Tidningens stringer i Paris har inte levererat en ända viktig nyhet på åratal, redaktören som skriver dödsannonserna gör allt för att slippa jobba och den excentriska ägaren ägnar all sin tid åt sin basset Schopenhauer.
Det är bara tre av alla udda karaktärer som dyker upp i
Tom Rachmans roliga och tankeväckande roman
The Imperfectionists. För i denna roman är den egentliga huvudkaraktären en internationell dagstidning, grundad på 50-talet, med säte i Rom.
Under lång tid var den måste-läsning för alla som ville hålla sig ajour med världshändelserna. Tidningens reportrar fick alltid tillgång jordens rika och mäktiga. Fast efter 50 år är den en hopplös skugga av sig själv. Endast ett fåtal trogna prenumeranter återstår och tidningen har ingen närvaro på internet.
Det här är boken tar sin början. I elva fristående, men ändå kronologiskt sammanhängande, kapitel får vi följa några av tidningens medarbetare i nutid. Allt kopplas dessutom till verklighetens rådande nyhetsflöde i denna nutid. Intryckt mellan varje kapitel är korta avsnitt där läsaren får ta del av tidningens historia från det att dess grundare fick idén till dess att vi når det bittra och oundvikliga slutet.
Det är en njutbar roman
Tom Rachman har producerat. Han drar en in i tidningens förvirrade lilla värld där vi får följa både det dagliga arbetet både redaktionen, men även karaktärernas privatliv. Allt tecknat med både finkänslighet och ironi gränsande till burlesk överdrift.
Språket är otroligt lätt och drivande, stundtals överdrivet simpelt och tyvärr kombineras detta med en tendens att då och då hamna i en irriterande övertydlighet. Vissa av karaktärerna känns även lite underutvecklad, till och med så att de helt överskuggas av birollerna i deras egna kapitel.
Dessutom som journalist är det kul att läsa en skildring av tidningsarbete och reportrar som är grundad i en annan tradition än den svenska, i det här fallet skildras en amerikansk tidningskultur. I många aspekter känner jag igen mig medan andra företeelser känns helt främmande från svenskt tidningsmakeri.
Titeln The Imperfectionists är faktiskt en väldigt bra sammanfattning av roman. För karaktärerna är långt från perfekta, de har alla sina fel och vassa kanter; de är helt enkelt mänskliga. Men de är också imperfekta i betydelsen att de tillhör gårdagen. Den tid och den bransch som hade plats för romanens centrala karaktär, tidningen, finns inte längre.
