Det råder ingen tvekan om att JohnAjvide Lindqvist är en av mina favoriter bland svenska nutida författare. Hans skräckromaner är bland det bästa som går att läsa inom genren. Framförallt för att han placerar sina berättelser i så vardagliga miljöer och att han främst skräms genom att skapa stämningar, även om det övernaturliga också är ständigt närvarande.
Pappersväggar är hans första samling med skräcknoveller och innehåller bland annat en epilog till hans roman Hanteringen av odöda. Tyvärr är han lite ojämn som novellförfattare. Överlag en hög nivå, men vissa av historierna hade behövt mer arbete eller kanske utelämnats helt.
Mina favoriter i samlingen är Gräns, Majken och By på höjden. Dessa tre har alla de ingredienser som gör John Ajvide Lindqvist till en fantastisk skräckförfattare. Kuslig stämning, mysterium som långsamt avslöjas för läsaren och det okända övernaturliga väsen som utgör berättelsens kärna.
 |
| Foto: Mia Ajvide, 2010 |
Majken utgör dock ett undantag i och med att det övernaturliga inte släpps in i berättelsen, men stämningen finns där och får det krypa längs ryggraden när Dolly berättar sin historia. I Gräns möter vi en märklig kvinna som jobbar inom tullen och har en märklig förmåga att alltid hitta smugglare, oavsett vad de har lasten. Tills en dag hon stöter på en lika märklig man som lyckas visa henne sitt rätta jag. I By på höjden återvänder vi till Blackeberg där flera höghus plötsligt börjar luta och vrida sig. Särskilt i denna sista utlämnas man som läsare helt åt författarens nycker och slutet är en rejäl överraskning.
Fast det är tyvärr en ojämn novellsamling och vissa av berättelser, som till exempel Att få hålla om dig till musik, som bara är osammanhängande och märklig. I slutändan tror jag att John Ajvide Lindqvists rätta medium är fullängdsromanen. Där han får breda ut sig, utforska sina världar och ta tid på sig att etablera den kusliga stämning som är hans signum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar