Lucka 5: Hon köpte blommorna själv

"Mrs. Dalloway said she would buy the flowers herself. 

For Lucy had her work cut out for her. The doors would be taken off their hinges; Rumpelmayer's men were coming. And then, thought Clarissa Dalloway, what a morning--fresh as if issued to children on a beach.
What a lark! What a plunge! For so it had always seemed to her, when, with a little squeak of the hinges, which she could hear now, she had burst open the French windows and plunged at Bourton into the open air."

Bok: Mrs. Dalloway

Författare: Virginia Woolf (1882-1941)

Utgivningsår: 1925

Läs också: Orlando: A Biography (1928)

Om författaren: Virginia Woolf var en av 1900-talets främsta författare och en förgrundsgestalt inom modernismen. Tillsammans med ett antal andra intellektuella (bland annat systern Vanessa) bildade hon Bloomsburygruppen. Var gift men hade flera förhållanden utanför äktenskapet, bland annat med Vita Sackville-West.

Lucka 10: Clarissa Dalloway

"Mrs. Dalloway said she would buy the flowers herself."

Vanessa Redgrave som Clarissa
Dalloway i filmen från 1997.

Clarissa Dalloway förbereder sig för en fest. Hennes dag går åt till att göra alla ärenden som måste göras. Samtidigt som hennes tankar vandrar fram och tillbaka.

Det är tydligt att Clarissa är väldigt medveten om sin ställning i Londonsocieteten. Samtidigt som hon känner sig begränsad och instängd i dess sociala konventioner. Hennes ängslighet och längtan efter vad som kunde varit gör henne sårbar och mänsklig.

Samtidigt kan jag förstå Clarissa. Det kan vara vilsamt att hålla sig inom de samhälleliga normernas ramar, men när det går så långt att de får en att känna sig instängd, så måste människan välja. Att bryta sig loss eller sitta still i båten.

Recension: By Nightfall av Michael Cunningham

Peter Harris är en välbärgad gallerist i New York. På ytan lever han ett lyckligt liv tillsammans med sin hustru Rebecka. Det enda molnet på himlen är hans dålig relation med dottern Beatrice. Men när hans frus lillebror Mizzy (han heter egentligen Ethan) anländer för ett längre besök vänds hela hans värld upp och ner.

Michael Cunningham är en driven berättare och med sin By Nightfall utforskar han medelåldern och de känslor som uppstår när livskrisen slår till. Det är ett genomträngande och ömsint porträtt han målar upp av sin huvudfigur som brottas med tankar kring sin sexualitet, dödlighet och lojalitet till hustrun och familjen.

By Nightfall är skriven med en vacker och lättflytande prosa. Språket suger fast läsaren och vägrar släppa taget. När jag läser boken blir det tydligt att en stor inspiration för Michael Cunningham är Virginia Woolf och hennes användande av medvetandeström. Det enda som stundtals stör är författarens tendens att namedroppa andra kända författare. Lite som han vill att läsaren absolut inte missar alla hans inspirationskällor.

Michael Cunningham är nog mest känd för sin roman The Hours som vann Pulitzerpriset och filmatiserades med Meryl Streep, Nicole Kidman och Julianne Moore i huvudrollerna. The Hours är en parafras till Virginia Woolfs mästerverk Mrs. Dalloway från 1925. Och tyvärr så bra som The Hours är inte By Nightfall. Jag hade dessutom gärna sett att den varit lite längre så att alla intressanta sidospår hade kunnat utforskas ordentligt.

Med det sagt så är By Nightfall en intressant och rörande roman som jag varmt kan rekommendera alla att läsa.

Ett inlägg bara för att

Jag har inte varit direkt flitig att skriva inlägg på bloggen i juni månad. Det är mycket som händer för tillfället men det betyder inte att jag helt har lämnat böcker och litteratur därhän.

