Ryska fynd och litterära syner

Förra veckan var jag på en minisemester i Moskva. Anledningen till att jag åkte dit var för att jag har en nära vän som har flyttat dit med sin familj. Självklart blev det mycket promenerande och spanande efter alla sevärdheter. Och självklart kollade jag in Vasilij-katedralen, Kreml och Röda Torget för att nämna några jag kollade in.

Det blev lite litterära upplevelser. Bland annat stannade jag upp och betraktade monumentalstatyerna av Fjodor Dostojevskij utanför Leninbiblioteket och Aleksandr Pusjkin på Pusjkinskajatorget. Fast det som fick hjärta att slå ett extra slag var ändå besöket vid Biskopsdammarna (eller Patriarkens dammar). För det var ju här som Berlioz och Ivan blir de första att träffa Woland efter det att han anlänt till Moskva med sitt entourage. Det är också detta som är öppningsscenen i Mikhail Bulgakovs roman Mästaren och Margarita'.

Och ingen resa är komplett utan att jag köper en bok eller två. På Tverskaja finns den fantastiska bokhandeln Moscow Books. Det blev också två fynd. Först ut är The Queen of Spades av Aleksandr Pusjkin. Detta är en samlingsvolym med dels titelnovellen, utdrag ur några av hans mest berömda dramer och ett urval av hans dikter. Dessutom ges ett smakprov av Pusjkins kanske mest kända verk, versromanen Eugen Onegin.

Jag sträckläste denna bok på flygresan hem. Det slog mig var hur otroligt moderna texterna kändes med tanke på att de är skrivna i början på 1800-talet. 

Den andra boken jag köpte var A Dirty War av journalisten Anna Politkovskaja. Boken handlar om Tjetjenienkriget och bygger på Politkovskajas rapportering från kriget. Mycket av det hon skrev stod i skarp kontrast mot den ryska regeringens officiella bulletiner från Tjetjenienkriget. Anna Politkovskaja var också en uttalad kritiker av Putin, en kämpe för mänskliga rättigheter och hon gjorde sig rejält obekväm för Putinregimen. Anna Politkovskaja mördades i oktober 2006.

Jag har ännu inte hunnit läsa Politkovskajas bok, men jag ser fram emot det väldigt mycket. Dels för att jag är inte särskilt inläst på Tjetjenienkriget, dels för att hon var en sådan kompromisslös kämpe för mänskliga rättigheter och pressfrihet.

Poetiskt jubileum

I dag, lördagen den 27 oktober, är det 80 år sedan den amerikanska poeten och författaren Sylvia Plath föddes. Nu är hon inte en poet jag är särskilt inläst på, men det lilla jag har tagit del av tycker jag om.

Med anledning av detta litterära jubileum vill jag uppmärksamma min kollega Gunillas intervju med förläggaren  Jonas Ellerström som tillsammans Jenny Tunedal har översatt Plaths andra diktsamling Ariel.

Dessutom kan ni höra min kollega Kristina läsa dikten Egg ur samma diktsamling. Egg skrevs bara sex dagar innan Plath tog livet av sig och är således hennes allra sista dikt.

Tack för alla dikter

Foto: Mariusz Kubik

Det är med sorg i hjärtat jag läser nyheten att den polska poeten och essäisten Wisława Szymborska har avlidit i en ålder av 88 år. Szymborska fick Nobelpriset i litteratur 1996 och det är tack vare det priset som jag ens fick upp ögonen för hennes poesi.

Fast hennes fantastiska dikter kommer alltid att leva kvar och jag rekommenderar alla att springa iväg till sin bokhandel eller sitt bibliotek och låna hennes diktsamlingar. Läs och njut av en av vår tids främsta poeter.

Så här löd Svenska Akademiens motivering till att hon fick Nobelpriset i litteratur:
"for poetry that with ironic precision allows the historical and biological context to come to light in fragments of human reality".

NOTERAT

Livet är enda sättet
att beväxa med löv;
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;

att vara en hund,
eller stryka den över pälsen:

att skilja smärta
från allt som inte är det;

att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.

Ett enastående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om

Nedan kan ni se en intervju med Wisława Szymborska från SVT.

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

"...för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga." Så lät Svenska Akademiens motivering till att Nobelpriset i år gick till den svenske poeten Tomas Tranströmer.

När Peter Englund i dag tillkännagav att just Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur slog mitt hjärta minst trippelslag. Jag vågade inte tro att han skulle få det i år. Istället tippade jag Assia Djebar.

Jag är för en gångs skull glad att jag hade tokfel. Tranströmer har jag tjatat om i många år, men jag trodde att han led av Graham Greene-syndromet och aldrig skulle få det.

Tranströmer är en av mina favoritdiktare och har varit det under lång tid. Främst är jag förtjust i hans senare verk och hans haikudikter är tillhör det vackraste som går att läsa.

Så här såg det ut när Peter Englund gjorde tillkännagivandet.

Avslutar detta inlägg med dikten "Örnklippan" från hans senaste diktsamling Den stora gåtan från 2004.

Bakom terrariets glas

reptilerna

underligt orörliga.

En kvinna hänger tvätt

i tystnaden.

Döden är vindstilla.

I markens djup

glider min själ

tyst som en komet.

Verklighetens diktare

Önskade Tomas Tranströmer grattis på 80-årsdagen redan för en vecka sedan. Då hade jag precis inhandlat samlingsvolymen med alla hans dikter från 1954 till 2004.

Eftersom i dag är hans riktiga födelsedag (och tillika Sveriges vanligaste), så passar jag på att skicka ytterligare en välönskning. Har inte hunnit läsa så mycket av samlingsvolymen än, bara läst genom debutsamlingen 17 dikter från 1954, samt lite andra dikter här och var i boken.

Och det är en stor njutning att läsa hans lyrik. Att bara låta den skölja över mig och föra mig bort. Tomas Tranströmer är en av få poeter som lyckas med detta. Vilket ger honom en alldeles egen stol på min egna poetiska parnass, där han får sällskap av Gustaf Fröding, Maria Wine, Wisława Szymborska och Dylan Thomas.

I kväll efter jobbet och innan jag somnar blir det fortsatt läsning genom Tranströmers poetiska verklighet. Hatten av och stort grattis på födelsedagen.

Med anledning av Tranströmers födelsedag har min kollega Gunilla avgett ett löfte. Det kan du läsa om här!

Grattis i förskott, Tomas

På fredag den 15 april fyller poeten och den evige Nobelpriskandidaten Tomas Tranströmer 80 år. Något som uppmärksammas av bland annat DN som i lördagstidningen publicerade en lång intervju med honom.

Själv firade jag Tomas Tranströmers kommande högtidsdag med att införskaffa den nyutkomna samlingsvolymen med dikter och prosa från 50 års högklassig produktion. Samlingen är kort och gott betitlad Tomas Tranströmer Dikter och prosa 1954-2004.

Personligen så fullkomligt älskar jag hans haikudikter i diktsamlingen Den stora gåtan från 2004, men det handlar om gradskillnader. För jag hittar inget i den här samlingen som jag inte tycker om.

Min kollega Gunilla skrev i ett blogginlägg om böcker som inte bara är bra och intressanta läsa utan även är vackra att titta på. Och jag håller med henne, jag faller också för det enkla och grafiskt renodlade. Vilket också är en av anledningar till att Tranströmersamlingen pockade på min uppmärksamhet. För det är en väldigt vacker bok.

Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Där finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.
(Midvinter ur Sorgegondolen från 1996)

För övrigt anser jag att Tomas Tranströmer bör få Nobelpriset i litteratur.

Författarröster del 8: Tomas Tranströmer

Foto: Andrei Romanenko

Det börjar dra ihop sig till Nobelpristillkännagivanden. Det mest intressanta för mig är så klart tillkännagivandet av vem som får årets litteraturpris. Spelbolaget Ladbrokes har sina vana trogen satt upp oddsen för vem som får priset.

Till min stora lycka är den svenske poeten Tomas Tranströmer den som fått lägst odds. Får han priset ger det ungefär fem gånger pengarna. Jag hoppas verkligen att han får det. Därför ägnar jag denna upplaga av Författarröster åt vår store poet.

Intervju från 1989, året innan Tomas Tranströmer drabbades av en stroke.


Fortsättning på samma intervju,


Tomas Tranströmer läser sin dikt Efter någons död.


Här berättar han om när han började skriva.


2007 fick han motta The Lifetime Recognition Award från The Griffin Trust for Excellence in Poetry.


Madrigal


Schubertiana


Epilog


Tomas Tranströmer är god vän med den amerikanske poeten Robert Bly och tillsammans har de gett ut sin brevväxling i boken Air Mail.

