November - snabbversionen

I oktobersammanfattningen beklagade jag mig över hur dåligt med böcker jag läst under hösten. Denna klagovisa fick mig att utmana mig själv. I korta ordalag gick utmaningen på att jag under november och december ska läsa minst 19 böcker.

Lyckas jag så kommer jag ha läst lika många under 2012 som jag läste 2011. I praktiken innebär det en bok var tredje dag och det är ett genomsnitt jag har lyckats hålla konstant hela november. Det har blivit tio lästa böcker på 30 dagar. Jag känner mig mycket duktig.

Facit för november blev följande:
* Tio lästa böcker, varav sju romaner, två memoarböcker och en novellsamling.
* Sammanlagt sidantal blev 2446.
* Sex av böckerna lästes på svenska och fyra på engelska.
* Fem har engelska som originalspråk, fyra har svenska och en har danska.

Och här har ni läslistan:
* The Plot Against America av Philip Roth
* Med Stalin som Gud av Magnus Utvik
* Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
* Udda verklighet av Nene Ormes
* Särskild av Nene Ormes
* Breakfast at Tiffany's av Truman Capote
* A Clockwork Orange av Anthony Burgess
* The Pearl av John Steinbeck
* Kallocain av Karin Boye
* Den afrikanska farmen av Karen Blixen

Recension: The Pearl av John Steinbeck

Kino är en fattig pärlfiskare. Han bor med sin fru Juana och son Coyotito i en liten mexikansk kustby. En morgon slår katastrofen till. En skorpion sticker sonen när han ligger i sin vagga, men byns läkare vägrar att ta emot familjen. För han vet att de är fattiga och inte kan betala för hans tjänster.

Juana och Kino gör vad de kan för att lindra sonens förgiftning och hoppas på att han ska överleva pärsen. Familjen beger sig ut för att fiska och hittar Kino en pärla stor som ett måsägg. En pärla som skulle kunna ge familjen ekonomiskt oberoende under resten av livet. Men den har sitt pris.

För Kino blir plötsligt paranoid och misstänksam, läkaren blir plötsligt väldigt ivrig att behandla Coyotito och familjen utsätts för flera nattliga inbrott. Samtidigt känner Kino hur pärlan lockar och frestar honom. Till slut flyr familjen från byn, vilket slutligen leder till en ännu större katastrof.

John Steinbeck tillhör mina favoritförfattare och The Pearl är precis vad jag förväntar mig. En gripande berättelse om fattigdom, kärlek och fruktlösa drömmar. Ett tema som känns igen från till exempel Of Mice and Men.

Det övergripande temat är hur en plötslig rikedom kan korrumpera även den mest ärlige och godtrogne man. Men pärlan korrumperar inte bara Kino, utan hela byn han bor i. Till och med de som redan är korrumperade blir allt mer anfäktade av girighet och illvilja.

Talande är scenen där Kino besöker pärlhandlarna i byn, som på alla sätt försöker lura honom att sälja pärlan till underpris. John Steinbeck lyckas förmedla den frustration och irritation Kino känner just i den stunden.

The Pearl är en spännande och sorglig roman som drivs framåt av ett brinnande socialt patos, som är både läsvärd och ständigt aktuell.

Semesterplaner

Avslutade veckan med en fika med min syster och svåger. Det blev en kopp kaffe, en kanelbulle och ett litet glas whisky. Dessutom fick jag då även det presentkort som ligger till grund för min semesterresa i augusti. 

Då ska jag nämligen åka inlandsbanan. Eftersom det innebär tågresa, vandrarhem och förhoppningsvis avkopplande stunder i skön naturmiljö så måste jag redan nu fundera på vilka böcker jag ska ha med mig.

Jag har ju en del böcker i hyllan som bara väntar på att läsas, som Jane Eyre, Foucaults pendel eller De vilda detektiverna. Och det är bara romanavdelningen. Har också samlat på mig en del sakprosa och biografier som pockar på uppmärksamhet.

Eller så kör jag på omläsningslinjen och tar mig med gamla favoriter som Doktor Glas, Kejsaren av Portugallien eller Markurells i Wadköping. Och det är bara tre av de svenska, det finns några utländska favoriter, som till exempel Nineteen Eighty-Four, Song of Solomon eller Grapes of Wrath som också skulle kunna bli bra ressällskap.

Å andra sidan så kanske jag köper något nytt jag kan ha med mig. Undrar hur många böcker jag kan släpa med mig. För det värsta som kan hända är att jag plötsligt inte har något att läsa. Någon som har några bra förslag på semesterläsning.

Om jag nu tvunget måste...

En vän skickade den här länken till mig i går på Twitter. Det är sajten ShortList.com som har frågat 40 kändisar om vilka är deras favoritböcker. Och det är ju alltid kul att läsa. Till exempel är Barack Obamas favoritbok Song of Solomon av 1993 års Nobelpristagare Toni Morrison, fantastiska skådespelaren Kate Winslet nämner Therese Raquin av Émile Zola och Daniel Radcliffe har Mästaren och Margarita av Mikhail Bulgakov som sin favorit.

Denna lista ledde till en diskussion med en annan vän om vilka böcker vi själva skulle nämna om vi deltog i en liknande enkät. Mitt problem med en sådan fråga är att den får mig att vilja kasta mig in i ett resonemang med syfte att jag skulle få nämna så många böcker som möjligt. Men om jag någon nu verkligen tvingade mig att bara nämna en.

Då skulle jag säga Mästaren och Margarita. Men nu har jag lite utrymme att bre ut mig på så följande böcker så skulle vara ett lika rätt svar på frågan: "Vilken är den favoritbok?"

• Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf
• Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
• Middlesex av Jeffrey Eugenides
• The Lord of the Rings av J.R.R. Tolkien
• Song of Solomon av Toni Morrison
• Orlando av Virginia Woolf
• Of Mice and Men av John Steinbeck
• To Kill a Mockingbird av Harper Lee
• Farmor och vår Herre av Hjalmar Bergman
• 1984 av George Orwell

Nå, vilken är din favoritbok? Och dina bubblare?

En bok jag alltid återvänder till del 1

Under denna vinjett kommer jag när andan faller på skriva om en bok jag alltid återvänder till oavsett hur många gånger jag än läser den.

Först ut är Of Mice and Men av Nobelpristagaren John Steinbeck. Hans kortroman från 1937 om de kringvandrande lantarbetarna George och Lennie har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag först läste den.

John Steinbeck lyckas på runt 100 sidor berätta en hjärtskärande och vacker historia om vänskap, drömmar och precis som i dikten som gett romanen dess namn; väl uttänkta planer som går fel.

Den har självklart också hamnat på min lista över böcker som fått och får mig att gråta. Det räcker ibland att jag bara läser första sidan, för jag kan boken så bra.

Nu återstår att fråga. Vilken bok återvänder du alltid till?

April - Snabbversionen

Ytterligare en läsmånad som kan läggas till handlingarna. En riktig bra sådan måste jag tillstå. Framförallt för att jag är i kapp förra årets läslista, vilket innebär att jag för tillfället är upp i samma genomsnitt som förra året med 5,5 böcker per månad. Men vem räknar?

Dessutom är jag äntligen i fas med läsningen av George R.R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire och längtar nu bara tills sjätte boken kommer. Månadens stora upptäckt är ändock Carson McCullers och hennes Klocka utan visare som jag läste med stor behållning.

En del nya böcker ligger nu och väntar på mig bland annat Jane Eyre och The Rogue, som är andra delen av Trudi Canavans fantasyserie The Traitor Spy Trilogy.

Facit för april blev följande:
* Sex lästa böcker varav fyra romaner och två biografier.
* Sammanlagt sidantal blev 2 260 sidor.
* Fyra av böckerna lästes på svenska och två på engelska.
* Fyra har engelska som originalspråk medan två har svenska.

Och här har ni läslistan:
* A Dance with Dragons av George R.R. Martin
* Klocka utan visare av Carson McCullers
* Nelson Mandela av Sten Rylander
* Aung San Suu Kyi - en kamp för frihet av Jesper Bengtsson
* Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
* Of Mice and Men av John Steinbeck

Lucka 16: Of Mice and Men

"A few miles south of Soledad, the Salinas river drops in close to the hillside bank and runs deep and green."

Bakom lucka 16 hittar vi ett verk som alltid får mig att gråta. Det räcker med att jag tittar på trailern eller läser baksidestexten på boken. John Steinbecks Of Mice and Men är en av de starkaste läsupplevelser jag någonsin erfarit och Gary Sinise har i sin filmatisering från 1992 hittat exakt samma ton, utan att det blir smörigt och kletigt.

Of Mice and Men är en kort, men slagkraftig berättelse om det kringresande lantarbetarna George and Lennie i depressionens Kalifornien. George är liten, kvick och intelligent medan Lennie är stor och stark men förståndshandikappad. Tillsammans rör de sig från jobb till jobb för att tjäna sitt levebröd, men drömmen är att de en gång ska kunna köpa en egen farm och "live of the fatted land", som Lennie uttrycker det.

Tyvärr blir det som Robert Burns skriver i den dikt som gett romanen sitt namn: "The best laid schemes o' mice an' men / Gang aft agley" ("De vackraste och klokaste planer / både av möss och människor / går ofta till spillo").

Jag kan dock inte exakt sätta fingret på vad det är med denna historia som alltid rör mig till tårar. Men det är en väldigt fin skildring av vänskap, sammanhållning och framtidshopp. I filmen gör Gary Sinise ett hästjobb, både som regissör och i rollen som George, men det är John Malkovichs film från början till slut. Hans porträtt av Lennie är slår an varenda känslosträng i kroppen.

Lite kuriosa är att Horton Foote, som skrev manus till denna film, även skrev manuset till To Kill a Mockingbird.

Böcker som fått mig att gråta

En mycket spännande och intressant diskussion uppstod på Twitter på temat böcker som fått mig att gråta.

Några böcker från min egen lista:
* Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
* The Remains of the Day av Kazuo Ishiguro
* Mio min Mio av Astrid Lindgren
* Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg
* Song of Solomon av Toni Morrison
* The Bluest Eye av Toni Morrison
* Of Mice and Men av John Steinbeck
* The Year of Magical Thinking av Joan Didion

Vilken bok har fått dig att gråta? Skriv gärna en kommentar.

Hälsning från andra litterära nejder

Alltid lika kul när goda vänner hör av sig. Därför var det en extra rolig överraskning att få ett vykort från mina vänner Kalle och Linn som för tillfället är på en resa jorden runt. De har för tillfället nått fram till Nya Zeeland, vykortet däremot är skickat från Kalifornien.

Självklart redogör Kalle och Linn för vilka litterära turistmål de har besökt. Två av de som avklarats av är gatan Cannery Row i Monterey och City Lights Bookstore i San Francisco. Vad är det då som gör dessa till litterära resmål?

Cannery Row förekommer i John Steinbecks roman från 1945, med samma namn som gatan. Berättelsen rör sig kring fiskeindustrin där och människorna vars liv är beroende av den under depressionen. Gatan hette från början Ocean View Avenue, men den döptes om, boken till ära. Cannery Row filmatiserades 1982 med Nick Nolte och Debra Winger i huvudrollerna.

City Lights Bookstore grundades 1953 och blev berömd efter att ägarna hade publicerat Allen Ginsbergs Howl and Other Poems, som innehåller Ginsbergs mest kända verk, dikten Howl.

Dagens citat: "Cannery Row in Monterey in California is a poem, a stink, a grating noise, a quality of light, a tone, a habit, a nostalgia, a dream." (Den inledande meningen i Cannery Row)

"I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked, 

dragging themselves through the negro streets at dawn looking for an angry fix, 

angelheaded hipsters burning for the ancient heavenly connection to the starry dynamo in the machinery of night," 

(Inledningen av dikten Howl.)

22 hack i bokhyllan

Selma Lagerlöf tar emot
priset ur Gustaf V:s hand.
Illustration: Svenska
Dagbladet, 1909

I ett tidigare inlägg berättade jag att jag för cirka tolv år sedan beslutade mig för att läsa alla Nobelpristagare i litteratur. Väldigt pretentiöst kan tyckas, men samtidigt, varför inte läsa så många som möjligt.

Hur har då projekt Nobelpris fallit ut? Av hittills 106 pristagare har jag hunnit med 22 stycken. Vissa har bjudit på helt fantastiska läsupplevelser, som till exempel Toni Morrison och Selma Lagerlöf, och blivit favoriter för livet.

Andra har blivit lästa, men inte lämnat något större avtryck hos mig. Vissa gillar jag verkligen inte. I denna kategorin hamnar bland annat Günter Grass och V.S. Naipaul. Men det är ju lite det som är tjusningen med Nobelpriset att man får nys om författare man kanske inte har hört talas om tidigare.

Lite statistik om de 22 jag har hunnit med än så länge. Jag har lyckats pricka alla pristagare från alla årtionden utom 1930-talet. Det årtionde jag har läst flest pristagare ifrån är 90-talet, där jag har läst fem stycken.

Fem stycken kvinnliga och 17 manliga har det blivit, det vill säga av de pristagare jag läst har cirka 22 procent varit kvinnor. I jämförelse har elva procent av alla pristagare i litteratur varit kvinnor.

Och här kommer listan på de nobelpristagare jag har läst:

1. 1907 – Rudyard Kipling, Storbritannien
2. 1909 – Selma Lagerlöf, Sverige
3. 1916 – Verner von Heidenstam, Sverige
4. 1925 – George Bernard Shaw, Irland
5. 1945 – Gabriela Mistral, Chile
6. 1946 – Hermann Hesse, Schweiz
7. 1948 – T.S. Eliot, USA/Storbritannien
8. 1951 – Pär Lagerkvist, Sverige
9. 1954 – Ernest Hemingway, USA
10. 1957 – Albert Camus, Frankrike
11. 1962 – John Steinbeck, USA
12. 1969 – Samuel Beckett, Irland
13. 1974 – Harry Martinson, Sverige
14. 1978 – Isaac Bashevis Singer, USA
15. 1982 – Gabriel García Márquez, Colombia
16. 1993 – Toni Morrison, USA
17. 1996 – Wisława Szymborska, Polen
18. 1997 – Dario Fo, Italien
19. 1998 – José Saramago, Portugal
20. 1999 – Günter Grass, Tyskland
21. 2001 – V.S. Naipaul, Storbritannien
22. 2007 – Doris Lessing, Storbritannien

Det var min lista. Om ett år blir det dags att uppdatera den med nya pristagare. Men tills dess. Hur många Nobelpristagare har du hunnit med att läsa?

Recension: Möss och människor

Titeln till den här boken lånade John Steinbeck från en strof av den skotske poeten Robert Burns dikt To a mouse. Dikten beskriver hur en bonde av misstag under höstplöjningen förstör boet för liten mus. Ett bo där musen mödosamt har byggt upp förråd för vintern. Allt förstört på bara några sekunder. Dikten avslutas med att bonden i en reflektion vänder sig till den lilla musen.

The best laid schemes o' mice an' men

Gang aft agley,

Eller på svenska:

De vackraste och klokaste planer,

både av möss och människor,

går ofta till spillo.

Just människans förspillda planer och krossade drömmar är det genomgående temat i Steinbecks kortroman Möss och människor (Of Mice and Men; 1937).

Historien handlar om de två kringvandrande lantarbetarna George och Lennie. De vandrar mellan gårdarna i 30-talets och depressionens Kalifornien. Väl framme på en gård jobbar de hårt, får betalt och drar sedan vidare. Det enda som håller modet uppe för dem är drömmen om en egen gård där de kan odla marken och föda upp djur.

George är en småväxt, snabbtänkt och intelligent man som sedan ungdomsåren tagit hand om den barnslige jätten Lennie, som är stor och stark, men långsammare i tanken, men i grunden snäll och vänlig. Lennie är också fascinerad av allt som är mjukt. Oavsett om det är kaniner, hundvalpar eller ett lent sammetstyg. Något som ställer till problem för de två männen.

När historien tar sin början har George och Lennie precis kommit fram till en ny ranch utanför staden Soledad och påbörjat sin anställning. Där blir de vänner med den gamle lantarbetaren Candy och det visar sig att med hans hjälp behöver de bara jobba en månad till för att nå sitt mål och uppfylla sin dröm om en egen gård.

Med tanke på bokens tema och titel så går det aldrig som planerat. Drömmen krossas när Lennie av misstag dödar frun till ranchägarens son. Lennie ville bara känna på hennes mjuka hår.

Boken skrevs ursprungligen som en pjäs och det märks i den oerhört strama kompositionen och den täta dialogen, där de inskjutna miljö-, person- och händelsebeskrivningarna påminner om just scenanvisningar. Språket frammanar också otroligt mycket bilder och det är lätt att föreställa historien framföras på scen eller film.

Språket är kargt och rättframt precis som människorna Steinbeck porträtterar, dock blir det aldrig torftigt. Språket suger tag i mig läsare och drar in mig i historien och karaktärernas känsloliv, som när Candy inser att det är dags att avliva hans gamla fårhund.

Den största känslomässiga käftsmällen Steinbeck delar ut är ändå när George inser att drömmen har rämnat och att han är dömd till ett liv som kringvandrande lantarbetarna utan någon fast punkt i tillvaron.

Jag kan inte svara på hur många jag har läst den här boken, men den är i mina ögon något av det bästa som kan läsas. Fast min första kontakt med Möss och människor var dock inte boken utan filmen med Gary Sinise som George och John Malkovich som Lennie. Båda två gör en mästerliga tolkningar av respektive karaktär. Fortfarande räcker det med att jag ser ett klipp från filmen för att jag ska få en klump i halsen och tårar i ögonen.

Läs boken, se filmen och läs boken igen. Upprepa!

Dagens citat: ”I was a bindlestiff myself for quite a spell. I worked in the same country that the story is laid in. The characters are composites to a certain extent. Lennie was a real person. He's in an insane asylum in California right now. I worked alongside him for many weeks. He didn't kill a girl. He killed a ranch foreman. Got sore because the boss had fired his pal and stuck a pitchfork right through his stomach. I hate to tell you how many times. I saw him do it. We couldn't stop him until it was too late.” (John Steinbeck i en intervju med New York Times; 1937)

The best laid schemes o' mice and men / Gang aft a-gley; / And leave us naught but grief and pain / For promised joy. (Robert Burns, To a mouse; 1785)

The ancient commission of the writer has not changed. He is charged with exposing our many grievous faults and failures, with dredging up to the light our dark and dangerous dreams for the purpose of improvement. (John Steinbeck i sitt tal på Nobelbanketten; 1962)

The story so far...

Det har ju inte blivit mycket skrivande på bloggen den senaste veckan. Mest för att inspirationen inte har varit särkilt stor plus att jag har varit upptagen med annat. Därför tänkte jag bara ge en liten uppdatering om vad som händer i Pepes world of reading.

1) I Skånska Dagbladet den 21/4 publicerades min recension av Lazarusprojektet, skriven av den bosnisk-amerikanske författaren Aleksandar Hemon. En bok jag varmt kan rekommendera.
Boken rör sig på två tidsplan och berättar två parallella men sammanflätade. Dels utspelar sig boken 1908, där Chicagos polismästare Shippy till synes helt omotiverat skjuter den unge rysk-judiske immigranten Lazarus Averbuch. Shippy skyller på att Averbuch är en anarkist som hade tänkt mörda honom.
Denna händelse sätter i gång den nutida berättelsen där den bosnisk-amerikanske (!) författaren Vladimir Brik hör talas om Lazarus Averbuch och bestämmer sig för att ta reda på vem Lazarus Averbuch egentligen var.

2) Har inte kommit i gång med vare sig John Steinbecks Möss och människor eller Evelyn Waughs En förlorad värld. Anledningen till detta är att jag för tillfället ha begravt näsan i Lasse Wierups och Erik de la Regueras Kokain.

3) Ser också fram emot att börja läsa John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla stjärna. En författare jag upptäckte tack vare Tomas Alfredssons eminenta filmatisering av John Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätte komma in. Därefter har jag även läst Hanteringen av odöda och någonstans i mina gömmor ligger nog Människohamn och väntar på mig den med. Oh well!



4) Har läst ut Middlesex av Jeffrey Eugenides för ett tag sedan och tanke är att skriva en recension av den till bloggen. Har dock inte haft inspiration att skriva den än. Men misströsta inte recensionen kommer. Där kommer min rekommendation redan nu: Läs Middlesex av Jeffrey Eugenides. Läs den och njut av en väldigt bra bok.

Dagens citat: "Someone has said that it requires less mental effort to condemn than to think." (Emma Goldman)

"We are lonesome animals. We spend all our life trying to be less lonesome. One of our ancient methods is to tell a story begging the listener to say — and to feel — "Yes, that’s the way it is, or at least that’s the way I feel it. You’re not as alone as you thought."" (John Steinbeck)

"Punctuality is the virtue of the bored." (Evelyn Waugh)

Bibblan, bibblan, gamle vän...

Ägnade en del av förmiddagen åt ett besök på biblioteket i Hörby. Eftersom bibliotek har samma effekt på mig som bokaffärer slutade besöket med att jag lånade Möss och människor av John Steinbeck.

Utsikten från S-hyllan på den skönlitterära avdelningen.

När jag kom hem slog tanken mig att jag kunde ju lånat Evelyn Waughs "Brideshead Revisited" istället. Eftersom det var ju bara någon vecka sedan jag bestämde mig för att läsa den.

Jag har ju i praktiken nästan vuxit upp på Hörby bibliotek (en viss överdrift tillåter jag mig själv) i Hörby. Har varit en väldigt flitig besökare bland hyllorna under uppväxten. Men de senaste åren har mina besök blivit allt färre.

Men varje gång jag har pallrat mig dit och lånat en bok eller två frågar jag mig själv varför jag inte går dit oftare. Hörby bibliotek har blivit som en gammal bekant som man knappt ägnar en tanke åt och besöker väldigt sällan. Men när man väl gör det har man hur roligt som helst i dess sällskap.

Oftast går mina besök till så att jag går en runda genom biblioteket och bläddrar lite förstrött i diverse böcker. Sedan plockar jag åt en stor hög med böcker som jag kan tänka mig att låna. Därefter letar jag upp min favoritplats (se bilden ovan) och bläddrar genom mina "fynd", läser lite och bestämmer mig slutligen för vilka jag ska låna. Sedan sätter jag tillbaka de ratade böcker och går hem. Men, som sagt, det har blivit mindre av den varan de senaste åren.

En av post-it-lapparna i Möss och människor

Det roliga med bibliotek är ju inte bara att man har tillgång till en stor bokskatt alldeles gratis utan också att varje bok i hyllorna har sin egen fysiska karaktär. Vissa faller nästan samman för att de är så lästa, medan andra fortsätter att vara i nyskick år efter år.

Varje bok blir också en läsupplevelse man delar med alla andra som läst boken för en. I Möss och människor som jag precis lånade hittade jag flera inklistrade post-it-lappar med anteckningar. Tyvärr kan jag inte tyda handstilen, så jag vet inte vilket syfte de har tjänat.

Och både på biblioteket i Hörby och stadsbiblioteket i Lund har jag hittar böcker av alla de sorter med anteckningar i marginalen. Till med rättningar av språkliga misstag och andra korrekturfel.

Jag hoppas därför att Hörby bibliotek fortsätter att vara en institution jag kan ta för givet. Svenska Dagbladet skriver i en artikel från i lördags att biblioteken fortsätter vara den samhällsinstitution som svenskar har störst förtroende för.

Trailer från filmen Of Mice and Men med Gary Sinise och John Malkovich i huvudrollerna.

Dagens citat: "The best laid schemes o' mice and men/Gang aft a-gley;/And leave us naught but grief and pain/For promised joy." (To a Mouse av Robert Burns)

"His ear heard more than was said to him, and his slow speech had overtones not of thought, but of understanding beyond thought." (Of Mice and Men av John Steinbeck)

"While on the subject of burning books, I want to congratulate librarians, not famous for their physical strength, who, all over this country, have staunchly resisted anti-democratic bullies who have tried to remove certain books from their shelves, and destroyed records rather than have to reveal to thought police the names of persons who have checked out those titles.

So the America I loved still exists, if not in the White House, the Supreme Court, the Senate, the House of Representatives, or the media. The America I loved still exists at the front desks of our public libraries." (A Man Without a Country av Kurt Vonnegut)