I söndags tog jag en långpromenad med en bekant och det blev även ett tre timmar långt samtal om böcker, författare och genrer. Dessutom har två världsberömda dramatikers pjäser upptagit en del av min tid.

Dels Den inbillade sjuke av Molière, som jag gjort webb-tv om. Dels Richard III av William Shakespeare. Plus då att jag läser Michael Cunningham vilket självklart har inneburit att jag har funderat väldigt mycket kring Virginia Woolf på sista tiden.

Laurence Olivier som just i Richard III i filmen från 1955.

Om jag nu tvunget måste...

En vän skickade den här länken till mig i går på Twitter. Det är sajten ShortList.com som har frågat 40 kändisar om vilka är deras favoritböcker. Och det är ju alltid kul att läsa. Till exempel är Barack Obamas favoritbok Song of Solomon av 1993 års Nobelpristagare Toni Morrison, fantastiska skådespelaren Kate Winslet nämner Therese Raquin av Émile Zola och Daniel Radcliffe har Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov som sin favorit.

Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.

Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"

• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
• Middlesex av Jeffrey Eugenides
• The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien
• Song of Solomon av Toni Morrison
• Orlando av Virginia Woolf
• Of Mice and Men av John Steinbeck
• To Kill a Mockingbird av Harper Lee
• Farmor och vår Herre av Hjalmar Bergman
• 1984 av George Orwell

Nå, vilken är din favoritbok? Och dina bubblare?

Tio boktips dagen till ära

Övre raden från vänster: Harper Lee, Hilary Mantel, Petina Gappah,

Yiyun Li och Selma Lagerlöf. Undre raden från vänster: Wisława Szymborska, 

Maria Wine, Toni Morrison, Virginia Woolf och Ursula K. Le Guin

Den 8 mars är som bekant internationella kvinnodagen. Dagen till ära tänkte jag helt enkelt bara tipsa om tio kvinnliga författare vars böcker jag tycker väldigt mycket om.

Det är en salig blandning av det mesta. Nationalitet, genrer och tidsperioder. Jag rekommenderar varmt att ni läser varje bok på min lista.

Listan med mina rekommendationer är skriven utan någon inbördes rangordning.

* The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin

* Paradise av Toni Morrison

* Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

* Wolf Hall av Hilary Mantel

* Orlando av Virginia Woolf

* To Kill a Mockingbird av Harper Lee

* Lövsus i Moll av Maria Wine

* Dikter 1945-2002 av Wisława Szymborska

* Sorgesång för Easterly av Petina Gappah

* Be för mig i tusen år av Yiyun Li

Hoppas ni får en trevlig lässtund!

Februari – Snabbversionen

Blogg- och läsmässigt har februari månad helt enkelt varit under genomsnittet. Orken och lusten har inte varit på topp precis. Bara två böcker har det blivit och fem inlägg om denna sammanfattning räknas med. Fast dock har båda böckerna recenserats.

Facit för februari blev följande:
* Två lästa böcker, båda romaner.
* Sammanlagt sidantal blev 556.
* En bok lästes på engelska och en på svenska.
* Båda böckerna har engelska som originalspråk

Och här har ni läslistan:
* Orlando av Virginia Woolf
* Preludium till Stiftelsen av Isaac Asimov

Recension: Orlando av Virginia Woolf

Bryter min pågående bloggkoma (12 dagar sedan senaste inlägget) med att ta mig an en av de främsta romanerna i världslitteraturen; Virginia Woolfs Orlando – A Biography. Jag har i tidigare inlägg lagt ut texten om hur bra romanen är.

I september 2010 skrev jag att Orlando tillsammans med Mrs. Dalloway är de enda argumenten för att Woolf borde fått Nobelpriset i litteratur. Och i min julkalender från 2011 tipsade jag om filmatiseringen av just Orlando.

Nu när jag läser om boken är det en känslomässigt hisnande upplevelse. För eftersom det är ett tag sedan jag läste den hade jag glömt hur den inte bara talar till intellektet utan även hur berättelsen tar med läsaren på en omtumlande och stundtals utmattande resa.

Virginia Woolf

Romanen börjar på 1500-talet och rör sig genom seklerna till 1928. Huvudpersonen är densamma hela tiden. Adelsmannen Orlando, som blir drottning Elizabeths favorit. Han upplever den stora frosten och blir kär på Themsens is. Blir senare både hertig och ambassadör i Istanbul. Halvvägs genom berättelsen förvandlas Orlando till kvinna. Flyttar tillbaka till England och upplever 1700- och 1800-talen, gifter sig och får barn.

I Orlando leker Virginia Woolf med biografigenren och historien har en mycket tydlig berättarröst som leder läsaren genom seklerna. Det enda jag som läsare vet är att berättaren har gjort sin research om Orlando. Vem det är avslöjas aldrig. Är det Orlando själv? En släkting? En älskare? Utan tvekan är det någon som har intim kunskap om Orlandos själsliv.

Språket är elegant och suger fast en i berättelsen. Utan att man märker det rinner tiden och sidorna i väg i en aldrig sinande ström. Ibland stannar historien upp och vältrar sig i en orgie av detaljer både kring rummet och Orlandos sinnesstämning för att sedan föra läsaren vidare.

Vita Sackville-West
målad av Philip de Laszló 

Orlando har kallats för världslitteraturens längsta kärleksbrev och romanen föddes ur Virginia Woolfs kärlek och fascination för författaren Vita Sackville-West. Och det råder ingen tvekan om att karaktären Orlando symboliserar Sackville-West medan andra detaljer i berättelsen representerar personer och platser i Sackville-Wests liv.

För mig är Orlando en fulländad roman. Den berör och utmanar. Jag känner mig smartare efter att jag läst samtidigt som Virginia Woolf lyckas förmedla sin huvudkaraktärs känsloliv på ett sätt som gör att jag inte bara förstår utan även själv känner Orlandos känslor.

Har ni inte läst den, gör det! Har ni läst den, gör det igen! Orlando är hisnande, munter och storslagen roman. En av de bästa som skrivits.

Bloggkoma och recension

Jädrans vilken bloggkoma jag hamnat i sedan årsskiftet. Över en vecka har gått sedan mitt förra inlägg. Jag är uppenbarligen inte i form. Håller dessutom på att parallelläsa tre olika böcker, utan komma någonstans känns det som för tillfället.

Nåväl tur är väl då att Skånskan i dag publicerade min recension av Ola Nilssons senaste roman Kärleken gömmer minnet. Så jag fick anledning att skriva ett kort inlägg om detta faktum.

Här är länken till recensionen i alla fall. Och böckerna jag läser just nu är Orlando av Virginia Woolf, Röda rummet av August Strindberg och Besatta av Elif Batuman.

Lucka 21: Orlando

"He – for there could be not doubt of his sex, though the fashion of the time did something to disguise it – was in the act of slicing at the head of a Moor which swung from the rafters."



När lucka 21 öppnas hittar en av två anledningar till att Virginia Woolf borde ha fått Nobelpriset i litteratur. Nämligen Orlando: A Biography från 1928, hennes kanske mest kända och signifikanta verk. Orlando är en halvbiografisk roman, till viss del baserad på författaren och tillika Virginias älskarinna Vita Sackville-Wests liv. 1992 blev boken film med Tilda Swinton i huvudrollen.

Huvudkaraktären Orlando är en ung man i det elisabetanska England, som en dag bestämmer sig för att inte bli gammal. Under en kort tid är han även drottning Elizabeths älskare. Efter att ha levt en mycket lång tid faller han en dag i sömn. För att sedan vakna upp som kvinna. Och fortsätta framleva sina dagar i 1700-, 1800- och 1900-talets Storbritannien.

Mitt problem märker jag är att det var så länge sedan jag läste boken och såg filmen att jag knappt minns något av dem, förutom att hur bra det var. Nu köpte jag ju boken till mig själv i julklapp, så det får nog bli omläsning på den i mellandagarna. Och omtittning på filmen såklart!

Just det! Den andra anledning till att Virginia Woolf borde fått Nobelpriset är självklart Mrs. Dalloway.

Årets litterära julklapp...

...till mig själv blev fyra klassiska romaner. Orlando: A Biography, To the Lighthouse och The Waves av Virginia Woolf samt The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald.

Det är också den sistnämnda jag tänker sätta tänderna i först när jag läst ut A Clash of Kings. Mest för att få lite omväxling från mitt pågående A Song of Ice and Fire-läsmaraton.

Lucka 8: Mrs. Dalloway

I ett inlägg från september skrev jag att ett två argument för att Virginia Woolf skulle ha fått Nobelpriset i litteratur stavas Mrs. Dalloway.

Handlingen i Mrs. Dalloway utspelar sig under en dag och börjar med att Clarissa Dalloway beger sig ut i London för att bland annat köpa blommor till en fest hon ska stå värdinna för samma kväll.

Dagen påminner henne om ungdomen och hon börjar fundera över sitt val att gifta sig med den pålitliga Richard Dalloway istället för den krävande Peter Walsh.

Septimus Warren Smith, en krigsveteran som lider av granatchock, tillbringar samma dag i en park tillsammans med sin hustru Lucrezia. Han lider av bland annat hallucinationer och kan inte acceptera att hans nära vän Evans dödades i första världskriget.

Boken publicerades 1925 och anses vara en av 1900-talets främsta romaner och Virginia Woolf skapade den utifrån två tidigare noveller hon hade skrivit.

Mrs. Dalloway filmatiserades 1997 med Vanessa Redgrave i huvudrollen, medan Eileen Atkins skrev manuset.

Boken spelar också en mycket viktig roll i Michael Cunninghams roman Timmarna från 1998.

Dagens citat: "Mrs. Dalloway said she would buy the flowers herself." (Första meningen i Mrs. Dalloway.)

De som borde, men aldrig fick...

Hjalmar Söderberg, Virginia Woolf, Dylan Thomas och Karen Blixen.

Om ungefär en månad kommer Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliva ut genom dörren och tillkännage årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Alltid lika spännande för en boknörd som jag själv.

Förra året skrev jag om spekulationerna inför priset i Skånska Dagbladet och lyckades då pricka rätt. Min gissning var Herta Müller och det visade sig stämma. Men det här inlägget kommer inte att handla om vem jag tror får priset.

Istället blir det en lista på några författare som jag anser borde ha fått priset. Det vill säga författare som hade kunnat få priset medan de levde, men av någon anledning förbisågs. Orsakerna till att de aldrig fick något pris kan vi inte veta. Här kommer listan, som börjar med den, i mina ögon, mest välförtjänta.

Virginia Woolf, 1902.

Foto: George C. Beresford

1. Virginia Woolf (1882-1941): Det finns två stora argument för att Virginia Woolf skulle ha fått priset. Dessa är Orlando: A Biography och Mrs Dalloway.

Virginia Woolf anses vara en av de främsta modernistiska författarna, vilket jag definitivt håller med om. Hon var också en av det engelska språkets främsta innovatörer och i sina böcker använde hon sig mycket av medvetandeström samt experimenterande med sina karaktärers underliggande känslor och psykologi.

Virginia Woolf var med i Bloomsbury-gruppen. Ett kollektiv av författare, konstnärer, filosofer och intellektuella som träffades och umgicks i stadsdelen Bloomsbury i början på 1900-talet. Andra kända medlemmar är bland annat ekonomen John Maynard Keynes samt författarna E.M Forster och Lytton Strachey.

Hjalmar Söderberg, 1936.

2. Hjalmar Söderberg (1869-1941): Det finns även två starka argument till varför Söderberg borde ha tilldelats Nobelpriset. Främst Doktor Glas från 1905, men även Den allvarsamma leken från 1912. Söderbergs författarskap rörde sig mycket kring moraliska frågor, som i den nämnda Doktor Glas där författaren drar resonemanget om det någonsin är rätt att döda till sin spets.

Fast redan med sin första roman, Förvillelser från 1895, skapade Söderberg kontroverser. Då romanen handlade om en dagdrivande ung man som gör en kvinna gravid, samtidigt som han uppvaktar en annan. Ett brännande ämne för sin tid.

Bortsett från ämnesvalen och de moraliska diskussionerna så är Söderbergs romaner värda att läsa bara för sin språkliga perfektion. Främst Doktor Glas är något av det bästa som går att läsa på svenska.

Dylan Thomas

3. Dylan Thomas (1914-1953): Den walesiske poeten Dylan Thomas är kanske mest känd för att ha lånat ut halva sitt namn till Bob Dylan.

Dylan Thomas lyrik är känd för sin musikalitet och rytm. Därför är det lite ironiskt att hans kanske mest kända dikt, Do not go gentle in to that good night, bryter mot just detta mönster.

Dylan Thomas diktning bjuder på ett utmärkt hantverk och en närmast fulländad komposition. Hans känsla för rytm och musikalitet tar med läsarna på en resa som får en att fullständigt att glömma bort tiden och rummet. Kanske också en av anledningarna till varför han blivit så populär att tolka av framförallt musiker.

Karen Blixen

4. Karen Blixen (1885-1962): Den danska författarinnan Karen Blixen var under många år en ständigt återkommande kandidat, trots det fick hon aldrig priset.

Nyligen offentliggjorda dokument visar att hon 1959 föll på målsnöret, främst på grund av att Eyvind Johnson framgångsrikt argumenterade för en italiensk pristagare.

Resultatet blev att Salvatore Quasimodo fick priset och Karen Blixen sällade sig istället till den grupp författare som aldrig fick det, men som alltid fanns med i spekulationerna. Samma öde drabbade även till exempel Graham Greene.

För mig är Karen Blixen en av våra allra största berättare. Oavsett om det bygger på verkliga händelser eller inte. Favoriterna är Den afrikanska farmen och Babettes gästabud. Båda böckerna har filmatiserats och filmerna blev båda två Oscars-belönade.

Där var min list på fyra författare jag anser borde ha tilldelats Nobelpriset. Det kommer att komma fler Nobelpris-relaterade artiklar och listor. Nedan hittar ni en lista med bubblare.

Men nu undrar jag: Håller du med mig? Har jag missat någon författare? Är jag helt ute och reser? Skriv gärna en kommentar. Det gäller alltså författare som borde ha fått Nobelpriset medan de levde.

Bubblare: Langston Hughes (1902-1967), Per Anders Fogelström (1917-1998), Edith Södergran (1892-1923), Marguerite Duras (1914-1996), Graham Greene (1904-1991), Maria Wine (1912-2003), Sonja Åkesson (1926-1977), Vladimir Majakovskij (1893-1930), Michail Bulgakov (1891-1940), George Orwell (1903-1950), Sylvia Plath (1932-1963), Patricia Highsmith (1921-1995), Karin Boye (1900-1941), Wilhelm Moberg (1898-1973), Ivar Lo-Johansson (1901-1990), Gustaf Fröding (1860-1911), Hjalmar Bergman (1883-1931), W. Somerset Maugham (1874-1965), Moa Martinson (1890-1964).

Dagens citat: "It was enemies one wanted, not friends." (Virginia Woolf ur Mrs Dalloway)

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas)

"Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light."
(Dylan Thomas; första versen ur Do not go gentle into that good night)

"Når man på jagt har fået Afrikas rytme i sig, forstår man, at den går igen i enhver form for liv derude." (Karen Blixen ur Den afrikanska farmen)