måndag 30 april 2012

April - Snabbversionen

Ytterligare en läsmånad som kan läggas till handlingarna. En riktig bra sådan måste jag tillstå. Framförallt för att jag är i kapp förra årets läslista, vilket innebär att jag för tillfället är upp i samma genomsnitt som förra året med 5,5 böcker per månad. Men vem räknar?

Dessutom är jag äntligen i fas med läsningen av George R.R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire och längtar nu bara tills sjätte boken kommer. Månadens stora upptäckt är ändock Carson McCullers och hennes Klocka utan visare som jag läste med stor behållning.

En del nya böcker ligger nu och väntar på mig bland annat Jane Eyre och The Rogue, som är andra delen av Trudi Canavans fantasyserie The Traitor Spy Trilogy.

Facit för april blev följande:
* Sex lästa böcker varav fyra romaner och två biografier.
* Sammanlagt sidantal blev 2 260 sidor.
* Fyra av böckerna lästes på svenska och två på engelska.
* Fyra har engelska som originalspråk medan två har svenska.

Och här har ni läslistan:
* A Dance with Dragons av George R.R. Martin
* Klocka utan visare av Carson McCullers
* Nelson Mandela av Sten Rylander
* Aung San Suu Kyi - en kamp för frihet av Jesper Bengtsson
* Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
* Of Mice and Men av John Steinbeck

söndag 29 april 2012

Recension:
Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom

Tänk er en privatdetektiv från en riktigt gammal klassisk deckare, som till exempel Hercule Poirot, Sherlock Holmes eller Sam Spade. Ta sedan deras antites, lägg till lite otur och självömkan. Då har Ian Sansoms huvudfigur och motvillige brottsutredare Israel Armstrong i Fallet med de försvunna böckerna.

Israel Armstrong är en försynt bokmal från norra London, som flyttar till byn Tumdrum i County Antrim för att bli dess nya bibliotekarie. När han anländer till byn är biblioteket stängt och han ska istället sköta den lokala bokbussen. Än värre är att bibliotekets alla 15 000 volymer är försvunna. Därmed blir det Israels uppgift att ta reda på den försvunna böckerna.

Ian Sansom målar upp en mycket originell deckarhistoria full av framförallt snarstuckna karaktärer. Aldrig har en bok varit så full av feltolkade avsikter, missförstånd och sårade egon. Det blir till och med lite påfrestande i slutändan. Fast främst ger det läsaren en känsla av samma frustration som huvudpersonen känner i sitt utredningsarbete.

Det är en underhållande och välskriven deckarroman, helt enkelt en välkommen distraktion. Dock känner jag inte på rak arm någon större lust att läsa nästa bok om Israel Armstrong, något sådant sug lyckas inte Ian Sansom skapa. Däremot ger honom gärna en chans till.

I ett bokpaket nära mig

Tidigare i april bröt jag tillfälligt mitt embargo mot inköp av nya böcker (vilket jag visserligen gjorde i mars också). Jag har försökt ta det lugnt just på den punkten, dels för att spara pengar, dels för att jag ska hinna läsa allt jag införskaffar också.

I tisdags, den 24:e, kunde jag så hämta mitt efterlängtade bokpaket. Jane Eyre av Charlotte Brontë införskaffade jag för att jag såg filmen från 2011 med Mia Wasikowska som Jane och Michael Fassbender som Rochester. Plus då att jag i princip blev beordrad av min kompis Martina (som jag såg filmen med) att få tummarna loss och läsa boken. Nu har jag i alla fall införskaffat den och den pryder sin plats bokhyllan.

Sedan köpte jag också The Better Angels of Our Nature av psykologen Steven Pinker. En riktig mastodontbok där Pinker har som huvudtes att tvärt emot vad vi tror så är vårt samhälle mindre våldsamt i dag än vad det någonsin har varit. Har inte kommit så långt i den än, men återkommer med åtminstone än sammanfattning när den är utläst.

tisdag 24 april 2012

Recension: Nelson Mandela av Sten Rylander

En leende vithårig Nelson Mandela ser mig rakt i ögonen från omslaget på Sten Rylanders biografi av justdensamme. Och det är väl så vi är vana vid att se honom. En välvillig, sympatisk och milt leende äldre statsman, som genom åren har blivit en ikon och förebild för större delen av världen.

Sten Rylander vill med sin bok ta ett helhetsgrepp på Nelson Mandela och dennes kamp mot apartheid, som bland annat innebar att han satt i fängelse i 27 år. På det stora hela lyckas Rylander med just detta, även om boken stundtals drar åt att bli en monografi över hela kampen mot apartheid. Fast jag kan förstå svårigheten. För Nelson Mandela är synonym med just den kampen och det är svårt att separera de två, särskilt för oss som stod utanför och betraktade det hela utifrån.

