De som borde, men aldrig fick...

Hjalmar Söderberg, Virginia Woolf, Dylan Thomas och Karen Blixen.

Om ungefär en månad kommer Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliva ut genom dörren och tillkännage årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Alltid lika spännande för en boknörd som jag själv.

Förra året skrev jag om spekulationerna inför priset i Skånska Dagbladet och lyckades då pricka rätt. Min gissning var Herta Müller och det visade sig stämma. Men det här inlägget kommer inte att handla om vem jag tror får priset.

Istället blir det en lista på några författare som jag anser borde ha fått priset. Det vill säga författare som hade kunnat få priset medan de levde, men av någon anledning förbisågs. Orsakerna till att de aldrig fick något pris kan vi inte veta. Här kommer listan, som börjar med den, i mina ögon, mest välförtjänta.

Virginia Woolf, 1902.

Foto: George C. Beresford

1. Virginia Woolf (1882-1941): Det finns två stora argument för att Virginia Woolf skulle ha fått priset. Dessa är Orlando: A Biography och Mrs Dalloway.

Virginia Woolf anses vara en av de främsta modernistiska författarna, vilket jag definitivt håller med om. Hon var också en av det engelska språkets främsta innovatörer och i sina böcker använde hon sig mycket av medvetandeström samt experimenterande med sina karaktärers underliggande känslor och psykologi.

Virginia Woolf var med i Bloomsbury-gruppen. Ett kollektiv av författare, konstnärer, filosofer och intellektuella som träffades och umgicks i stadsdelen Bloomsbury i början på 1900-talet. Andra kända medlemmar är bland annat ekonomen John Maynard Keynes samt författarna E.M Forster och Lytton Strachey.

Hjalmar Söderberg, 1936.

2. Hjalmar Söderberg (1869-1941): Det finns även två starka argument till varför Söderberg borde ha tilldelats Nobelpriset. Främst Doktor Glas från 1905, men även Den allvarsamma leken från 1912. Söderbergs författarskap rörde sig mycket kring moraliska frågor, som i den nämnda Doktor Glas där författaren drar resonemanget om det någonsin är rätt att döda till sin spets.

Fast redan med sin första roman, Förvillelser från 1895, skapade Söderberg kontroverser. Då romanen handlade om en dagdrivande ung man som gör en kvinna gravid, samtidigt som han uppvaktar en annan. Ett brännande ämne för sin tid.

Bortsett från ämnesvalen och de moraliska diskussionerna så är Söderbergs romaner värda att läsa bara för sin språkliga perfektion. Främst Doktor Glas är något av det bästa som går att läsa på svenska.

Dylan Thomas

3. Dylan Thomas (1914-1953): Den walesiske poeten Dylan Thomas är kanske mest känd för att ha lånat ut halva sitt namn till Bob Dylan.

Dylan Thomas lyrik är känd för sin musikalitet och rytm. Därför är det lite ironiskt att hans kanske mest kända dikt, Do not go gentle in to that good night, bryter mot just detta mönster.

Dylan Thomas diktning bjuder på ett utmärkt hantverk och en närmast fulländad komposition. Hans känsla för rytm och musikalitet tar med läsarna på en resa som får en att fullständigt att glömma bort tiden och rummet. Kanske också en av anledningarna till varför han blivit så populär att tolka av framförallt musiker.

Karen Blixen

4. Karen Blixen (1885-1962): Den danska författarinnan Karen Blixen var under många år en ständigt återkommande kandidat, trots det fick hon aldrig priset.

Nyligen offentliggjorda dokument visar att hon 1959 föll på målsnöret, främst på grund av att Eyvind Johnson framgångsrikt argumenterade för en italiensk pristagare.

Resultatet blev att Salvatore Quasimodo fick priset och Karen Blixen sällade sig istället till den grupp författare som aldrig fick det, men som alltid fanns med i spekulationerna. Samma öde drabbade även till exempel Graham Greene.

För mig är Karen Blixen en av våra allra största berättare. Oavsett om det bygger på verkliga händelser eller inte. Favoriterna är Den afrikanska farmen och Babettes gästabud. Båda böckerna har filmatiserats och filmerna blev båda två Oscars-belönade.

Där var min list på fyra författare jag anser borde ha tilldelats Nobelpriset. Det kommer att komma fler Nobelpris-relaterade artiklar och listor. Nedan hittar ni en lista med bubblare.

Men nu undrar jag: Håller du med mig? Har jag missat någon författare? Är jag helt ute och reser? Skriv gärna en kommentar. Det gäller alltså författare som borde ha fått Nobelpriset medan de levde.

Bubblare: Langston Hughes (1902-1967), Per Anders Fogelström (1917-1998), Edith Södergran (1892-1923), Marguerite Duras (1914-1996), Graham Greene (1904-1991), Maria Wine (1912-2003), Sonja Åkesson (1926-1977), Vladimir Majakovskij (1893-1930), Michail Bulgakov (1891-1940), George Orwell (1903-1950), Sylvia Plath (1932-1963), Patricia Highsmith (1921-1995), Karin Boye (1900-1941), Wilhelm Moberg (1898-1973), Ivar Lo-Johansson (1901-1990), Gustaf Fröding (1860-1911), Hjalmar Bergman (1883-1931), W. Somerset Maugham (1874-1965), Moa Martinson (1890-1964).

Dagens citat: "It was enemies one wanted, not friends." (Virginia Woolf ur Mrs Dalloway)

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Hjalmar Söderberg ur Doktor Glas)

"Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light."
(Dylan Thomas; första versen ur Do not go gentle into that good night)

"Når man på jagt har fået Afrikas rytme i sig, forstår man, at den går igen i enhver form for liv derude." (Karen Blixen ur Den afrikanska farmen)