Bloggkoma och recension

Jädrans vilken bloggkoma jag hamnat i sedan årsskiftet. Över en vecka har gått sedan mitt förra inlägg. Jag är uppenbarligen inte i form. Håller dessutom på att parallelläsa tre olika böcker, utan komma någonstans känns det som för tillfället.

Nåväl tur är väl då att Skånskan i dag publicerade min recension av Ola Nilssons senaste roman Kärleken gömmer minnet. Så jag fick anledning att skriva ett kort inlägg om detta faktum.

Här är länken till recensionen i alla fall. Och böckerna jag läser just nu är Orlando av Virginia Woolf, Röda rummet av August Strindberg och Besatta av Elif Batuman.

Jag ska bara...

Ovanstående rubrik var en konstruktion jag använde mig flitigt av som barn, tätt följt av anledningen till varför jag inte kunde städa mitt rum eller var det nu var mina föräldrar ville att jag skulle göra. Och nu märker jag att jag tänker samma sak till mig själv när det gäller mitt läsande.

I början av januari bestämde jag mig för att läsa Röda rummet med tanke på att 2012 är Strindbergsåret, så åtminstone en av hans böcker borde jag klämma. Nu har tyvärr Arvid Falk och hans äventyr Stockholm fått stryka på foten tacka vare detta eviga "Jag ska bara...".

Först fick den stå tillbaka för Ola Nilssons trilogi om en by i Norrland som börjar med Hundarna, fortsätter med Änglarna och slutar med Kärleken gömmer minnet. Eftersom jag ska recensera den sistnämnda åt Skånskan kunde de inte vänta.

Sedan fick jag sådan otrolig lust att läsa om Mikhail Bulgakovs Mästaren och Margarita så jag kunde helt enkelt inte stå emot.

Fast nu har Niceville av Kathryn Stockett trängt sig före Röda rummet i läslistan. Anledningen är enkel. Jag tänkte se filmen när den kommer och vill helst ha hunnit läsa boken först samt hinna recensera den här på bloggen. Så August Strindberg får vänta ett tag till. Jag har ju nästan ett år på mig att läsa Röda rummet.

Dags att läsa om

Nästa vecka kommer att innebära dagliga pendling på sammanlagt 90 minuter per dag. Det betyder också att jag kommer att hinna med mycket läsning när jag sitter där på tåget. Trots att jag har påbörjat Röda rummet så finns det en annan bok som pockar på uppmärksamhet och vill bli omläst.

Jag pratar förstås om Mikhail Bulgakovs magnum opus Mästaren och Margarita. Den har dykt upp i mina tankar med jämna mellanrum under hösten och därför är det åter dags att sätta tänderna i detta 1900-talsmästerverk.

Minns dock inte hur många jag har läst Mästaren och Margarita sedan jag som 17-åring läste den för första gången. Min gissning är att jag nog hunnit med att läsa den mellan 20 och 25 gånger sedan dess. Ett tag läste jag den en gång i halvåret.

Fast nu var det några år sedan jag läste den, så det är definitivt dags för en omläsning. Med början i morgon bitti när jag slår mig till ro i tågsätet.

Litet hopp från Jojje till Agge

Ojsan, det dröjde visst lite innan årets första inlägg blev skrivet. Mycket beroende på att jag har varit fullt upptagen med A Feast for Crows, som är den fjärde boken av George R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire. Nu när den är utläst så känner jag att jag kan koncentrera mig på annat än drakar, riddare och tronföljdskrig.

Istället ska jag nu koncentrera mig lite på en svensk litterär kung, som krigade och fejdade med många ur sin samtid, nämligen August Strindberg. 2012 har utsetts till Strindbergsåret med tanke på att det är 100 år sedan författaren dog.

Mitt ex av Röda rummet från 1928.

Detta i sig är väl inte något jag kommer att uppmärksamma särskilt mycket här på blogg då jag aldrig har varit överdrivet förtjust i den gode August. Fast Strindbergsåret känns i alla fall som ett perfekt tillfälle att återknyta bekantskapen med densamme. Därför har jag precis börjat läsa Röda rummet. Sedan får jag se om det blir mer läsning av Strindbergs böcker under året.

Fast då återstår bara att fråga. Vilken är din favorit ur Strindbergs digra produktion?