Dagens citat: "Poetry is finer and more philosophical than history; for poetry expresses the universal, and history only the particular." (Aristoteles)

"Poetry is not an expression of the party line. It's that time of night, lying in bed, thinking what you really think, making the private world public, that's what the poet does." (Allen Ginsberg)

"You can tear a poem apart to see what makes it technically tick...You're back with the mystery of having been moved by words. The best craftsmanship always leaves holes and gaps in the works of the poem so that something that is not in the poem can creep, crawl, flash or thunder in." (Dylan Thomas)

"...var ej annan att få..."

Den 22 augusti var det 150 år sedan Gustaf Fröding föddes. Något som jag vet uppmärksammades ganska stort i Värmland. Något jag borde ha gjort även på denna blogg, då Fröding är en av mina absoluta favoritpoeter. Och har varit det sedan högstadiet.

Gustaf Fröding
Anno 1896

För de flesta är han nog känd som författaren bakom dikten Det var dans bort i vägen. En dikt som också tonsattes och som har framförts av flera olika artister. Den mest kända versionen är antagligen Sven-Ingvars från 1971.

Tyvärr tycker jag nog att han många gånger reduceras till en lustig gubbe som skrev roliga verser, som sedan andra roliga gubbar framför på vad de anser är äkta värmlandsdialekt. Men Fröding är så mycket mer än Det var dans bort i vägen.

För mig är han i första hand diktaren som behandlar och diskuterar de stora filosofiska frågorna, som skriver om gott och ont, som skärskådar kärleken, i både dess mest rena och mest smutsiga form. För mig  är Fröding mer än en lustig gubbe från Värmland. Framförallt är det två av hans dikter som jag för alltid har tagit till mitt hjärta. Den ene av dem kan jag även recitera direkt ur minnet.

Här kommer den första av dem och det är denna jag kan recitera.
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå
(En kärleksvisa ur diktsamlingen Gralstänk, 1898)

Här kommer den andra och det var denna dikt som gjorde att jag fick upp ögonen för poesi i allmänhet och Fröding i synnerhet.

Den dära stugan vid ån är Hagen,
där gamle Anders i Hagen bor
— jag minns, hur Elin, den enda dottern,
gick förr och trallade hela dagen
i mon där borta med Hagens kor.

Hon var den gladaste bland de glada,
i lek och dans var hon alltid bäst,
och flink i spisen och flink på logen
— men ofta ser en, att det tar skada,
som växer vackrast och lovar mest.

Det kom en främmande man till dalen,
han mötte Elin i skogen titt,
och det gick rykten omkring på bygden,
och stackars Elin blev vild och galen
— i våras dränkte hon barnet sitt.

Jag minns den stunden, då hon blev tagen
hon skrek ej, grät ej, blev bara vit
— till fyra år blev hon dömd av lagen
— en kan förstå, det är sorg i Hagen,
och det är ingen, som nänns gå dit.

Och gamle Anders han står vid skjulet
betryckt och krokig och hugger ved.
Han var en gubbe, som log beständigt,
— nu är hans ansikte skyggt och mulet,
hans läppar skälva, han tittar ned.

Han viker undan för folkets blickar,
han talar icke med någon mer,
han går och grämer sig djupt i själen,
han ser åt sidan, när någon nickar,
och gråter bittert, när ingen ser.

(Elin i Hagen ur diktsamlingen Gitarr och dragharmonika, 1891)

Äger själv en samlingsvolym med Gustaf Frödings dikter. En pocketutgåva som numera är så sönderläst att jag funderar på att investera i en ny.

Grattis i efterskott, Gustaf Fröding.

Ändå en glädje

En av mina absoluta favoritpoeter är Maria Wine (1912-2003). Första gången jag kom i kontakt med henne var under skrivarkurs på Öland, sommaren 2000, där hennes dikter ingick i undervisningen. Och de gick rakt in i hjärtat på mig. Nu är en av de få poeter jag alltid återvänder till, vars dikter jag kan läsa om och om igen.

