Recension: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Det har varit ett tag sedan jag senast tjatade om Kazuo Ishiguro här på bloggen. Märkligt med tanke på att han är en av mina favoritförfattare, särskilt då hans debutbok, den lågmälda och underbart vackra Återstoden av dagen.

Mister Stevens är butler på det storslagna Darlington Hall, en gång hem till en av Storbritanniens mest inflytelserika familjer. I romanens nutid har det sålts till en amerikan, mister Farraday, och reducerats till en pittoresk relik från en svunnen era.

En dag får Stevens ett brev från miss Kenton, den förra hushållerskan, vilket får minnena från svunna tider att skölja över honom. Under en ensam bilfärd för att besöka henne tänker Stevens tillbaka till en tid då det kryllade av både herrskap och tjänstefolk på Darlington Hall. En tid då godset hamnade i händelsernas centrum.

Med en ömsint fingertoppskänsla mejslar Ishiguro fram en överväldigande vacker och utsökt skulpterad berättelse om pliktkänsla, ånger och värdighet. Sociala konvenanser och stelbenta hierarkier bildar en nästintill ogenomtränglig mur mellan karaktärerna både inom och mellan klasserna.

Fast det är karaktärerna som lyfter boken. Framförallt då huvudpersonerna mister Stevens och miss Kenton. Varsamt koreograferar Ishiguro deras intrikata tassande runt varandra. Missade tillfällen och känslor som bubblar under ytan. Känslor som ständigt hotar att bryta fram och störa balansen.

Allt detta sker mot bakgrund av ett Europa som är ur balans, där lord Darlington med hjälp av privat gentlemannadiplomati försöker hindra det krig som hägrar i fjärran. Ett krig som med tiden visade sig vara oundvikligt.

Min första kontakt med Ishiguros fantastiska berättelse var filmatiseringen från 1993 med EmmaThompson och Anthony Hopkins i huvudrollerna. Denna väckte självklart min nyfikenhet inför boken. Och det var med glädje jag kunde konstatera att Ishiguro utan några som helst problem tillfredsställde min högt uppskruvade förväntningar.

Det som återstår av dygnet

Jag är en anglofil av stora mått som jag tidigare har avslöjat på den här bloggen. Därför måste jag bara nämna den, i mina ögon, bästa fixen för en anglofil. Nämligen Kazuo Ishiguros fullkomligt lysande Booker Prize-vinnande roman Återstoden av dagen (The Remains of the Day).

Jag kan nog lugnt påstå att min anglofili grundlades när jag för första gången såg Merchant Ivorys mästerliga filmatisering av boken med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. När jag sedan läste boken var jag fast och anglofilin var fullt utvecklad.

För er som inte känner till historien så handlar den om butlern Stevens på godset Darlington Hall som 1950 får ett brev från den forna hushållerskan miss Kenton. I brevet nämner hon sin tid på godset i slutet på 30-talet och hur deras arbetsgivare Lord Darlington anordnade en internationell konferens för att försöka undvika ett europeiskt storkrig.

Sporrad av brevet bestämmer sig Stevens att åka på semester och besöka miss Kenton, som sedan hon lämnade sitt arbete som hushållerska har gift sig. På vägen till byn där miss Kenton bor minns Stevens den tid de arbetade sida vid sida på Darlington Hall.

Boken är en djuplodande undersökning av det brittiska klassystemet och hur just det andra världskriget förändrade livet, inte bara för de rika godsägarna, utan även deras tjänare. Bokens centrala tema rör sig kring värdighet och det brittiska klassamhällets sociala begränsningar.

Butlern Stevens lojalitet till sig själv, sin far, sina underlydande och sin arbetsgivare prövas ständigt genom hela boken. Särskilt som Lord Darlington under och efter kriget har brännmärkts som tyskvän och nazisympatisör.

Utan att avslöja mer vill jag bara säga: Läs boken, se filmen och läs boken igen. En perfekt sysselsättning under påskhelgen.

Dagens citat: "I don't believe a man can consider himself fully content until he has done all he can to be of service to his employer." (Butlern Stevens i Återstoden av dagen, spelad av Anthony Hopkins)

"There was this English butler out in India. One day, he goes in the dining room and what does he see under the table? A tiger. Not turning a hair, he goes straight to the drawing room. "Hum, hum. Excuse me, my lord," and whispering, so as not to upset the ladies : "I'm very sorry my lord. There appears to be a tiger in the dining room. Perhaps his Lordship will permit use of the twelve bores?" They go on drinking their tea. And then, there's three gunshots. Well, they don't think nothing of it, this being out in India where they're used to anything. When the butler is back to refresh the teapots, he says, cool as a cucumber: "Dinner will be served at the usual time, my lord. And I am pleased to say there will be no discernible traces left of the recent occurence by that time." There will be no discernible traces of the recent occurrence by that time!" (Mr Stevens senior i Återstoden av dagen, spelad av Peter Vaughan)