tisdag 10 augusti 2010

Befria "sagotanten"

Upptäckte att jag faktiskt inte har skrivit ett inlägg om Selma Lagerlöf. Inte för att det är ett måste att skriva om henne som svensk bokbloggare, men jag gillar ju verkligen hennes böcker. Därför känns det lite nonchalant.

Därför kom jag på att jag faktiskt har ett färdigskrivet inlägg om Selma Lagerlöf på min andra (och numera vilande) blogg Wikipepe. Inlägget skrevs i december 2008 med anledning av att SVT:s juldrama det året skapade lite kontroverser för att Selma Lagerlöf framställdes inte bara som lesbisk, utan även som köpare av sexuella tjänster. Så nedanför följer mitt inlägg från julen 2008 om Selma Lagerlöf.

Apropå allt ståhej kring SVT:s juldrama om Selma Lagerlöf och hennes lesbiska förhållande med Sophie Elkan och Valborg Olander.

Selma med Sophie Elkan (1894)
Jag tror faktiskt inte att de som protesterar, som till exempel Elisabeth Lagerlöf (Selmas brorsons dotter), egentligen har något problem med att Selma porträtteras som lesbisk. Deras problem ligger i att serien ger henne en sexualitet.

Ända sedan hon fick sitt genombrott med Gösta Berlings Saga har Selma satts på en piedestal som hela Sveriges lilla sagotant. Eller som PO Enquist skriver i Expressen"som en sval, resignerad och vis sibylla". Med ett sådant epitet måste hon avsexualiseras och den enda giltiga synen av henne är som den visa kvinnan som lever för att skriva och skriver för att leva.

Sanningen är ju den att ingen av oss vet om Selma föredrog kvinnor eller män i sängen. Eller om hon var asexuell. Även om hennes korrespondens med kvinnorna i sitt liv ger indicier som tyder på att hon var homosexuell, eller i alla fall bisexuell.

Jag ser SVT:s miniserie som intressant fiktion. Där manusförfattarna har ställt sig frågan: "Tänk om Selma var lesbisk, hur hade de två dagarna vi skildrar då sett ut?"

Självklart var Selma Lagerlöf först och främst en människa. Och som alla människor var hon mångfacetterad. Där sexualiteten var en liten del av den stora helheten.

I slutändan anser jag ändå att det är egalt om hon var lesbisk eller inte. Hennes böcker blir inte sämre eller bättre av att hon var hetero-, homo, bi- eller asexuell. Selma Lagerlöfs böcker kommer alltid att ha en fast plats i den svenska litteraturens parnass.

Så till alla er som upprörs över SVT:s drama. Slappna av! Slå er ner i favoritfåtöljen och läs en av hennes böcker i stället. Då får ni svaret på varför Selma aldrig kommer att glömmas bort.

Nä, befria vår sagotant från dylika föreställningar och låt henne bara vara Selma Lagerlöf, en av våra främsta författare genom tiderna.

Nedan ett klipp från tv-serien Kejsarn av Portugallien från 1992 där Ingvar Hirdwall gör en magnifik insats som den stackars Jan i Skrolycka. Regi av Lars Molin.

Dagens citat: "Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor. Ja, han hade blivit en annan människa i det ögonblicket, då den lilla flickan blev lagd i armarna på honom." (Kejsarn av Portugallien från 1914)

"Torarin såg tydligt, att bakom sir Archie smög sig en ung jungfru i sid, grå klädnad, men sir Archie såg henne inte. Då han vände huvudet tillbaka, stod hon orörligt stilla, och sir Archies egen skugga lade sig mörk och bred över henne och dolde henne." (Herr Arnes Penningar från 1904)

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag, för min del,tror det betyder mycket
för skrivandet det sexuella i människan.
Just det bisexuella tex kan bero på ett
slags kreativitet som lyser igenom text.
Att inte vara faslåst vid sina känslor,
utan röra sej fritt bland könen.
Hennes förmåga att skriva sagoaktit och
skimrande poetiskt men också nyktert-
sakligt.Först och främst människa men
erotisk.
Gladiatan