Rubriken på det här inlägget har jag lånat från den av hennes dikter som betyder mest för mig. Dikten Ändå en glädje (ur samlingen Lövsus i moll från 1979) läste jag bland annat på min farfars begravning 2002. Ytterligare en märklig liten bit kuriosa rörande Maria Wine är att hon föddes samma år och dog samma år som min farmor. Och på farmors begravning läste min syster dikten Vårsorg (även den från Lövsus i moll)

Det sägs att Maria Wine vissa morgnar bestämde sig för att dra sig undan världen. Hon stängde in sig i sitt rum och tillbringade dagen där. Inte ens hennes make Artur Lundkvist (1906-1991) vågade störa henne. Ytterligare en detalj jag känna igen mig i. Behovet av att ibland bara ta en "Maria Wine-dag" då man drar sig undan och bara är för sig själv. 

Maria Wine föddes som Karla Petersen i Köpenhamn 1912 och lämnades bort till ett barnhem när hon var fyra år gammal. Hon träffade sin blivande Artur Lundkvist under en tågresa och de gifte sig 1936. Inspirerad av sin man började Maria Wine också skriva.

Om ni inte har upptäckt Maria Wine än så rekommenderar jag verkligen att ni beger er till närmsta bibliotek och läser hennes dikter. Kärlek är ett genomgående tema i hennes diktning. Dock inte bara himlastormande och romantisk kärlek. Utan hon behandlar allt från erotisk kärlek till platonisk och gestaltar den totala hängivenhet man kan känna för en personen. Wines senare diktning kretsar mycket kring makens sjukdom och död.

Under sin levnad fick Maria Wine bland annat Bellmanpriset (1976), Ferlinpriset (1985) och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (1998). Året innan hon dog förärades hon dessutom professors namn.

Dagens citat: "Trots allt äger du ändå en glädje: en ö där inga nya svartheter förekommer ett vallmorött hus med doft av nybryggt kaffe med skorstenar vars blåa rökar rullar ut sig likt välkomnande sidenband." (Första strofen ur dikten Ändå en glädje från 1979)

As Dorothy Parker once said...

Min första kontakt med den amerikanska författaren Dorothy Parker (1893-1967) var genom sång. Cole Porters Just One of Those Things inleds med just den fras som jag använder som rubrik på det här inlägget. Klockrent sjungen av Ella Fitzgerald gjorde den mig nyfiken på Dorothy Parker. Det första jag fick reda på var att hon hade en otrolig förmåga att kläcka one-liners och att hennes humor var ironisk, cynisk och mörk till sin ton. Men där tog det stopp, det blev inget läst av henne.

Därför kunde jag inte låta bli att köpa den Dorothy Parker-antologi jag hittade på Pocketshop på centralen i Malmö. Den är fylld till bristningsgränsen med hennes bästa noveller och dikter, men även brev, intervjuer och artiklar. Samt ett förord av Marion Meade som mer är en biografi över personen Dorothy Parker. Grädden på moset är det fantastiska omslaget, som i princip är en tecknad serie som sammanfattar bokens innehåll.

På vägen hem insåg jag att min stora glädje och entusiasm över att ha hittat denna underbara antologi nog hade lett till att Dorothy Parker själv hade verbalt lönnmördat mig med väl avvägd sarkasm. Och antagligen hade jag skrattat mig fördärvad medan hon gjorde det.

Razors pain you;

Rivers are damp;

Acids stain you;

And drugs cause cramp;

Guns aren't lawful;

Nooses give;

Gas smells awful;

You might as well live.

(Résumé ur diktsamlingen Enough Rope)

Och nu när jag har ångan uppe så kommer här en till.

Four be the things I am wiser to know:

Idleness, sorrow, a friend and a foe.

Four be the things I'd been better without:

Love, curiosity, freckles and doubt.

Three be the things I shall never attain:

Envy, content and sufficient champagne.

Three be the things I shall have till I die:

Laughter and hope and a sock in the eye.

(Inventory ur diktsamlingen Enough Rope)

Den här antologin kommer nu att läggas bredvid sängen och kanske även bäras med i ryggsäcken. Så jag kan läsa ur den lite när jag vill och känner för det.

Dagens citat: "I'm never going to accomplish anything; that's perfectly clear to me. I'm never going to be famous. My name will never be writ large on the roster of Those Who Do Things. I don't do anything. Not one single thing. I used to bite my nails, but I don't even do that any more." (Dorothy Parker)

"Need of money, dear." (Dorothy Parkers svar på frågan varför hon blev författare.)

"The only -ism Hollywood believes in is plagiarism." (Dorothy Parker jobbade ett tag som manusförfattare åt filmindustrin. Bland annat nominerades hon till en Oscar för manuset till filmen A Star is Born.)