Recension: Karl Knutsson - En biografi av Dick Harrison

Karl Knutsson innehar en unik position i svensk historia. Han är den ende som har varit kung av Sverige vid tre separata tillfällen. Trots detta lyckades han inte skapa en bestående dynasti eller ens för den delen innefattas i den nationella mytens pantheon. Hans minne överskuggas av de efterföljande Sturarna, men allra främst av Gustav Vasa.

Det innebär dock inte att vi bör glömma bort honom. För Karl Knutsson var en av det svenska 1400-talets mest dominanta och inflytelserika personer. Med sin machiavelliska förmåga och sitt väloljade propagandamaskineri var han en kraft att räkna med oavsett om han satt på den svenska tronen eller för tillfället befann sig i exil.

Dick Harrison
Foto: Anette Rasmusson

Dick Harrisons biografi om just denne man är ett mastodontverk där historikern tar ett helhetsgrepp på både personen, den tid och det samhälle Karl Knutsson verkade i. Det är en omfattande och välskriven biografi som ger en heltäckande bild av det konfliktfyllda och kaosdrabbade Norden under 1400-talet.

Att Dick Harrison är otroligt fascinerad av sin huvudperson lyser genom utan att han för den delen åstadkommer en obalanserad biografi. Författaren lyckas också med konststycket att inte överväldiga läsaren med för mycket information utan har gjort ett omsorgsfullt urval ur de tillgängliga källorna.

Ständigt närvarande i texten är också källkritiken. Dick Harrison ställer hela tiden källorna mot varandra och diskuterar varför den ena är mer pålitlig än den andra. I fall där det kanske bara finns en källa så värderas dess individuella tillförlitlighet öppet i texten.

För den som är intresserad av svensk historia är denna biografi given läsning. Fast jag tror de flesta skulle ha behållning av boken om Karl Knutsson. Mycket tack vare Dick Harrisons engagerande prosa och vetenskapliga förhållningssätt. Detta är ingen dussinbiografi skriven av någon populärhistoriska dilettant.

Stoppa aldrig upp din hund

Det mesta jag har läst sedan jag började skriva den här bloggen har varit romaner. Tror faktiskt att den senaste icke-fiktiva bok jag läste var Erik de la Regueras och Lasse Wierups Kokain, som jag recenserade för Skånska Dagbladet.

Men jag brukar ju faktiskt läsa ganska mycket biografier och böcker om historia. Därför känns det lite märkligt att det hart blivit så lite av den varan på sistone. Kanske för att det är ju lite roligare att skriva om skönlitteratur.

Fast i går kväll när jag låg i sängen och tittade på de sista avsnitten av den tredje säsongen av 30 Rock blev jag lite inspirerad att läsa en viss skådespelares memoarer. Och nej, då tänker jag inte på Alec Baldwin, utan Alan Alda, som gästspelade i några avsnitt.

Alan Alda har gett ut sina memoarer i två delar. Den första heter Never have your Dog Stuffed: and Other Things I've Learned och den andra delen är betitlad Things I Overheard while Talking to Myself. Ska bli spännande att läsa, eftersom båda böckerna beställdes medan jag skrev detta inlägg.

För övrigt när det gäller biografier så är jag väldigt förtjust i biografier om gamla kungar och fältherrar. Lundaförlaget Historiska Media har en väldigt intressant serie med biografier över svenska kungar som jag varmt kan rekommendera. De är lätta att hitta då titeln är respektive regents namn, med tillägget "en biografi". Av de böcker i serien som jag har läst uppskattade jag mest Dick Harrisons biografi om Karl Knutsson Bonde och Stig Hadenius biografi om Gustaf V.

På just ämnet finns det dessutom ytterligare en bok att rekommendera. Nämligen Mein lieber Reichskanzler!: Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli. Journalisten Staffan Thorsell har skrivit en mycket intressant bok där han har granskat kontakterna mellan det officiella Sverige och Nazitysklad. Bokens titel syftar på hälsningsfrasen i det brev Gustaf V skickade Hitler för att gratulera honom till framgångarna på östfronten.

Dagens citat: "My mother didn’t try to stab my father until I was six." (Alan Alda i Never have your Dog Stuffed, där han bland annat berättar om sin mors schizofreni.)

"Jaså, det är Du som ritat det fula huset vid Slussen? Då borde Du inte fått någon medalj." (Gustaf V till arkitekten Olof Thunström)

"Women and elephants never forget." (Dorothy Parker, ur Ballads for Unfortunate Animals.)