Foto: Hasse Schröder
Även om jag ibland kan tycka att Rylander ibland fokusera lite väl mycket på andra saker än sin huvudperson återkommer han ständigt till Nelson Mandela. Och utvikningarna ger faktiskt relevant och intressant information om Mandela, ANC och kampen som fördes. Intressant är också kapitlet om Sveriges engagemang mot apartheid-systemet och stödet till ANC.

Sten Rylander väjer heller inte för det negativa, som till exempel den infamösa Jas-affären, hiv/aids-frågan och konflikterna som trots allt funnits inom ANC. Riktigt brännande blir det när Rylander analyserar skillnader mellan Nelson Mandela och Thabo Mbeki, som efterträdde Mandela som president och som under lång tid var en av ANC:s mest prominenta ledare i exil. Dessutom bjuds läsaren på en blick in bakom kulisserna när apartheid-systemet skulle monteras ner. Relationerna verkar inte ha varit så hjärtliga mellan Mandela och F.W. de Klerk.

En fälla en författare lätt kan falla i när denne skriver om en biografi om en ledare och människorättskämpe som Mandela är att texten blir mer än hagiografi över ett levande helgon, än en riktig biografi. Sten Rylander hittar balansen och lyckas ändå hålla ett sakligt avstånd till Nelson Mandela, även om det skiner genom hela boken att det är en person som Sten Rylander gillar och beundrar.

Trots att biografin är fullspäckad med mycket intressant, känns det ändå som att 240 sidor är lite knappt för att ge ett fullödigt porträtt av Nelson Mandela och hans kamp. Många kapitel hade lätt kunnat utgöra en grund för egna böcker om minst lika många sidor. Jag rekommenderar ändå en läsning av denna biografi, för om inte annat är det en utmärkt introduktion för den som vill fördjupa sig ytterligare om Nelson Mandela, ANC och apartheid.

måndag 23 april 2012

Glad Världsbokdag 2012

Årets Världsbokdag har jag ägnat åt att sträckläsa andra upplagan av Jesper Bengtssons biografi om den burmesiska demokratikämpen och Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi. Anledningen till detta var att jag på söndagskvällen gick på bio och såg filmen The Lady, som handlar om just Aung San Suu Kyi.

Jag recenserade första upplagan av Jesper Bengtssons bok när den kom 2010 och den recensionen håller än. Jag har inte ändrat uppfattning om boken. Det är däremot värt att nämna att den andra upplagan innehåller en intervju med Aung San Suu Kyi, som kunde genomföras efter att hon släppts från sin senaste husarrest.

Jag kan varmt rekommendera att ni både läser Jesper Bengtssons bok och ser filmen The Lady, med Michelle Yeoh i rollen som Aung San Suu Kyi. Båda är gripande och ger en ingående förståelse kring Aung San Suu Kyis drivkraft att år efter år fortsätta sin kamp för ett demokratiskt Burma.

Här kan ni dessutom läsa en artikel om demokratikampen i Burma som jag skrev åt Palmecentret i samband med Palmedagarna i Karlstad 2007.

söndag 22 april 2012

Läs min recension

Skånska Dagbladet publicerade i dag min recension av Ugglemasken, som är kamerunska Brigitte Gachas debutroman. Boken lästes och recensionen skrevs för säkert en månad sedan, men publicerades först nu. Vilket alltid är intressant, eftersom det blir ju att jag läser min recension med nya ögon. Plus då att jag hunnit glömma mycket av vad jag skrev.

Här har ni länken till min recension.

torsdag 19 april 2012

Recension: Klocka utan visare av Carson McCullers

Vi befinner oss i amerikanska södern. Året är 1953 och den vite apotekaren J.T. Malone i den lilla staden Milan i delstaten Georgia börjar känna sig krasslig. Till sin fasa får han diagnosen leukemi.
Fast Klocka utan visare är inte berättelsen om en man som kämpar mot sin cancer. Det är en bara detalj som finns där i bakgrunden. En detalj läsaren ständigt påminns om.

Klocka utan visare är en roman om rasism och ett samhälle som lever i det förflutna, där vita bestämde och svarta lydde. Ett samhälle som står på gränsen att släpas in i moderniteten med fötterna före. Och det är signifikant att mot slutet av berättelsen noteras det att Högstadomstolen har fattat sitt banbrytande beslut Brown v. Board ofEducation där det slutgiltigt slogs fast att rassegregerade skolor strider mot konstitutionen.

Carson McCullers, 1959.
Foto: Carl Van Vechten
J.T. Malone är dock bara en kugge i Carson McCullers enastående romanbygge. För denne söker snabbt stöd och hjälp hos sin gode vän, domaren Fox Clane. En sann sydstatspatricier som på sin ålders höst skissar på planer att föra den amerikanska södern tillbaka till tiden innan inbördeskriget. Samtidigt har domarens sonson Jester börjat uppleva ett politiskt och sexuellt uppvaknande. Han ifrågasätter inte bara den institutionella rasismen utan även den heterosexuella normen. Jester dras också till romanens fjärde huvudfigur; Sherman Pew är en ung svart, föräldralös man med blå ögon. Han är egensinnig, högfärdig och ständigt på jakt efter bekräftelse på sin egen förträfflighet.

