torsdag 13 oktober 2011

Recension: Vinterdrottningen av Boris Akunin

Vinterdrottningen är den första av Boris Akunins deckarromaner om den modige och skarpsinnige gentlemannadetektiven Erast Fandorin, som löser brott i tsartidens Ryssland. I Vinterdrottningen är Fandorin tjugo år och dras rakt in i en internationell härva när han börjar nysta i vad som tycks vara ett spektakulärt.

För boken börjar med att en ung rysk ädling skjuter sig själv i tinningen mitt på blanka dagen i Alexandrovskijparken framför en ung adelsdam och hennes guvernant. Trots motstånd från sin chef börjar Fandorin undersöka den märkliga händelsen och upptäcker snabbt att allt inte står rätt till. Någon befinner sig bakom kulisserna och drar i trådarna.

Boris Akunin
Deckare är ingen favoritgenre för mig. Jag brukar säga att det är endast Agatha Christie som gäller för mig, men Boris Akunin och hans protagonist Fandorin har fångat mitt intresse. Mycket tack vare att det är en historisk deckarroman, som utspelas i ett land vars historia alltid har fängslat mig.

Erast Fandorin är också en mycket sympatisk karaktär. Hans ihärdiga nyfikenhet, logiska sinne och charmerande naivitet är bokens stora behållning. För tyvärr är det lite för enkelt att lista ut i alla fall huvuddragen i det mysterium som Fandorin löser, även om Boris Akunin trots detta ändå lyckas överraska mig flera gånger under berättelsens gång.

Oleg Menshikov som Erast Fandorin.
Att boken sin inledande mening innehåller en tydlig referens till Mikhail Bulgakovs mästerverk Mästaren och Margarita gör inte heller saken sämre. Och rent allmänt känns Vinterdrottningen som en logisk beståndsdel i den ryska litteraturtraditionen.

Vinterdrottningen är som sagt den första boken i serien om Fandorin, som hittills omfattar tretton titlar och tre böcker till är planerade. Det spännande med serien är att Boris Akunin har identifierat sexton undergenrer inom den övergripande deckargenren och varje Fandorinroman tar sig an en sådan undergenre. Ett i mina ögon spännande och intressant grepp, som gör mig otroligt nyfiken på resten av böckerna i sviten.

Inga kommentarer: