Störande jämförelser

Har nu även börjat läsa De hemlösa av Yiyun Li. Hunnit med första kapitlet, men den har fångat mig. Trots att jag inte vill läsa för mycket om en bok innan jag recenserar den, så kollade jag ändå in vad Yiyun Lis svenska förlag Norstedts har att skriva om boken och författaren.

Det första som fångar mitt öga är att förlaget har skrivit att Yiyun Lis debut av många har jämförts med Nam Les novellsamling Båten. En bok jag för övrigt älskade. Den första tanken som slår mig är varför den jämförelsen görs.

Den kanske är helt logisk när jag väl läst ut De hemlösa. Fast för tillfället känns det som om den görs bara för att det rör sig om två unga författare med asiatiska rötter, som har skolats i USA. Men där upphör likheterna anser jag.

Nam Le är sex år yngre, än Yiyun Li. Han är man, född i Sydvietnam och uppvuxen i Australien. Yiyun Li har sina rötter i Kina, född under Maos stora kulturrevolution och emigrerade till USA först i vuxen ålder.

Jag retar mig lite på sådana svepande jämförelser. För de känns så ytliga och de visar dessutom upp en tendens vi har i västvärlden att klumpa ihop människor bara för att de råkar vara från samma världsdel på ett sätt vi aldrig skulle göra om det hade rört sig om en spanjor och slovak istället.

Fast nu passar jag på att brasklappa. Jag har inte läst ut De hemlösa än, så det kan ju vara så att jämförelsen är korrekt och fullkomligt logisk. Men jag kan inte komma ifrån att just nu känns det som att den görs för att Nam Le och Yiyun Li båda råkar ha sitt ursprung i asiatiska länder.

Recension: Båten av Nam Le

Båten är den australiensiske författaren Nam Les debut. Den överraskar och väcker frågor. Nam Le, som är son till vietnamesiska båtflyktingar, något som spelar en roll i två av de sju novellerna. Men mina fördomar sade mig något annat, nämligen att novellsamlingen av en son till vietnamesiska flyktingar skulle bara handla om Vietnam och kriget som rasade där på 60- och 70-talen, flyktingars rotlöshet.

Fast så blir det aldrig. Redan i den första novellen Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja förkastar Nam Le det tankesättet. Novellen är tydligt självbiografisk och handlar om en ung författare vid namn Nam Le som studerar i Iowa och får besök av sin far, en vietnamesisk flykting.

Det viktigaste i den novellen är inte Nam Les och faderns erfarenhet som flyktingar eller deras vietnamesiska kultur. Utan en varm, öm och framförallt allmängiltig berättelse om mötet mellan en far och son som försöker hitta tillbaks till varandra.

Den andra novellen som är sammankopplad med Nam Les bakgrund är den sjunde och sista, betitlad Båten. I den får vi följa den unga vietnamesiskan Mai, som befinner sig på en gammal fiskebåt, på flykt till Australien från krigets Vietnam.

Båten är överfull med flyktingar utan tillräckligt med mat och vatten. Mai tyr sig till en ung mamma och hennes son. Situationen på båten blir allt värre och sjukdomar sprids bland flyktingarna. Båten är en gripande och stundtals blodisande tragisk berättelse om desperation, hopplöshet och mänsklig envishet.

Min favorit är dock novellen Hiroshima, som titeln antyder utspelar sig den japanska staden en kort tid innan atombomben släpptes i augusti 1945. Huvudkaraktären är en ung flicka som har evakuerats från staden, men återvänder för ett kort besök hos sin familj.

Berättelsen är skriven helt ur flickans perspektiv och är ett oskuldsfullt betraktande av ett land i krig, ett krig som den lilla inte kan förstå. Det hon förstår är att ransoneringar och att vara skiljd från sin familj är ärofyllda uppoffringar för kejsaren.

Nam Les noveller utspelar sig över hela jordklotet från Teheran till Cartagena till en australiensisk fiskeby. Hans huvudkaraktär är allt från en ung, kvinnlig advokat, till colombianska gatubarn, till en gubbsjuk konstnär med ändtarmscancer.

Nam Le bevisar sin ståndpunkt att man som författare inte tvunget måste hålla sig till sin egen kultur, till sin egen etnicitet, till sina egna erfarenheter. Och så elegant han gör det. Alla novellerna berör mig på ett djupt känslomässigt plan.

Språket är elegant och angeläget, stundtals bländande vackert. Båten av Nam Le är definitivt en av 2011 års bästa och främsta läsupplevelser.

Dagens citat: "My relationship with Vietnam is complex. For a long time I vowed I wouldn’t fall into writing ethnic stories, immigrant stories, etc. Then I realized that not only was I working against these expectations (market, self, literary, cultural), I was working against my kneejerk resistance to such expectations. How I see it now is no matter what or where I write about, I feel a responsibility to the subject matter. Not so much to get it right as to do it justice. Having personal history with a subject only complicates this — but not always, nor necessarily, in bad ways. I don’t completely understand my relationship to Vietnam as a writer. This book is a testament to the fact that I’m becoming more and more okay with that." (Nam Le)

Februari – Snabbversionen

Årets andra månad drar sig mot sitt slut och det är dags för ytterligare en sammanfattning här på bloggen.

