När Peter Englund i dag tillkännagav att just Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur slog mitt hjärta minst trippelslag. Jag vågade inte tro att han skulle få det i år. Istället tippade jag Assia Djebar.
Jag är för en gångs skull glad att jag hade tokfel. Tranströmer har jag tjatat om i många år, men jag trodde att han led av Graham Greene-syndromet och aldrig skulle få det.
Tranströmer är en av mina favoritdiktare och har varit det under lång tid. Främst är jag förtjust i hans senare verk och hans haikudikter är tillhör det vackraste som går att läsa.
Så här såg det ut när Peter Englund gjorde tillkännagivandet.
Avslutar detta inlägg med dikten "Örnklippan" från hans senaste diktsamling Den stora gåtan från 2004.
Bakom terrariets glas
reptilerna
underligt orörliga.
En kvinna hänger tvätt
i tystnaden.
Döden är vindstilla.
I markens djup
glider min själ
tyst som en komet.
1 kommentar:
Helt fantastiskt jätteroligt! Jag är fortfarande helt darrig. Underbart!
Skicka en kommentar