Carson McCullers styrka är att genom hela romanen långsamt bygga upp den oundvikliga konflikt som slutligen blir berättelsens tragiska klimax. För de individuella karaktärerna är i grunden ganska sympatiska. Det är lätt att ignorera och bortförklara deras dåliga sidor, men allt eftersom blottläggs de karaktärsdrag som vi helst vill ignorera. J.T. Malones feghet, Fox Clanes oförmåga att ta ansvar för sin åsikter och handlingar, Sherman Pews destruktiva högmod och Jesters konflikträdsla. Med hjälp av sin kvartett av karaktärer kastar Carson McCullers ett oblitt och avslöjande strålkastarsken över sydstaternas fördomar och underliggande konflikter. Och trots att romanen är 50 år gammal känns den ändock relevant för vår samtid.

Klocka utan visare publicerades 1961, bara ett år efter att Harper Lee hade fått sin roman To Kill a Mockingbird utgiven. Och det ligger nära till hands att dra paralleller mellan de båda verken eftersom de behandlar den påtagliga och tydliga rasism som präglade sydstaterna vid den tiden romanerna skrevs. I båda verken förekommer rättegångar där svarta män blir oskyldigt dömda för att de råkar ha fel hudfärg och fallen leder både direkt och indirekt till ohyggliga konsekvenser för de inblandade och deras familjer.

måndag 16 april 2012

Vilken dimension befann jag mig i?

Resan hem från Hässleholm med tåget gick förvånansvärt snabbt. Så snabbt att jag för en kort sekund var övertygad om att tåget passerat genom ett maskhål och på så sätt gjort ett tidshopp.

Fast det berodde snarare på att jag läste Klocka utan visare av Carson McCullers. Visserligen befann jag mig fysiskt på ett tåg som färdades genom Skåne i april 2012. Men i tanken befann jag mig i den lilla staden Milan, George i början på 1950-talet.

Helt magiskt! Samma sak inträffade för övrigt även när jag till exempel läste Kosmokomik av Italo Calvino och Wolf Hall av Hilary Mantel.

torsdag 12 april 2012

Från Westeros till amerikanska södern

I elva dagar har jag varit helt uppslukad av A Dance with Dragons och George R. R. Martins fantasivärld. Jag var så fast att jag tog varje tillfälle att läsa ett kapitel eller två. Gick till och med upp tidigare för att hinna läsa innan jobbet. Men nu är den utläst och eftersom det nu dröjer innan den sjätte boken ska jag försöka få ihop en sammanfattning/recension av serien hittills.

Fast med A Dance with Dragons utläst går jag raskt vidare till nästa bok. Och det blir en nittonhundratalsklassiker. Nämligen Klocka utan visare från 1961 av den amerikanska författaren Carson McCullers. Hon föddes 1917 i Columbus, Georgia och dog 1967 i Nyack, New York. Hennes författarskap är helt okänt för mig, så det ska bli spännande att få ta del av det.

Dessutom ska jag ge mig på den engelske deckarförfattaren Ian Sansoms Fallet med de försvunna böckerna, som min kompis Marthina tipsade mig om. Jag är som bekant inte särskilt begeistrad av deckargenren, men jag ska ge Ian Sansom chans.

onsdag 4 april 2012

234 avklarade, 883 kvar

Avslutade mars månad med att göra ett efterlängtat bokinköp. Då införskaffades nämligen A Dance with Dragons, som är den den femte och senaste boken i George R. R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire.

Nyligen började tv-serien Game of Thrones, som bygger på Martins böcker att visas på SVT och i USA började den andra säsongen av tv-serien nyss haft premiär. Tv-serien är uppbyggd att varje bok ligger till grund för en säsong.

Jag har nu även kommit en bit in i den femte boken. Passerade precis sidan 234 av 1 117 (se bilder nedan) och det är en ren och skär njutning att åter få besöka Martins myllrande värld.

George R. R. Martin har med fjärde och femte boken i sin serie tagit ett okonventionellt grepp. Istället för att den ene följer den andra rent kronologiskt, har han delat upp de baserat på geografi. Händelserna i fjärde boken och i halva femte inträffar samtidigt, fast på olika ställen i hans värld. Från och med andra halvan av femte boken har berättelsen rört sig förbi den tidpunkt där fjärde boken slutade.

Martin har sagt att serien ska omfatta sju böcker totalt, men har ännu inte gett ett slutgiltigt besked om när den sjätte boken kommer att publiceras, men förhoppningsvis sker det så snart som möjligt.

Till vänster: Passerade precis sidan 234. Till höger ställs dessa i relation
till de 883 sidor jag har kvar.