Visar inlägg med etikett Edgar Allan Poe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Edgar Allan Poe. Visa alla inlägg

söndag 17 april 2011

Att ha koll och hålla koll på framtiden

Att vara bokbloggare innebär inte bara att läsa böcker och skriva om dem. Jag försöker även hålla mig á jour med vad som pågår inom bokvärlden, även om det i grunden är relativt omöjligt att ha koll på allt och alla.

En sida jag brukar kika in på då och då är den amerikanska nättidningen The Huffington Posts boksajt Huffpost Books. Där brukar man kunna hitta snabb och intressant info om vad som händer inom bokvärlden i USA.

Till exempel denna lista med elva kommande böcker som HuffPost Books tycker vi borde känna till och hålla utkik efter. Framförallt är det en roman som fångar mitt öga. Den amerikanske författaren Mat Johnsons senaste bok Pym.

Mat Johnson har låtit sig inspireras av Edgar Allan Poes enda kompletta roman The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket när han skrev Pym. Läste den korta sammanfattningen av romanen på Wikipedia och kände att jag fastnade, så det verkar mycket lovande. Pym hamnar utan att tveka på önskelistan inför framtiden.

Dagens citat: "During the whole of a dull, dark, and soundless day in the autumn of the year, when the clouds hung oppressively low in the heavens, I had been passing alone, on horseback, through a singularly dreary tract of country, and at length found myself, as the shades of the evening drew on, within view of the melancholy House of Usher." (Novellen The Fall of the House of Usher av Edgar Allan Poe.)

"Villains!" I shrieked, "dissemble no more! I admit the deed! — tear up the planks! — here, here! — it is the beating of his hideous heart!" (The Tell-tale Heart)

lördag 30 oktober 2010

Skrämmande bra...

Dagen till ära tänker jag också hoppaskräcktåget och komma med lite förslag på böcker som passar denna helg.

1. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Den hittills bästa moderna vampyrromanen, också för att den inte bara ger läsaren kalla kårar. Utan också för att den faktiskt har något att säga om vårt samhälle.
Och till det ska sedan adderas ett klockrent porträtt av en svensk förort i början av 80-talet, i skuggan av kalla kriget, strider om löntagarfonder och en rysk ubåt i Karlskrona skärgård.
Om ni nyligen har läst Låt den rätte komma in så ta då vilken som helst av John Ajvide Lindqvists romaner, men då vill jag främst rekommendera hans senaste, Lilla stjärna.



2. Apropå vampyrer så går det inte att skriva en sådan här lista utan att nämna en otrolig skräckförfattare. Nämligen Anne Rice, vars vampyrböcker i min mening är något av det bäst inom genren.
Även om det är Louis som spelar huvudrollen i den första boken, En vampyrs bekännelser, så är det karaktären Lestat som är seriens riktiga huvudperson.
Den amoraliske och lustdrivne Lestat, med sina adliga rötter i det förrevolutionära Frankrike, är en fantastisk karaktär. Anne Rice lyckas med konststycket att få läsaren att hata honom och sympatisera med honom på samma gång.
För övrigt något jag gillar med hela serien är att böckerna är inte skrivna i kronologisk ordning utan historien växer fram organiskt genom att de olika karaktärerna berättar sin historia och ger ytterligare bitar till pusslet.



3. Egentligen vad som helst av Edgar Allan Poe, men om jag ska göra ett urval så blir det dels novellen Huset Ushers fall, dels dikten Korpen.
Huset Ushers fall är berättelsen om en bror och en syster. De sista av sin släkt, som en kväll får besök av broderns bästa vän, som är historiens anonyme berättare. Under besökets gång dör systern och placeras i familjens valv. Men en tid därefter märker de två männen att de blir alltmer rastlösa och oroliga.
Korpen är en lång berättande dikt. Huvudpersonen, Poes alter ego, sitter i sitt arbetsrum och sörjer förlusten av sin älskade Lenore. Då får han plötsligt besök av den enponymiska korpen.
Båda berättelserna tillhör Poes bästa verk, med sin täta och stundtals blodisande stämning.



Dagens citat: "Once upon a midnight dreary, while I pondered, weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
"'Tis some visiter," I muttered, "tapping at my chamber door—
Only this, and nothing more." (Den inledande strofen ur Korpen)

"Quoth the raven, 'Nevermore.'" (Ett återkommande citat ur Korpen)

"During the whole of a dull, dark, and soundless day in the autumn of the year, when the clouds hung oppressively low in the heavens, I had been passing alone, on horseback, through a singularly dreary tract of country; and at length found myself, as the shades of the evening drew on, within view of the melancholy House of Usher." (Inledande meningen ur Huset Ushers fall)