografi.