Recension: Kosmokomik av Italo Calvino

Qfwfq är en obotlig skrytmåns. En individ som har deltagit i allt som hänt sedan tidernas begynnelse. Det påstår han i alla fall. För som berättare är han inte helt pålitlig. Däremot är han den röda tråd som binder samman novellerna i Italo Calvinos novellsamling Kosmokomik.

För Kosmokomik är verkligen science fiction i dess mest bokstavliga betydelse. Samlingen består av tolv noveller och alla har som sagt karaktären Qfwfq som sin huvudperson. Handlingen i varje novell tar baseras på en naturvetenskaplig hypotes. Den presenteras mycket kortfattat därefter tar Qfwfq vid och berättar sin historia.

Det kan var en berättelse om hur Qfwfq och hans familj tar sig upp till månen med hjälp tidvattnet på den tiden då månen fortfarande befann sig mycket nära jorden. Eller så möter han den vackra flickan Ursula H'x medan de båda faller fritt genom rymden. Samtidigt som de utforskar universums form.

Min favorit av de tolv novellerna är Sötvattensonkeln. I den är Qfwfq och hans familj fiskar som precis lämnat havet bakom sig och börjat leva på torra land. Men hans onkel N'ba N'ga vägrar envist att lämna sin lilla pöl och bli ett landlevande djur som andas luft.

Dock måste ju Qfwfq besöka sin onkel med jämna mellanrum men får då utstå diverse förolämpningar och sin onkels fördomar om de landlevande. En dag tar en motvillig Qfwfq med sig sin fästmö Lll som trots att hennes familj har bott på land i flera generationer. Men Lll är mer fascinerad än förskräckt av N'ba N'ga, något som slutar lyckligt för henne, men inte för Qfwfq.

Italo Calvinos noveller är mycket roliga och dråpliga. De lockar mig till skratt flera gånger under läsningen, men de väcker också en nyfikenhet om de olika hypoteser som behandlas. Språket är stundtals ganska så tungt men vackert och omtumlande. Fullt av kullerbyttor som gör att jag som läsare hela tiden måste vara koncentrerad och beredd på att hänga med i svängarna.

Det jobbiga med berättelserna är att de triggar min fantasi så till den milda grad att min hjärna tar avstamp i den värld Italo Calvino målar upp och drar sedan vidare till alla olika hörn av fantasins universum. Det leder allt som oftast att jag tappar bort mig texten och måste läsa om en sida eller två för att hitta tillbaka till den punkt där fantasin började leda mig vilse.

Novellerna i Kosmokomik är krävande och bjuder oss läsare på ett härligt motstånd. Det är en bok man kämpar med, brottas med och slutligen övermannas man av den. Och avväpnas av Qfwfqs charm och berättarglädje.

Jag rekommenderar verkligen att ha Kosmokomik som en sällanbok. Ha den liggandes på nattduksbordet, läs en novell då och då. Skratta och njut. Få den att vara länge.

Dagens citat: "Hädanefter var det klart att den tiden var förbi då man levde i vattnet, berättade gamle Qfwfq, de som bestämde sig för att ta det stora steget över blev allt flera; det fanns inte en familj som inte hade någon av sina kära på det torra, alla berättade de märkliga ting om vad som fanns att göra på terra firma och lagade att de fick hit sina släktingar." (Inledningen på novellen Sötvattensonkeln. Översättning av Eva Alexandersson.)

"During the last quarter century Italo Calvino has advanced far beyond his American and English contemporaries. As they continue to look for the place where the spiders make their nests, Calvino has not only found this special place but learned how himself to make fantastic webs of prose to which all things adhere." (Gore Vidal)