Februari har, är och kommer alltid att vara min favoritmånad. Främst för det är den månad jag fyller år, vilket inträffade även i år. De enda böcker jag fick i present var de fyra pocketböcker jag köpte till mig själv. Men jag fick många andra fina presenter, även om jag börjar inse att jag nått den ålder då flaskor blir ett majoritetsinslag i presentskörden.

Efter vederbörligt födelsedagsfirande med tårtkalas blev det dags för månadens andra höjdpunkt och lite anledningen till att det blev nästan en veckas paus i både läsning och bloggande. Nämligen resan till Värmland där jag träffade vänner från journalistlinjen, samt gjorde ett besök på Molkoms folkhögskola.

Facit för februari 2011 blev följande:
* Fem lästa böcker, varav tre romaner och två novellsamlingar.
* Sammanlagt sidantal blev 1598.
* Fyra av böckerna lästes på engelska, en på svenska.
* Alla böckerna har engelska som originalspråk.

Här är februaris lista på lästa böcker:
* The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin
* Close Range: Wyoming Stories av Annie Proulx
* And Then There Were None av Agatha Christie
* Henry VIII: Wolfman av A.E. Moorat
* Båten av Nam Le

Dagens citat: "It is ridiculous to set a detective story in New York City. New York City is itself a detective story." (Agatha Christie i en intervju med Life.)

"The notion that a story has a message assumes that it can be reduced to a few abstract words, neatly summarized in a school or college examination paper or a brisk critical review." (Ursula K. Le Guin)

"I wish I knew how to quit you." (Jack Twist i novellen Brokeback Mountain.)

Det omöjliga måste vara möjligt

Tisdagen bjöd på en riktig klassikerkaramell. Filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen från 1974 med bland andra sir John Gielgud, Ingrid Bergman, Sean Connery, Lauren Bacall, Albert Finney, Vanessa Redgrave och Anthony Perkins.

Så passande då att när jag på måndagen köpte lite nya böcker (födelsedagspresent till mig själv) så införskaffades just två Agatha Christie-deckare, varav den ena var The Murder on the Orient Express och den andra var And then there were none.

Förutom deckarna blev det även ytterligare två böcker. Den första av dessa var novellsamlingen Båten av den vietnamesisk-australiensiske författaren Nam Le. En bok jag blev tipsad om att läsa inom ramen av mitt lilla novellprojekt.

Slutligen köpte jag Henry VIII: Wolfman av A.E Moorat. En liten omarbetning av historien om Henry VIII och hans sex hustrur. Författaren är samma person som förra året gav ut Queen Victoria: Demon Hunter. Bara genom titeln kan väl de flesta räkna ut det mesta av handlingen.

Dagens citat: "Divorced. Beheaded. Died. Divorced. Beheaded. Survived." (Ramsa för att komma ihåg Heny VIII:s fruars olika öden.)

"Divorced. Beheaded. Died. Mauled. Savaged. Survived?" (Förlagets sammanfattning av Henry VIII: Wolfman)

"The impossible could not have happened, therefore the impossible must be possible in spite of appearances." (Hercule Poirot i Mordet på Orientexpressen)

Stort tack för tipsen

Novellprojektet går framåt med stormsteg. Läste ut Italo Calvinos Kosmokomik i söndags eftermiddag. Och senare på kvällen påbörjade Petina Gappahs hyllade novellsamling Sorgesång för Easterly.

Det vill säga jag läste första novellen, men om den är en garant för kvaliteten på resten av novellerna så vet jag att Sorgesång för Easterly kommer att bjuda på riktig njutningsläsning.

För en vecka sedan skrev jag att 2011 skulle bli novellens år. Min målsättning är att läsa minst en novellsamling i månaden, men förhoppningsvis blir det fler.

Efter förra veckans inlägg fick jag även en massa tips på bra novellsamlingar. Det tacka jag för och jag tar alltid emot tips på bra böcker, inte bara novellsamlingar förstås, utan alla böcker ni tycker att jag ska läsa.

Så här ser listan ut på tipsen jag fick:
Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July
Till Esmé av J.D. Salinger
Det andra målet av Jonas Karlsson
Den perfekte vännen av Jonas Karlsson
Båten av Nam Le
Short Cuts av Raymond Carver
Seven Gothic Tales av Karen Blixen

Dagens citat: "Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag ett utkast." (Karen Blixen)

"Når man på jagt har fået Afrikas rytme i sig, forstår man, at den går igen i enhver form for liv derude." (Karen Blixen i Den afrikanske farm)

"He said I was unequipped to meet life because I had no sense of humor." (J.D. Salinger i novellen For Esmé - with love and squalor)